"Hope!" jag sprang fram till hennes kropp som log på marken. "RING 911!" urbrast jag när jag såg allt blod som var omkring henne. Jag tog tag i hennes kalla hand. Jag hörde kvinnan prata med förmodligen ambulansen.
"Hope vad har du gjort?" viskade jag och kollade på hennes bleka ansikte. Hennes läppar var lila.

"Jag är Sarah Knightoch jag ska ta Hope till sjukhuset. Vet du vad som har hänt henne?" en tjej kom in till mig och började undersöka Hope fort. Jag skakade på huvudet, "jag vet inte vad som har hänt. Men snälla, säg att hon lever!" jag kände gråten i halsen.
"Jag kan inte säga något just nu, vi får ta henne till sjukhuset!" sa Sarah. En man kom in till badrummet med en bår i handen. De bad mig att backa så de kunde få upp henne på den.
"Vill du följa med i ambulansen?" de hade lastat in Hope fortare än vad jag hade hunnit tänka. Jag hoppade snabbt in och de åkte. Vi kom fram och de åkte direkt till någon sal. De sa åt mig att sätta mig i väntrummet så länge.

Tankarna for omkring innut i mig. Justin, Justin måste ringa Justin! Han måste få reda på det!
De hade gett mig hennes mobil, ja i stort sätt allt som la i hennes fickor. Men mobilen var just nu viktigast. Jag gick in i kontakter och hittade Justin's nummer. Jag tog ett djupt andetag innan jag pressde mobilen mot mitt öra och hörde signalerna gå fram.

Justin's perspektiv

Jag sprang till min bil och körde till flygplatsen. Paniken innut i mig växte för var sekund jag inte var vid Hope. För var sekund hon la på sjukhuset och jag var flera timmar ifrån henne.
Jag tog på mig ett par solglasögon fast det var mörkt ute - jag ville inte att alla skulle märka mina rödgråtna ögon. Ja, jag grät. Men vad tror ni? När flickan som jag älskar mer än allt annat ligger på sjukhus.



Scooter hade bokat en biljett till Dallas. Jag sprang, sprang så att jag skulle hinna med flyget.

*

"Love!" jag störtade in i väntrummet. Love satt i ena hörnet, han såg helt förstörd ut. Han kollade upp och mötte min blick, man såg att han också hade gråtigt.
"Hur är det med henne?" frågade jag. Han svalde, "hon har tappat mycket blod. Riktigt mycket.." började han men han såg inte ut att få fram något mer. "Är hon..." frågade jag. Han skakade på huvudet. Jag kände en liten lättnad. Hon var inte död i alla fall.

Hope's perspektiv

"Hahaha, Love sluta!" han slutade kasta kuddar på mig. Jag la armen om Justin medans jag sträckte ut tungan mot Love. "Jag älskar dig!" viskade Justin i mitt öra och kysste mig. Jag hörde Love göra ett kräk ljud och säga, "sluta! Ni gör mig illamående!" jag skratade mot Justins läppar. Det är precis såhär jag vill ha det. Min bästavän och min pojkvän tillsammans. Ha kul.

I ena stunden hade jag världens bästa dröm. I andra stunden kände jag bara smärta. Smärtan kom från.. från överallt. Jag kunde inte röra mig, inte skrika, inte förmå mig själv att öppna ögonen.

Kommentera för mer!

kissesღ