"Kolla på mtv om fem minuter! xx din Justin"

Smset jag fick av Justin. Jag sa till Love att byta kanal till MTV istället för det vi såg på. Det var någon reklam först, men sedan efter ett tag började The Ellens show. Jag gissade på att Justin skulle vara med, eftersom jag skulle kolla på den menar jag.

"...och här idag har - som jag stolt kan kolla min kompis - Justin Bieber!" sa Ellen. Publiken jublade och ut kom Justin, snyggar än senaste gången jag såg han.

"Hur mår du idag?" frågade Ellen Justin när de hade satt sig på stolarna. "Jo, det är bra! Själv då?" svarade Justin med ett leénde på läpparna.
"Du är på turné igen! Hur känns det?" frågade Ellen sedan. Justin började pata lite om turnén. Ellen log och lyssnade på honom.

"Men, det har varit bilder på dig och en tjej, vill du kanske utväckla det lite?" frågade hon och flörtade med han så med ögonen. Han skrattade, "Ja, det finns en tjej." började Justin tveksammt. Jag blev lite chokad, jag trodde inte att han skulle ta upp det.
"Nå, fortsätt prata!" sa Ellen. Han skakade på huvudet med ett leénde på läpparna, Ellen skakade på huvudet.
"Du säger det till mig sedan backstage?!" sa hon. Justin nickade med fortfarande ett flin på läpparna.
Intervjun fortsatte ett tag till innan Justin sa, "Får jag sjunga en låt?" Ellen nickade. Justin fick en mick.

"Ride, I-I Wanna Ride Ride I Wanna Ride Ride, I-I Wanna Ride

When I Wake Up, I First Think Of You
I Really Like You, And I Hope You Like Me Too The Sky Is The Limit For Me And You
I Could Be Your Queen, But You Could Be My Boo We Could Go Anywhere, To The Moon And Through The Air
We Could Go To The Movies Or The Mall, Baby I Don't Care
Yeah This Is True, Wanna Be With You And I Just Wanna Ride With You
I Wanna Ride Yeah I-I Wanna Ride I Wanna Ride
I-I Wanna Ride With You I-I Wanna Ride I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You

Whenever Im With You, You Make Me Feel Special
And All My Problems, They Go Right Through The Door
I Love It When You Call Me Baby It's You I Adore


We Could Go To The Moon, And Through The Air
We Could Go To The Movies Or The Mall, Baby I Don't Care
Yeah This Is True, Wanna Be With You
And I Just Wanna Ride With You I Wanna Ride
Yeah I-I Wanna Ride I Wanna Ride I-I Wanna Ride With You
I-I Wanna Ride I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You

So Lets Go Right Now Go Slow Right Now
Let The Base Flow Out With That Boom Boom Pow So Lets Go Right Now
Go Slow Right Now Let The Base Flow Out With That Boom Boom Pow
I Wanna Ride Yeah I-I Wanna Ride
I Wanna Ride I-I Wanna Ride With You I-I Wanna Ride
I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You´I Wanna Ride
Yeah I-I Wanna Ride I Wanna Ride I-I Wanna Ride With You
I-I Wanna Ride I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You
I Wanna Ride I Wanna Ride I-I Ohhhh Whoaaa
I Wanna Ride I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You"

När han hade sjungit klart låten kollade han rikt in i kameran och sa, "Du vet vem du är, denna låten är till dig. Det är tack vare dig jag har gjort denna låten. Och, jag saknar dig!" det sista sa han i en viskning med tårar i ögonen. Jag svalde ner tårarna som var i min hals.



Love åkte hem, jag la mig i sängen och började skriva på min mobil. Det fanns ju en antecknings app, där började jag skriva på några melodier jag hade tänkt på. Än så länge hade jag bara fått fram lite.

"You're smile, you're face, It's everything that means something to me.
Without it, It's like a world there the sun dosent shine.
The oxidyn dosent work.

You and me baby, you and me.
Everytime i look at you i look at the reson that makes me smile.
Makes me feel alive.
You and me baby, you and me.
This feeling i adore, this feeling i adore.
You gives me butterflies. You makes my heart stop a beat."

Allting lät inte helt bra. Men, jag är inget proffs på låttexter.

Pappa svarade inte, så jag gav upp suckade och kollade ut genom fönstret.
Jag har förändrats mycket på dessa två veckorna som har gått. Jag har blivit lyckligare, i alla fall när Justin är här. Jag är modigare och vågar stå för det jag vill. Jag vågar säga hur jag känner. Men jag har fortfarande samma oskyldiga plågan innut i mig. Jag ler, menar inte det, jag säger att allt är bra men innut i mig skriker jag 'döda mig! och gör det nu!'.



