Ända sedan mitt och Divans lilla samtal ar hon lite.. hm tystare runt mig. Men hon var ändå lika dan som alltid. Jag var påväg hem från skolan, de gula bussarna äcklar mig.
Min mobil plingade till. Jag drog upp den och kollade på bilden Justin hade skickat till mig, aww, han är för söt!



Gud, jag saknar Justin oerhört mycket! Han var en sån oerhört stor del av mitt liv.

*

Jag hatar mig själv, mitt liv, allt, precis allt! Just nu vill jag bara dö, men vad hade blivit bättre med det? Inget hade ändrats, jo Divan skulle nog bli glad. Pappa skulle nog bli ledsen, och ja Justin med. Men annars ingen större skillnad.
jag kunde inte skära mig, jag hade fullt med ruvor på mina armar, de såg ut som skit. Precis som hela jag gjorde, såg ut som skit. Mina ögon var ju tillochmed bruna. Jag hatar mina fräknar, jag hatar ja, precis allt med mig. Allt!


(så ser hon ju ut, för er som glömt det! :p )

Efter en drömlös natt var det skola, igen.
Det värsta med skolan var nog alla som pekade, Love som ignorerade mig och de populära gänget som höll på med mig 24/7.
Jag drog på mig ett par ljusa jeans och en tröja där det stod "I ❤ British Accent" på. Har ni hört den? Jag älskar verkligen den!

Efter lunchen gick jag ut till skolgården. Några killar spelade basket, medans tjejerna stod antingen brevid killarna som spelade eller satt vid de olika bänkarna på skolgården. Jag suckade, alla hade någon att vara med. Precis alla utom jag. Yey.
"Hope!" kunde det vara... nej, han är i typ Danmark eller Japan. Jag ignorerade personen som kallade på mig. Det var säkert bara någon som skulle säga något om mina kläder. Eller att jag är en bitch bara för att jag är 'kompis' med Justin.

"Oh MY God! Det är Justin Bieber!" skrik och klapper från klackskor Jag vände mig förvånat om. Nej det kan inte vara Justin, inte här, inte i skolan, nej!
Men jo, mycket riktigt. Justin stod där. Eller ja, försökte överleva alla tjejer som omringade han. Man kunde höra han säga "hey vänta! jag ska bara... nej men sluta!" man blev ju lite irriterad. Alltså låt honom vara! Han är precis som alla andra, bara lite snyggare, lite bättre på allt, och så mycket mer underbar. När äntligen alla tjejer hade gett honom lite space vände han sig mot mig igen. Hans ögon var så mycket vackrare än vad jag kom ihåg.
Tjejerna runt honom kollade på mig, jag kollade generat ner på marken.
"Kan jag snälla, få gå?" frågade Justin med ett fejk smile på läpparna. De gjorde som han sa. Han riktigt sida steg mot mig. Jag kände hur mitt hjärta började dunka lite snabbare för vart steg han tog.

Japp, idag fyller min mamma är. Så jag måste ju fira henne!
Men jag tror att kanske en del komme rupp idag, jag ska verkligen göra allt så del 31 kommer upp! Tack för kommentarerna!
BTW, under the mistletoe är ute på spotify!



kisses❤

Dagarna gick och jag mådde bara sämre och sämre för var dag som gick. Jag grät mig själv till sömn var natt. Pappa såg jag knappt, han var hela tiden med bitchen vilket inte gjorde saker bättre. Allt var så mycket bättre när mamma fortfarande levde. Pappa drog ur kontakten för lite mindre än 1 månad sedan. Visst, jag saknade min mamma. Men hon hade inte riktigt varit min mamma, hon hade ju varit på sjukhus en stor del av mitt liv.

*

Som om denna dagen inte hade kunnat bli sämre.
Love ignorerade mig totalt sedan alla bilder på mig och Justin läckt ut. Många -alla- pekar, skriker en massa som 'hora' och 'bitch' till mig i skolan. Men sedan finna där ju klart några som ger mig några få leenden ibland. Och vissa som bara total ignorerar mig.
Och nu, som pricken på i:et berättade pappa att bitchen skulle flytta in hos oss idag. När jag kom hem från skolan var hea hallen full av flyttkartonger. Först trodde jag att vi skulle flytta, det hade nästan varit bättre än att hon flyttar in här.



"Hope!
Jag saknar dig redan! Det har bara gått några dagar. Eller ja, snart lite mer än en vecka. Men det känns som om det var så mycket längre!
Jag kan inte riktigt le ordentligt utan dig här. Mamma har undrat varför jag har varit så.. ledsen. Så jag sa so det var och hon blev riktigt glad för min skull. Han lovade också att vi skulle till dig innan vi åkte till Canada som förra gången. Hur bra är inte det?
Ryan & Chaz hade det sjukt kul med dig. De vill gärna träffa dig igen så snart som möjligt. Hoppas att du också hade kul!
Hoppas att du har det bra!
Din Justin xx"

Jag log med hela ansiktet av Justins sms. Han visst verkligen hur man kunde göra mig på bättre humör.
"Vad fan flinar du åt?" Divan klev in i mitt rum.
"Inget du behöver bry dig om i alla fall!" svarade jag medans jag gav henne den blicken.
"Inte den attityden tack!" började hon innan hon satte sig brevid mig "du borde skärpa dig! Det är både läskigt och så generat att du bor med mig och din pappa." hon kollade på mig.
"Ja, men vet du vad då?" frågade jag henne och pekade på henne. Hon höjde på sina ögonbryn.
"Tro inet att du bara kan komma in här och förstöra det! Du är inte min mamma och kommer inte bli det så sluta hålla på med mig! Jag kommer inte bara stå här och ta till allt du säger. Om du tror det so ceep dreaming girl!" min röst höjdes för vart ord som jag sa.

"Okej, sanning. Eftersom jag typ är sämst på att fråga sånna frågor så tar jag en enkel. Har du någonsinn hånglat? Och i så fall. Med vem?" sa Ryan medans han kollade på mig. Jag suckade och kollade ner i golvet, "har inte gjort det. Så nu fortsätter vi!" sa jag fort. Ryan och Chaz visslade. Jag himlade med ögonen och snurrade på flaskan. Den pekade på Chaz.
"Sanning eller konka?" frågade jag han. Han svarade konka. Jag flinade och sa, "pussa Ryan... på munnen!" Chaz kollade äcklat på Ryan.
"Aldrig!" sa han sedan. Jag höjde på mina ögonbryn, "vill du verkligen gå så lågt att inte göra det?" Han kollade surt på mig. Justin skrattade lite halv brevid mig.
"Bara gör det, snabbt som fan!" sa Ryan med stängda ögon. Och ja, Chaz nuddade knappt vid Ryans läppar men ändå halvskrek båda 'uue' i kör. Justin och jag skrattade bara åt dem. Jag kollade in i Justins ögon medans han skrattade.



Ryan snurrade flaskan och denna gången hamnade den på Justin. Justin tog konka. Direkt kollade Ryan på mig med ett flin på läpprna, ooh!
"Du ska göra ett sugmärke på Hope. Kvittar var bara du gör det här framför oss!"
Justin kollade tvekande på mig, jag nickade mot han. Han frågade vart jag skulle göra det. Jag rykte på axlarna så killarna fick bestämma. De vald på magen. Jag drog upp tröjan så magen blottades.
"Sexy.." viskade Ryan och Chaz. Justin gav dem vars en mördarblick innan han pressade sin mun mot min mage. Jag kände hur han gjorde sugmärket. När han var klar var det ett stort fett rött märke i mitten av magen.

