Ska jag radera bloggen helt?

Hej alla där ute som fortfarande går in på min blogg.
Ska jag ta bort bloggen helt, eller låta den vara som den är nu, eller sätta lösenordsskydd på den?
Jag vet inte vad jag ska göra. Antagligen kommer jag inte börja blogga nu för jag började i åttan och det är nu betygen börjar bli viktiga.

Jag vill inte ta ett seriöst hejdå till bloggen, den betyder för mycket för mig för att göra det. Allt började här liksom.

Oh well, kommentera vad du tycker jag ska göra!

Bieber hugs.

Sommarlov

Hey alla kära människor!

Jag tror nog att alla ni har förstått att jag inte är så aktiv längre. Jag är verkligen ledsen för det för jag ville ge er ett slut till This is it. Jag vill skriva om Justin, jag vill skriva en del om dagen. Men man kan inte få allt man vill? Jag vill ha en sån blogg som jag hade innan, med 150+ läsare. Och jag vet att allt är mitt fel eftersom jag aldrig skriver längre, men det känns ändå.

Jag skriver dock fortfarande då och då. Inte offentligt utan på ett WORD document. Jag har börjat flera olika gånger på nya noveller, men bara kommit två tre delar fram innan jag tröttnade/glömde bort det.
Nu håller jag dock på med en ny som jag kommer satsa på mer i sommar. Skriver och skriver, det är vad jag gör. Fast denna handlar inte om Justin, alltså kommer den inte komma upp här när den är klar! Utan jag kommer börja på en ny blogg, nya karaktärer och ny glädje över att skriva.

Jag är ledsen att jag bara ger upp på denna, men jag kan inte sitta var dag och skriva längre. Nu tar jag bara datorn ibland, skriver, slutar, skriver igen. Jag kommer inte heller publicera novellen förren den är helt klar. Så jag inte behöver stressa då vi snart börjar skolan igen, nya prov, nytt helvete på 'g'.

Men jag vill säga tack från botten av mitt hjärta till alla som har kommenterat, stannat vid min sida och stöttat Justin genom detta ett och ett halv år som bloggen har funnits. Jag kommer nog sätta in lösenordsskydd imorgon eller så för att inte riskera någon stöld av mina noveller. Hur många har jag gjort? 6-7 stycken?
JAG ÄLSKAR ER! NI FÖRSTÅR INTE HUR MYCKET DENNA RESAN HAR BETYTT FÖR MIG OCH JAG KOMMER ALDRIG GLÖMMA TIDEN SOM MYBIEBERSTORY ÄGARE. JAG KOMMER INTE GLÖMMA ALLA SKRATT, TÅRAR OCH INLÄGG JAG HAR SKRIVIT.
UTAN ER HADE JAG ALDRIG FÅTT UPP INTRESSET ATT SKRIVA, MEN NU ÄR DET STÖRRE ÄN VAD DET NÅGONSINN HAR VARIT OCH JAG KOMMER VERKLIGEN SATSA PÅ DET!

btw, gud vad rolig blogg.se ser ut! fattar noll.

glöm inte att jag älskar er. och om någon kommenterar detta inlägg så kommer jag svara med den nya saken. fattar inte riktigt hur, men jag kommer väl på något.
ah, nu ska jag sluta!

Kära anonym!

Till dig som skrev om jag ville skriva med dig, svaret är :

Kanske, jag vet fortfarande inte om jag är redo för att börja igen. Men jag ska tänka mer på det och så kommer jag svara dig så fort som möjligt!
Du kan kontakta mig på en kommentar då jag inte kommer ihåg mitt lösenord till mailen haha! :)


Nystart?

Jag funderar på att börja en helt ny novell men jag vet inte. Jag älskar att skriva men jag har inte riktigt tid med det...

Vad tycker ni?


This is it - chapter 12 PREVIEW

Hur kunde jag tro att hon skulle känna likadant som mig? Hur kunde jag bara ta för givet att även om hon inte gillade mig skulle hon i alla fall prata med mig, låta mig veta att hon lever.
Men hon har inte hört av sig. Det har gått två månader sedan jag var i Seattle. Det har gått två månader sedan jag förlorade det bäst som hade hänt i mitt liv. Det har gått två månader sedan jag lämnade kvar en del av mig själv till Autumn. Men det var också så jag visste på riktigt att jag aldrig kan släppa Autumn helt. Om jag hade kunnat det hade jag gjort det.