"Tack för att jag fick komma älskling!" sa Divan med hennes pipiga röst. Jag himmlade med ögonen, hennes fejk smile gjorde ont i ögonen så mycket som hon använder det.
Hon gick ut och jag suckade av lycka. "Äntligen är helvetet ute från huset!" tänkte jag för mig själv.
Utan att prata med pappa spreang jag upp till mitt rum och slängde mig i sängen. Jag drog upp min mobil ur fickan och klickade in på Justins twitter. Alla hans tweets fick mig på bättre humör. Jag klickade in på en länk som var där. Musiken startades.

"It's the most beautiful time of the year..."

Bara av att höra hans röst, och se hans leénde så lyckligt gjorde mig glad. I alla fall gladare än vad jag var för fem minuter sedan.

*

Lördag.
Idag skulle något bra hända, i alla fall bättre än vad de hade varit de senaste dagarna. Pappa var borta, på jobbat antar jag.
Love skulle komma hit om några minuter.
*Knack* *Knack*
När man talar om trollen.

"Hej hunny!" sa Love när jag öppnade dörren. "Hejhej!" svarade jag han. Han kom in och vi gick gensat till mitt rum. "Du, föråt för att jag inte har varit så mycket med dig denna veckan. Jag har... haft mycket att tänka på!" sa Love medans han satte sig i min säng. Själv satte jag mig på skrivbordsstolen.
"Tänkt på vad?" frågade jag han.

Love's prespektiv

Jag sa inte det riktigt själet till allt mitt tänkande, jag visste att det bara var slöseri med kännslor jag kommer slösa i sånna fall. Lika bra att ljuga, och berätta det sedan när jag är mer redo för det.

Delen ligger längre ner....

¨"Jo, du ser att jag har träffat..." började pappa. Jag vägrade att lyssna mer, jag visste vad som skulle koma men vägrade att accpetera det. Med snabba steg var jag på mitt rum.

*

Ända sedan Justin hade åkte hade allt blivit sämre. Pappa hade presenterat mig för hans 'tjej' eller som jag har börjat kalla henne 'diva' eller 'bitch' vilket pappa inte gillar så mycket. Men ni ska bara veta hur oförskämmde hon är mot mig! Typ som i filmen 'föräldra fällan' pappans nya tjej där. Så är pappas tjej. Lika ung, tror hon är något och är riktigt, riktigt uppkäftig. Mot mig då, mot pappa är hon sötare än socker!
Justin och jag har bara pratat en gång. Imorgon är det Lördag, så kanske skulle något hända. Justin hade sagt det i telefon. Så, det är det ända som är bra just nu.
Love hade varit mer och mer med några andra killar. Visst han får ju ha andra kompis än mig med. Men han kan väl va med mig lite ibland med?
I alla fall, nu var klockan halv sex. Divan skulle komma om en halvtimme.

*

"Nämen vad trevligt!" sa Divan.
Jag himmlade med ögonen. Hon var bara för mycket!
"Kan jag få gå nu?!" frågade jag pappa. Han kollae irriterat på mig, jag hade sagt det minst en miljon gånger. Men jag kräks var gång Divan rör pappa.

Skola.
Love var på gott humör idag, jag var på... lite mindre bra humör. Jag hade knappt kunnat sova inatt. Justin hade varit i mina tankar hela natten.
"Kom igen Hope, var inte så deppig!" sa Love. Det hade precis ringt ut till nästa lektion. Den sista och värsta, historia.
"Jaja, men du har väl också historia nu?" frågade jag han. Han suckade och skakade på huvudet, "lilla kära du, vi har håltimme så vi slutar nu!" jag blev genast på lite bättre humör.
"Bad memory!" mumlade jag. Han skrattade innan han sa, "följ med mig hem? Mamma är på jobbet och pappa i typ Tyskland eller något!" jag nickade tog ut min väska ur skåpet. "Lets go!" sa han när han hade tagit sin väska.

