Detta har hänt:
alla saker som jag inte kan berätta för honom. Med de kännslorna får vänta, de om alla hemligheter alltså. För nu vill jag njuta av de ögonblicket när Justins läppar ännu en gång pressas mot mina.
_______________________________

Att försöka bli vän med den person som verkar hata en mer än vad han hatar tjejväskor (ja, Taylor hatar det riktigt mycket!) är verkligen inte bra. Speciellt när man se han stå med Stella, Stella är tjejen som hatar mig och jag som hatar henne. Hon har inte varit på skolan på ett tag, tack och lov! Men nu, när inget är bra i skolan ska hon såklart komma och dregla på Taylor. Hon har alltid haft en förälskelse på honom, men han har alltid varit på min sida. Han hade inte kollat åt hennes håll, men nu. Nu satt hon i hans knä, jag kunde se på långt håll hur hon flörtade med honom.

Jag ruskade på huvudet för mig själv, med mobilen hårt i min hand och tanken på Justins stöttande ord i huvudet gick jag fram till Taylor.
"Kan jag prata med dig? Själv?" jag kollade kallt på Stella när jag sa 'starkt'. Taylor kollade på mig med samma kalla blick som jag hade gett Stella. Han gav mig en kort nick, reste sig upp från Stella innan han började gå. Jag följde efter honom tills vi kom ut. Lika plötsligt som han hade rest sig från Stella stannade han.
"Nu är vi själva, prata på", sa han med blicken strax ovanför mitt huvud.
"Jag vet att jag inte är den bästa vännen. Men jag ville säga till dig att jag ber om ursäkt för mitt dåliga beteende. Jag skulle ha varit med dig mer, jag vill berätta för alla vem jag är! Speciellt när detta händer! Jag vill inte ha hemligheten längre! För det är den som har gjort allt detta mellan oss och jag vill inte det!" jag kollade bort mot parkeringen innan jag kollade på Taylor igen. Jag kunde inte förmå mig själv att andas, för nervös över hans svar.
Men hans svar var inte alls det jag hade tänkt mig, jag hade tänkt mig något med "jag förstår dig, jag kommer aldrig berätta din hemlighet!" men istället kom svaret: "då kanske jag ska avslöjanden för dig?!"

Taylor hade efter den meningen stormat tillbaka in i skolan igen, tafatt halvsprang jag samma väg som honom. Det gick långsammare för mig med alla tårarna som rann ner för mina kinder och gjorde synen suddig för mig. När jag såg honom ställa sig upp på ett av de många borden inne i den smockfulla matsalen som hade blivit tyst av Taylors röst som just hade sagt "tyst".

Det kändes som att mitt liv rasade samman. När Taylor sa de orden som jag visste skulle förstöra mitt liv visste jag inte vad jag skulle göra. Skulle jag le och vinka mot de ansikten som förvånat kollade på mig, eller skulle jag - som jag gör just nu - springa så långt ifrån skolan som jag kunde.
När jag kom fram till en kulla i mitten av Central Park satte jag mig ner, tog upp min mobil och klickade mig fram till mammas nummer.

_______________________________
Någon mer än jag som inte gillar Taylor så speciellt mycket?! :o
Vad kommer nu hända?
Jag vet, men inte ni! ;)

Snart kommer ny design! Så då kan ni kommentera igen.