Autumns perspektiv

Denna dagen hade jag längtat efter sedan julas. Jag har inte velat något mer än att åka till Spanien och träffa mina bästa vänner från LA, samtidigt som jag får spendera tid med Justin. Justin, gud vad jag hade saknat honom! Jag har inte träffat honom sedan han var hemma hos mig för två månader sedan. Utan honom var det som en del av mig saknades.

______

Fyfan! Jag är inte värd er läsare! Detta är bara en liten del av hela. Jag försöker komma tillbaka igen! För er skull .
<3


Är detta slutet för mybieberstory?

Jag har inte uppdaterat på en vecka. Jag vill men jag orkar inte. Jag har ingen lust att säta mig framför datorn när jag kommer hem för att skriva. Jag älskar Justin och jag älskar att skriva. Men nu efter så lång tid börjar det kännas uttjatat. Det känns som att jag skriver samma sak nu som jag gjorde när jag började, vilket jag gör nästan.

Min utväckling med skrivandet har blivit enorm och jag är tacksam att jag började skriva från första början. Men inget av det hade hänt om jag inte hade fått er läsare. Jag kommer ihåg hur lycklig jag var när jag hade haft bloggen i en vecka men jag hade redan 40 unika läsare om dagen. Jag kommer ihåg dagen då jag hade fått över 100 unika för första gången. Jag kommer ihåg när jag senare på sommaren hade ca 160 unika. Sen dess hade jag runt 140-160 unika var dag. Jag är oerhört tacksam för det! Nu vet jag ärligt inte hur många som är kvar hos mig, nu när jag inte uppdaterar längre. Jag är ledsen för det, jag vill inte svika er. Men det är det jag har gjort.

Så är dett aslutet för mybieberstory? Jag vill inte ens tänka tanken. Att om jag slutar här, det hade kännts som om jag hade tappat bort en stor del av mitt liv. Det hade kännts tomt att inte kunna skriva mina delar om Autumn och Justin, eller fan-girla med är när Justin kommer hit på hans turné.

Jag vet ärligt inte hur jag ska göra. Men jag kommer inte ta bort bloggen. Jag kommer säkert skriva en del snart. Jag ska försöka få upp humöret, vela skriva igen. Vem vet? Kanske på sommarlovet kommer jag vara pigg & glad och vela skriva hela tiden, 24/7.

Men jag älskar alla som har varit på bloggen, de som fortfarande finns kvar och de som har lämnat mig. Tack för allt! ♥

This is it - Chapter 11

If you jump, i jump.

Jag hade hoppat om Justin hade hoppat. Jag hade gjort vad som helst som krävdes för att få vara med Justin. Att få se honom le, se honom sova, se honom twittra med sina fans, träffa sina fans. Fast jag inte är med honom hela tiden, fast jag inte träffar honom på flera dagar eller veckor. Fast allt det älskar jag honom. Ingen eller inget kan ändra det. Trodde jag.

Chris hade kommit hem till mig i förrgår. Jag hade blivit utomordentligt glad, lycklig. För bara gud vet hur mycket jag hade saknat honom. Han fick mig att tänka på alla underbara minnen jag har från hemifrån. Från mamma, från basketen och från alla stunder jag, Chris och alla andra killar från min hemstad.

- Du förstår inte hur mycket jag har saknat dig!, sa Chris med sina armar runt mig. Jag andades in hans välbekanta doft.
- Jag har saknat dig så oerhört mycket!, svarade jag honom. Han släppte taget om mig och kollade sig omkring i mitt rum. Det var det första han ville se. Hans blick fastnade på bilden på mig och Justin. Jag kände värmen sprida sig i mig, Justin. Justin, Justin, Justin. Gud vad jag saknar Justin.

Den delen av våran konversation hade varot bra. Den andra delen hade jag önskat att den inte skulle komma. Att jag kunde spola tillbaka tiden, ta bort meningarna och kännslorna för att sedan vrida ur alla minnen från den stunden.