*

"Så, lite fler detaljer om The Biebs tack!" sa Love när vi satt och åt fattiga riddare. Jag kollade på han, "vad menar du?" frågade jag.
Han reste sig upp för att sen komma tillbaka med en tidning i handen, "detta menar jag!" han gav mig tidningen. Rubriken var "Bieber dejtar igen?!'' flera olika bilder på mig och han prydde också framsidan. När vi var på stranden, den kvällen han hade sagt att han gillade mig. Bild på när vi var i parken, när han var påväg upp till mitt hus.
"Oh.My.Gozh!" sa jag. Hur kan de hitta alla dessa bilderna?!
"Så, tell me, det måste ju va något eftersom ni är såhär tajta!" sa han och visade sina händer och pressade händerna så det inte fanns något utrymme kvar mellan de. Jag himlade med ögonen, Love kunde verkligen genomskåda mig, tyvärr! "Men det är inget!" sa jag. Det var ju nästan sant, vi var inte tillsammans, vi hade bra uttryckt vår kärlek till varandra. Stor skillnade om du frågar mig. "Kom igen! Jag må va en kille, men så dum är jag inte!" han började låta lite irriterad. Inte sur irriterad utan något annat.
När jag inte svarade suckade han, "du kommer säga det. Vänta bara!" sa han. Jag suckade och åt upp det sista av min fattiga riddare.

*

"Fan! Vi hade väl läxa till imorgon?!" utbrast Love. Jag kollade förvirrat på han, "nej?!" svarade jag han. Han kollade på mig, "säkert?" jag nickade. På det viset gillade jag skolan lite. Vi hade egentligen inte så mycket läxa som man kunde tro när man gick i High school.

*

"Vi ses imorgon!" Love kramade om mig innan jag fick hem. Det var ju nära och bra hem.
"Är det du Hope?" pappas röst ekade i huset. "Ja!" svarade jag enkelt, jag var besviken på pappa. Han hade inte varit hemma på hela natten. Han bara är borta mystiskt hela tiden, visst han jobbar ju, men det är något mer. Det vet jag, men han vägrar att erkänna det. Vilket stör mig.
"Kom till vardagsrummet!" sa han. Jag suckade, slängde ner väskan på golvet bland alla skor.
"Vad?!" frågade jag han irriterat. Pappa satt på soffan med sin mobil i handen. "Jo, som du har märkt är jag borta ganska mycket nu för tiden..." började han men jag avbröt han, "ganska?! Du är borta hela tiden pappa!" han kollade ner i marken. För någon månad sedan var pappa och jag som bästa kompisar, men ända sedan mamma blev värre var han hemma mindre. Och nu, när hon inte finns mer känns det som om han är bort så mycket som han bara kunde. För att slippa se alla minnen av henne.
"Låt mig förklara!" sa han och gjorde en gest med handen som betydde typ 'sitt.' Jag gjorde som han sa och satte mig på fåtöljen brevid soffan som pappa satt på.
"Prata på!" sa jag och kollade på han.

Justins ord ekade innut i mig, jag är kär i dig, jag kollade in i hans ögon.
Kännslan innut i mig gick inte att beskriva. Jag visste att jag var riktigt, riktigt förälskad i denna killen. Jag kunde inte kontrolera mig själv utan pressade bara mina läppar mot hans.
Explotionen av kännslor kom, fjärilarna i magen var oerhört starkt. Glädje och lycka fyllde mig.
Jag kände hur han log mot mina läppar.

*

"Jag hämtar upp dig här vid ett imorgon då!" sa Justin när han stannade bilen framför mitt hus. Jag nickade innan jag vände ansiktet till hans håll. Hans ögon glittrade och ett litet leénde bildades på läpparna. Han lutade sig fram, hans läppar mötte mina. Kännslan jag fick var den bästa kännslan in världen.
"Vi ses imorgon!" sa jag och öppnade bildörren. Han nickade, jag log mot han innan jag vände mig om för att gå in i huset.
Jag hörde bilen köra iväg.



Jag drog av mig mina kläder och tog på mig min one piece. Jag var för uppspelt för att gå och lägga mig nu. Pappa var fortfarande inte hemma, jag var inte precis chokad. Han var ju aldrig det nuförtiden!
Jag hade precis satt mig i soffan när det knackade på dörren. Klockan var nu... tolv vem knackar på såhär sent?! Jag gick upp från soffan igen och öppnade dörren.
"Love?!" utbrast jag glatt.
"Hope!" sa han minst lika glatt. Jag hoppade upp i hans famn i en kram.
"När kom du hem?" frågade jag han och stängde dörren efter oss. Jag låste med.
"För.. jag kanske två eller tre timmar sedan." svarade han glatt. Vi satte oss i soffan, svamp bob var på. Jag lät det var på medans jag lyssnade på allt det Love sa. Han berättade om alla tjejer han hade träffat i Frankirke. Jag avbröt han efter den säkert elfte tjejen.
"Asså Love, var du borta i en vecka eller ett år?!" frågade jag han. Han skrattade till, "det var disco var dag!" sa han och rykte på axlarna. Jag himmlade med ögonen. 
"Men vad har hänt här då?" frågade han mig. Jag tänkte efter, ska jag berätta för han om Justin?
"Well... jag har varit här och där.." började jag. Han märkte att jag undanhöll honom något.
"Säg Hope!" sa han jag nickade och sa allt som jag hade gjort. Allt utom det som hände idag. Jag hade en kännsla av att Love kommer få reda på det sen, och när han får reda på det. Ja då får jag ta det då.

