¦Popstar ¦ chapter 4 ¦
Detta har hänt:
Jag kom närmare honom och såg att han satt med en till kille, killen bar en svart tröja och matchande keps. Bieber killen hade avklippta jeans och en grå luvtröja. Han hade också en keps. Han stoppade ner en av sina händer i en Pringels förpackning. Jag log för mig själv och gick med bestämmda steg fram till dem.
"Vanessa." sa jag och log mot Bieber killen. Han kollade upp på mig med en kisande blick. Killen bredvid honom, han med den svarta tröjan kollade också på mig. "Jag är Justin, det är Alfredo." sa Bieber killen. Jag nickade lätt.
"Jag ville bara se om det var du." sa jag och rykte lätt på axlarna innan jag vände mig om. Jag hann ta tre steg innan jag kände en hand på min handled. Långsammt vände jag mig om och kollade in i Bieber killens ögon.
"Ja?" frågade jag honom med höjda ögonbryn. Han kollade bort från mitt ansikte i några sekunder innan han log mot mig.
He looked away for a few seconds... ♥
Han öppnade munnen och skulle precis säga något när Pearl ropade på mig. Jag log ursäktande mot honom, lirkade loss min handled ur hans grepp och gick där ifrån.
"Vad var det där?!" frågade Pearl mig med en ljus stämma. Med en frågnde blick studerade jag henne. "Förstår du vem det är?!" frågade hon mig sedan. Med samma frågande blick nickade jag tveksammt.
"Justin. Han hette Justin." svarade jag med ett litet leende på läpparna. Jag kollade rakt fram och såg en liten kulle i sten. Jag sprang upp på den och satte mig ner.
Det var rätt coolt, denna tjej som satt mitt emot mig hon var kanske 10-11 år gammal, hon satt med en vit tröja med texten "Vegas, vegas, vegas, wooho." och en bild på mig då. Fast ändå inte. Det var en konstig kännsla, att sitta framför något som uppenbarligen gillade mina låtar, men inte visste att det var jag som satt framför henne. Men det var ändå det jag ville med hela denna saken, att jag skulle kunna ha ett liv där inte alla papparatsisarna sprang omkring runt mig. Eller fans som pekade, och viskade saker så fort jag visade min näsa utanför dörren.
"Vad sitter du och tänker på?" Pearl ställde sig framför mig. Jag kollade in i hennes bruna ögon. Hon drog sin hand igenom det blonda, raka håret som föll ner för hennes axlar. Jag har alltid älskat hennes utseende. Men hon inser inte själv hur vacker hon är, tvärt om. Hon tycker inte alls att hon är söt, hon tror inte att någon kille ens kollar åt hennes håll. Men där har hon fel. Alla kollar på henne, många vill ha henne, men bara några få kan få henne.
Jag drog efter andan och tog tag i hennes handled. Hon protesterade men jag satt som fastfrusen och kollade på de svarta tatueringen som var där. Det var som en fjäder, med någon text.
"Pearl?! Vad är detta?" frågade jag förvånat, fortfarande stirrandes på hennes handled. Hon slog ner med blicken på marken.
"Jag vet att jag inte skulle göra det, men jag ville! Och den är snygg. Det måste du erkänna!" sa hon och drog snabbt, men bestämmt undan hennes hand. Surt blängde jag på henne i några sekunder.
"Vi åker till Jeresy på Lördag morgon, på eftermiddagen kommer du uppträda sedan på kvällen får du göra vad du vill, men jag ska till Hoboken, där de gör de stora tårtorna!" sa mamma. Jag nickade lite frånvarande.
För några minuter sedan hade jag kommit hem, nu satt jag framför tv:en och kollade på Pretty little liar. Det var en annan serie jag var fast för.
"Vänta, vad skulle du göra i Hoboken igen?" frågade jag och slet min blick från tv:en. Mamma log mot mig innan hon förklarade att Lindsey fyllde år på Söndag, så hon skulle fixa en tårta till henne. Jag nickade och tänkte på alla de 'Cake boss' programmen jag hade sett på tv:en för ett tag sedan. De var verkligen framgångsrika, och de gjorde väldigt fina tårtor!
Har inte så mycket att säga. Men snälla kommentera bara, så blir jag en lyckligt lottad skånetjej! ;)
Haha.
