Efter ett långt och plåsammt samtal med pappa satt jag gråtandes på toan. Jag vet att jag inte borde göra detta, jag ska egentligen inte göra det men.. jag kände att jag måste annars kommer jag bli knäpp. Alla tankar i mitt huvud, all smärta innut i mig. Det känns som om, om jag gör det kommer allt försvinna under de minuterna.
Jag gjorde det, adrenalinet kom och hjärtat började bulta lite snabbare. Jag drog med bladet mot armen - som nästan hade läkt helt - så blodet rann. Jag kände mig lite snurrig, men jag fortsatte. Jag fortsatte tills allt blev svart.

Justin's perspektiv

"Tack Tyskland! Jag älskar er!" jag gav publiken en slängkyss innan jag gick ner från scenen. Jag slängde mig i soffan bakom scenen. Ännu en konsert avslutad. I övermorgon är det den sista konserten detta året.

När min 'My World Tour' är slut!

Jag suckade innan jag drog upp min mobil för att smsa Hope.

*

*

Jag log lite, det var sant. Jag älskar henne så sjukt mycket. "Justin!" jag vände på huvudet, Scooter kollade på mig med en ledsen blick. Jag reste mig upp och kollade frågandes på honom. Han, Usher, mamma till och med Ryan var här. Min stylist eller ja, min gamla stylist nu då. Jag kollade frågandes på dem.

*

Jag kände skuldkännslorna i hela mig. Över allt jag hade gjort mot Hope, bara skitigt i henne. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv för det! Men, jag måste i alla fall få Hope att förlåta mig för det. Jag tog på mina sneakers och gick mot Hopes hus. Hon bodde ju precis vid mig, så det tog bara tre minuter att gå dit. Med en suck klev jag bara in - precis som innan allt detta hände.

"Hope?!" ropade jag. Inget svar. Jag gick mot köket, där satt en kvinna.

"Vem är du?" frågade hon bitchigt. Jag höjde på ögonbrynen, "vart är Hope?" frågade jag. Hon pekade upp, jag nickade och gick mot trappan. Hon var inte på hennes rum, så jag knackade på toan.

"Hope är du här inne?" frågade jag och rykte tag i dörrhandtaget. Den var låst, jag provade igen och kollade genom nyckelhålet. Jag såg något rött. Det fanns inget rött i badrummet, det var jag 100% säker på! Jag rykte lite till i dörren och ropade på Hope innan den dära kvinnan kom upp.

"Vad gör du? Du för sånt oväsen!" frågade hon mig. Jag kollade panikslaget på dörren och sedan på henne igen.

"Kan du öppna dörren?" frågade jag och gjorde en gest med handen.

---

Del 42, tycks?