"Tror du på kärlek vid första ögonkastet?" frågan Justin ställde mig förvånade mig. Jag kollade upp på han, "ja det gör jag faktiskt! Gör du?" svarade jag han. "Jag börjar tro på det nu ja." svarade han medans hans ögon glimmade till. Pirret i magen, check.



Solen var nu nere, Justin hade taigt med sig ljus. Så de var det ända ljuset vi hade. De ända ljudet som hördes var vattets porl, fårglarna sjäng lite då och då fast klockan började bli rätt sent. Våra andetag hördes också. Jag märkte att Justin kollade på mig i ögonvrån. Han såg ut att fundera på en sak, han öppnade munnen för att säga något. Men stängde den igen, han såg tveksammt ner på sina händer han hade i knät.
"Vad är det? Du värkar tänka på mycket!" sa jag till Justin. Han lyfte upp sin blick, hans ögon blänkte fortfarande. "Ja, det finns en sak som jag har tänkt på ett tag..." började han innan han tvekade igen. Jag blev bara mer och mer nyfiken för var sekund som gick om vad det var.

Justin's perspektiv

Skulle jag beskriva mina kännslor för Hope? Jag måste säga det, jag kan inte hålla det innom mig längre. Jag kollade in i hennes bruna ögon. De glittrade i ljuset av ljusen.
"...det finns en sak jag har tänkt på ett tag..." sa jag igen. Hope såg mer och mer nyfiken ut, men ändå orolig. Som om det skulle vara något dåligt jag skulle säga.
"Jo, det finns en tjej. Hon är verkligen underbar, och jag gillar henne riktigt mycket. Men jag vet inte hur jag ska säga det till henne!"

Hope's perspektiv

"Jo, det finns en tjej. Hon är verkligen underbar, och jag gillar henne riktigt mycket. Men jag vet inte hur jag ska säga det till henne!" jag kännde besvikelsen kommer över mig. Fan, han gillade någon annan.
Jag klistrade fast ett fejkat leénde på mina läppar, "men vad kul Justin!" sa jag.
"Hur tycker du jag ska säga det till henne?" frågade han mig. Jag tänkte efter ett tag innan jag svarade, "jag har alltid velat att en kille skulle säga att han gillade mig i månskenet. Att han skulle göra den tiden speciel för mig.." jag tänkte bort till mina tankar jag har haft runt det. Det var verkligen en dröm som aldrig kommer gå i uppfyllelse.
Justin nickade åt mitt svar innan han kollade upp mot himmlen. "Kom!" sa han och tog tag i min hand. Jag reste mig och följde efter Justin. Han drog med mig längst den lilla stranden som var här.
Justin ställde sig framför mig, han tog tag i både mina händer och kollade rakt in i mina ögon. Månens ljussken lös upp Justins ansikte. Han tog ett djupt andetag innan han sa:
"Hope Parker, ända sedan jag såg dig där på lunchstället vi var på har jag varit fast för dig. Jag blev genast fast för dig, jag kan inte sluta tänka på dig. Ditt leénde är fastbrännt bakom mina ögonlock. Det jag egentligen vil få fram är, Hope, jag är riktigt, riktigt kär i dig!"

"Tror du på kärlek vid första ögonkastet?" frågan Justin ställde mig förvånade mig. Jag kollade upp på han, "ja det gör jag faktiskt! Gör du?" svarade jag han.  "Jag börjar tro på det nu ja." svarade han medans hans ögon glimmade till. Pirret i magen, check.



Solen var nu nere, Justin hade taigt med sig ljus. Så de var det ända ljuset vi hade. De ända ljudet som hördes var vattets porl, fårglarna sjäng lite då och då fast klockan började bli rätt sent. Våra andetag hördes också. Jag märkte att Justin kollade på mig i ögonvrån. Han såg ut att fundera på en sak, han öppnade munnen för att säga något. Men stängde den igen, han såg tveksammt ner på sina händer han hade i knät.
"Vad är det? Du värkar tänka på mycket!" sa jag till Justin. Han lyfte upp sin blick, hans ögon blänkte fortfarande. "Ja, det finns en sak som jag har tänkt på ett tag..." började han innan han tvekade igen. Jag blev bara mer och mer nyfiken för var sekund som gick om vad det var.

