¦Popstar ¦ chapter 19 ¦

Detta har hänt:
Efter mycket skratt från min sida la jag mig utmattat i sängen på hotellet. Anledningen över varför jag hade skrattat hela vägen från cafeét hit till hotellet var allt för den lilla grodan. Justin hade fått mig att lugna ner mig. Och nu skrattde jag åt min barnslighet.



Resan till New York hade varit både tråkig men lättsam. Tråkig för att behöva åka ifrån Frankrike, lättsam över att inte behöva ljuga för Justin om Vegas, jag hade inte berättat, men mamma hade ringt mig ett x antal gånger om Vegas, om det nya albumet turnén som skulle vara lite innan julen.
Sånt som jag inte ville Justin skulle höra, men sånt som han ville veta. Inte för att han sa rakt ut "ey, Vanessa sluta ljug och säg nu vad fan du håller hemligt" men man kunde se i hans ögon att han ville veta. Men att han var för snäll för att inte fråga.

"Efter din tråkiga skola, skulle du vela följa med mig och se på Lakers? :) x"

Jag log stort mot smset jag precis fått från Justin. Det skulle bli roligare än att sitta hemma och glo. Jag svarade med ett "ja! Skulle bli riktigt kul! Men hur länge är du i New York Bieber?" Han har väl varit här rätt länge nu?
Jag skakade lätt med huvudet för mig själv innan jag gick från köket till mitt rum. Jag tog på mig ett par svarta jeans, ett vitt linne, med det hade jag en kofta över. Med kläderna på gick jag till badrummet, drog på lite maskara innan jag fick bråttom för att hinna med bussen.

"Alltså varför, varför ljuger du för oss?" frågade Lovisa mig skarpt vid lunchen. JAg hade precis satt mig ner med den ovanligt goda maten framför mig, maten var lasagne med en sallaf och äppeljuice.
"Vadå ljuger?" frågade jag förvirrat. Lovisa kollade på Brooke med en klagande blick. "Vad?!" frågade jag igen.
"Alltså, tro inte att man kan vara med självaste Justin Bieber utan att en massa papparazzis tar bilder på honom, och de som är med honom. Så tro inte att du kan smyga omkring med honom i Frankrike eller här i New York utan att alla hans Beliebers ser det!" Brooke kollade mig rakt in i ögonen när hon pratade. För vart ord hon og kände jag hur hjärtat bultade fortare och fortare i bröstet.
"Hrm..." sa jag och kollade ner i maten som inte såg lika god ut längre.
"Så, vad har du i försvar?" frågade Lovisa mig med höjda ögonbryn.
"Jag visste inte att ni ville veta...?" jag kollade osäkert runt på bordet. De andra tjejerna som satt runt borde - som var Lovisa och Brooke då, men även Pearl och Betty - de kollade chokat på mig. Det var detsamma med de få kilalr som satt här, Heath, Sam och Bryan men även Taylor men han hade bara himmlat med ögonen och fortsatt med att äta.
"Kom igen tjejen! Vad tror du egentligen?!" stönade Lovisa.
"Men du kan ju i alla fall säga nu, är han som alla säger; snäll, snygg, omtänksam, bra på att kyssas?" frågade Brooke. När hon sa "bra på att kyssas" höjde och och sänkte på ögonbrynen. Jag fnös och skakade på huvudet. Något säger mig att denna lunchen kommer bli lång...

"Äntligen är skolan slut!" sa jag till Justin när jag hade hoppat in i hans bil på skolparkeringen. Han skrattade lågt åt min mening.
"Så tråkigt var det väl inte?" frågade han och bakade ur parkeringen.
Jag suckade, "kanske inte var dag. Men idag, Lovisa och Brooke var som jag vet inte vad..." sa jag med ännu en suck.

