Det avlägsna ljudet av mammas röst gjorde så jag vaknade. 
"Vanessa, upp och hoppa! Vegas ska på en intervju om två timmar!" sa hon och skakade om mig. Jag sucka trött medan jag slog upp ögonen. Jag såg mamma gå ut ur mitt alldeles för stora sovrum. Min säng stod under det enorma fönstret som täckte halva väggen men utsikt över New York. På andra sidan av rummet fanns med garderob, ett par stora tavlor med fotografier från min hemstad och på den motsatta sidan från sängen fanns en tv, en fåtölj och min älskade iPad. Väggarna var i färgen blått, tavlorna var svart och vita och alla små detaljer var lika så. 

"Ska jag byta om där eller här?" frågade jag mamma väl upp ur sängen. 
"Här!" svarade hon och jag nickade lite för mig själv medan jag kollade in i min enorma garderob. Jag hade tyvärr ingen walk-in closet, mamma ville inte att jag skulle ha det, så jag fick en lite för stor garderob istället. 
Jag drog fram ett par mörka stuprör jeans, en lite för stor vit skjorta och ett brunt tjockt skärp. Jag tog snabbt på mig kläderna och ställde mig sedan framför spegeln i badrummet som var i rummet bredvid mitt. Jag tog på mig min peruk och kollade mig i spegeln. 
Skillnaden var enorm, mitt riktiga hår var liksom lite lockigt, och svart. Medan det jag har som Vegas är spikrakt och brunt. 

Intervjun med 'The todays show' gick bra och jag var helt slut när jag väl kom hem igen. 

"Det är skola imorgon...." tänkte jag för mig själv. Men snabbt glömde jag bort tanken för tv:en var igång och en kille som jag mycket väl kände igen visades. 
Han visade en reklam för Someday, vilket jag förmodar är en parfym, men det var kanske ganska uppenbart för en parfym flaska visade sig på slutet av reklamen. Även med namnet "Justin Bieber". 

"Jag visste det!" utbrast jag och log mot min iPad. "Jag tyckte väl att jag kände igen honom." mumlade jag och inspekterade bilden närmare. Bilden var på honom som jag hade stött på utanför Madison square garden igår. Och 'honom' var inte vem som helst, utan självaste Bieber killen! 
Jag har hört talas om honom ett par gånger, det är ju inte så att man kan undvika någon som är så pass stor som honom! Han är ju överallt. 

Kläderna på, väskan packad och frukosten uppäten. Jag kollade mig i spegeln som var placerad i hallen. "Hmm, jag ska nog ha lite smycken." tänkte jag för mig själv. Med en lätt nickning för mig själv hade jag gått till mitt rum och tagit fram två par silvriga ringar. De passade perfekt till min gröna långärmade tröja och svarta jeans. 

"Missa inte bussen nu, den kommer om tio!" sa mamma och stack in huvudet i dörröppningen. 

"Du är galen Taylor!" sa jag och skrattade medan jag kollade ner i min mobil. Jag hörde hur han skrattade till. 



"Men, hon var snygg, jag hade tråkigt. Det bara hände!" han slog ut med händerna och jag kollade upp på honom igen. Hans blås ögon kollade ner på mina. Med en handrörelse drog han igenom sin hand genom sitt bruna, ganska långa, hår. 
Han suckade lite innan han sa att vi var tvungna att gå till vår sista lektion för dagen. Jag nickade med en lätt suck. 


Texten blev helt konstig, men det var bara för att jag skrev denna delen på min mobil, och skickade sedan den till min mail. 

Men hoppas ni gillade denna delen! Och tack för alla kommentarer på förra delen! 

Ni klarar tio till på denna vah? 

"Din tur Autumn!" sa Scooter och la en arm på min axel. "Det kommer gå bra! Bara le och se anmällt lycklig ut!" sa han uppmuntrande. Jag nickade skeptiskt och kände hur nervositeten växa i mig.

Sneda blickar från alla som jag passerade. Folk som viskade och pekade på mig. Den lite för stora korridoren kändes mindre för vart steg jag tog.
"Bitch!" hörde jag ett avlägset skrik bakom mig. 'Great, första dagen i skolan och man är redan skolans bitch.' tänkte jag och fnös för mig själv. Jag ställde mig framför de blåa slitna skåpen, en hög smäll till höger om mig och jag hoppade förskräckt till.
"Ny här eller vad?" sade killen som hade smällt upp sitt skåp. Jag nickade och granskade honom. Han hade en bit t-shirt med tryck, en jeans jacka och keps. Jeans till byxor och en aldeles för dyr väska för att vara modern.
"En varning, håll dig bort från de tjejerna." sa han sedan och pekade bakåt. Jag vände blicken från hans ögon och kollade på fyra tjejer som var på väg hit. Man så på dem att de var dem som ägde skolan. Med de aldeles för korta tröjorna och tajta kjolar gick de med för push up bh och plutande läppar.
"Okej. Tack." svarade jag killen. Jag kollade på honom nu, han nickade lätt innan han gick förbi mig med snabba steg när en av de bitchiga tjejerna sa ett namn, antagligen hans.

Skolklockan ringde och jag tog ut böker ur skåpet innan jag följde med strömmen.



Jag log och fortsatte med att kolla på den stora skärmen framför mig. Scen efter sen spelades upp från filmen jag just hade medverkat i. Vilket var mer än coolt.
Men det kändes ändå konstigt att se sig själv på skärmen, att höra sin egna röst. När man är så van vid att andra proffesionella skådespelare är huvudpersonen, men här var det jag, Autumn och världens kändaste tonårskille.

"Hon är en tjej, kom igen hon kan aldrig klå dig!" rösterna som kom plötsligt. Jag som precis skulle kasta bollen, höll den hårt i mina händer och lyssnade på vad de sa. 'De' var inga mindre än killarna från skolans basketlag. De trodde inte på att jag kunde spela basket, och för att bevisa att jag var bättre än dem hade skolans basketkapten, Justin, fixat en liten tävling mellan oss. Han mot mig, efter skolan idag.
"Hon är nog bättre än vad vi tror, pappa säger att hon var den bästa spelaren i den förra skolan hon gick i. Men, man ska ju inte lita på sin farsa. Han kanske bara försöker få mig att bli rädd, vilket inte kommer hända. Jag kommer klå henne, big time." sa Justin och höga skratt ekade i gympasalen. Killarna hade ännu inte sett mig. De var för upptagna med att prata skit om mig.
Efter några minuter hade de fortfarande inte märkt mig. Jag harklade högt och killarna tystnade. Justins blick mötte mig och ett flin spred sig på hans läppar. "Är du här för att träna upp dina usla talanger? Eller, du kanske är här för att försöka vara lika bra som mig?" frågade han mig och rörde sig emot mig. Jag himmlade på ögonen och sträckte på mig. "Det kanske är du som behöver vara här, och inte jag. Så jag hade inte sagt så mycket, för alla dina så kallade kompisar kanske inte kommer gilla dig så mycket när du blir totallt klådd av en liten ynka tjej." sa jag kaxigt och bitchblickade dem. De visslade till och Jusin himmlade med ögonen.
"Vi får väl se." sade han och vände på klacken och gick där ifrån.