Justin's perspektiv

Skulle jag beskriva mina kännslor för Hope? Jag måste säga det, jag kan inte hålla det innom mig längre. Jag kollade in i hennes bruna ögon. De glittrade i ljuset av ljusen.
"...det finns en sak jag har tänkt på ett tag..." sa jag igen. Hope såg mer och mer nyfiken ut, men ändå orolig. Som om det skulle vara något dåligt jag skulle säga.
"Jo, det finns en tjej. Hon är verkligen underbar, och jag gillar henne riktigt mycket. Men jag vet inte hur jag ska säga det till henne!"

Hope's perspektiv

"Jo, det finns en tjej. Hon är verkligen underbar, och jag gillar henne riktigt mycket. Men jag vet inte hur jag ska säga det till henne!" jag kännde besvikelsen kommer över mig. Fan, han gillade någon annan.
Jag klistrade fast ett fejkat leénde på mina läppar, "men vad kul Justin!" sa jag.
"Hur tycker du jag ska säga det till henne?" frågade han mig. Jag tänkte efter ett tag innan jag svarade, "jag har alltid velat att en kille skulle säga att han gillade mig i månskenet. Att han skulle göra den tiden speciel för mig.." jag tänkte bort till mina tankar jag har haft runt det. Det var verkligen en dröm som aldrig kommer gå i uppfyllelse.
Justin nickade åt mitt svar innan han kollade upp mot himmlen. "Kom!" sa han och tog tag i min hand. Jag reste mig och följde efter Justin. Han drog med mig längst den lilla stranden som var här.
Justin ställde sig framför mig, han tog tag i både mina händer och kollade rakt in i mina ögon. Månens ljussken lös upp Justins ansikte. Han tog ett djupt andetag innan han sa:
"Hope Parker, ända sedan jag såg dig där på lunchstället vi var på har jag varit fast för dig. Jag blev genast fast för dig, jag kan inte sluta tänka på dig. Ditt leénde är fastbrännt bakom mina ögonlock. Det jag egentligen vil få fram är, Hope, jag är riktigt, riktigt kär i dig!"

Jag kollade frustrerat omkring i min garderob. Det fanns inget att ta på sig! Liksom det var ju November, ändå lite kallt så man kunde inte gå omkring med shorts och linne på kvällen.
Jag fortsatte att kolla omkring innan jag hittade mina vita shorts, inte sånna kort korta shorts som bara gick precis nedanför troserna utan ett par som fick ner nästan til knäna. Till det visste jag precis vad jag skulle ha. Min fina ljusblåa blus och en svart väst. Jag hade bara håret naturligt, men en naturlig sminkning.




Jag tog min bruna väska, la ner mobil, pengar och min bok. Jag vet inte varför den skulle med, men den åkte ner i väskan den med.
Klockan var bara halv sex. Pappa var fortfarande inte hemma, liksom okej, han brukade inte vra hemma ofta innan heller. Men nu på sista tiden är han borta precis hela tiden! Börjar riktigt tidigt på morgonen och kommer hem sent på kvällen.
Jag var lite hungrid så jag kollade i kylskåpet om vi hade något gott.

*

Jag slängde ner cyklen innan jag började gå. Justin hade smsat och sagt att jag skulle gå mot piren. Vi hade en liten strand här, piren var inte stor, men mysig.
Klockan var bara halv sju. Jag kunde int estanna hemma längre, det tysta huset gjorde mig frustrerad. Jag satte mig på piren, solen höll på att gå ner. Det var riktigt fint! Jag drog upp boken ur min väska.
Detta var aksnek femtioelfte gången jag läste denna boken, Stephenie Meyer var en riktigt bra på att skriva! Jag läste denna boken för sist kanske en månad senast högst. Breaking dawn, helt klart min favorit! Jag hann läsa några kapitlen - jag läste ganska snabbt - innan Justin kom.
"Hope, är du redan här?" frågade han mig lite förvånat. Han trodde säkert att han skulle komma först. Jag log smått mot han, "jag orkade inte vara hemma längre" svarade jag enkelt. Han nickade och satte sig revid mig. Jag la ifrån mig boken och kollade ut på solnedgången, den var nästan helt nere nu.
"Det är verkligen vackert!" sa jag. Han nickade, "visst är det vackert, men det kan inte mäta sig med personen som sitter brevid mig!" jag log. För att skämmta kollade jag brevid mig och sedan på andra sidan av Justin. "Är här fler än oss Justin?" frågade jag han. Han skrattade, "sluta, det är du som är vacker!" jag log smått. "Då ska vi inte börja prata om dig!" sa jag. Han skakade bara på huvudet.
Justin hade börjat nynna på en låt. "Vad sjunger du?" frågade jag han. Han kollade på mig, han hade sin arm runt mig. Så jag fick kolla upp på han.
"Vet du vem One Direction är?" frågade han mig. Jag skakade på huvudet, "det är ett pojkband från England. Det var deras låt jag sjöng." jag nickade innan ja frågade han ifall han kunde sjunga för mig. Han nickade.

