¦Popstar ¦ chapter 16 ¦
Detta har hänt:
"Jag menade inte hit din dumbom! Jag menade hit till Frankrike! Det betyder väldigt mycket för mig, för jag vet att du inte tycker att jag är världens bästa person precis. Men det betyder faktiskt mycket för mig, så tack!"
Jag kollade på honom, hans ögon glittrade.
"Jag tyckte inte att du var världens bästa person. Men folk kan förändras va?" frågade jag generat. Hans ansikte sprack upp i ett leende.
Klockan närmade sig tolv. Jag kände hur nervisoteten inom mig ökade hela tiden. Jag måste säga till Justin att jag inte kan följa med ikväll. Men hur? Ska jag säga att jag inte mår bra, eller säga lite sanning? Inte att jag är Vegas, men något i stil med: "jag är inte den du tror..."
Jag skrattade åt mitt dåliga försök innan jag skakade på huvudet och gick med bestämmda steg ut från mitt hotellrum in till Justins. Jag drog ett nervöst andetag när jag kollade in i Justins ögon.
"Hey, vad gör du redan här?" frågade han mig.
"Vi måste prata." svarade jag. Min röst lät fel, helt fel. Liksom kall och livlös. Jag knep ihop ögonen i några sekunder innan jag satte mig ner på Justins säng. Justin hade gått bakom mig, och satte sig bredvid mig i sängen.
"Då pratar vi!" svarade han försiktigt. Jag kollade ner på mina händer som la ovanpå min ben, jag kunde se att de skakade. Med ett djupt andetag kollade jag på honom. Han såg orolig ut.
"Låt mig prata till punkt innan du säger något, okej?" frågade jag. Han nickade, så jag fortsate att prata. "När jag sa ja till att följa med dig hit visste jag inte vad jag gick med på. I alla fall inte enligt min mamma. Jag kan inte säga varför, jag kan bara inte. Så hata mig inte, men jag kan inte följa med ikväll - hur mycket jag än vill. Och jag lovar, jag vill följa med dig mer än vad du anar. Mer än vad jag vill erkänna för mig själv! Jag vet inte egentligen vad jag kan säga förrutom att jag är så ledsen över att jag följde med dig hit från första början. Du hade säkert haft roligare med någon annan tjej..." jag kände hur skuldkännslorna bubblade upp i mig. Jag vågade inte möte Justins blick.
Han harklade sig, jag kände hur han flyttade sig närmare mig. Han la sitt finger under min haka på det vistet kunde jag inget annat än kolla honom i ögonen. Ett litet leende fanns på hans läppar. Med en rynkande panna undrade jag varför han såg så glad ut.
"Tack för att du sa detta. Fast du inte kan berätta vad som egentligen har hänt uppskattar jag verkligen att du ville följa med mig hit. Visst var det mening med att du skulle följa med ikväll, men om du inte kan då kan jag ju inte tvinga dig!" sa han och kollade mig djupt in i ögonen. En konstig kännsla spred sig i kroppen, men snabbt slutade jag tänka på den. För Justins armar var runt min kropp. Lättnaden som fyllde mig gjorde så en ensam tår föll ner för min kind. Jag viskade 'tack' i Justins öra. Han nickade mot min axel.
När jag senare den dagen satte mig i bilen som mamma satt och väntade på mig i kunde inte skuldkännslorna - som visst hade svalnat lite - komma fram igen.
"Hur har det varit än så länge i Frankrike?" frågade mamma när vi var på väg till hotellet hon och Lindsey bodde på.
"Riktigt bra, Justin visade mig ett riktigt fint ställe igår kväll. Utsikten var otrolig! Han är otrolig." det sista viskade jag.Halv osäker på om mamma hade härt mig, men förhoppningsvis inte.
"Vad kul att du har kul, gumman. Är du redo för ikväll?"
"Mer än redo, det kommer bli riktigt kul!"
"Hoppas du vinner det priset, det skulle vara riktigt kul!"
"Säger du inte mamma? Men jag kan inte sluta tänka på att jag dissade Justin..."
Vi kom fram till hotellet tio minuter senare. Mamma lämnade bilen medan jag gick upp till rätt våning, och rum. Lindsey kom direkt till mig, hon sa åt mig att ta på peruken. För en stylist var här, och hon kan ju inte fixa mig som Vanessa och sedan se alla svallertidningar och hemsidor på internättet med den outiften som hon hade gjort på mig - på Vegas.
HOPE YALL LIKE!
Jag har fått lite klagomål på designen, och jag vet att man inte kan kommentera eller se rubriken. VILKET SUGER! Så jag frågar runt om någon kan göra design till mig. För mina kunskaper i design = noll!
I alla fall, imorgon ska jag vara med kompis så jag vet inte när nästa del kommer.