"Hej älskling. Jag vet att du sover just nu, men jag ville bara att du skulle veta att du är den bästa vännen någon någonsinn kan få. Och jag tror inte att du hör detta tillräckligt mycket, men jag älskar dig."

Jag vet inte vad det var som fick mig att smsa Justin. Var det som en bräkreftelse att jag älskar Justin och ändast honom? Eller var det för att övertyga mig själv om att det är så det är. Inte på något annat sätt? Ärligt, jag vet inte. Men jag vet att orden är sanna. Att jag känner så.



"Jag kan aldrig sova riktigt bra när du inte är vid min sida. Utan dig bredvid mig känns det aldrig riktigt bra. Du är inte bar min bästa vän, du är personen jag inte klarar mig utan. Du är den som får mig att känna mig levande. Utan dig vet jag inte vad jag hade gjort. Autumn + Justin = För alltid. Inget kan skillja oss åt, inget! Jag älskar dig, Autumn. Jag älskar dig så jävla mycket!"

Allt som kallas tvivel, allt som kallas fejk. Allt det var som bort blåst. Hur hade jag ens kunnat tänka så? Hur?


Inga ord kan beskriva hur besviken jag är på mig själv. Men jag älskar er och tack för att ni stannar här!
Puss och lägg gärna ut en kommentar! :)

Read:

Jag ska försöka skriva nästa del idag! Förlåt så mycket för den urusla uppdateringen!


This is it - Chapter 10

Chris perspektiv

Att gå i skolan var inte det samma utan Autumn. Att spela basket var inte samma sak utan Autumn. Att komma försent till en träning var inte lika kul utan att se Autumn sitta på bänken redan helt påklädd redo att spela. Att busa och shoppa med killarna var inte lika kul utan att ha Autumn vid sidan om mig när hon skrattade åt våra dåliga stil tips.

- Du måste sluta deppa nu, Chris! Det är inte bra för dig!

Zack kom fram till mig och gav mig en tröstande blick. Han visste hur jag kände. Autumn hade varit nära honom med. Men det bästa med Zack är att kan gömma sina känslor som han inte vill visa, han vet även att vi kommer träffa Autumn snart. Det är inte sista gången vi har träffats.

- Jag vet! Men jag kan inte... Det är sjukt hur mycket man kan sakna henne!

Jag kollade ut på skolgården. Några tjejer satt i en klunga och pratade om något, killar antar jag. Några killar som spelade basket på basketplanen. Några son satt och pluggade här och var.

- Det förstår jag. Men det finns en sak jag och killarna alltid har undrat men aldrig vågat fråga riktig...

Zachs uttalande fick mig att kolla på honom istället för alla andra på skolgården.

- Vad menar du? , frågade jag förvånat.
- Du har alltid kollat på Autumn på... Ett speciellt sett.

Han avslutade och kollade menande på mig.

- Vad menar du? , frågade jag helt oförstående över vad han försökte få fram.
- Gillar du Autumn, alltså som mer än en vän?

_________________________________________

Uppdateringen suger, jag vet. Men jag ska försöka att bättra mig.
Snälla kommentera.
Puss. <3


This is it - Chapter 9 (full)

Att ha kul med nya vänner är roligt. När jag var och bowlare med Harry, Lucas och Lucas tjej som även var Afrodite hade vi förvånansvärt kul. Afrodite som inte hade pratat med mig sedan den gången hon var hemma hos mig och betedde sig så konstigt.
Men under kvällen med dem hade Afrodite inte varit den bitchen hon var i skolan. Utan då hade hon betett sig som en person, en trevlig person dessutom.

Hela kvällen slutade med att Harry vann bowlingen, men jag kom tvåa med bara tre poäng mindre än Harry.
När jag kom hem till Justin hade han gjort det riktigt mysigt på mitt rum med ljus, kuddar och Kina mat. Det var dör jag var nu. I Justins famn i mitt rum.

- Jag älskar dig. Det vet du väl? , frågade Justin mig. Jag nickade.
- Jag älskar dig med, det vet du väl? , frågade jag. Justin skakade på huvudet med ett leende på läpparna.
- Nej, med du får gärna bevisa det! , sa han.
- Hur?
- Jag kan nog komma på ett sätt...