"Baby you light up my world like nobody else
The way that you flip your hair gets me overwhelmed
But you when smile at the ground it aint hard to tell You don't know
You don't know you're beautiful
If only you saw what I can see You'll understand why I want you so desperately
Right now I'm looking at you and I can't believe You don't know You don't know you're beautiful
Oh oh But that's what makes you beautiful"

Man kan inte beskriva med ord hur bra det lät, hans röst bar precis bra hes. Jag kollade in i hans ögon medans han sjöng, de blänkte lite extra mycket medans han sjöng. Man såg verkligen hur mycket han gillade det.

yeah! två delar idag *stolt* !
tack för era kommentarer fortsätt sa vetja! (och snälla, skriv lite mer än 'bra!' eller 'mer' typ, skriv om jag ska ändra något, eller ja lite mer utförliga, hehe)

kissesღ

  "Hope, är du hä..." pappa kom intrusande in i mitt rum, "oj förlåt!" sa han när han såg mig och Justin. Jag kollade generat på pappa. "Jag ska nog.. hm gå nu" sa pappa innan han gick ut ur rummet igen.

*

"Jag ska hem på Söndag.." sa Justin några timmer senare. Jag kollade chokat på han, "redan?" han nickade. Jag kollade bort från hans ögon. Smärtan innut i mig kom. Justin betydde redan mycket för mig. Det känns som om jag har kännt han i flera år, inte bara i tre dagar!  Men jag måste fixa det, jag fixar det för Justin. Det ingår i hans liv av åka iväg. Det var en del av Justin som jag var tvungen att acceptera.
"Var ska du åka?" frågade jag han. Han kollade på mig med lycka i ögonen, han trodde kanske att jag skulle bli sur? Eller ledsen på han. Men nej. "Först ska jag till LA igen, sen till Canada, dit jag bor. Och efter det ska jag fråga Scooter om jag inte kan ha de dära jullovet som jag ska ha här isället.." ett leénde kom till mina läppar, "varför här?" frågade jag. Han log stort mot mig men svarade inte.



"Vill du se på film?" frågade jag han. Vi var fortfarande vakna och klockan närmade sig två på natten. Han nickade, jag reste mig upp ur det varma sängen. Jag kollade bland alla filmer jag hade under tven. Jag valde Eclipse. Innan när den första filmen kom ut, Twilight, var jag ett stort fan av de. Men nu gillar jag bara filmerna och bökerna.
"Team Jacob, eller Team Edward?" frågade jag Justin när jag satte mig ner i soffan igen. Han flinade innan han sa, "Team Bieber!" jag himlade med ögonen, "ego.." mummlade jag innan jag la min uppmärksamhet på filmen.
Jag kunde känna Justins andetag. Luka hans lukt och känna värmen ifrån hans kropp. Det gick verkligen inte att konsentrera sig på filmen med han så nära! Han verkade vara inne i filmen, han märkte nog inte ens att jag kollade på han ibland.. eller hela tiden. Hans ögon blänkte fast det ar mörkt i nästan hela rummet. Det var bara skenet från tven som lös upp rummet.

*

Jag öppnade mina ögon. Ljuset bländade mig, men det ända jag kunde tänka på var personen som la breivd mig i sängen. Han hade armen runt mig, med mening eller bara ren tillfällighet?
Hur mycket jag än hatar det, hur mycket jag än inte vill erkänna det för mig själv har jag fallit gör Justin. Fallit riktigt jävla mycket!
Men vad är kärlek egentligen? En lek? En dröm som kom sann? En förbannelse?



Jag är fortfarande rädd för att jag inte kommer få några kännslor besvarade av Justin. Liksom, han är ju Justin Bieber! Han kan få vem han vill medans jag är Hope Parker. En värdelös tjej från Texas.

*

"Möt mig utanför mitt hotell klockan åtta ikväll?" frågade Justin mig. Jag nickade, han log innan han kramade mig och jag ut till hans bil. Klockan var nu kanske ett, pappa var på jobbet antar jag. Love kommer hem imorgon! Han har missat mycket, Justin åker hem i övermorgon.

kommentera för mer!

kissesღ

Justin's perspektiv

Hela dagen hade jag haft denna varma, underbara kännslan i kroppen. Jag visste precis vad den betydde. Jag var oförklarat förälskad i Hope. Nästan så förälskad att det gjorde ont för att jag inte kunde få krama henne, känna hennes läppar mot mina precis när jag vill.
Jag ville inte gå för fort fram, jag visste ju inte ens om hon gillar mig. Hon verkar bara se mig som en kompis. Inget annat.
Hon skrattade åt något, jag var för upptagen med att tänka på henne , hennes skratt...
'Åhh, jag måste verkligen sluta tänka på henne!' tänkte jag innan jag lyssnade på vad Hope sa.