Skratt var det man hörde i publiken. Här var kanske 500 stycken som satt och kollade på filmen. Halva filmen hade gått, och min favoritscen kom snart. Den delen då Justin hade erkännt att han gillade mig. Den var så romantisk.
Jag kollade på Justin, som satt och log medan han kollade på filmen.



"I'll be there for you, this is not a drive by, by, by, by, by.." sade Justin och tog tag i min hand. Jag kollade bort från hans glittrande ögon. Han suckade innan han l sitt ena finger under min haka.
"Jag är inte samma person när jag är runt dig. Jag är inte Justin, den populära killen som är grym på basket. Killen som alla andra vill vara. Utan jag är mig själv. Du gör så att jag är lycklig, på riktigt. Inte bara den fajkade kännslan jag alltid har. Så jag ber dig. Snälla, snälla ge mig en chans!" sade han uppriktigt. Jag kände hur allt och alla omkring oss glodde. Men antingen jag eller Justin brydde oss.

Slutet på filmen närmade sig, och jag kunde inte vänta till att få höra, och se allas reaktioner. Balen var verkligen fantastisk, och att ha varit där och spelat in allt. Och fått se allt, det var helt fantastiskt. Och att alla som vill se filmen kommer få se samma sak, var en otrolig kännsla.

Den sista scenen i filmen kom. Och jag njöt i fulla drag.

Balens tema var eligant, tjejerna hade klänning, killarna hade kostym. Dekorationerna var storslagna, vita rosor och lila tulpaner var överallt. Vita siden dukar la på de runda borden, dansolvet var fullt av människor som dansade och hade kul.
Justin hade min hans tätt slingrad ihop mad hans. Jag kollade på honom, och sedan på alla andra killar. Inget kunde mäta sig med honom. Hans rutiga skjorta och svarta väst matchade hans svarta jeans och perfekta ansikte.



"Får jag lov?" frågade han mig och nickade nickade. Han log mot mig och tog tag i min hand. Vi gick ut mot dansgolvet och började dansa.
En timme senare satt jag och Justin vid ett av de många borden. Justin satt och kollade på mig med en blick man inte kunde tyda. Jag rodnade och kollade ut på alla andra. Skolans tjejgäng satt och surade i ena änden av rummet, kanske det var för att inga killar hade velat dansa med dem sedan de inte riktigt var lika populära längre, vilket de skyller på mig för.
"Har jag sagt att du verkligen är vacker?" frågade Justin mig. Jag skakade på huvudet. "Men det är du." fotsatte han mig lugnt.

Slutet kom och eftertexten började. Applåderna och jublet kom och alla stod upp. Lättnaden och glädjen spred sig i kroppen.
Justin kramade om mig och viskade i mitt öra: "Jag älskar dig mer än vad du någonsinn kan drömma om Autumn." Jag log stort och släppte taget om han för att hårt pressa mina läppar mot hans.

"Det var en riktigt bra film Autumn!" jag kollade upp från marken och mötte Selena Gomez blick. Jag kände ett glädjerus inom mig och log stort mot henne. "Tack Selena! Det betyder verkligen mycket!" svarade jag henne en aning nervös. Selena hade varit en stor förebild för mig när jag var mindre, jag tycker verkligen hon är en begåvad skådespelare och en fantastisk artist. Hon log mot mig innan hon fortsatte att mingla. Efterfesten hade börjat och alla möjliga var i festlokalen.

Jag kollade mig omkring och såg Dolly en bit bort. Jag gick bort till henne. När hon såg mig log hon stort och ursäktade sig, för ingen mindre än Jessie J.
Hon kramade om mig och sa: "Jag är så lycklig!" Jag skrattade och nickade. "Det förstår jag! Det är jag med. Jag kan knappt tro att allt är över! Imorgon åker vi hem igen." det sista sa jag dystert och Dolly nickade sorgset.
"Men det är imorgon det! Nu ska vi ha kul och njuta av ögonblicket!" sa hon och jag nickade. Hon hade rätt, imorgon är då, njut i nuet. För det kommer inte komma tillbaka.

Morgondagen kom fortare än vad någon ville. Vi stod på LAX flygplats och sulle säga förväl till varandra. Vi alla hade gett sina nummeroch adresser till varandra. Det bästa var att vi bodde inte så lång ifrån varandra. Det var bara Lucas som bodde i England, så han kommer jag sakna mycket, och inte träffa så ofta, tyvärr. Han var än cool kille.
Dolly och Jasmine var de två jag kommer sakna mest, om man bortser från Justin. Justin skulle snart på turne, vilket betydde att vi inte kommer träffas så mycket, men vi skulle klara av det. Och jag skulle komma till han så ofta som jag kunde.



Justins läppar mot mina, hans hand i mitt hår. Jag blundade hårt och kände hur klumpen i halsen blev större och större.
"Jag saknar dig redan." viskade jag mot hans läppar. Han svarade inte utan pressade bara sina läppar mot mina ännu en gång. "Vi ses snart igen. Det lovar jag." sa han och kollade in i mina ögon. Jag nickade och tårkade snabbt bort tårarna som rann ner för min kind. "Gråt inte, jag älskar dig!" sa han hest. Jag nickade och drog efter andan.
"Du borde nog gå nu, så du inte missar ditt flyg." sade jag med skakig röst. Han nickade och la sin hand på min kind. Vi stod och kollade in i varandras ögon i några sekunder innan han pussade mig på kinden och gick till Kenny som stod en bit bort. Jag kollade på honom tills jag inte såg honom mer.

jag har skrivit första delen, och ja, jag och min kompis har gjort en design. Hon kodningen, jag heander. Hehe.
Men som sagt så komer första delen ur min första novell som kommer heter "Popstar" komma upp imorgon! Designen kommer imorgon också.

Jag ber er, kommentera!

Puss och kram, världens bästa läsare.

(Nu kommer jag skriva på nästa novell, höhööhöhöhöhööhöh.)

förlåt.

"Justin?" frågade jag och torkade mig runt ögonen. Jag hade skrattat så mycket så mina ögon tårades. Han flinade åt mig, och de andra innan han kom fram till mig. "Jag vet att klockan är mycket, men jag hörde skrik." sa han och , blinkade mot mig. Jag skrattade till. Han hade rummet bredvid detta.