Han kom närmare med sitt ansikte och jag log. När han var nära mig pressade jag mina läppar mot hans.



Resten av veckan gick fort, basketuttagningen hade gått bra. Jag hade kommit med i laget och skulle imorgon vara med på den första officiella matchen på min nya skola. Jag har nu bott i Seattle i 4 veckor. Det var en vecka sedan Justin hade åkt iväg på hans turné igen. Jag saknade honom så mycket. Visserligen skulle det bara gå någon enstaka vecka innan vi skulle åla till Spanien med Dolly, Jasmine och de andra från filmen. Då även Justin kommer vara med. Men några veckor från den personen som man älskar mest är inte 'bara' några 'veckor'.

Det var söndag, jag hade spenderat den med sms från Justin och Chris. Kollat på film och läst, alltså en riktigt mysdag.


Detta är fan inte okej!

Jag ska sluta säga saker, jag håller det ändå inte. Förlåt för att jag inte har uppdaterat på fem dagar! Jag har haft så sjukt mycket att göra så jag har inte hunnit att göra något annat än just det.

Jag har tänkt mycket och jag kommer nog fortsätta skriva till i alla fall efter sommarlovet, dels för jag verkligen älskar och skriva och sen för jag kan inte förmå mig själv med att ta bort denna bloggen. Det betyder för mycket för mig!

Nästa del kommer i alla fall imorgon, jag kan knappt hålla ögonen öppna efter en lång vecka med tidiga mornar & sena kvällar.


This is it - chapter 9 preview

Att ha kul med nya vänner är roligt. När jag var och bowlare med Harry, Lucas och Lucas tjej som även var Afrodite hade vi förvånansvärt kul. Afrodite som inte hade pratat med mig sedan den gången hon var hemma hos mig och betedde sig så konstigt.
Men under kvällen med dem hade Afrodite inte varit den bitchen hon var i skolan. Utan då hade hon betett sig som en person, en trevlig person dessutom.

Hela kvällen slutade med att Harry vann bowlingen, men jag kom tvåa med bara tre poäng mindre än Harry.
När jag kom hem till Justin hade han gjort det riktigt mysigt på mitt rum med ljus, kuddar och Kina mat. Det var dör jag var nu. I Justins famn i mitt rum.

- Jag älskar dig. Det vet du väl? , frågade Justin mig. Jag nickade.
- Jag älskar dig med, det vet du väl? , frågade jag. Justin skakade på huvudet med ett leende på läpparna.
- Nej, med du får gärna bevisa det! , sa han.
- Hur?
- Jag kan nog komma på ett sätt...

Han kom närmare med sitt ansikte och jag log. När han var nära mig pressade jag mina läppar mot hans.


Informatiooon

Jag ska till gamleby denna veckan med min skola. Där kommer jag vara i fem dagar. Jag vet helt ärligt inte hur jag kommer kunna skriva delar där uppe. Men jag ska såklart försöka skriva en del var dag. Men om det inte gör det, stanna kvar i alla fall. Jag ska försöka att skriva när jag har tid. Sedan har jag också funderat på att kanske sluta skriva när jag har skrivit klart This is it. Men jag vet inte. Det känns som om jag inte kan skriva lika bra längre, som att alla lämna mig och mitt skrivande. Men till er som inte har gjort det är jag evigt tacksam!

Nu ska jag fixa lite saker innan jag börjar skriva på del 9 av This is it.

Puss.

This is it - Chapter 8

Att säga föräl till Justin när man vet att man inte kommer träffa honom på flera dagar, om inte veckor, är något av det svåraste man kan göra. Men när man säger förväl på morgonen och man vet att man kommer träffa honom igen efter skolan, då är det inte lika svårt. Så när jag nu kysste honom innan jag steg ur bilen till skolan kände jag inte mig sorgsen. Utan lycklig över att i slutet av dagen kommer jag ha Justin vid min sida. Justin kommer att vara hemma i mitt hus och vänta på mig.

- Hey Blondie!

