¦Popstar ¦ chapter 25 ¦

Detta har hänt:
Jag förstår! Var inte ledsen!" viskade hon i mitt öra. Jag kände hur tårarna rann och klumpen i magen växte. Hur kunde mitt liv vara så här? Ibland önskar jag att jag aldrig hade haft denna hemligheten. Eller ja, det var ju ingen hemlighet längre. Men det som hade varit min hemlighet.
____________________________________

Justin's perspektiv

När man vet att personen man är förälskad i har en hemlighet som man inte kan berätta för någon kan man ändå förstå. Jag kunde det i alla fall. Jag visste ju att Vanessa hade en hemlighet för mig! Hon hade ju sagt det fler gånger. Så varför känner jag mig så förvirrad när jag ser alla tidningar, ser och hör hur alla pratar om det som har kommit ut.
"Vegas är i själva verket en tjej som har haft denna hemlighet i de åren Hondas varit känd. Vanessa Holmes är denna tjej, en bedragare? Eller bara en tjej som vill ha ett liv utanför kändiskskapet?"
Orden framför mig vreds, bytande plats. Försökte göra min hjärna att förstå vad som är sant, vad som inte Vanessa berättade för mig. Hur mycket jag tänkte, funderade kunde jag inte få ihop det.

I Frankrike hade ju Vegas suttit bredvid mig och mamma, jag hade inte känt igen rösten eller ögonen. Jag hade inte känt igen något med henne.

Vanessa's perspektiv

"Jag kan bara inte mamma! Det känns som att jag har svikit många personer, jag kan bara inte!" sa jag och slog ut med händerna.
"Men du kan ju inte bara sitta här i hela ditt liv! Du älskar ju att sjunga! Låt inte detta stå i vägen för dig! Jag förstår dog, jag vet att det som Taylor gjorde var fel. Men man kan inte ändra på det. Om man hade kunnat det hade det inte varit på detta viset just nu! Men nu går du ut där och gör som jag säger, det är för ditt egna bästa, Vanessa!" mamma kollade på mig med orolig ögon. Skräckslaget kollade jag ut på publiken, jag kunde se dem, men de kunde inte se mig.
"Men..." började jag men hittade inga ord för att fortsätta.
"Det är för din skull!" mamma puttade mig lätt i ryggen. Jag hörde hur pipet pep till. Pipet var tecknet på att jag skulle komma it på scen. Med en djup suck drog jag handen genom håret och steg ut på scenen.

Justin's perspektiv

I all hast hade mamma sagt till mig att Vanessa var på tv. Jag satt därför just nu med fjärrkontrollen i handen och blicken på tven.
När Vanessa kom ut kände jag pirret i magen. Fast hon hade denna hemligheten hade det inte förändrat sättet som jag känner för henne.
______________________________________
Det kommer en fortsättning på denna delen! Alltså kommer nästa del innehålla mer om intervjun.
Är det bara jag, eller blev novellen lite tråkig när hemligheten är avslöjad?

I alla fall, tack för kommentarerna! Det är tack vare dem jag tog mig ork att skriva denna delen!

Glöm inte att kommentera!


Postat av: Becka

Grymt bra!

2012-03-08 @ 20:07:14
URL: http://beckagoesrandom.blogg.se/
Postat av: Johanna

Mer :D

Nu kan man kommentera :D

2012-03-08 @ 20:08:20
URL: http://johannaviveca.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0