Nästa del kommer senare idag, får jag hoppas. Jag ska prova på zumba (eller heder stavas) om en timme. Det slutar 8 så får vi se när jag kommer hem ;) tack för alla kommentarer!

"Nu ska jag sjunga med Hope!" utbrast Justin när han och Ryan hade 'sjungit' teenage dream med Katy Perry. Chaz la fortfarande och vred sig i skrattattacker på marken. "Men nej, jag kan inte sjunga!" sa jag till Justin som hade gett mig den blåa micken. "Jo kom igen nu!" sa Ryan och blinkade mot mig, "men seriöst! Jag kan inte sjunga!" fortsatte jag.
"Nämen lyssnade du inte på mig precis?!" frågade Ryan med en menande blick. Jag himlade med ögonen, "jag gör det... om ni springer runt i hela hotellet i bara kalsonger!" sa jag eftersom jag visste att de aldrig skulle göra det. Ryan brast ut i skratt innan han sa "kom på något nytt tjejen! Vi gjorde det i... hm vad var det nu? Tyskland?" Ryan kollade frågande på Justin som skakade på huvudet "det var Italien!" Ryan sken upp "Just det!" jag kollade förvirrat på dem "så bi menar att ni redan hade gjort det?" frågade jag. De nickade, "vi kan göra det sen när du har sjungit?" sa Justin fullt allvarlig.
Där ifrån fick allt fort, Justin hade satt igång 'you're the one that I want' från grease. Justin började sjunga.

"I got chills.
They're multiplyin'.
And I'm losin' control.
'Cause the power
you're supplyin',
it's electrifyin'!"

Jag blundade och sjöng. Jag kunde redan hela låten utantill. Innan när jag var mindre hade jag kollat på Grease minst femhundraelva gånger.

" You better shape up,
'cause I need a man
and my heart is set on you.
You better shape up;
you better understand
to my heart I must be true."

Jag öppnade ögonen. Justin log stort innan han fortsatte att sjunga.

"Nothin' left, nothin' left for me to do."

Han hade tagit min hand och snurrade mig ett varv. Båda började sjunga i refrängen.

"You're the one that I want." började vi.
"you are the one i want" sjög våda ryan och chaz som stod bakom soffan med armarna runt varandra.

"o,o, oo, honey. The one that I want."

Nu stod Ryan och Chaz och dansade någon slags Hawaii dans samtidigt som de sjöng:
"you are the one i want want"

Både jag och Justin kollade konstigt på dem och sedan på varandra. Han rykte på axlarna tog min hand och drog upp mig i soffan. Allt detta på bara några sekunder. Vi fortsatte att sjunga.

"o,o,oo, honey.
The one that I want
(you are the one i want want), o,o, ooooo
The one I need.
Oh, yes indeed."

Alla fyra hoppade i soffan medans vi sjöng. Jag och Justin allvarligt. Chaz och Ryan. Nja, jag har ju inte hört deras riktigt röster. Men om det är dem skulle jag inte rekommendera dem att söka till idol.
Min 'ensamma' del började. Killarna slutade hoppa i soffan för att lyssna.

"If you're filled
with affection
you're too shy to convey,
meditate in my direction.
Feel your way."

För att göra det mer oseriöst drog jag med handen längst Justins magen och plitade med rumpan. Sen hoppade jag och Justin ner för soffan och han började sjunga.

"I better shape up,
'cause you need a man"

Han pekade på mig. Och jag sjöng.

"i need a man
who can keep me satisfied."

"I better shape up
if I'm gonna prove
you better prove
that my faith is justified."

Refrängen började igen. Killarna dansade och fjantade sig. Själv var jag bara mest nervös. Hoppas de inte lägger märke till min sångröst. Jag var ju seriös. Men jag lät säkert som en gammal kråka.
När låten var helt slut kramade Justin om mig.
"Du sjunger ju riktigt bra!" viskade han i mitt öra. Jag skakade på huvudet.
"Nu får ni göra er del av avtalet!" sa jag med ett flin på läpparna. De kollade på varandra.

Förlååååt!
Var på disco igår, sen innan det träffade jag alla under ses från england, men ska försöka skriva en nu i bilen, vi ska först till ullared innan vi åker hem, men jag ska försöka skriva en del så ni får den sen!
Puss!

Jag har sett på många tjejer i skolan hut de skär sig. Sen petar om det säger att det känns bra när man har gjort det. Som om alla bekymmer bara flyter iväg. Jag kollade på kniven som la framför mig. Skulle jag? Jag ville inte känna denna känslan längre, känslan som bara skriker 'du är värdelös, ingen inte någon på hela jorden hade brytt sig om du bara försvann!' försiktigt tog jag upp kniven, la den mot min arm. Jag kände riktigt hur spänningen steg innut i mig. Jag kollade på mig själv i badrumsspegeln. Min förvirrade blick lyste. Jag kollade ner på armen igen, snabbt drog jag löst med bladet mot min arm, det sved lite, jag gjorde det igen och igen. Små rivmärken var över hela mina armar. Vissa hade blivit lite för djupa så de kom lite blod.
Jag kollade ner på kniven innan jag la ifrån mig den på toan. Jag satte mig ner, inget blev bättre. Bara sämre. Alla hatar mig, jag, Love, ja alla i hela världen. Betydelse lösa jag. Hope Parker den losern som skär sig själv, det är så alla kommer se på mig. Som den mesen jag är.
Jag märkte inte att mina tårar rann förrän de landade på min arm.
Allting brast. Jag har hålligt all smärta inom mig i alla dessa år. Gjort en mur runt mig som ingen har kunnat bryta sig igenom eller komma loss därifrån.

*

Den natten låg jag sömnlös i min säng. Jag kände ingenting förrutom smärta och saknad. Jag saknar Justin, och den Hope som var lycklig. Visst den Hope var långt härifrån. Hon hade inte funnits på flera år, den Hope som hade en riktigt familj den Hope som hade någon som brydde om henne.

Justin's perspektiv

Flygplansresor är alltid lika tråkiga. Ingenting händer på ett plan, alla sitter bara och sover. Ja alla utom jag då.
Mamma la och sov brevid mig, Alfredo satt på den andra sidan om mig. Han hade spelat FIFA 10 för några minuter sedan, men nu satt han i en konstig ställning och sov.
Jag suckade och drog upp mobilen ur fickan. Jag var påväg till Texas nu. Egentligen skulle vi först till Kanada, till pappa och mina småsyskon. Men saknade efter Hope var stor. Riktigt stor. Så jag hade bestämmer att vi skulle vara i Texas i två dagar innan vi åker till Kanade för att vara där en vecka.
Jag hoppas verkligen att Hope gillade min överraskning! Jag har en till, till henne. Men den får hon senare.
"I miss you so much, can't wait 'till tomorrow when I finally can meet you again!" - skicka.
Jag känner mig taskig, kysste henne och stack sedan. Hoppas hon fortfarande har samma känslor för mig som jag har för henne.
"Vi landar om 20 minuter, var snälla att sätt på ers säkerhetsbälten!" jag gjorde som kapten sa, samtidigt som jag väckte mamma och Alfredo.