Jag kom närmare honom och såg att han satt med en till kille, killen bar en svart tröja och matchande keps. Bieber killen hade avklippta jeans och en grå luvtröja. Han hade också en keps. Han stoppade ner en av sina händer i en Pringels förpackning. Jag log för mig själv och gick med bestämmda steg fram till dem.
"Vanessa." sa jag och log mot Bieber killen. Han kollade upp på mig med en kisande blick. Killen bredvid honom, han med den svarta tröjan kollade också på mig. "Jag är Justin, det är Alfredo." sa Bieber killen. Jag nickade lätt.
"Jag ville bara se om det var du." sa jag och rykte lätt på axlarna innan jag vände mig om. Jag hann ta tre steg innan jag kände en hand på min handled. Långsammt vände jag mig om och kollade in i Bieber killens ögon.
"Ja?" frågade jag honom med höjda ögonbryn. Han kollade bort från mitt ansikte i några sekunder innan han log mot mig.
He looked away for a few seconds... ♥
Han öppnade munnen och skulle precis säga något när Pearl ropade på mig. Jag log ursäktande mot honom, lirkade loss min handled ur hans grepp och gick där ifrån.
"Vad var det där?!" frågade Pearl mig med en ljus stämma. Med en frågnde blick studerade jag henne. "Förstår du vem det är?!" frågade hon mig sedan. Med samma frågande blick nickade jag tveksammt.
"Justin. Han hette Justin." svarade jag med ett litet leende på läpparna. Jag kollade rakt fram och såg en liten kulle i sten. Jag sprang upp på den och satte mig ner.
Det var rätt coolt, denna tjej som satt mitt emot mig hon var kanske 10-11 år gammal, hon satt med en vit tröja med texten "Vegas, vegas, vegas, wooho." och en bild på mig då. Fast ändå inte. Det var en konstig kännsla, att sitta framför något som uppenbarligen gillade mina låtar, men inte visste att det var jag som satt framför henne. Men det var ändå det jag ville med hela denna saken, att jag skulle kunna ha ett liv där inte alla papparatsisarna sprang omkring runt mig. Eller fans som pekade, och viskade saker så fort jag visade min näsa utanför dörren.
"Vad sitter du och tänker på?" Pearl ställde sig framför mig. Jag kollade in i hennes bruna ögon. Hon drog sin hand igenom det blonda, raka håret som föll ner för hennes axlar. Jag har alltid älskat hennes utseende. Men hon inser inte själv hur vacker hon är, tvärt om. Hon tycker inte alls att hon är söt, hon tror inte att någon kille ens kollar åt hennes håll. Men där har hon fel. Alla kollar på henne, många vill ha henne, men bara några få kan få henne.
Jag drog efter andan och tog tag i hennes handled. Hon protesterade men jag satt som fastfrusen och kollade på de svarta tatueringen som var där. Det var som en fjäder, med någon text.
"Pearl?! Vad är detta?" frågade jag förvånat, fortfarande stirrandes på hennes handled. Hon slog ner med blicken på marken.
"Jag vet att jag inte skulle göra det, men jag ville! Och den är snygg. Det måste du erkänna!" sa hon och drog snabbt, men bestämmt undan hennes hand. Surt blängde jag på henne i några sekunder.
"Vi åker till Jeresy på Lördag morgon, på eftermiddagen kommer du uppträda sedan på kvällen får du göra vad du vill, men jag ska till Hoboken, där de gör de stora tårtorna!" sa mamma. Jag nickade lite frånvarande.
För några minuter sedan hade jag kommit hem, nu satt jag framför tv:en och kollade på Pretty little liar. Det var en annan serie jag var fast för.
"Vänta, vad skulle du göra i Hoboken igen?" frågade jag och slet min blick från tv:en. Mamma log mot mig innan hon förklarade att Lindsey fyllde år på Söndag, så hon skulle fixa en tårta till henne. Jag nickade och tänkte på alla de 'Cake boss' programmen jag hade sett på tv:en för ett tag sedan. De var verkligen framgångsrika, och de gjorde väldigt fina tårtor!
Har inte så mycket att säga. Men snälla kommentera bara, så blir jag en lyckligt lottad skånetjej! ;)
Haha.
Postat av: Cherry
Superbra skrivet :)) <3
Postat av: elena
super bra
Postat av: Becka
Bra :)
Postat av: Johanna
Sjuukt bra skrivet Linnéa!! Jätte braa <3
Redan nyfiken på vad son händer härnäst!!!
Postat av: Carro
Skånetjej.. hahahha ;)
Bra del iallafall <3
Trackback