Det var några fördelar med att vara med popsensationen Justin Bieber, kön in till arenan där matchen mellan Lakers och ett annat lag som jag inte kommer ihåg namnet på var tiotals meter lång. Minst femtio meter skulle jag tro. Men, eftersom jag gick med Justin fick vi gå in utan att stå i kö. Men det var inte bara jag och Justin som fick gå före, jag kunde se Rihanna en bit framför oss. Inte visste jag att hon var ett fan av basket, inte för att jag är värst "omg basket" personen. Men i alla fall.
"Vilka platser har vi?" frågade jag Justin när vi kom in till själva arenan. Den var nästan helt full, men det var ändå platser som var tomma.
"Längst fram!" sa han med ett snett leende. Jag höjde på ögonbrynen och fick fram något som skulle låta som "oh aha.." men som lät lite mer "äh äähäh".

Matchen började, Justin fick förklara för mig reglerna. Jag var, som sagt, inte ett värst basket fan därmed kunde jag inte reglerna så bra. Lakers var rätt bra faktiskt, de gjorde mål på mål. Det såg faktiskt rätt kul ut, men alla var så långa. Och jag är inte ritkigt i den längden kan man ju säga.
I halvleken reste sig Justin upp och räckte fram sin hand. Tveksammt la jag min hand i hans, genast kände jag hur fjärilarna i magen blev som vilda. Han log snett mot mig. Vi gick tvärs över planen, jag kunde urskilja olika personer som stannade upp och pekade på oss. Men ignorerade dem så gott som jag kunde.
"Vart ska vi?" frågade jag halv skrattande. Justin svarade inte utan fortsatte bara med att dra upp mig för trapporna vi hade gått upp för nu ett bra tag. Låren började värka men jag ignorerade det.
Vi kom fram till en dörr, Justin öppnade den. Vi kom till ett rum med utsikt över hela New York, inte som den vanligt utsikten som jag var van vid. Utan men så att man såg alla höga byggnader. Det var riktigt vackert.
"Wow." andades jag. I ögonvrån kunde jag se hur Justin nickade. Men inte med blicken på utsikten utan på mig. "Utsikten är verkligen vacker!" sa Justin, fortfarande med blicken på mig.
På samma utsikt som jag ser på, eller på den som du ser på eller...? Tänkte jag för mig själv med ett litet leende på läpparna.
"När började matchen igen?" frågade jag och vände mig mot Justin.
Han ryckte på axlarna, "vi kommer nog höra när den börjar. Man brukar göra det i alla fall." sa han enkelt. Jag nickade, fortfarande kollade vi in i varandras ögon.
"Jag vill säga en sak till dig, Vanessa." började Justin och tog ett litet steg mot mig. Jag svalde och kände hur hjärtat började bulta snabbare inom mig. Nervöst nickade jag.
Justin log och tog ett steg till närmare mig. Han stod bara några centimeter framför mig. Så jag fick kolla upp på honom, han var lite längre än mig.
Han kollade djupt in i mina ögon.



Det var så mycket som jag ville säga till Vanessa. Som vad jag verkligen kände var gån jag var med henne. Men jag kunde inte få fram det. Jag kunde bara inte. Så iställer för att säga "Vanessa, jag är sjukt förälskad i dig!" sa jag:
"Det var kul att du ville följa med hit..." jag kunde se hur hon blev lite besviken. Men varför skulle hon bli besviken för det? Hon kunde ju absolut inte känna på samma vis som mig. Hon gillade ju inte mig. Men det var just det som jag tycket var bra, hon gillade inte mig. Det kan ha förrändrats. Men jag är osäker över om det verkligen har gjort det eller inte. Om jag ska vara helt ärlig vet jag inte om jag vill veta hur hon känner för mig.

Hope yall like.
Lite sen, i know, men jag försökt skriva en lite längre än vad jag brukar. Inte för att jag vet om jag lyckades. Men jag försökte i alla fall.
Jag hoppas på att jag kommer få en ny design snart, annars får jag väl ta och göra en egen. Men vi får väl se hur bra det blir haha! :)

Pusssss




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0