Hope's perspektiv

Justins sms hade fått mig på bättre humör. Jag ångrade ute att jag hade skärt mig. Det var en sak som är säker. Pappa och bitchen kommer hem idag. Visst jag är glad att pappa kommer hem, han är ju fortfarande min pappa! Men att divan måste följa med, suck. Justin kommer ju också idag. Undrar hur han mår? Om han fortfarande har samma känslor för mig som han hade innan han åkte.
Kärleken skrämmer mig fortfarande. Den bara förstör vänskapen. Men ändå kam jag inte sluta ha den nervösa och glada känslan i mig när Justin smsar eller pratar med mig.
Angående mina skär sår. De syns inte lika mycket idag som de gjorde igår. Då var de helt röda. Nu är det mer rosa, men det sved.
Jag kan fortfarande säga att jag inte mår ett skit bättre efter jag har skärt mig. Nästan tvärt om. Jag tänker så mycket på det så det blir vara värre. 

Cody hade sjungit några låtar för mig, jag får inte glömma att tacka Justin sedan för detta!

*

Skola igen, Love undvek mig mer nu än vad han gjorde förra veckan. Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte vara som alla andra, söta, snälla och underbara. Jag ville smälta in, men klart inte. Alla ser mig som en stor loser, jag har inga vänner, inget bra utseende inget!
Vad har jag gjort för att jag ska vara såhära. Helt obetydelselös. Ingen skulle märka om jag bara försvann en dag. Och om de gjorde det skulle de antagligen bara ha en fest för att alla slipper mig.
Skolan 'populära' och 'snygga' grupp kom emot mig i korridoren. Gruppens nya ledare Katy. Hon hade brunt långt hår, gröna ögon inramade i svart kajal och maskara.
Hon gick rakt in i mig när de gick förbi, "oj stod du där? Det var ju nästan som om du var osynlig!" jag himlade med ögonen. Hon har kört med den frasen i minst två år nu.
"Hellre osynlig än att vara dig!" svarade jag henne. Alla andra i den populära gänget gjorde ett 'oooh' ljud. Hon plutade med läpparna innan hon gick iväg.
Jag flinade mot de andra, jag var visst inte helt osynlig. Inte om man ska bli nertrampad i skiten.

*

Jag satt i cafet jag och Justin hade träffats på första gången. Jag kunde fortfarand komma ihåg vart ända ord vi sa till varandra.
Hoppas bara inte att han har hittat någon bättre än mig där ute i världen. Han var den ända som kunde få mig att le nu förtiden. Alla andra tror bara att jag är lycklig. Men egentligen mår jag skit. Allt är dåligt, jag är dålig, allt jag gör är dåligt.
Dåligt, dåligt, dåligt.
Demi lovatos låt skyscraper spelades i cafeet. Jag önskar att jag var lika stark som henne. Sket i vad alla andra tyckte, hon trivs med sig själv. Litar på sig själv. Mer än jag.

"Jag kommer till Texas imorgon. Hoppas du vill träffa mig!"

Det smset gjorde min dag. Jag knappade in ett snabbt svar. Jag lämnade cafeet med ett stort leende på läpparna.
Väl hemma drog jag fram en pan pizza ur frysen. Jag borde väl sluta äta helt så fet som jag börjar bli. Min magen plutar ju ut, usch!
Jag satte mig framför tven med pizzan och ett glas mjölk i handen.
Jag rykte till av min sms signal. Jag öppnade smset, "d..." var allt som stod. Eftersom det var från ett dolt nummer kunde jag inte svara eller få reda på vem det var som skickade det.
Jag la ifrån mig mobilen igen. Efter ett tag plingade den till igen, "ö..." jag skakade på huvudet, vad vill personen mig?! Jag behöver inte mer elände i mitt liv. Det räcker som det är nu.
"s..." jag klickade bort meddelanden lika fort som jag hade klickat in mig på det.

*

Jag hade fått fler sms under hela kvällen, men bara med en bokstav i vart meddelande. Blandannat 's,k,d,u,a' det bildade inget speciellt ord. Inget ord jag kunde komma fram till i alla fall.

Jag har prov i typ hundusimen och buddismen. Nästa del håller jag på med ! :D
Tack för alla kommentarer, jag lovar jag kommer inte sluta nu, och inte om några månader så jag hoppas alla stannar kvar så länge! :*

Jag öppnade ögonen, jag hoppade till av de störa blåa ögonen jag kollade in i. Yey, bästa sättet att bli väkt på, på en söndag. Av själva Bitchen av alla bitchar.
"Vad vill du?" frågade jag irriterat medans jag vände mig om i sängen. Hon skrattade ett glädjelöst skratt, "din pappa tvingade upp mig för att säga att vi ska bort idag. Vi kommer hem på Onsdag." jag kunde riktigt höra hur hon bitchblikar mig.
"Okej, ha det så kul, hejdå!" allt jag ville va att hon skulle åka här ifrån. Och det var nu. Pappa kommer jag ändå inte märka någon skillnad på. Han är ju ändå borta hela tiden. Så det gör ju inte så stor skillnad.
Jag hörde hur hon gick ut ur rummet och ner för trappan. Hennes enmeterslånga klckar ekade efter sig.

 

"The big blue eyes lookd in to mine..."

Jag suckade innan jag reste mig upp från min varma och skjöna säng. Drog ut ett par mysbyxor och ett linne. Sedan en ny BH och nya troser.
Jag hoppade snabbt in i duschen, borstade tänderna - orkade inte äta frukost för göra det sedan - drog igenom med borsten lite innan jag gick ner och la mig framför tven.
Söndag = Slappdag!
Vänner var igång, helt klart en av mina favoritserier. Jag älskar Joey, han är så cool.

*

"Kolla ut..."
Jag kollade ut genom förnstret. Där ute stod ingen annan än Cody Simpson. Justin visste att jag hade en crush på han. En hemlig crush.
Jag ställte mig upp och vinkade så att han förstod att han skulle gå till dörren. Jag hyperväntilerade innan jag öppnade dörren. Men jag skulle vara lugn, inte låta glädjen ta övertag.
"Hope va?" Codys röst var mer perfekt i verkligeheten. Jag nickade, kunde inte hitta min röst.
"Justin sa att du var ett fan?" sa han sedan. Jag nickade ännu en gång. Jag kände mig som en fjant. Bara stod där och log fånigt medans jag nickade.
"Kom in!" sa jag skakaigt.

Är inte hemma än , kommer hem om kanske 30-40 minuter, så jag kommer inte kunna skriva en del. snälla, lämna inte bloggen! :'(

"Kolla på mtv om fem minuter! xx din Justin"

Smset jag fick av Justin. Jag sa till Love att byta kanal till MTV istället för det vi såg på. Det var någon reklam först, men sedan efter ett tag började The Ellens show. Jag gissade på att Justin skulle vara med, eftersom jag skulle kolla på den menar jag.

"...och här idag har - som jag stolt kan kolla min kompis - Justin Bieber!" sa Ellen. Publiken jublade och ut kom Justin, snyggar än senaste gången jag såg han.

"Hur mår du idag?" frågade Ellen Justin när de hade satt sig på stolarna. "Jo, det är bra! Själv då?" svarade Justin med ett leénde på läpparna.
"Du är på turné igen! Hur känns det?" frågade Ellen sedan. Justin började pata lite om turnén. Ellen log och lyssnade på honom.