"Jag menade inte hit din dumbom! Jag menade hit till Frankrike! Det betyder väldigt mycket för mig, för jag vet att du inte tycker att jag är världens bästa person precis. Men det betyder faktiskt mycket för mig, så tack!"
Jag kollade på honom, hans ögon glittrade.
"Jag tyckte inte att du var världens bästa person. Men folk kan förändras va?" frågade jag generat. Hans ansikte sprack upp i ett leende.
Klockan närmade sig tolv. Jag kände hur nervisoteten inom mig ökade hela tiden. Jag måste säga till Justin att jag inte kan följa med ikväll. Men hur? Ska jag säga att jag inte mår bra, eller säga lite sanning? Inte att jag är Vegas, men något i stil med: "jag är inte den du tror..."
Jag skrattade åt mitt dåliga försök innan jag skakade på huvudet och gick med bestämmda steg ut från mitt hotellrum in till Justins. Jag drog ett nervöst andetag när jag kollade in i Justins ögon.
"Hey, vad gör du redan här?" frågade han mig.
"Vi måste prata." svarade jag. Min röst lät fel, helt fel. Liksom kall och livlös. Jag knep ihop ögonen i några sekunder innan jag satte mig ner på Justins säng. Justin hade gått bakom mig, och satte sig bredvid mig i sängen.
"Då pratar vi!" svarade han försiktigt. Jag kollade ner på mina händer som la ovanpå min ben, jag kunde se att de skakade. Med ett djupt andetag kollade jag på honom. Han såg orolig ut.
"Låt mig prata till punkt innan du säger något, okej?" frågade jag. Han nickade, så jag fortsate att prata. "När jag sa ja till att följa med dig hit visste jag inte vad jag gick med på. I alla fall inte enligt min mamma. Jag kan inte säga varför, jag kan bara inte. Så hata mig inte, men jag kan inte följa med ikväll - hur mycket jag än vill. Och jag lovar, jag vill följa med dig mer än vad du anar. Mer än vad jag vill erkänna för mig själv! Jag vet inte egentligen vad jag kan säga förrutom att jag är så ledsen över att jag följde med dig hit från första början. Du hade säkert haft roligare med någon annan tjej..." jag kände hur skuldkännslorna bubblade upp i mig. Jag vågade inte möte Justins blick.
Han harklade sig, jag kände hur han flyttade sig närmare mig. Han la sitt finger under min haka på det vistet kunde jag inget annat än kolla honom i ögonen. Ett litet leende fanns på hans läppar. Med en rynkande panna undrade jag varför han såg så glad ut.
"Tack för att du sa detta. Fast du inte kan berätta vad som egentligen har hänt uppskattar jag verkligen att du ville följa med mig hit. Visst var det mening med att du skulle följa med ikväll, men om du inte kan då kan jag ju inte tvinga dig!" sa han och kollade mig djupt in i ögonen. En konstig kännsla spred sig i kroppen, men snabbt slutade jag tänka på den. För Justins armar var runt min kropp. Lättnaden som fyllde mig gjorde så en ensam tår föll ner för min kind. Jag viskade 'tack' i Justins öra. Han nickade mot min axel.
När jag senare den dagen satte mig i bilen som mamma satt och väntade på mig i kunde inte skuldkännslorna - som visst hade svalnat lite - komma fram igen.
"Hur har det varit än så länge i Frankrike?" frågade mamma när vi var på väg till hotellet hon och Lindsey bodde på.
"Riktigt bra, Justin visade mig ett riktigt fint ställe igår kväll. Utsikten var otrolig! Han är otrolig." det sista viskade jag.Halv osäker på om mamma hade härt mig, men förhoppningsvis inte.
"Vad kul att du har kul, gumman. Är du redo för ikväll?"
"Mer än redo, det kommer bli riktigt kul!"
"Hoppas du vinner det priset, det skulle vara riktigt kul!"
"Säger du inte mamma? Men jag kan inte sluta tänka på att jag dissade Justin..."
Vi kom fram till hotellet tio minuter senare. Mamma lämnade bilen medan jag gick upp till rätt våning, och rum. Lindsey kom direkt till mig, hon sa åt mig att ta på peruken. För en stylist var här, och hon kan ju inte fixa mig som Vanessa och sedan se alla svallertidningar och hemsidor på internättet med den outiften som hon hade gjort på mig - på Vegas.
HOPE YALL LIKE!
Jag har fått lite klagomål på designen, och jag vet att man inte kan kommentera eller se rubriken. VILKET SUGER! Så jag frågar runt om någon kan göra design till mig. För mina kunskaper i design = noll!
I alla fall, imorgon ska jag vara med kompis så jag vet inte när nästa del kommer.
Trackback
