Det avlägsna ljudet av mammas röst gjorde så jag vaknade. 
"Vanessa, upp och hoppa! Vegas ska på en intervju om två timmar!" sa hon och skakade om mig. Jag sucka trött medan jag slog upp ögonen. Jag såg mamma gå ut ur mitt alldeles för stora sovrum. Min säng stod under det enorma fönstret som täckte halva väggen men utsikt över New York. På andra sidan av rummet fanns med garderob, ett par stora tavlor med fotografier från min hemstad och på den motsatta sidan från sängen fanns en tv, en fåtölj och min älskade iPad. Väggarna var i färgen blått, tavlorna var svart och vita och alla små detaljer var lika så. 

"Ska jag byta om där eller här?" frågade jag mamma väl upp ur sängen. 
"Här!" svarade hon och jag nickade lite för mig själv medan jag kollade in i min enorma garderob. Jag hade tyvärr ingen walk-in closet, mamma ville inte att jag skulle ha det, så jag fick en lite för stor garderob istället. 
Jag drog fram ett par mörka stuprör jeans, en lite för stor vit skjorta och ett brunt tjockt skärp. Jag tog snabbt på mig kläderna och ställde mig sedan framför spegeln i badrummet som var i rummet bredvid mitt. Jag tog på mig min peruk och kollade mig i spegeln. 
Skillnaden var enorm, mitt riktiga hår var liksom lite lockigt, och svart. Medan det jag har som Vegas är spikrakt och brunt. 

Intervjun med 'The todays show' gick bra och jag var helt slut när jag väl kom hem igen. 

"Det är skola imorgon...." tänkte jag för mig själv. Men snabbt glömde jag bort tanken för tv:en var igång och en kille som jag mycket väl kände igen visades. 
Han visade en reklam för Someday, vilket jag förmodar är en parfym, men det var kanske ganska uppenbart för en parfym flaska visade sig på slutet av reklamen. Även med namnet "Justin Bieber". 

"Jag visste det!" utbrast jag och log mot min iPad. "Jag tyckte väl att jag kände igen honom." mumlade jag och inspekterade bilden närmare. Bilden var på honom som jag hade stött på utanför Madison square garden igår. Och 'honom' var inte vem som helst, utan självaste Bieber killen! 
Jag har hört talas om honom ett par gånger, det är ju inte så att man kan undvika någon som är så pass stor som honom! Han är ju överallt. 

Kläderna på, väskan packad och frukosten uppäten. Jag kollade mig i spegeln som var placerad i hallen. "Hmm, jag ska nog ha lite smycken." tänkte jag för mig själv. Med en lätt nickning för mig själv hade jag gått till mitt rum och tagit fram två par silvriga ringar. De passade perfekt till min gröna långärmade tröja och svarta jeans. 

"Missa inte bussen nu, den kommer om tio!" sa mamma och stack in huvudet i dörröppningen. 

"Du är galen Taylor!" sa jag och skrattade medan jag kollade ner i min mobil. Jag hörde hur han skrattade till. 



"Men, hon var snygg, jag hade tråkigt. Det bara hände!" han slog ut med händerna och jag kollade upp på honom igen. Hans blås ögon kollade ner på mina. Med en handrörelse drog han igenom sin hand genom sitt bruna, ganska långa, hår. 
Han suckade lite innan han sa att vi var tvungna att gå till vår sista lektion för dagen. Jag nickade med en lätt suck. 


Texten blev helt konstig, men det var bara för att jag skrev denna delen på min mobil, och skickade sedan den till min mail. 

Men hoppas ni gillade denna delen! Och tack för alla kommentarer på förra delen! 

Ni klarar tio till på denna vah?