"Men, det har varit bilder på dig och en tjej, vill du kanske utväckla det lite?" frågade hon och flörtade med han så med ögonen. Han skrattade, "Ja, det finns en tjej." började Justin tveksammt. Jag blev lite chokad, jag trodde inte att han skulle ta upp det.
"Nå, fortsätt prata!" sa Ellen. Han skakade på huvudet med ett leénde på läpparna, Ellen skakade på huvudet.
"Du säger det till mig sedan backstage?!" sa hon. Justin nickade med fortfarande ett flin på läpparna.
Intervjun fortsatte ett tag till innan Justin sa, "Får jag sjunga en låt?" Ellen nickade. Justin fick en mick.

"Ride, I-I Wanna Ride Ride I Wanna Ride Ride, I-I Wanna Ride

When I Wake Up, I First Think Of You
I Really Like You, And I Hope You Like Me Too The Sky Is The Limit For Me And You
I Could Be Your Queen, But You Could Be My Boo We Could Go Anywhere, To The Moon And Through The Air
We Could Go To The Movies Or The Mall, Baby I Don't Care
Yeah This Is True, Wanna Be With You And I Just Wanna Ride With You
I Wanna Ride Yeah I-I Wanna Ride I Wanna Ride
I-I Wanna Ride With You I-I Wanna Ride I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You

Whenever Im With You, You Make Me Feel Special
And All My Problems, They Go Right Through The Door
I Love It When You Call Me Baby It's You I Adore


We Could Go To The Moon, And Through The Air
We Could Go To The Movies Or The Mall, Baby I Don't Care
Yeah This Is True, Wanna Be With You
And I Just Wanna Ride With You I Wanna Ride
Yeah I-I Wanna Ride I Wanna Ride I-I Wanna Ride With You
I-I Wanna Ride I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You

So Lets Go Right Now Go Slow Right Now
Let The Base Flow Out With That Boom Boom Pow So Lets Go Right Now
Go Slow Right Now Let The Base Flow Out With That Boom Boom Pow
I Wanna Ride Yeah I-I Wanna Ride
I Wanna Ride I-I Wanna Ride With You I-I Wanna Ride
I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You´I Wanna Ride
Yeah I-I Wanna Ride I Wanna Ride I-I Wanna Ride With You
I-I Wanna Ride I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You
I Wanna Ride I Wanna Ride I-I Ohhhh Whoaaa
I Wanna Ride I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You"

När han hade sjungit klart låten kollade han rikt in i kameran och sa, "Du vet vem du är, denna låten är till dig. Det är tack vare dig jag har gjort denna låten. Och, jag saknar dig!" det sista sa han i en viskning med tårar i ögonen. Jag svalde ner tårarna som var i min hals.



Love åkte hem, jag la mig i sängen och började skriva på min mobil. Det fanns ju en antecknings app, där började jag skriva på några melodier jag hade tänkt på. Än så länge hade jag bara fått fram lite.

"You're smile, you're face, It's everything that means something to me.
Without it, It's like a world there the sun dosent shine.
The oxidyn dosent work.

You and me baby, you and me.
Everytime i look at you i look at the reson that makes me smile.
Makes me feel alive.
You and me baby, you and me.
This feeling i adore, this feeling i adore.
You gives me butterflies. You makes my heart stop a beat."

Allting lät inte helt bra. Men, jag är inget proffs på låttexter.

Pappa svarade inte, så jag gav upp suckade och kollade ut genom fönstret.
Jag har förändrats mycket på dessa två veckorna som har gått. Jag har blivit lyckligare, i alla fall när Justin är här. Jag är modigare och vågar stå för det jag vill. Jag vågar säga hur jag känner. Men jag har fortfarande samma oskyldiga plågan innut i mig. Jag ler, menar inte det, jag säger att allt är bra men innut i mig skriker jag 'döda mig! och gör det nu!'.



"Tack för att jag fick komma älskling!" sa Divan med hennes pipiga röst. Jag himmlade med ögonen, hennes fejk smile gjorde ont i ögonen så mycket som hon använder det.
Hon gick ut och jag suckade av lycka. "Äntligen är helvetet ute från huset!" tänkte jag för mig själv.
Utan att prata med pappa spreang jag upp till mitt rum och slängde mig i sängen. Jag drog upp min mobil ur fickan och klickade in på Justins twitter. Alla hans tweets fick mig på bättre humör. Jag klickade in på en länk som var där. Musiken startades.

"It's the most beautiful time of the year..."

Bara av att höra hans röst, och se hans leénde så lyckligt gjorde mig glad. I alla fall gladare än vad jag var för fem minuter sedan.

*

Lördag.
Idag skulle något bra hända, i alla fall bättre än vad de hade varit de senaste dagarna. Pappa var borta, på jobbat antar jag.
Love skulle komma hit om några minuter.
*Knack* *Knack*
När man talar om trollen.

"Hej hunny!" sa Love när jag öppnade dörren. "Hejhej!" svarade jag han. Han kom in och vi gick gensat till mitt rum. "Du, föråt för att jag inte har varit så mycket med dig denna veckan. Jag har... haft mycket att tänka på!" sa Love medans han satte sig i min säng. Själv satte jag mig på skrivbordsstolen.
"Tänkt på vad?" frågade jag han.

Love's prespektiv

Jag sa inte det riktigt själet till allt mitt tänkande, jag visste att det bara var slöseri med kännslor jag kommer slösa i sånna fall. Lika bra att ljuga, och berätta det sedan när jag är mer redo för det.

Delen ligger längre ner....

¨"Jo, du ser att jag har träffat..." började pappa. Jag vägrade att lyssna mer, jag visste vad som skulle koma men vägrade att accpetera det. Med snabba steg var jag på mitt rum.

*

Ända sedan Justin hade åkte hade allt blivit sämre. Pappa hade presenterat mig för hans 'tjej' eller som jag har börjat kalla henne 'diva' eller 'bitch' vilket pappa inte gillar så mycket. Men ni ska bara veta hur oförskämmde hon är mot mig! Typ som i filmen 'föräldra fällan' pappans nya tjej där. Så är pappas tjej. Lika ung, tror hon är något och är riktigt, riktigt uppkäftig. Mot mig då, mot pappa är hon sötare än socker!
Justin och jag har bara pratat en gång. Imorgon är det Lördag, så kanske skulle något hända. Justin hade sagt det i telefon. Så, det är det ända som är bra just nu.
Love hade varit mer och mer med några andra killar. Visst han får ju ha andra kompis än mig med. Men han kan väl va med mig lite ibland med?
I alla fall, nu var klockan halv sex. Divan skulle komma om en halvtimme.

*

"Nämen vad trevligt!" sa Divan.
Jag himmlade med ögonen. Hon var bara för mycket!
"Kan jag få gå nu?!" frågade jag pappa. Han kollae irriterat på mig, jag hade sagt det minst en miljon gånger. Men jag kräks var gång Divan rör pappa.

Skola.
Love var på gott humör idag, jag var på... lite mindre bra humör. Jag hade knappt kunnat sova inatt. Justin hade varit i mina tankar hela natten.
"Kom igen Hope, var inte så deppig!" sa Love. Det hade precis ringt ut till nästa lektion. Den sista och värsta, historia.
"Jaja, men du har väl också historia nu?" frågade jag han. Han suckade och skakade på huvudet, "lilla kära du, vi har håltimme så vi slutar nu!" jag blev genast på lite bättre humör.
"Bad memory!" mumlade jag. Han skrattade innan han sa, "följ med mig hem? Mamma är på jobbet och pappa i typ Tyskland eller något!" jag nickade tog ut min väska ur skåpet. "Lets go!" sa han när han hade tagit sin väska.

