If you jump, i jump.

Jag hade hoppat om Justin hade hoppat. Jag hade gjort vad som helst som krävdes för att få vara med Justin. Att få se honom le, se honom sova, se honom twittra med sina fans, träffa sina fans. Fast jag inte är med honom hela tiden, fast jag inte träffar honom på flera dagar eller veckor. Fast allt det älskar jag honom. Ingen eller inget kan ändra det. Trodde jag.

Chris hade kommit hem till mig i förrgår. Jag hade blivit utomordentligt glad, lycklig. För bara gud vet hur mycket jag hade saknat honom. Han fick mig att tänka på alla underbara minnen jag har från hemifrån. Från mamma, från basketen och från alla stunder jag, Chris och alla andra killar från min hemstad.

- Du förstår inte hur mycket jag har saknat dig!, sa Chris med sina armar runt mig. Jag andades in hans välbekanta doft.
- Jag har saknat dig så oerhört mycket!, svarade jag honom. Han släppte taget om mig och kollade sig omkring i mitt rum. Det var det första han ville se. Hans blick fastnade på bilden på mig och Justin. Jag kände värmen sprida sig i mig, Justin. Justin, Justin, Justin. Gud vad jag saknar Justin.

Den delen av våran konversation hade varot bra. Den andra delen hade jag önskat att den inte skulle komma. Att jag kunde spola tillbaka tiden, ta bort meningarna och kännslorna för att sedan vrida ur alla minnen från den stunden.

♦

"Hej älskling. Jag vet att du sover just nu, men jag ville bara att du skulle veta att du är den bästa vännen någon någonsinn kan få. Och jag tror inte att du hör detta tillräckligt mycket, men jag älskar dig."

Jag vet inte vad det var som fick mig att smsa Justin. Var det som en bräkreftelse att jag älskar Justin och ändast honom? Eller var det för att övertyga mig själv om att det är så det är. Inte på något annat sätt? Ärligt, jag vet inte. Men jag vet att orden är sanna. Att jag känner så.



"Jag kan aldrig sova riktigt bra när du inte är vid min sida. Utan dig bredvid mig känns det aldrig riktigt bra. Du är inte bar min bästa vän, du är personen jag inte klarar mig utan. Du är den som får mig att känna mig levande. Utan dig vet jag inte vad jag hade gjort. Autumn + Justin = För alltid. Inget kan skillja oss åt, inget! Jag älskar dig, Autumn. Jag älskar dig så jävla mycket!"

Allt som kallas tvivel, allt som kallas fejk. Allt det var som bort blåst. Hur hade jag ens kunnat tänka så? Hur?

---

Inga ord kan beskriva hur besviken jag är på mig själv. Men jag älskar er och tack för att ni stannar här!
Puss och lägg gärna ut en kommentar! :)