En hälsning, ett handslag. Ett leende ansikte, ett vänligt hej. Det var det som mötte mig denna tidiga Fredags morgon. Det var inte bara vilken Fredag som helst; utan den sista Fredagen här i Kalifornien. Sista dagen i mitt förflutna. Imorgon tar jag och min pappa första flyg till Seattle, Washington DC.
Alla minnen från min mamma, Kim, var för mycket. Vart jag än kollade fick jag flashbacks från min barndom. Min pappa tyckte att vi skulle börja om från början. Han ville att vi skulle ha en fräsch start. Och det var inte vara det faktum att mamma inte finns längre, utan att mycket har förändrats med mig också. Inte min personlighet utan att man kan inte vara med i en film där popsensationen Justin Bieber är med i utan att få en massa uppmärksamhet. Man kan inte heller bli kär i Justin, man kan inte kyssa honom eller hålla hans hand utan att alla i hela världen vet om det.

- Fyfan vad jag kommer sakna dig, Autumn! Sa Chris medan han omfamnade mig i en kram.
- Och jag dig! Du måste komma till Seattle så ofta som du kan! Så lovar jag att jag kommer till dig så ofta som jag kan!, Sa jag och log genom mina ögon som var fyllda av tårar.
- Det lovar jag! Du får hälsa Bieber från mig, och de andra killarna!
- Det ska jag! Lycka till med alla matcher och så, ni kommer vinna! Jag kramade om Chris en sista gång innan jag tog några steg baklänges in i min pappas lägenhet.

Att säga förväl till personer som jag älskar har jag börjat vänja mig vid. Men det betyder inte att det är enkelt. Att lämna Chris, Zack, Lucas, ja alla mina killar här ifrån kändes tungt. Som att jag lämnade en del av mig själv kvar hos dem. Men de var inte bara de killarna som jag har varit tvungen att säga förväl till. Justin, min pojkvän och bästa vän. För mig är han den bästa killen i världen. Men sen finns det ju den lilla saken som kallas artist. För det var ju det Justin var, en artist. Han åkte på turneér, han var i Japan ena dagen, i Tyskland den andra. Men fast han inte alltid är i Amerika, eller hos mig. Så hade vi kontakt med varandra.
Min mamma är också en som jag har behövt säga förväl till. Men ett förväl som är så mycket värre än alla andra. Jag vet ju att jag kommer träffa Zack eller Justin igen. Men inte mamma. Det var också en anledning till min och min pappas flytt.
Vi ska inte heller glömma mina två bästa tjej kompisar, Jasmine och Dolly. Jag träffade de två när jag spelade in Slam My Way To Romance i LA i somras. Tyvärr har jag bara träffat dem några enstaka gånger eftersom Jasmine bor i Texas och Dolly i utkanten av Washington, väldigt nära Montana.

- Autumn?! Kan du hjälpa mig att lägga ner de sista av dina kläder i resväskan i köket? Sa pappa när jag hade stängt dörren bakom mig, tagit av mina skor och börjat styra stegen mot mitt sovrum. Eller i alla fall det som hade varit mitt sovrum de senaste månaderna, men som nu stod nästan helt tomt.
- Visst, pappa!

När alla kläder var i den enorma lila resväskan framför mig gick jag till hallen för att gå ut med min hund. Det hade egentligen varit min mammas, men jag hade tagit hand om henne nu när mamma inte kunde det.
Hundens namn var Pello, hon var en liten brun Lagotto. Hon var söt, sprallig och väldigt, väldigt busig!

- Ska vi ut och gå för att kissa?! Frågade jag Pello med min hund röst. Genast hade hon börjat vifta med svansen. Jag log ner mot henne innan jag tog på hennes koppel och gick ut.

Att veta att detta var den sista gången på länge som jag kommer gå på dessa gator, se på samma hus och träffa samma gamla ansikten, var konstig. Jag passerade parken där jag alltid hade spelat basket. Jag gick förbi min skola, min favorit affär, lägenheten där jag innan bodde med mamma. Alla minnen kom som en blixt från alla ställen som jag passerade.