*

"Så, lite fler detaljer om The Biebs tack!" sa Love när vi satt och åt fattiga riddare. Jag kollade på han, "vad menar du?" frågade jag.
Han reste sig upp för att sen komma tillbaka med en tidning i handen, "detta menar jag!" han gav mig tidningen. Rubriken var "Bieber dejtar igen?!'' flera olika bilder på mig och han prydde också framsidan. När vi var på stranden, den kvällen han hade sagt att han gillade mig. Bild på när vi var i parken, när han var påväg upp till mitt hus.
"Oh.My.Gozh!" sa jag. Hur kan de hitta alla dessa bilderna?!
"Så, tell me, det måste ju va något eftersom ni är såhär tajta!" sa han och visade sina händer och pressade händerna så det inte fanns något utrymme kvar mellan de. Jag himlade med ögonen, Love kunde verkligen genomskåda mig, tyvärr! "Men det är inget!" sa jag. Det var ju nästan sant, vi var inte tillsammans, vi hade bra uttryckt vår kärlek till varandra. Stor skillnade om du frågar mig. "Kom igen! Jag må va en kille, men så dum är jag inte!" han började låta lite irriterad. Inte sur irriterad utan något annat.
När jag inte svarade suckade han, "du kommer säga det. Vänta bara!" sa han. Jag suckade och åt upp det sista av min fattiga riddare.

*

"Fan! Vi hade väl läxa till imorgon?!" utbrast Love. Jag kollade förvirrat på han, "nej?!" svarade jag han. Han kollade på mig, "säkert?" jag nickade. På det viset gillade jag skolan lite. Vi hade egentligen inte så mycket läxa som man kunde tro när man gick i High school.

*

"Vi ses imorgon!" Love kramade om mig innan jag fick hem. Det var ju nära och bra hem.
"Är det du Hope?" pappas röst ekade i huset. "Ja!" svarade jag enkelt, jag var besviken på pappa. Han hade inte varit hemma på hela natten. Han bara är borta mystiskt hela tiden, visst han jobbar ju, men det är något mer. Det vet jag, men han vägrar att erkänna det. Vilket stör mig.
"Kom till vardagsrummet!" sa han. Jag suckade, slängde ner väskan på golvet bland alla skor.
"Vad?!" frågade jag han irriterat. Pappa satt på soffan med sin mobil i handen. "Jo, som du har märkt är jag borta ganska mycket nu för tiden..." började han men jag avbröt han, "ganska?! Du är borta hela tiden pappa!" han kollade ner i marken. För någon månad sedan var pappa och jag som bästa kompisar, men ända sedan mamma blev värre var han hemma mindre. Och nu, när hon inte finns mer känns det som om han är bort så mycket som han bara kunde. För att slippa se alla minnen av henne.
"Låt mig förklara!" sa han och gjorde en gest med handen som betydde typ 'sitt.' Jag gjorde som han sa och satte mig på fåtöljen brevid soffan som pappa satt på.
"Prata på!" sa jag och kollade på han.

känner mig ganska SWAGIG just nu, är den 304 som ser på videon, höhö!

GAAAH, längtar som fan tills videon kommer ut alltsåå!
(håller på att skriva nästa del, och märkte att bilden var stor men skit samma borkar inte fixa det (; )

Justins ord ekade innut i mig, jag är kär i dig, jag kollade in i hans ögon.
Kännslan innut i mig gick inte att beskriva. Jag visste att jag var riktigt, riktigt förälskad i denna killen. Jag kunde inte kontrolera mig själv utan pressade bara mina läppar mot hans.
Explotionen av kännslor kom, fjärilarna i magen var oerhört starkt. Glädje och lycka fyllde mig.
Jag kände hur han log mot mina läppar.

*

"Jag hämtar upp dig här vid ett imorgon då!" sa Justin när han stannade bilen framför mitt hus. Jag nickade innan jag vände ansiktet till hans håll. Hans ögon glittrade och ett litet leénde bildades på läpparna. Han lutade sig fram, hans läppar mötte mina. Kännslan jag fick var den bästa kännslan in världen.
"Vi ses imorgon!" sa jag och öppnade bildörren. Han nickade, jag log mot han innan jag vände mig om för att gå in i huset.
Jag hörde bilen köra iväg.



Jag drog av mig mina kläder och tog på mig min one piece. Jag var för uppspelt för att gå och lägga mig nu. Pappa var fortfarande inte hemma, jag var inte precis chokad. Han var ju aldrig det nuförtiden!
Jag hade precis satt mig i soffan när det knackade på dörren. Klockan var nu... tolv vem knackar på såhär sent?! Jag gick upp från soffan igen och öppnade dörren.
"Love?!" utbrast jag glatt.
"Hope!" sa han minst lika glatt. Jag hoppade upp i hans famn i en kram.
"När kom du hem?" frågade jag han och stängde dörren efter oss. Jag låste med.
"För.. jag kanske två eller tre timmar sedan." svarade han glatt. Vi satte oss i soffan, svamp bob var på. Jag lät det var på medans jag lyssnade på allt det Love sa. Han berättade om alla tjejer han hade träffat i Frankirke. Jag avbröt han efter den säkert elfte tjejen.
"Asså Love, var du borta i en vecka eller ett år?!" frågade jag han. Han skrattade till, "det var disco var dag!" sa han och rykte på axlarna. Jag himmlade med ögonen. 
"Men vad har hänt här då?" frågade han mig. Jag tänkte efter, ska jag berätta för han om Justin?
"Well... jag har varit här och där.." började jag. Han märkte att jag undanhöll honom något.
"Säg Hope!" sa han jag nickade och sa allt som jag hade gjort. Allt utom det som hände idag. Jag hade en kännsla av att Love kommer få reda på det sen, och när han får reda på det. Ja då får jag ta det då.

"Tror du på kärlek vid första ögonkastet?" frågan Justin ställde mig förvånade mig. Jag kollade upp på han, "ja det gör jag faktiskt! Gör du?" svarade jag han. "Jag börjar tro på det nu ja." svarade han medans hans ögon glimmade till. Pirret i magen, check.



Solen var nu nere, Justin hade taigt med sig ljus. Så de var det ända ljuset vi hade. De ända ljudet som hördes var vattets porl, fårglarna sjäng lite då och då fast klockan började bli rätt sent. Våra andetag hördes också. Jag märkte att Justin kollade på mig i ögonvrån. Han såg ut att fundera på en sak, han öppnade munnen för att säga något. Men stängde den igen, han såg tveksammt ner på sina händer han hade i knät.
"Vad är det? Du värkar tänka på mycket!" sa jag till Justin. Han lyfte upp sin blick, hans ögon blänkte fortfarande. "Ja, det finns en sak som jag har tänkt på ett tag..." började han innan han tvekade igen. Jag blev bara mer och mer nyfiken för var sekund som gick om vad det var.

Justin's perspektiv

Skulle jag beskriva mina kännslor för Hope? Jag måste säga det, jag kan inte hålla det innom mig längre. Jag kollade in i hennes bruna ögon. De glittrade i ljuset av ljusen.
"...det finns en sak jag har tänkt på ett tag..." sa jag igen. Hope såg mer och mer nyfiken ut, men ändå orolig. Som om det skulle vara något dåligt jag skulle säga.
"Jo, det finns en tjej. Hon är verkligen underbar, och jag gillar henne riktigt mycket. Men jag vet inte hur jag ska säga det till henne!"

