Detta har hänt:
"Vänta, vad skulle du göra i Hoboken igen?" frågade jag och slet min blick från tv:en. Mamma log mot mig innan hon förklarade att Lindsey fyllde år på Söndag, så hon skulle fixa en tårta till henne. Jag nickade och tänkte på alla de 'Cake boss' programmen jag hade sett på tv:en för ett tag sedan. De var verkligen framgångsrika, och de gjorde väldigt fina tårtor!

---

Att ligga i sängen och njuta är något av det bästa som finns. Det värsta som kan hända när man ligger i sin varma sköna säng är ljudet av alarmet som ringde, och tanken på skolan kom. För att inte komma försent till skolan, som jag just nu tyckte var ett alternativ jag hade kunnat överväga för att få ligga här i sängen ett tag till, bestämmde jag mig för att gå upp.

Utsikten av New York på morgonen är något jag alltid kollar på, allt folk som går på Times Square, trafiken som man här dygnet runt. Man kan inte riktigt förklara hur fantastiskt New York är. Man kan inte det.

"Jag borde nog överväga att städa min garderob en dag..." sa jag för mig själv och kollade in i röran. Tröjor och byxor överallt. Ingen ordning på något. Men på något vrikat sätt hittade jag en klädsel till min dag i skolan. När jag hade tagit på mig ett svart linne, svarta jeans och min helt nya mysiga gråa kofta, gick jag till toaletten för att fixa sminket, och smyckena. Jag älskar smycken, det är något som jag kan ha när som helst, till vad som helst. Jag sminkade mig bara för att i skolan måste man passa in. Vara snygg för att få någons uppmärksamhet.

"Jag köpte en latte till dig på Starbucks när jag åkte dit, den står på bordet." sa mamma när hon mötte mig på väg till köket. Jag nickade som svar. Snabbt tog jag den varma latten, gick till hallen tog tag i min väska, drog på mig mina converse och tog min mobil innan jag var ute på väg till skolan.
Medan jag drack av min latte började min mobil ringa, på skärmen stod det "Lindsey." så jag klickade på svara innan jag la mobilen på örat.



"Vanessa?" snabbt ryktes jag ur mina tankar. Tankarna som jag gärna inte ville tänka, men tänkte på dem ändå. Tankarna om Bieber killen. Jag vet faktiskt inte varför jag ens tänker på honom, jag känner inte honom. Vet knappt vem det är! Men ändå finns han alltid i mitt huvud, tyvärr.
"Ja, Mr Clarkson?" frågade jag med en irriterad röst.
"När pågick andra världskriget?" frågade han mig och lutade sig mot den stora svarta tavlan bakom honom. Han måste nog älska att vara lärare, så som han plågar oss med en massa tjat från andra, och första världskriget. Vi har läst om dessa två krigen sedan jag började här på detta high school, alltså för ett år sedan.
"Andra världskriget pågick mellan 1939 och 1945." svarade jag med ett leende på läpparna.

När klockan ringde ut i slutet av dagen hade Pearl frågat mig om jag ville följa med henne hem. Men jag var tvungen att säga nej för Vegas skulle till studion för att spela in ännu en låt till hennes nya skiva som snart skulle komma ut.
Jag halvsprang fram till taxin som stod framför mig. Jag sa addresen till studion och tio minuter senare stod jag utanför. Med en lätt suck gick jag in genom de lite för stora dörrarna.

Precis när jag skulle ta ett steg in i recpetionen för att få reda på vilket rum jag skulle vara i mötte jag ingen mindre än Bieber killens blick. Han kollade chokat på mig i några sekunder, innan jag snabbt kollade ner i makren och frågade killen bakom disken var Lindsey var någonstanns. När jag hade fått reda på vilket rum det var var jag på väg till hissarna när jag kände en hand på min handled, precis som igår. Långsammt vände jag mig om och mötte Bieber killens ansikte.
"Förföljer du mig?" frågade han med ett flin på läpparna.
Jag höjde på ögonbrynen, "förföljer dig? Knappast." sa jag och kollade rakt in i hans ögon. Han rykte på axlarna, fortfarande med flinet på läpparna.


That Bieber boys eyes...

---

10 kommentarer så kommer en till del idag...
Skriv gärna också vad ni gillar med delen om ni gillar delen, vad ni gillar av delen osv.. :)