"Hur är turnén?" frågade jag Justin. Hans ena arm höll på med mitt hår medans den andra höll i min hand.
"Roligt, jag älskar att se alla mina fans! Se deras ansikten spricka upp till ett leénde var gång jag går ut på scenen." jag kollade upp på han. Hans ögon glittrade var gång han pratade om sina fans. Man märker att han verkligen älskar dem.
"På en konsert var det någon hater som kastade ner sex ägg på scenen. Det var... något nytt, haha!" han skrattade ett glädjelöst skratt "Fast mina fans inte ser det på mig blir jag ändå ledsen när jag ser allt hat. Jag gör precis allt jag kan för att ignorera det. Att liksom skita i dem och göra något kul av det iställer. Som jag har n keps där det står "I ❤ Haters" sedan en annan gång när jag och Kenny var ute på stan. Då skrek någon att jag var bög. Så jag vände mig om och gjorde en slängkyss till honom. Jag vet ju att jag inte är bög. Och det är absolut inget fel med att vara det heller. Men det känns ändå inte bra att flera männsikor skriver det på blandannat min youtube sida var dag.
Men ändå. I slutet av dagen tänker man de måste ändå bry sig om mig. För annars skulle de ju inte ha koll på vad jag gör. Söka upp alla mina nya låtar eller ens veta vem jag är och var jag är." han pausade. Jag kollade fortfarande på han. Jag såg att han hade tårar i ögonen. Han måste hålla inne riktigt mycket skit. Han är en strk person. Jag önskar att jag var lika stark som honom. Sket i vad alla andra tycker - ja i alla fall 99 % av allt - tro på sig själv och på alla andra som också tror på dig.



"Men, jag älskar allt som jag gör Jag älskar att sjunga och hade inte bytt ut det mot något i världen. Jag älskar mina fans. Haters kommer hata, man får tänka 'kill em with kidness'."
Jag nickade innan jag pussade Justin på munnen, "jag önskar jag var lika stark som dig..." viskade jag. Han kollade förvirrat på mig men jag skakade bara på huvudet. Jag har inte mage nog att säga det till han. Hur dåligt jag mår när han inte är med mig.
Han har inte sett mina skärsår ännu, men det är väl bara en tidsfråga.
"Du har skola imorgon.." sa Justin efter någon timme. Jag visste att klockan börjar bli mycket. Men jag ville inte somna, för jag är rädd att när jag vaknar kommer Justin vara borta och smärtan innut i mig kommer komma tillbaka.
"Jag är inte trött.." svarade jag och gäspade, fan.
"Nej det är du ju inte! Kom, lets go to bed!" han reste sig och tog min hand innan han började dra med mig till hans rum.
Jag la mig i sängen brevid Justin. Han hade tvingat mig att ta av mig mina kläder och borsta mina tänder. Jag var chokad att han fortfarande inte har sett mina sår.
"Sov gumman!" sa Justin och pussade mitt hår. Jag skakade på huvudet fast jag kände hur trött jag var. "Du är trött!" sa han.
"Jag kommer inte sova!" sa jag och gäspade igen. Justin skrattade till, "du sover ju nästan redan!" jag himlade med ögonen.
"Jag kommer vara här, precis här när du vaknar igen. Så tro inget annat.." sa Justin precis som om han hade läst mina tankar innan.
"Lova!" viskade jag hest.
"Jag lovar!" jag kände hans läppar mot mina innan jag föll i djup sömn.