Hope's perspektiv

Justin verkade lite off, man såg att han tänkte på något. Undrar på vad? Ska jag fråga honom?!
"Justin?" frågade jag. Han kollade på mig. "Vad tänker du på?" frågade jag med ett litet leénde på läpparna.
"Erm.." han såg ut att tänka lite till, "nej inget!" sa han sedan. Jag kollade lite fundersammt på honom innan jag rykte på axlarna. Han berättar väl när han vill.



Det började bli sent och pappa hade inte kommit hem än. Skulle jag väga fråga? Ja det gör jag!
"Erm Justin?" frågade jag han. Han kolade upp från datorn som han hade fått låna av mig. "Ja?" svarade han mig, han log lite medans han väntade på mitt svar, oh jag kanske ska svara?!
"Jo, jag undrar eftersom klockan börjar bli rätt så mycket, om du vill sova över här? Så slipper du köra hem i mörkret. Men du behöver ju inte om du inte vill..." babblade jag på. Han log stort mot mig mednas han nickade, "det skulle varit riktigt kul!" 
Efter ett tag sa Justin: "kommer du ihåg de lyricsen jag skickade till dig för ett tag sedan?" jag tänkte efter ett tag innan jag nickade. "Jag har jort klart hela låten, vill du höra?" frågade han blygt. Jag nickade uppmuntrande. Han log innan han började sjunga.

"Ride, I-I Wanna Ride Ride I Wanna Ride Ride, I-I Wanna Ride

When I Wake Up, I First Think Of You
I Really Like You, And I Hope You Like Me Too
The Sky Is The Limit For Me And You I Could Be Your Queen, But You Could Be My Boo
We Could Go Anywhere, To The Moon And Through The Air
We Could Go To The Movies Or The Mall, Baby I Don't Care Yeah This Is True, Wanna Be With You
And I Just Wanna Ride With You I Wanna Ride
Yeah I-I Wanna Ride I Wanna Ride I-I Wanna Ride With You
I-I Wanna Ride I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You

Whenever Im With You, You Make Me Feel Special
And All My Problems, They Go Right Through The Door
I Love It When You Call Me Baby It's You I Adore


We Could Go To The Moon, And Through The Air
We Could Go To The Movies Or The Mall, Baby I Don't Care
Yeah This Is True, Wanna Be With You
And I Just Wanna Ride With You I Wanna Ride Yeah I-I Wanna Ride

I Wanna Ride I-I Wanna Ride With You
I-I Wanna Ride I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You

So Lets Go Right Now Go Slow Right Now
Let The Base Flow Out With That Boom Boom Pow So Lets Go Right Now
Go Slow Right Now Let The Base Flow Out With That Boom Boom Pow

I Wanna Ride Yeah I-I Wanna Ride
I Wanna Ride I-I Wanna Ride With You I-I Wanna Ride
I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You I Wanna Ride
Yeah I-I Wanna Ride I Wanna Ride I-I Wanna Ride With You
I-I Wanna Ride I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You
I Wanna Ride I Wanna Ride I-I Ohhhh Whoaaa
I Wanna Ride I Wanna Ride I Just Wanna Ride With You"

Hans hesa röst ekade i mitt rum. Hans ögon glittrade, de perfekta läpparna rörde sig i ljudet han sjöng. Det kändes som att ett elektriskt när var runt oss. När vi satt där, så nära men ändå så långt ifrån. Han kollade på mig med en intensiv blick när han sjöng den sista tonen.
Jag kände den värmade kännslan innom mig. Den ville verkligen inte försvinna när Justin var här. Utan att ha tänkt på det lutade vi oss båda fram lite.

Hope's perspektiv

Det första jag tänkte på, på morgonen var Justin. Det sista jag tänkte innan jag somnade var Justin, det som jag tränkte på medans jag var vaken var Justin. Justin, Justin, Justin!
Men liksom, tänk från mitt perspektiv nu:
Han är helt underbart snäll, underbar, snygg, rolig, han får mig att le fast jag är ledsen. Han får mig att må bra!
Som i en av Justins låtar, U smile I smile!


"He makes me smile, even if i feel like crap..."