Kläderna på, sminket fixat. Allt såg bra ut, alla såg bra ut. Snart skulle den första intervjuen på denna dagen börja. Denna intervjuen var på en radiointervju, jag, Jasmine, Lucas och Justin var dem som hade fått följa med denna gången. Nästa intervju som vi skulle ha ikväll på Acces Hollywood, vilket jag tyckte skulle bli riktigt kul!

"Smile!" jag rykte till och såg på Justin som hade tryckt upp sin mobill i mitt ansikte. Jag kollade in i kameran och hörde hur han tog en bild innan han låg stolt åt bilden.
"Hur kan jag ha en sån snygg flickvän?" frågade han mig och skakade lätt på huvudet innan han satte sig ner bredvid mig. "Jag har ju en het pojkvänn så.." svarade jag och rykte på axlarna innan jag frågade om jag kunde få se bilden. Han nickade och gav mobilen till mig.



Jag skulle precis öppna munnen när en kvinna i 40-års åldern kom in i det rummet vi hade fått sitta och vänta i medan de skulle fixa lite saker. Hon sade att vi kunna komma in nu. Vi gjorde lydigt som hon sa.
Lokalen vi blev följda till var som en fyrkant med ett avlångt bord i mitten med stolar lite här och var. Mickar och hörlurar hängde eller la på bordet. En stor dataskärm och lite elektroniska saker låg här och var.

Första intervjuen på denna 'intervju Tisdagen' var avklarad och vi som hade varit med på denna första intervjun satt på ett café i mitten av Hollywood. Om man ska vara mer exakt så heter cafeét "Hard Rock Cafe."
Utsikten utåt var helt otrolig. Allt var så mycket på något vis i Hoolywood.



"Om en timme börjar den sista intervjun, vi kanske ska dra?" frågade jag osäkert och kollade ner i min mobil. Klockan stod på 17:34, vi hade suttit på detta cafeét i cirka två, kanske tre, timmar och bara pratat och haft kul.

"Alla tjejer ska ha en färg som gemensamhet, den färgen är rosa. Ni kan ta precis vad ni vill, men vi måste godkänna er innan ni kan plåtas enskilt, och i gruppen!" en annan tjej nötte oss vid ett annat rum. Jag kollade mig omkring. Alla tjejer hade blivit fixade och alla såg riktigt snygga ut. Vi kom in i detta rummet med kläder från höger till vänster, skor i mängder. Man kan rent ut sagt kalla detta ett mini paradis för tjejer.

Killarnar gemensamma färg var mörkgrönt. Men det var inte som att alla hade rösa trökor eller görna byxor. Utan det var bara de små detaljerna. Något smycke eller en skraf.
"Varför är du så snygg?" frågade ingen annan än Justin. Jag kollade på honom från topp till tå. Han hade ett par svarta jeans en svart t-shirt och en slags tjocktröja där armarna var gröna. Han hade håret som hans berömmde 'Bieber Flip' fast på fel håll.


Justins kläder... ♥

"Autumn, det är din tur nu!" sa tjejen och log mot mig. Jag nickade och reste mig upp ur Justin knä. Med en blick bak log jag oh gick igenom korridoren.

Fem timmar senare.

"Jag är helt slut!" sa jag utmattat och slängde mig på Dolly och Jasmine som satt i den extremt lilla soffan gemfört med den förra vi hade i L.A. "Back off girl!" sa Dolly med en tillgjord röst och skrattade åt mig. Jag räkte ut tungan och satte mig hypat upp.
"Jag är speedad... Kan vi inte gör något?!" sa jag och hoppade ur soffan och studsade upp och ner. Jasmine kollade på Dolly som kollade på henne innan båda nickade och kollade upp på mig. Jag kollade frågandes på dem innan de hoppade upp och kom på mig så jag föll ner på marken. Inte så det gjorde inte dock. När jag kom på vad de var på väg med att göra sa jag snabbt, "om ni klicklar mig så är jag inte ansvarig för era skador!"
De tvekade i några sekunder innan jag kände händer överallt och jag skrek av skratt. Med sprattlande ben och höga skratt hände det plötsligt förrändrades. Dolly och Jasmine kollade upp från mig och rest sig upp fulla av skratt. Jag kollade mig förvirrat omkring och rättade till min tröja.



"Justin?" frågade jag och torkade mig runt ögonen. Jag hade skrattat så mycket så mina ögon tårades. Han flinade åt mig, och de andra innan han kom fram till mig. "Jag vet att klockan är mycket, men jag hörde skrik." sa han och blinkade mot mig. Jag skrattade till. Han hade rummet bredvid detta.

Gemfört med hotellet i L.A var detta mer mysigt. Inget rött eller guld, utan mörk blått och silvrigt. Äver här fanns ett av de många casinon som jag har sett under den korta tiden vi hade varit här. 
"Vi kan bo alla tre tillsammans, bara jag får sängen med den finaste utsikten!" sa jag skrattandes. Jasmine puttade till mig och Dolly skrattade lite åt mig. 

---------------------

Precis som Scooter sa kommer denna veckan vi har framför oss att vara stressig, men rolig. Vi steg upp halv sju imorse, nu är klockan halv tio och vi var på väg till photoshooten som vi skulle göra om cirka två timmar. Men mycket skulle hända under de två timmarna. Vi skulle komma dit, alla skulle sminkas och kläs.Och vi alla 17 som var med skulle hinna det på de timmarna. 

"Om tjejerna går till höger, och killarna till vänster hittar ni alla kläder, stylister och sminköser! Ni kommer hitta era platser och allt kommer fixa sig som smort om alla gör som vi säger!" sa tjej vid namn Kathrin. Vi gjorde som hon sa. Bägen till höger, som vi tjejer gick, var väldigt ljusrosa. Ljusrosa väggar, stolarna som sminköserna tog oss till var i en mörkare rosa, spegelns ram var också rosa. Man fick en smått rosa chock. 
"Jag heter Klaudia och kommer vara din sminkös och stylist! Eftersom du har en väldigt fin hy kommer jag bara använda mig av maskara, ögonskygga och eyeliner till din sminkning. Med ditt hår kommer jag bara göra några vågor och låta det ligga som det känner för!" hon gav mig ett leende innan hon började fixa med sminket. 

Tre kvart senare var jag sminkad och håret var fixat. Nu var det bara kläderna kvar. 
"Alla tjejer ska ha en färg som gemensamhet, den färgen är rosa. Ni kan ta precis vad ni vill, men vi måste godkänna er innan ni kan plåtas enskilt, och i gruppen!" en annan tjej nötte oss vid ett annat rum. Jag kollade mig omkring. Alla tjejer hade blivit fixade och alla såg riktigt snygga ut. Vi kom in i detta rummet med kläder från höger till vänster, skor i mängder. Man kan rent ut sagt kalla detta ett mini paradis för tjejer. 