Hope's perspektiv

"Jo, det finns en tjej. Hon är verkligen underbar, och jag gillar henne riktigt mycket. Men jag vet inte hur jag ska säga det till henne!" jag kännde besvikelsen kommer över mig. Fan, han gillade någon annan.
Jag klistrade fast ett fejkat leénde på mina läppar, "men vad kul Justin!" sa jag.
"Hur tycker du jag ska säga det till henne?" frågade han mig. Jag tänkte efter ett tag innan jag svarade, "jag har alltid velat att en kille skulle säga att han gillade mig i månskenet. Att han skulle göra den tiden speciel för mig.." jag tänkte bort till mina tankar jag har haft runt det. Det var verkligen en dröm som aldrig kommer gå i uppfyllelse.
Justin nickade åt mitt svar innan han kollade upp mot himmlen. "Kom!" sa han och tog tag i min hand. Jag reste mig och följde efter Justin. Han drog med mig längst den lilla stranden som var här.
Justin ställde sig framför mig, han tog tag i både mina händer och kollade rakt in i mina ögon. Månens ljussken lös upp Justins ansikte. Han tog ett djupt andetag innan han sa:
"Hope Parker, ända sedan jag såg dig där på lunchstället vi var på har jag varit fast för dig. Jag blev genast fast för dig, jag kan inte sluta tänka på dig. Ditt leénde är fastbrännt bakom mina ögonlock. Det jag egentligen vil få fram är, Hope, jag är riktigt, riktigt kär i dig!"

"Tror du på kärlek vid första ögonkastet?" frågan Justin ställde mig förvånade mig. Jag kollade upp på han, "ja det gör jag faktiskt! Gör du?" svarade jag han.  "Jag börjar tro på det nu ja." svarade han medans hans ögon glimmade till. Pirret i magen, check.



Solen var nu nere, Justin hade taigt med sig ljus. Så de var det ända ljuset vi hade. De ända ljudet som hördes var vattets porl, fårglarna sjäng lite då och då fast klockan började bli rätt sent. Våra andetag hördes också. Jag märkte att Justin kollade på mig i ögonvrån. Han såg ut att fundera på en sak, han öppnade munnen för att säga något. Men stängde den igen, han såg tveksammt ner på sina händer han hade i knät.
"Vad är det? Du värkar tänka på mycket!" sa jag till Justin. Han lyfte upp sin blick, hans ögon blänkte fortfarande. "Ja, det finns en sak som jag har tänkt på ett tag..." började han innan han tvekade igen. Jag blev bara mer och mer nyfiken för var sekund som gick om vad det var.

Justin's perspektiv

Skulle jag beskriva mina kännslor för Hope? Jag måste säga det, jag kan inte hålla det innom mig längre. Jag kollade in i hennes bruna ögon. De glittrade i ljuset av ljusen.
"...det finns en sak jag har tänkt på ett tag..." sa jag igen. Hope såg mer och mer nyfiken ut, men ändå orolig. Som om det skulle vara något dåligt jag skulle säga.
"Jo, det finns en tjej. Hon är verkligen underbar, och jag gillar henne riktigt mycket. Men jag vet inte hur jag ska säga det till henne!"

Hope's perspektiv

"Jo, det finns en tjej. Hon är verkligen underbar, och jag gillar henne riktigt mycket. Men jag vet inte hur jag ska säga det till henne!" jag kännde besvikelsen kommer över mig. Fan, han gillade någon annan.
Jag klistrade fast ett fejkat leénde på mina läppar, "men vad kul Justin!" sa jag.
"Hur tycker du jag ska säga det till henne?" frågade han mig. Jag tänkte efter ett tag innan jag svarade, "jag har alltid velat att en kille skulle säga att han gillade mig i månskenet. Att han skulle göra den tiden speciel för mig.." jag tänkte bort till mina tankar jag har haft runt det. Det var verkligen en dröm som aldrig kommer gå i uppfyllelse.
Justin nickade åt mitt svar innan han kollade upp mot himmlen. "Kom!" sa han och tog tag i min hand. Jag reste mig och följde efter Justin. Han drog med mig längst den lilla stranden som var här.
Justin ställde sig framför mig, han tog tag i både mina händer och kollade rakt in i mina ögon. Månens ljussken lös upp Justins ansikte. Han tog ett djupt andetag innan han sa:
"Hope Parker, ända sedan jag såg dig där på lunchstället vi var på har jag varit fast för dig. Jag blev genast fast för dig, jag kan inte sluta tänka på dig. Ditt leénde är fastbrännt bakom mina ögonlock. Det jag egentligen vil få fram är, Hope, jag är riktigt, riktigt kär i dig!"

Jag kollade frustrerat omkring i min garderob. Det fanns inget att ta på sig! Liksom det var ju November, ändå lite kallt så man kunde inte gå omkring med shorts och linne på kvällen.
Jag fortsatte att kolla omkring innan jag hittade mina vita shorts, inte sånna kort korta shorts som bara gick precis nedanför troserna utan ett par som fick ner nästan til knäna. Till det visste jag precis vad jag skulle ha. Min fina ljusblåa blus och en svart väst. Jag hade bara håret naturligt, men en naturlig sminkning.




Jag tog min bruna väska, la ner mobil, pengar och min bok. Jag vet inte varför den skulle med, men den åkte ner i väskan den med.
Klockan var bara halv sex. Pappa var fortfarande inte hemma, liksom okej, han brukade inte vra hemma ofta innan heller. Men nu på sista tiden är han borta precis hela tiden! Börjar riktigt tidigt på morgonen och kommer hem sent på kvällen.
Jag var lite hungrid så jag kollade i kylskåpet om vi hade något gott.

*

Jag slängde ner cyklen innan jag började gå. Justin hade smsat och sagt att jag skulle gå mot piren. Vi hade en liten strand här, piren var inte stor, men mysig.
Klockan var bara halv sju. Jag kunde int estanna hemma längre, det tysta huset gjorde mig frustrerad. Jag satte mig på piren, solen höll på att gå ner. Det var riktigt fint! Jag drog upp boken ur min väska.
Detta var aksnek femtioelfte gången jag läste denna boken, Stephenie Meyer var en riktigt bra på att skriva! Jag läste denna boken för sist kanske en månad senast högst. Breaking dawn, helt klart min favorit! Jag hann läsa några kapitlen - jag läste ganska snabbt - innan Justin kom.
"Hope, är du redan här?" frågade han mig lite förvånat. Han trodde säkert att han skulle komma först. Jag log smått mot han, "jag orkade inte vara hemma längre" svarade jag enkelt. Han nickade och satte sig revid mig. Jag la ifrån mig boken och kollade ut på solnedgången, den var nästan helt nere nu.
"Det är verkligen vackert!" sa jag. Han nickade, "visst är det vackert, men det kan inte mäta sig med personen som sitter brevid mig!" jag log. För att skämmta kollade jag brevid mig och sedan på andra sidan av Justin. "Är här fler än oss Justin?" frågade jag han. Han skrattade, "sluta, det är du som är vacker!" jag log smått. "Då ska vi inte börja prata om dig!" sa jag. Han skakade bara på huvudet.
Justin hade börjat nynna på en låt. "Vad sjunger du?" frågade jag han. Han kollade på mig, han hade sin arm runt mig. Så jag fick kolla upp på han.
"Vet du vem One Direction är?" frågade han mig. Jag skakade på huvudet, "det är ett pojkband från England. Det var deras låt jag sjöng." jag nickade innan ja frågade han ifall han kunde sjunga för mig. Han nickade.