Jag hade precis tagit ut mina böcker ur skåpet när Harrys röst hördes precis bakom mig. Jag vände mig om och log mot honom.

- Du ser att att ha fått tillbaka andan, den var ju lite... Anfådd senast vi sågs. , sa jag och flinade mot honom.
- Du, det var bara tur! , muttrade han och jag skrattade.
- Yeah right! Jag kan göra om det när som helst inför vem som helst!
- Jag tror dig. Men säg det inte så högt. Det är ju pinsamt! Jag är ju liksom skolans basketstjärna om du inte har märkt det.
- Jo... , började jag men hann aldrig avsluta.
- Så, därför undrar jag dig om du vill provspela för basketlaget denna terminen. Det har bara gått någon vecka på denna terminen ju och det hade varit sjukt bra om du var med i laget! Vi har alltid kommit tvåa, men vi vill verkligen vinna detta året! Och med dig i laget kan vi faktiskt ha en chans! Sen så blir du ju den första tjejen i laget, men det för väl inget?

Han pratade och pratade. Att spela basket igen så mycet som jag hade gjort hemma hade varit underbart. Att känna sig fri med bollen i händerna. Att se och känna adrenalinet i kroppen under en match. Att få se alla killars förbryllande miner när de såg mig spela bättre än någon annan i laget.
Jag insåg att Harry hade slutat att prata. Han kollade frågandes på mig. Jag tog ett djupt andetag innan jag svarade honom.

- Jag antar att man kan provspela...

Hans ansikte sprack upp i ett stort leende. Utan att tänka på det, tror jag, kramade han om mig. Jag skrattade till lite men la mina amrar om honom.
Några sekunder senare insåg Harry vad han gjorde och släppte taget om mig. Generat sa han förlåt. Men jag skrattade bara.



Skolan hade segt gått fram. Men nu var skolan slut. Justin hade varit på parkeringen som han sa imorse att han skulle vara.

- Hur var skolan? , frågade Justin när jag satte  mig i bilen.
- Som vanigt, men jag ska provspela för basketlaget imorgon!
- Vad kul!, sa Justin och log mot mig. Jag nickade.
- Så, vad vill du göra idag? , frågade Justin sedan.
- Jo... Harry frågade om jag ville följa med honom och några andra för att bowla. Du får följa med om du vill...? , jag kollade tveksamt på honom. Jag såg hur hans händer runt ratten vitnade för att han höll hårt. Hans käkar var hårt sammanpressade.
- Jag lovar Justin. Det är inget mellan oss. Men han är min kompis, precis som Chris eller Zack hemifrån! Det är du som är min pojkvän! Det är dig jag älskar, inte Harry! Sedan känner jag inte honom så bra. Jag har bara gått på skolan i snart två veckor ju.

När jag sa det såg jag hur Justin började slappna av. Men inte helt.

- När jag kom hem från bowlingen är jag bara din. Bara din.



Jag hade duschat, tagit på mig ett par jeans och en svart tröja. Mitt hår var utsläppt och jag hade tagit på mig en svart jacka på det. Det var dags för bowlingen med Harry.
Jag såg hur Justin inte ville att jag skulle gå. Men han ville inte följa med, men jag hade ju lovar Harry!

- Harry kom nu. Vi ses vid åtta, Justin. Och kom ihåg: det är dig jag älskar och är kär i! Ingen annan!
- Jag älskar dig, Autumn! Du är det bästa som någonsin har hänt mig!

Jag kramade om Justin hårt. Pirret i magen var som galet. Hur kan jag ha en så bra kille? Hur kan Justin vara så förbasket snäll?
Jag gick ut ur huset och fram till Harrys bil. Vi hälsade och körde mot bowlingen. Där de andra skulle vara.


Jag publicerade denna igår! Men den kom inte upp. Fattar hur förbanad jag blev!
Men nu är den uppe och jag är lite gladare!

Puss.

Vill ni...?

Vill ni ha nästa del idag? Jag skrev inte igår för jag orkade inte. Jag hade så mycket att göra i skolan och kom inte hem förren 5, så jag orkade inte.

Men nu har jag mer 'kraft' för att skriva en del. Kanske inte likes lång som annars, men en del i alla fall.