"Vi börjar med den enskilda plåtningen. Om Kath McQueen kommer med mig så kan ni andra fortsätta följa denna väg så kommer ni se killarna en bit fram!" sa tjejen som hade visat oss klädrummet. Vi gjorde som hon sa. 


------------------ 

Tråkig del, men dock bara del ett av denna delen. Nästa del kommer bli mycket roligare och förhoppningsvis längre! 

Snälla kommentera! 

"... så, alla förstår att nästa vecka kommer vi ha fullt upp! På måndagen ska alla plåtas, på Tisdag har vi två olika intervjuer att gå på, på Onsdag ska alla fixa sin outfit till premiären, på Torsdagen har vi en tidningsintervju och ännu en plåtning på kvällen, Fredagen kommer gå till att vi planerar och över allt till Lördagen. På Lördagen kommer premiären att vara och på Söndagen kommer vi att ha både en tidningsintervju till och en plåtning." Scooter kollade på oss alla och vi nickade. Nästa vecka skulle bli stressig, men rolig.
"Nämnde jag att vi kommer åka till Hollywood på Lördag?" sa Scooter och alla skrek. Ingen visste, eller ingen förrutom jag och Justin, att vi skulle till Hollywood.

---

Alla scener var inspelade. Hela filmen var klar, och jag har varit här, i paradiset i lite mer än två månader. Fast det kändes som om det var bara två veckor. Om inte mer, att så mycket har hänt på en sådan kort tid är inte klokt. Jag har hittat en kille som jag älskar, som jag inte hade kunnat drömma om i ens min fantasi. Att ha förlorat en person som stod mig nära, som jag knappt fortfarande kan tro är borta. Allt känns som både en av de bästa drömmarna i mitt liv, och som en mardröm från helvetet.
Men mardrömmar kan gå bort, man kan försöka bortse från det dåliga, och tänka på det som var bra med allt. Jag vill inte vara tjejen som kommer deppa i resten av sitt liv, fast det känns som om det är det rätta att göra ibland, när allt är som värst. Men den tjejen jag försöker vara är hon som verkligen försöker vara samma glada, självsäkra tjejen som flörtade med alla killar hon såg i sikte, hon som spelade basket när och var som helst.

"Autumn, är du klar?" frågade Dolly mig fösiktigt och satte sig framför mig i sängen. Jag kollade upp från marken som jag hade suttit och glott på i flera minuter.
Med en nick svarade jag, "ja! Är det dags?"
Nu var det Dolly som nickade. Jag reste mig upp från sängen och klistrade fast ett leende på läpparna. Jag tog tag i min resväska och riktade stegen mot dörren. Med en titt på hotellrumet gick jag ut där ifrån, väl medveten om att detta var sista gången jag kommer vara här, på detta hotellet. Det är faktiskt lite sorglit. Alla minnen, att ha varit här så pass länge, ja, minnen.

"Om alla tar deras biljett och sedan kommer i tid till tåget kommer allt bli bra! Men om någon missar tåget, får ni ta och skylle på er själva. För de som missar tåget kommer inte kunna vara med den sista, och kanske roligaste veckan ni kommer ha sedan allt hårda arbete med alla scener och långa dagar. Så, var i tid alla!" Scooter log mot oss medan ett skratt slank ur både mig och de andra som stod omkring i det trånga utrummet i den enorma limousinen vi hade satt oss i för cirka en timme sedan.

"Tåget till Hollywood går om några minuter, så alla som ska ombord, gå på så snart som möjligt! Vi hoppas att ni kommer ha det bra och få det bekvämt under resan här." En mekanisk röst hördes och jag kände hur jag slappnade av när jag satte mig bredvid Justin på tåget. Resan skulle ta cirka en timme. Sedan skulle vi ta oss från tåg stationen till ett nytt hotel för att få i oss sömn och ladda upp oss för en lång och full vecka.



Om jag trodde att L.A var den coolaste staden i USA hade jag fel. Hollywood var fantastiskt. Husen var prydda av olika neon-skyltar trafiken var cool, alla affärer och kändisar som var här och dör på gatorna. Alla människor som antingen var turister och kollade sig - som jag - omkring med stora ögon på allt som man kunde se på, eller på de som hade slips och putsade skor som gick med telefonen mot örat och gick med snabba steg på trottoarerna.
Palmerna som var vid sidan av gatorna, Hollywood skylten som vi hade fått se en glimt av. Allt var bara så storslaget.


The Hollywood sign...

"Pax för att bo med dig!" sa Jasmine, och Dolly till mig när vi hade kommit fram till en av de många lyxiga fem-stjärniga hotellen. Gemfört med hotellet i L.A var detta mer mysigt. Inget rött eller guld, utan mörk blått och silvrigt. Äver här fanns ett av de många casinon som jag har sett under den korta tiden vi hade varit här.

"Vi kan bo alla tre tillsammans, bara jag får sängen med den finaste utsikten!" sa jag skrattandes. Jasmine puttade till mig och Dolly skrattade lite åt mig.

Verkar som att man inte kan kommentera, någon skrev det på bloggresponce, men jag har en design som min kompis har gjort som kg kan sätta in om det är designens fel...

Puss.

ska jag sluta skriva eller något? ni verkar inte liksom gilla min novell längre, och jag har inte lika mycket tid. som idag/igår var jag på jägers (disco) men imorgon kommer nog många delar upp för jag ska vara hemma hela dagen/natten själv.

Har fullt upp med olika anledningar! Förlåt!

"Vad gör du?" frågade Justin och kollade ner på mobilen. Jag log lite innan jag sa: "Jag måste ju ringa mamma!" sa jag som om det vore självklart. Justin stelnade till och det var då jag kom på. Hon fanns inte längre. Mitt leende krympte och jag la ner mobilen i knät. Justin tog tag i min hand och tog under min haka med sin andra hand. Han gjorde så min blick mötte hans. Han kollade orolig på mig och jag försökte mig på ett litet leende.

Två veckor senare:

Jag kollade mig själv i spegeln och log åt spegelbilden, den rosa och silvriga klänningen satt perfekt på mig och mitt blonda långa hår var plattat. Sminkningen var naturell.
Jag hörde hur det knackade på dörren och gick fort ner för trappan. Jag höll upp klänningen så jag inte skulle trampa på den. Mamma stod och pratade med Justin, Justins blick mötte min och hans leende på läpparna blev bredare.
"Vad vacker du är!" sa han och gick fram tre steg så vi stod närmare varandra. Jag log mot honom och han pussade mig på kinden.
"Ni måste gå nu! Så ni inte missar balen!" sa mamma och log mot mig. Jag nickade och tog på mig de silvriga klockskorna jag hade köpt igår. Jag kramade om mamma innan jag och Justin gick hand i hand till limousinen som stod på gatan.


