Detta har hänt:
jag skulle ha i vinter. Om jag fortfarande skulle ha den och så vidare. Hon frågade också lite om hur mitt liv skulle se ut nu när jag var bara jag. Och på den frågan hade jag helt ärligt svarat: jag har ingen aning. Helt ärligt vet jag inte ens vad jag ska göra imorgon. För det är sant. Jag vet iget nu, allt är bara som en stor labyrint som jag inte kan ta mig ut ur.

---

1+1= 2
du & jag = ?

Jag tvekade, jag visste inte något längre. Jag visste inte absolut noll, zero, nada. Jag visste inte vad Justin kände för mig, visste han om att jag var Vegas? Det måste han veta, det har stått överallt. Alla har sagt eller pratat om det. Men gillade Justin fortfarande mig? Gillade jag fortfarande Justin?

"Träffas? x"

Ett sms från Justin. Ett nervöst pirr for igenom hela mig. Med skakande fingrar svarade jag på smset.

"När & var? x"

Jag hoppade hur soffan, halvsprang fram till min garderob. Drog av mig min One Piece och tog på ett par leopardmönstrade tights, en vit slapp långarmad och en enkel svart tröja. MEd en blick mot mina smycken tog jag ett brunt långt halsband.  

"På hotellet jag bor på, nu? x"

Snabbt svarade jag "okej" innan jag skrev en lapp till mamma. Hon var i Silver City. Även hon har tyckt att allt som har hänt är för mycket just nu, så därför var hon nu över helgen i min hemstad. Jag var fortfarande här i New York. Jag vet inte varför, jag har inte varit i Silver City på flera år, jag vill inte åka dit. Alla minnen, det är inga minnen man vill komma ihåg.

"På vilket hotell bor du på förresten? x"

Jag skrattade lite åt mig själv. Här sprang jag i New York, här fanns tusen hotell. Justin svarade att han bodde på Skyline hotell. Där hade jag tur. De hotellet låg bara tre kvarter från Times Square.


Outfit... ♥

Jag frågade tjejen i receptionen var Jsutin Bieber bodde. Först hade hon inte låtit mig veta. Men när jag hade tvingat henne att ringa till hans rum och få reda på att jag skulle få reda på var han bodde fick jag reda på det. Oh, det var komplicerat... tänkte jag för mig själv med ett leende på läpparna. Men jag skakade lätt på huvudet för mig själv och steg ur hissen.

"Jag har saknat dig", Justin log försiktigt mot mig. Jag log och tog tag i hans hand. Han klämde min hand lätt. Hur kunde jag tvivla på att jag inte gillade Justin längre? Han är underbar. Hur kunde jag tveka på att han inte gillade mig? För som sagt, han är underbar.
"Jag har saknat dig mer!", sa jag med ett busigt leende på läpparna. Just nu orkade jag inte tänka på allt som har hänt. Just nu vill jag bara ha kul med Justin.
Han skakade på huvudet, " tror jag inte på sötnöt." Han log mot mig minst lika busigt. Jag skakade lätt på huvudet innan jag kände hur Justin kramade om mig.

---

Jag hinner inte skriva mer. Sorry för det!

Tack för kommentarerna! Och jag har en fråga till er: VAD TYCKER DU om Jelena?

Glöm nu inte skriva en kommentar, just din kommentar kommer göra mig gladare än vad du tror!

KISS