Justin's perspektiv

"Ja mamma! Jag ringer såfort något har hänt, älskar dig med! Hejdå!" jag la på och kollade på Love. Han satt med nedsänkt huvud. "Hey, Love är du vaken?" frågade jag osäkert. Han mötte min blick, "ja." svarade han kort. Jag himmlade med ögonen. Han har varit så.. konstig mot mig ända sedan jag kom hit, vilket var för en dag sedan.
"Varför så butter?" frågade jag med höjda ögonbryn. Han suckade och kollade på mig igen, "tjejen jag älskar ligger där inne. Jag är nog inte särskillt glad nej!" sa han tyst. Jag rykte till, älskar.



"Men, jag ska inte bråka nu, jag vet att du också älskar henne. Kanske mer än jag vad vet jag? Men jag vet i alla fall att jag ska låte henne vara lycklig. Detta har fått mgi att tänka om. Jag ignorerade henne för att jag såg hennes kännslor för dig. I början när hon mailade till dig eller vad fan ni kallar det så såg jag det med. Men jag visste att ni ändå aldrig skulle träffa varandra och så, så jag brydde mig inte så mycket om det. Men sedan åkte jag iväg till Frankrike i en vecka och hon var störtförälskad. Hon berättade det inte ens för mig." han torkade bort en tår som hade börjat rulla ner för hans kind.

Hope's perspektiv

"Enligt hennes värden kommer hon vakna om några få dagar Mr.Bieber!" en mansröst talade. Jag hörde någon sucka, "okej, tack doktorn!" Justin röst närmade sig mig. Om jag hade vetat hur jag skulle le hade jag gjort det. Det kändes skjönt att veta att det bara var några dagar kvar tills jag kunde svara Justin. Jag har hört han prata, men inte kunnat svara. Jag har varit 'vaken' i kanske en dag. Men Justin har suttit här hela tiden och pratat med mig. Rätt gulligt ändå.
"Snart, snart får jag äntligen se dina fina ögon öppnas igen. Snart får jag höra din klingande röst!" jag kände hur Justin satte sig i sängen brevid mig och tog tag i min hand. Jag ville så gärna hålla tillbaka, men kunde inte hitta mina fingrar.
Det var så frustrerande att kunna höra och känna men att inte kunna göra något av det tillbaka.
"Får jag komma nu eller?" om jag hade kunnat hade jag dragit med andan. Loves röst strömmade in i rummet. "Jadå, jag går sålänge!" jag kände hur Justin reste sig upp och lämnade rummet.