The pink and silver dress... ♥

När vi hade nått limousinen skrek Scooter bryt och alla applåderade. Jag skrattade till och kände lyckan sprida sig i kroppen. Vi hade tre scener kvar att spela in, sen var hela filmen kvar.

"Du var riktigt duktig!" sa Justin och kysste mig. Jag log mot hans läppar. "Du var inte så dum du heller." svarade jag därefter.

"Kan alla samlas i receptionen om fem? //Scooter." smset kom två timmar efter inspelningen av klänningsscenen. Jag hoppade ur sängen och slängde på mig ett par byxor och tog en av de nya tröjorna jag hade köpt. Jag hann inte riktigt se vad jag tog på mig, för fem minuter går rätt fort.
Fyra minuter senare stod jag i receptionen med alla andra som har spelat in. Jag drog en lättad suck och kollade mig omkring. Jag såg att Justin kom närmare med ett stort leende på läpparna.
"Varför så glad?" frågade jag när han stod några centimeter från mig. Han la sina armar runt min midja och viskade i mitt öra: "Du har mig på dig!" sa han och pussade mig på kinden. Jag kollade ner på min tröja och kände hur jag blev lite generad. Mycket riktigt, jag hade en svart tröja med Justins ansikte på, och med texten, Never say never.

"... så, alla förstår att nästa vecka kommer vi ha fullt upp! På måndagen ska alla plåtas, på Tisdag har vi två olika intervjuer att gå på, på Onsdag ska alla fixa sin outfit till premiären, på Torsdagen har vi en tidningsintervju och ännu en plåtning på kvällen, Fredagen kommer gå till att vi planerar och över allt till Lördagen. På Lördagen kommer premiären att vara och på Söndagen kommer vi att ha både en tidningsintervju till och en plåtning." Scooter kollade på oss alla och vi nickade. Nästa vecka skulle bli stressig, men rolig.

"Nämnde jag att vi kommer åka till Hollywood på Lördag?" sa Scooter och alla skrek. Ingen visste, eller ingen förrutom jag och Justin, att vi skulle till Hollywood.

jag mår, avsätt vad som händer så känner jag min ändå lycklig bara av att ha dig vid min sida!"
Han kollade ner på mina läppar och jag kände hur hans han plaserades på min midja.
"Autumn, jag älskar dig!", sa Justin sedan och kollade rakt in i hans ögon. Jag kände hur allt annat runt omkring oss försvann, som om jag och Justin var i en bubbla. Jag kände hur jag log stort och besvarade Justins ord. "Jag älskar dig mer."

Att jag äntligen har hittat tjejen i mina drömmar betyder mer än allt för mig. Det känns som att allting har fallit på plats. Att allt som jag någonsin har önskat har kommit till verklighet.
Jag hade bara kunnat sitta och kollade på Autumn hela natten. Hennes ögon fick mig alltid att le lite extra, var gång hon rör vid mig på vilket vis som helst exploderar alla sorters kännslor i mig.

"Nu börjar du bli läskig Justin! Du har stirrat på mig med den läskiga blicken i minst tre minuter!" sa Autumn om puttade till mig. Jag skrattade till och kollade på henne med en glad blick.




"Om jag sa att där premiären av filmen vi håller på med att göra kommer hållas i Hollywood om exakt en månad. Vad skulle de säga då?" sa jag med ett flin på läpparna till Autumn. Hon kollade med stora ögon på mig innan hon gav ifrån sig ett litet tjut och skrattade.
"Om du sa det, så hade jag blivit så himmla glad!" sa hon glatt.



"Då säger jag, Autumn, premiären på filmen kommer vara i Hollywood!" sa Justin och log mot mig. Jag kände lyckoruset och tog fram min mobil.
"Vad gör du?" frågade Justin och kollade ner på mobilen. Jag log lite innan jag sa: "Jag måste ju ringa mamma!" sa jag som om det vore självklart. Justin stelnade till och det var då jag kom på. Hon fanns inte längre. Mitt leende krympte och jag la ner mobilen i knät. Justin tog tag i min hand och tog under min haka med sin andra hand. Han gjorde så min blick mötte hans. Han kollade orolig på mig och jag försökte mig på ett litet leende.

Sorgsen längre. Vilket fick mig att få lite skuldkännslor, jag vet inte varför. Men jag tänker inte låta detta taöver mitt liv. Jag måste gå vidare. Mamma kommer alltid att finns i mitt hjärta.
"Autumn, vill du följa med mig till mitt rum?" frågade Justin mig. Vi hade träffat dem efter middagen och begett oss till baren. Jag nickade åt Justins fråga. Strax därefter sa vi hejdå till alla och tog hissen upp till hans rum.

Jag hade kunnat kolla in i Justins ögon i resten av mitt liv. Att känna hur värmen i magen och bröstet ökade för var dag jag kunde kalla Justin min, att känna hur otroligt mycket Justin betyder för mig. Att få känna hans hand i min, hans läppar hårt pressade mot mina.
Var gång han kollar in i mina ögon är det intesom att han bara kollar in i dem, utan att han kollar in i mig. Det känns som om han känner mig bättre än vad jag känner mig själv, vilket ibland är lite läskigt.

"Vad kollar du på?", frågade Justins hesa stämma. Jag rykte till och ryktes ur mina tankar. Jag log och kollade ner på våra sammanflätande händer. "Dig!", svarade jag och lät min blick möta hans. Hans ögon glittrade och jag kände hur värmen och fjärilarna inut i mig blev som vildar.
"På mig?" frågade Justin och höjde på sitt ena ögonbryn. Jag nickade och lutade mig fram. Jag släppte hans hand och smekte hans kind. "Du skulle bara veta hur mycket jag gillar dig, hur lycklig jag är när du är runt mig. Oavsätt hur dåligt jag mår, avsätt vad som händer så känner jag min ändå lycklig bara av att ha dig vid min sida!"
Han kollade ner på mina läppar och jag kände hur hans han plaserades på min midja.
"Autumn, jag älskar dig!", sa Justin sedan och kollade rakt in i hans ögon. Jag kände hur allt annat runt omkring oss försvann, som om jag och Justin var i en bubbla. Jag kände hur jag log stort och besvarade Justins ord. "Jag älskar dig mer."

"Justin, jag cill åka till L.A igen. Kan vi snälla inte göra det snart?" frågade jag väl inne i bilen. Justin kollade tveksamt på mig. "Är du säker? Det kommer ju säkert bli begravning och sådant." frågade han mig. Jag nickade. "Jag ber pappa fixa begravningen. Han vet hur hon vill ha det! Och hon skrev i brevet att jag skulle vara glad. Och jag kommer inte vara glad här." sa jag och kollade fram. Jag såg i ögonvrån hur Justin nickade och tog upp sin mobil.