"Baby you light up my world like nobody else
The way that you flip your hair gets me overwhelmed
But you when smile at the ground it aint hard to tell You don't know
You don't know you're beautiful
If only you saw what I can see You'll understand why I want you so desperately
Right now I'm looking at you and I can't believe You don't know You don't know you're beautiful
Oh oh But that's what makes you beautiful"

Man kan inte beskriva med ord hur bra det lät, hans röst bar precis bra hes. Jag kollade in i hans ögon medans han sjöng, de blänkte lite extra mycket medans han sjöng. Man såg verkligen hur mycket han gillade det.

yeah! två delar idag *stolt* !
tack för era kommentarer fortsätt sa vetja! (och snälla, skriv lite mer än 'bra!' eller 'mer' typ, skriv om jag ska ändra något, eller ja lite mer utförliga, hehe)

kissesღ

  "Hope, är du hä..." pappa kom intrusande in i mitt rum, "oj förlåt!" sa han när han såg mig och Justin. Jag kollade generat på pappa. "Jag ska nog.. hm gå nu" sa pappa innan han gick ut ur rummet igen.

*

"Jag ska hem på Söndag.." sa Justin några timmer senare. Jag kollade chokat på han, "redan?" han nickade. Jag kollade bort från hans ögon. Smärtan innut i mig kom. Justin betydde redan mycket för mig. Det känns som om jag har kännt han i flera år, inte bara i tre dagar!  Men jag måste fixa det, jag fixar det för Justin. Det ingår i hans liv av åka iväg. Det var en del av Justin som jag var tvungen att acceptera.
"Var ska du åka?" frågade jag han. Han kollade på mig med lycka i ögonen, han trodde kanske att jag skulle bli sur? Eller ledsen på han. Men nej. "Först ska jag till LA igen, sen till Canada, dit jag bor. Och efter det ska jag fråga Scooter om jag inte kan ha de dära jullovet som jag ska ha här isället.." ett leénde kom till mina läppar, "varför här?" frågade jag. Han log stort mot mig men svarade inte.



"Vill du se på film?" frågade jag han. Vi var fortfarande vakna och klockan närmade sig två på natten. Han nickade, jag reste mig upp ur det varma sängen. Jag kollade bland alla filmer jag hade under tven. Jag valde Eclipse. Innan när den första filmen kom ut, Twilight, var jag ett stort fan av de. Men nu gillar jag bara filmerna och bökerna.
"Team Jacob, eller Team Edward?" frågade jag Justin när jag satte mig ner i soffan igen. Han flinade innan han sa, "Team Bieber!" jag himlade med ögonen, "ego.." mummlade jag innan jag la min uppmärksamhet på filmen.
Jag kunde känna Justins andetag. Luka hans lukt och känna värmen ifrån hans kropp. Det gick verkligen inte att konsentrera sig på filmen med han så nära! Han verkade vara inne i filmen, han märkte nog inte ens att jag kollade på han ibland.. eller hela tiden. Hans ögon blänkte fast det ar mörkt i nästan hela rummet. Det var bara skenet från tven som lös upp rummet.

*

Jag öppnade mina ögon. Ljuset bländade mig, men det ända jag kunde tänka på var personen som la breivd mig i sängen. Han hade armen runt mig, med mening eller bara ren tillfällighet?
Hur mycket jag än hatar det, hur mycket jag än inte vill erkänna det för mig själv har jag fallit gör Justin. Fallit riktigt jävla mycket!
Men vad är kärlek egentligen? En lek? En dröm som kom sann? En förbannelse?



Jag är fortfarande rädd för att jag inte kommer få några kännslor besvarade av Justin. Liksom, han är ju Justin Bieber! Han kan få vem han vill medans jag är Hope Parker. En värdelös tjej från Texas.

*

"Möt mig utanför mitt hotell klockan åtta ikväll?" frågade Justin mig. Jag nickade, han log innan han kramade mig och jag ut till hans bil. Klockan var nu kanske ett, pappa var på jobbet antar jag. Love kommer hem imorgon! Han har missat mycket, Justin åker hem i övermorgon.

kommentera för mer!

kissesღ

Justin's perspektiv

Hela dagen hade jag haft denna varma, underbara kännslan i kroppen. Jag visste precis vad den betydde. Jag var oförklarat förälskad i Hope. Nästan så förälskad att det gjorde ont för att jag inte kunde få krama henne, känna hennes läppar mot mina precis när jag vill.
Jag ville inte gå för fort fram, jag visste ju inte ens om hon gillar mig. Hon verkar bara se mig som en kompis. Inget annat.
Hon skrattade åt något, jag var för upptagen med att tänka på henne , hennes skratt...
'Åhh, jag måste verkligen sluta tänka på henne!' tänkte jag innan jag lyssnade på vad Hope sa.

Hope's perspektiv

Justin verkade lite off, man såg att han tänkte på något. Undrar på vad? Ska jag fråga honom?!
"Justin?" frågade jag. Han kollade på mig. "Vad tänker du på?" frågade jag med ett litet leénde på läpparna.
"Erm.." han såg ut att tänka lite till, "nej inget!" sa han sedan. Jag kollade lite fundersammt på honom innan jag rykte på axlarna. Han berättar väl när han vill.



Det började bli sent och pappa hade inte kommit hem än. Skulle jag väga fråga? Ja det gör jag!
"Erm Justin?" frågade jag han. Han kolade upp från datorn som han hade fått låna av mig. "Ja?" svarade han mig, han log lite medans han väntade på mitt svar, oh jag kanske ska svara?!
"Jo, jag undrar eftersom klockan börjar bli rätt så mycket, om du vill sova över här? Så slipper du köra hem i mörkret. Men du behöver ju inte om du inte vill..." babblade jag på. Han log stort mot mig mednas han nickade, "det skulle varit riktigt kul!" 
Efter ett tag sa Justin: "kommer du ihåg de lyricsen jag skickade till dig för ett tag sedan?" jag tänkte efter ett tag innan jag nickade. "Jag har jort klart hela låten, vill du höra?" frågade han blygt. Jag nickade uppmuntrande. Han log innan han började sjunga.