Man ska le och se glad ut. I alla fall när ingen annan ser. För när man är själv, så finns inget annat i tankarna än det som man inte alls vill lägga märke till. Sådant som man vill glömma och sen aldrig komma på igen. Men man kan ju inte mer än försöka vara glad framför dem som man älskar. Framför dem som faktiskt ser hur jag mår innut i mig. Men som jag inte kommer visa. För hon sa att jag skulle vara glad. Och det är så som jag kommer vara.
Begravningen var något av det värsta som har hänt mig. Att veta att hon var så nära. Men ändå så långt ifrån kändes inte rätt. Att veta att hutmycket man än ville att kistan skulle öppnas och att hon skulle sätta sig upp och kolla sig förvirrat omkring och undra vad som hade hänt. När man såg hur alla nära och kära satt och grät, att känna hur klumpen i halsen inte ville försvinna och att känna hur man bara önskade att det var jag som la i kistan och inte hon. 
Efter alla förväl med min mormor och morfar, pappa, Chris och alla andra killarna åkte vi - jag och Justin - tillbaka till L.A. Vilket också var jobbigt.

"Allvarligt Autumn, hur mår du? Orkar du verkligen börja spela in snart igen?!" frågade Dolly mig med en seriös blick. Jag kollade upp på henne och tårkade bort tåren som olyckligt vis hade åkt ner för min kind.
"Jo, jag klarar det. Jag måste klara det. Jag kan bara inte sitta här och sitta, något måste jag göra så jag inte tänker på det hela tiden. Det kommer jag ladrig klara. Jag måste bara, slippa all fritid." sa jag och reste mig upp ur stolen jag satt på och gick ut mot balkongen. Utsikten var lika vacker som alltid.



Efter en lång pratstund med Dolly gick vi ner till matsalen för att äta middag. Jag kände mig faktiskt bättre, inte lika... Sorgsen längre. Vilket fick mig att få lite skuldkännslor, jag vet inte varför. Men jag tänker inte låta detta taöver mitt liv. Jag måste gå vidare. Mamma kommer alltid att finns i mitt hjärta.

"Autumn, vill du följa med mig till mitt rum?" frågade Justin mig. Vi hade träffat dem efter middagen och begett oss till baren. Jag nickade åt Justins fråga. Strax därefter sa vi hejdå till alla och tog hissen upp till hans rum.

-

Jag som inte trodde att jag kunde gråta. Men tår efter tår rullade ner för mina kinder. Jag kunde inte tro på det han precis hade sagt, jag ville inte tro att det som han sa var sant.
Jag kände Justins armar runt omkring mig. Jag kramade honom hårt. Han viskade i mitt öra, "jag är så ledsen Autumn! Jag är så ledsen!"

Jag kollade mig omkring i det alldeles för tysta rummen i lägenheten. Det kändes inte rätt att stå i vardagsrummet när man inte hör mamma i köket, eller hör hennes avlägsna nunnade på några låtar.
Jag tårkade bort den ynka åren som rann ner för min kind.
"Mamma hade inte belat att jag skulle stå här och deppa, hon hade velat att jag skulle fortsätta med mitt liv precis som vanligt!" sa jag för mig själv och gick med lite för bestämmda steg ut från lägenheten och ner till Justin som satt i bilen som vi hade hyrt. Det är bara drygt att åka taxi.

"Vi skulle till polisen, de hade information om din mamma..." sa Justin och tog tag i min hand. Jag nickade och spände fast bältet. "Nu gör vi detta så vi får det överstökat!" sa jag och vände blicken fram. Justin släppte min hand och startade bilen.
Vi kom fram till polisstationen och blev visade till ett rum där polisen som tog hand om min mammas... Jag kan inte ens tänka det. Fan.
"Vi beklagar verkligen det som hände med din mamma Autumn!" började han och kollade på mig. Jag nickade lätt och kollade på Justin som satt och kollade på mig med oroliga ögon. Jag förstår han ändå. Om det hade varit någon i hans släkt och jag bara var med honom hade jag suttit och kollade på honom, och sagt hela tiden hur mycket jag gillar honom. Försökt göra allt som jag hade kunnat för att få han att må bättre.
"Först så hittade vi ett brev, ungefär där din mammas kropp hittades. Den är till dig, så..." han vände sig om och tog något innan han gav den till mig.
Jag öppnade brevet med skakande händer och lät blicken falla på mammas snirkliga handstil

"Autumn, jag är ledsen att det blev som det blev. Men de skulle ha tagit dig om jag inte gjorde det beslutet som jag tog. Jag älskar dig för mycket för att kunna skriva det nu under de få minuter jag har helt ensam. Eller helt ensam är jag nog aldrig. Det är tre killar som är här, jag vet inte vem de är. Men jag vet att polisen kommer hitta dem.
Jag vill inte att du ska vara ledsen, var glad. Fortsätt med filmen! Jag vet hur mycket det betyder för dig. Så fortsätt att spela in, jag ser hu mycket du gillar den Beibeir killen. Stavade jag hans namn rätt? Men i alla fall, jag ser hur dina ögon lyser på de bilderna som jag har sett på nyheterna. Han verkar vara en bra kille, så håll dig till honom gumman!
Låt poliserna ta hand om resten, oroa dig inte om mig. Utan ha kul och lev livet! För du lever bara en gång! Så slösa inte bort livet på något som du inte vill göra! För livet är för kort för något sådant.
Jag älskar dig med hela mitt hjärta, och jag kommer alltid finnas hos dig. I hjärtat. Men nu kan jag inte skriva mer, jag hör hur de kommer.
Te amo."

Jag drog ett skakigt andetag och kollade ner ännu en gång på brevet. Jag bet ihop och kollade upp på polisen igen.
"Vet ni vad som har hänt med henne?" frågade jag med hes röst. Han tvekade lite innan han sa: "Vi kunde - med hjälp av läkarna - få reda på att hon hade blivit misshandlad i början. De hade gjort henne väldigt illa och hon hade ramlat in i ett bord, eller skåp med huvudet före så hon blev medvetslös." sa han och jag kände hur några tårar kom upp till ögonen. Jag drog ett andetag och tårkade mig under ögonen.


(hon är inte så sminkad.)

"Tack för allt!" sa jag och skakade hand med polisen. Han nickade och kollade på Justin innan han gick, vi vände också på klacken och gick ut.
"Justin, jag cill åka till L.A igen. Kan vi snälla inte göra det snart?" frågade jag väl inne i bilen. Justin kollade tveksamt på mig. "Är du säker? Det kommer ju säkert bli begravning och sådant." frågade han mig. Jag nickade. "Jag ber pappa fixa begravningen. Han vet hur hon vill ha det! Och hon skrev i brevet att jag skulle vara glad. Och jag kommer inte vara glad här." sa jag och kollade fram. Jag såg i ögonvrån hur Justin nickade och tog upp sin mobil.

Nu är det så att handbolls em börjar ikväll, och det kommer jag klart att se på ! Så därför säger jag till er att jag ska försöka skriva en del efter matchen, men om det inte blir en hoppas jag att bi förstår varför! :)

Sen vill jag också säga att jag börjar skolan igen imorgon, tyvärr. Jag kommer lägga ner mer tid med skolan denna terminen för jag har inte nått upp till mina mål osv. Så ni kanske inte får en del var dag som det brukar vara, men jag kommer såklart göra allt jag kan för att försöka skriva en var dag till er! :)

Sedan är jag busig och har redan börjat på nästa novell fast denna är långt ifrån slut! Hehehe...

Men nu börjar handbollen, så puss!!!!

Bilden på mamma, liggandes helt livlös var fast i mitt huvud. Hur hon log där mitt på golvet, blek ömtålig och blodig. Jag hade skrikit på Justin av ren panik. Han hade kommit och ringt ambulansen. Så här var jag, på sjukhuset helt ovetandes om vad som skulle hända. Jag visste inte om mamma levde ens. Och den tanken gjorde mig helt svag i hela kroppen. Jag vill inte ens tänka på vad som kommer hända om mamma inte kommer överleva. Hur kommer jag klarar mig utan henne? Hon som har stöttat mig sedan jag föddes, hon som alltid har varit vid min sida oavsätt vad som har hänt.

"Autumn?" Justin skakade på mig lite och jag kollade på honom. Han och Chris hade följt med mig hit. Fast jag hade protesterat och sagt att jag kunde gå själv insisterade de på att jag skulle följa med. Vilket jag tycket var väldigt skönt. Jag hade inte klarat av att sitta här, helt själv och bara vänta på vad som ska hända.
"Hur mår du?" frågade Justin och tog tag i min hand. Ja, hur mår jag? Jag känner inget, det är bara tomt i mig. Jag kände mig stel i hela kroppen. Jag ville gråta, men jag kunde inte. Jag vill skrika, men hittade inte min röst. Istället för att svara på Justins fråga kramade jag honom. Om inte han hade varit här, hade jag med all säkerhet inte kunnat klara av detta.
"Vill du ha något att äta eller dricka? Klockan är rätt så mycket och du har inte åtit på länge?!" frågade Chris ett tag efter. Jag tänkte lite. Jag var ju rätt törstig. Men jag kan inte få i mig någon mat. Det känns bara som att det kommer komma upp igen.
"Ja, en cola." svarade jag hest. Jag hade inte använt min röst så mycket sedan jag hade varit hemma. Jag har ingen lust med att prata. 

Efter två timmar av väntan kom doktorn som jag hade pratat med innan idag fram till mig och Justin. Chris hade dragit hem, klockan hade närmat sig halv två på natten. Så jag hade sagt till honom att om det hände något, skulle jag ringa.
"Autumn, Justin." började han och kollade på oss två med en obeskrivlig min. "Kan ni följa med mig?" frågade han sedan. Jag nickade och kollade på Justin med en orolig blick. Han tog min hand och kollade på mig med en lugnande blick.
Vi kom fram till en korridor som var nästan folktom. När vi hade passerat ett par dörrar öppnade han en och steg in. Oroligt satte jag mig ner i den stolen som doktorn hade bett mig och sätta mig i. Justin stod bredvid mig med fortfarande min hand i hans.
"Var är mamma?" frågade jag efter några minuter av tystnad. Doktorn sog av sig sina gamla rund glasögon och la dem framför sig. Han suckade lite innan han kollade in i mina ögon.
"Tyvärr kunde vi inte göra något. Hon hade för många skador, hon hade många inre blödningar och en skallskada. Vi gjorde allt vi kunde men vi kunde inte rädda henne. Jag är ledsen!"

Jag som inte trodde att jag kunde gråta. Men tår efter tår rullade ner för mina kinder. Jag kunde inte tro på det han precis hade sagt, jag ville inte tro att det som han sa var sant.
Jag kände Justins armar runt omkring mig. Jag kramade honom hårt. Han viskade i mitt öra, "jag är så ledsen Autumn! Jag är så ledsen!"

Aww, stackars Autumn!!
Och hur kommer det nu bli då? Kommer hon fortfarande spela in? Eller?
Jag har själv aldrig varit med om att något i min familj som har dött. Inte min mormor och morfar, eller farmor och farfar. Så jag vet inte riktigt hur det känns att mista en i familjen. Vilket jag är väldigt glad över! Så jag kunde inte riktigt förklara Autumns kännsor, hoppas det blev bar i alla fall!
Klarar ni kommentera mycket? Eller...?
Pusssss

Ellen igen. Jag kände hur jag blev lite nervösare för var sekund som gick. Skulle Justin säga att vi var tillsammans? Eller?
"Autumn är en väldigt speciell person för mig, och jag är riktigt glad att jag har henne vid min sida! Jag har fått många bra saker i mitt liv. Och det känns som att hon är en av de bästa sakerna som har hänt mig." Justin kollade först ner på sina händer innan han mötte min blick. Publiken, och Ellen, gjorde "aww" ljud.

Att se ut på L.A när solen håller på att gå ner med några av sina bästa vänner är en av de bästa sakerna som har hänt i mitt liv. Att höra hur Justin och killarna från mitt hem kom så bra överrens och hur mina tjejkompisar inte flörtar med mina killar så mycket som jag trodde de skulle, liksom kom igen. Dem är snygga!
"Autumn? Det ringer!" Dolly puttade mig lite i ryggen och jag vaknade från mina tankar. Jag släppte taget om Justins hand och sprang runt och letade efter min ringandes mobil. Jag hittade den under min kudde. Mamma stod det med stora bokstäver över hela skärmen. Jag log lite och svarade.
"Mamma!" sa jag glatt och satte mig ner i sängen. Jag hörde hur någon andades i andra sidan av luren. Jag rynkade på ögonbrynen och sa:
"Mamma? Är det du?"
Jag hörde ett litet skrik och brus innan mammas röst var i luren. "Autumn! Autumn gumman, du måste komma och hjälpa mi..." ett till skrik och allt blev tyst. "Mamma? MAMMA?!" jag kollade på mobilen och kände hur hjärtat i bröstet dunkade hårdare för var sekund som gick.
Jag fortsatte att kolla på mobilen, jag kände hur hela jag blev som sten, allt förrutom mitt hjärta som inte hade slutat slå fort.
"Vad händer? Jag hörde skrik?" Justins röst lät avlägsen. Men ändå så nära. "Autumn?" jag kände ett par händer på mina axlar. "Vad har hänt? Du ser blek ut!" Justin lät orolig. Men jag kunde inte röra mig, jag kunde inte slita min blick från mobilen eller sluta höra skricket som hade hörts innan allt blev tyst.
Efter något som kändes som flera timmar drog jag ett skakigt andetag och kände hur en tår föll ner för min kind. Jag kollade åt sidan där Justin fortfarande satt och kollade oroligt på mig.