"Ride, I-I Wanna Ride Ride I Wanna Ride Ride, I-I Wanna Ride

When I Wake Up, I First Think Of You
I Really Like You, And I Hope You Like Me Too
The Sky Is The Limit For Me And You I Could Be Your Queen, But You Could Be My Boo
We Could Go Anywhere, To The Moon And Through The Air
We Could Go To The Movies Or The Mall, Baby I Don't Care Yeah This Is True, Wanna Be With You
And I Just Wanna Ride With You I Wanna Ride
Yeah I-I Wanna Ride I Wanna Ride I-I Wanna Ride With You
I-I Wanna Ride I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You

Whenever Im With You, You Make Me Feel Special
And All My Problems, They Go Right Through The Door
I Love It When You Call Me Baby It's You I Adore


We Could Go To The Moon, And Through The Air
We Could Go To The Movies Or The Mall, Baby I Don't Care
Yeah This Is True, Wanna Be With You
And I Just Wanna Ride With You I Wanna Ride Yeah I-I Wanna Ride

I Wanna Ride I-I Wanna Ride With You
I-I Wanna Ride I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You

So Lets Go Right Now Go Slow Right Now
Let The Base Flow Out With That Boom Boom Pow So Lets Go Right Now
Go Slow Right Now Let The Base Flow Out With That Boom Boom Pow

I Wanna Ride Yeah I-I Wanna Ride
I Wanna Ride I-I Wanna Ride With You I-I Wanna Ride
I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You I Wanna Ride
Yeah I-I Wanna Ride I Wanna Ride I-I Wanna Ride With You
I-I Wanna Ride I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You
I Wanna Ride I Wanna Ride I-I Ohhhh Whoaaa
I Wanna Ride I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You"

Hans hesa röst ekade i mitt rum. Hans ögon glittrade, de perfekta läpparna rörde sig i ljudet han sjöng. Det kändes som att ett elektriskt när var runt oss. När vi satt där, så nära men ändå så långt ifrån. Han kollade på mig med en intensiv blick när han sjöng den sista tonen.
Jag kände den värmade kännslan innom mig. Den ville verkligen inte försvinna när Justin var här. Utan att ha tänkt på det lutade vi oss båda fram lite.

Hope's perspektiv

Det första jag tänkte på, på morgonen var Justin. Det sista jag tänkte innan jag somnade var Justin, det som jag tränkte på medans jag var vaken var Justin. Justin, Justin, Justin!
Men liksom, tänk från mitt perspektiv nu:
Han är helt underbart snäll, underbar, snygg, rolig, han får mig att le fast jag är ledsen. Han får mig att må bra!
Som i en av Justins låtar, U smile I smile!


"He makes me smile, even if i feel like crap..."

Jag har sagt det innan och jag kommer säkert säga det igen, jag får inte falla för honom. Jag litar inte på den kännslan!

Justin's prespektiv

Dessa timmarna jag har varit vaken har jag tänkt på Hope. Igår, på cafeét tog jag en bild på henne. Hon är så vacker! Hennes leénde...
Jag har aldrig tänkt såhär om en tjej innan. Visst, jag var ju tillsammans med Caitlin ett tag. Fast det var ju flera år sedan. Men när jag var tillsammans med henne kände jag inte likadant som jag känner med Hope fast vi inte är tillsammans. Jag är förvirrad!
Jag tog min mobil och skickade iväg ett sms till Hope. Hon svarade snabbt, YES! Jag drog på mig ett par jeans och en vanligt vit t-shirt innan jag sa till Kenny att jag skulle till Hope. Han sa 'ok men kom inte hem försent!' jag svarade, 'jaja!' fast jag lyssnade kanppt på vad han sa. Jag var för glad för det, jag skulle träfa Hope igen. Fast det bara var igår vi hade träffats igår saknade jag henne! Det var sjukt, sjukt underbart!
Jag klickade in ännu ett gång på smset, läste hennes adress innan jag åkte med snabb fart dit. När jag kom fram hoppade jag ur bilen och knackade på dörren.

Hope's perspektiv

Jag hörde någon - förmiodligen Justin - knacka på dörren. Med ett leénde öppnade jag. Justins ögon mötte mina, lika fina som igår.
"Hej!" sa han och log stor mog mig, "hej Justin!" svarade jag han. Han kramade om mig, han luktade gott. Som vanilj och någon annan lukt. Hans omfammning var också mjuk och trygg.
"Kom in!" sa jag och skrattade till lite när vi hade släppt varandra. Justin gjorde som jag sa. Han kollade sig omkring, detta var första gången han var här, jag hoppas att det inte var den sista!
När jag hade visat han runt om i huset slängde han sig i min säng, jag skrattade lite åt honom innan jag satte mig brevid han. Han kollade djupt in i mina ögon med ett litet leénde på läpparna.
"Du har så fina ögon, hela du är fin!"



Jag rodnade, såklart. Justin skrattade sitt hesa skratt. "Du rodnar!" sa han och kramade om mig. "Du är för fin , för vacker, för underbar!" viskade han i mitt öra. Fjärilarna i magen blev som galna, nej Hope du får inte falla för honom! NEJ HOPE!

Nästa del kommer om en stund... så håll ut! haha! :D

Ja , förlåt förlåt förlåt förlåt.
Som jag har sagt innan kan jag inte blogga på måndagar... sorry!
Hoppas bi inte lämnar bloggen! :/

Kisses

Justin har nu över 13 miljoner följare på twitter! WOW!
Proud belieber!

(del 12 är under detta!)

Hope's perspektiv

Denna dagen har varit underbar! Justin är verkligen underbar, kvällen kommer säkert bli så mycket bättre! Jag ska ju gå på hans konsert!
Justin hade släppt av mig vid mitt hus, sagt att han skulle hämta mig igen om en timme för att sedan köra till arenan han skulle uppträda. Lite pinsammt att jag inte visste att han skulle hit från första början..
Jag tog på mig ett par tights, ett vitt linne och sedan en förstor tshirt me ett tryck där det stog "Im not jelous, i pay back!" med svart text. Själva t-shirten var rosa. Jag plattade mitt hår lite lätt innan jag sminkade mig lätt. Precis när jag var klar knakcade det på dörren. Jag sprang ner, tog på mina vita coverse, skinjackan min mobil och lite pengar innan jag öppnade. Där stog Justin, han hade också bytt om. Han hade ett par svarta jeans, en röd och vit tröja med någon skinjacka över. Riktigt snygg!
"Hej beautiful!" sa han til mig och log. "Hej!" svarade jag glatt.
Pappa var inte hemma, som vanligt. Han var aldrig hemma nu för tiden!

*

"Så, ska det bli kul att uppträda?" frågade jag när vi satt i bilen, var gång Justin log, råkade nudda mig eller bara kollade på mig kände jag den kännslan. Usch, detta får inte häna! Jag faller för han. Han gillar inte mig mitt hjärta krossas jag kommer bara bli ledsen ifall jag faller för Justin. Så skärp dig Hope!

Justin's perspektiv

Jag kunde knappt konsentrera mig på vägen när hon satt breivd mig. Hon var så vacker! Hennes ögon, jag kunde inte sluta kolla in i de, fast det måste jag ju när man ska köra. Fan då!
"Så, ska det bli kul att uppträda?" frågade hon mig efter ett tags tystnad.
"Ja, jag älskar verkligen det!" svarade jag och log lite smått. Mina fans var verkligen underbara! De ställde verkligen upp för mig, kollade på mig på konserter. Gick på min nya film som jag släppte för några månader sedan. Köpte min bok som jag också har släppt, ja de är verkligen underbara!
"Vad gillar du mest med att uppträda?" frågade Hope mig. Jag tänkte efter ett tag innan jag svarade, "jag tror jag älskar merst att få göra det som jag älskar göra mest av allt. Uppträda för mina fans är verkligen en kännsla man inte kan beskriva. Det är helt underbart! Att se alla klappa i takt, sjunga med i mina låtar. Ja det är sjukt!" svarade jag. Jag såg hur hon nickade i ögonvrån.

*

Jag sat i min loge, Ryan - min stylist - hade fixat en ny outfit för min nya turné. Vitt och lila var fortfarande temat med kläderna. Men lite... hm, modärnare och äldre eller vad man ska kalla det!