"Vad har hänt?" frågade han oroligt. Jag sa inget utan kramade bara om honom, hårt. Vad som än har hänt med min mamma, så ska jag fixa det. Ingen, ingen ska få göra min mamma illa. Ingen.

"Vad gör ni?" Dolly kom glatt in. När hon såg mig stannade hon upp och kollade chokat på mig. "Autumn, vad har hänt?" nästan skrek hon och sprang fram till oss. Justin släppte taget om mig. De andra kom förvirrade in i rummet de med. Jag kollade mig omkring på deras förvirrade och oroliga ansikten. Jag hade inte sagt något sedan mamma hade... Hade försvunnit ur luren.
Jag tog ett djupt andetag till och kände hur jag skakade. "Mamma." sa jag skrovligt. De kollade ännu mer förvånat på mig. "Det var hon som ringde mig, något har hänt henne." sa jag och kände hur Justins grepp om min hand blev lite hårdare.
"Va?!" Chris kollade på mig med en förvånad blick. Jag nickade och svlade klumpen i halsen. "Hon sa... Hon sa att jag skulle komma och hjälpa henne, men jag vet inte var hon är. Eller vem som har gjort mot henne, jag förstår inget!" sa jag förtvivlat.

Dagen var slut och jag var nu ensam med Justin utanför hans rum. Han ställde sig med ryggen mot väggen och tog tag i mina axlar. Han släppte med ena handen och sa:
"Place lips here!" och pekade på hans läppar. Jag skrattade innan jag lutade mig fram, hans läpppar mötte mina och jag var i himmlen.

---

"Så, jag vill att..." Scooter kollade ner på en av de många papperna han hade i handen. "Autumn, Dolly och Kath ska följa med oss!" Scooter kollade upp från bladen med ett leende på läpparna. "Vad ska vi...?" frågade Kath. Scooter bara log och sa åt oss att möta Justin och han vid bilen om fem minuter.

"Var är vi?" frågade jag ännu en gång när vi kom fram till en enorm byggnad. Bilen stannade och Justin reste sig från limousinen för att resa sig upp. Med en suck följde vi andra efter. Hela bilresan hade vi alla tre tjatat på både Justin och Scooter var vi var på väg till. Men de hade bara suttit där och skrattat åt oss.
"Här ska vi in!" sa Scooter och öppnade en dörr med en stor trea på.

Efter att ha blivit sminkade och fått ett par andra kläder hade vi äntligen fått reda på vad vi gjorde här. Vi skulle vara med på ingen mindre än Ellen Degeneres show. Jag har alltid gillat hennes shower och var verkligen glad över att just jag hade fått denna chansen att få vara med i hennes program.

"När ska vi vara där?" frågade jag Scooter och kollade på Ellen och Justin som satt och pratatde just nu. Vi skulle snart ut, eller ja någon av oss skulle snart ut. Vi skulle alla gå ut en och en. Jag var faktiskt rätt nervös över det. Jag vet inte varför, jag kanske bara är mer spännd över det. Det är ju ändå rätt stort och det kommer visas för rätt många människor.



"Vi har visst några gäster du ville presentera för oss!" hörde jag Ellen säga. Och Justin som svarade. "Ja, Autumn kom hit!" jag kollade nervöst på Scooter som nickade mot mig. Jag tog ett djupt andetag och gick ner för trapporna. Jag kollade ut på publiken och log mot jublet jag fick.
Både Justin och Ellen hade rest sig upp. Först kramade Justin mig sedan Ellen. Jag fick sedan sitta på en stol bredvid Justin.
"Hej Autumn!" sa Ellen glatt. Jag log mot henne. "Hej!" sa jag glatt. Jag såg hur Justin kollade på mig men försökte att inte kollade för mycket på honom. Det skulle sett roligt ut om jag bara satt coh stirrade på han hela tiden.
"Så, Justin! Vad fick dig att välja Autumn till din huvudperson i filmen?" frågade Ellen och höjde snabbt upp och ner på ögonbrynen så alla i publiken skrattade, inklusive jag och Justin.
"När det var audittion så fanns där en massa tjejer som alla var bra på basket, och såg hel okej ut!" började Justin och log lite för sig själv. "Men Autumn var lugnt bäst! Det plågar mig att säga det, men hon kan nog vara bättre än mig! Och alla i mitt crew, inklusive mig tyckte att Autumn var en duktig skådespelare också. Och att hon var riktigt vacker såklart!" Justin mötte min blick och log mot mig. Jag kände fjärilarna i magen och kände hur jag blev lite generad.
"Ooh, någon som blir lite röd nu va?" retades Ellen, alla skrattade ännu en gång av Ellens retandes. Jag skrattade lite.
"Jag måste fråga, Justin du vet att jag älskar dig och vill att du ska må bra och ha det bra i ditt liv! Så, vad är det med dig och Autumn? Vi har sett många bilder på er två tillsammans!" Ellen vände på huvudet och kollade på den stora skärmen bakom henne där en bild på oss två när vi var på väg till inspelningen, den dagen vi träffade Erica och Tina. Sedan visades en bild när Justin hade pussat mig på kinden, en när vi stod och kysstes.
"Så, har du något du vill dela med dig till mig?" frågade Ellen och bilderna försvann och den vanliga bilden kom fram igen. Justin kollae först på mig med en frågande blick. Jag nickade mot honom och han kollade sedan på Ellen igen. Jag kände hur jag blev lite nervösare för var sekund som gick. Skulle Justin säga att vi var tillsammans? Eller?
"Autumn är en väldigt speciell person för mig, och jag är riktigt glad att jag har henne vid min sida! Jag har fått många bra saker i mitt liv. Och det känns som att hon är en av de bästa sakerna som har hänt mig." Justin kollade först ner på sina händer innan han mötte min blick. Publiken, och Ellen, gjorde "aww" ljud.

---

Hope you liked it! :)
Och, jag vill bara ge er ett förslag på en helt ny Justin novell, okbieber.blogg.se , en av mina bästa kompisar började på den igår och jag tycker att ni alla ska läsa den! :)
Klarar ni 10 kommentarer?

Jag sov över hos kompis igår, därför kom ingen del upp!
Jag ska snart börja på nästa, vi får se när den blir klar för jag ska bort ikväll igen... Vi får se helt enkelt ! :)