Jag har sagt det innan och jag kommer säkert säga det igen, jag får inte falla för honom. Jag litar inte på den kännslan!

Justin's prespektiv

Dessa timmarna jag har varit vaken har jag tänkt på Hope. Igår, på cafeét tog jag en bild på henne. Hon är så vacker! Hennes leénde...
Jag har aldrig tänkt såhär om en tjej innan. Visst, jag var ju tillsammans med Caitlin ett tag. Fast det var ju flera år sedan. Men när jag var tillsammans med henne kände jag inte likadant som jag känner med Hope fast vi inte är tillsammans. Jag är förvirrad!
Jag tog min mobil och skickade iväg ett sms till Hope. Hon svarade snabbt, YES! Jag drog på mig ett par jeans och en vanligt vit t-shirt innan jag sa till Kenny att jag skulle till Hope. Han sa 'ok men kom inte hem försent!' jag svarade, 'jaja!' fast jag lyssnade kanppt på vad han sa. Jag var för glad för det, jag skulle träfa Hope igen. Fast det bara var igår vi hade träffats igår saknade jag henne! Det var sjukt, sjukt underbart!
Jag klickade in ännu ett gång på smset, läste hennes adress innan jag åkte med snabb fart dit. När jag kom fram hoppade jag ur bilen och knackade på dörren.

Hope's perspektiv

Jag hörde någon - förmiodligen Justin - knacka på dörren. Med ett leénde öppnade jag. Justins ögon mötte mina, lika fina som igår.
"Hej!" sa han och log stor mog mig, "hej Justin!" svarade jag han. Han kramade om mig, han luktade gott. Som vanilj och någon annan lukt. Hans omfammning var också mjuk och trygg.
"Kom in!" sa jag och skrattade till lite när vi hade släppt varandra. Justin gjorde som jag sa. Han kollade sig omkring, detta var första gången han var här, jag hoppas att det inte var den sista!
När jag hade visat han runt om i huset slängde han sig i min säng, jag skrattade lite åt honom innan jag satte mig brevid han. Han kollade djupt in i mina ögon med ett litet leénde på läpparna.
"Du har så fina ögon, hela du är fin!"



Jag rodnade, såklart. Justin skrattade sitt hesa skratt. "Du rodnar!" sa han och kramade om mig. "Du är för fin , för vacker, för underbar!" viskade han i mitt öra. Fjärilarna i magen blev som galna, nej Hope du får inte falla för honom! NEJ HOPE!

Ja , förlåt förlåt förlåt förlåt.
Som jag har sagt innan kan jag inte blogga på måndagar... sorry!
Hoppas bi inte lämnar bloggen! :/

Kisses

Justin har nu över 13 miljoner följare på twitter! WOW!
Proud belieber!

(del 12 är under detta!)

Hope's perspektiv

Denna dagen har varit underbar! Justin är verkligen underbar, kvällen kommer säkert bli så mycket bättre! Jag ska ju gå på hans konsert!
Justin hade släppt av mig vid mitt hus, sagt att han skulle hämta mig igen om en timme för att sedan köra till arenan han skulle uppträda. Lite pinsammt att jag inte visste att han skulle hit från första början..
Jag tog på mig ett par tights, ett vitt linne och sedan en förstor tshirt me ett tryck där det stog "Im not jelous, i pay back!" med svart text. Själva t-shirten var rosa. Jag plattade mitt hår lite lätt innan jag sminkade mig lätt. Precis när jag var klar knakcade det på dörren. Jag sprang ner, tog på mina vita coverse, skinjackan min mobil och lite pengar innan jag öppnade. Där stog Justin, han hade också bytt om. Han hade ett par svarta jeans, en röd och vit tröja med någon skinjacka över. Riktigt snygg!
"Hej beautiful!" sa han til mig och log. "Hej!" svarade jag glatt.
Pappa var inte hemma, som vanligt. Han var aldrig hemma nu för tiden!

*

"Så, ska det bli kul att uppträda?" frågade jag när vi satt i bilen, var gång Justin log, råkade nudda mig eller bara kollade på mig kände jag den kännslan. Usch, detta får inte häna! Jag faller för han. Han gillar inte mig mitt hjärta krossas jag kommer bara bli ledsen ifall jag faller för Justin. Så skärp dig Hope!

Justin's perspektiv

Jag kunde knappt konsentrera mig på vägen när hon satt breivd mig. Hon var så vacker! Hennes ögon, jag kunde inte sluta kolla in i de, fast det måste jag ju när man ska köra. Fan då!
"Så, ska det bli kul att uppträda?" frågade hon mig efter ett tags tystnad.
"Ja, jag älskar verkligen det!" svarade jag och log lite smått. Mina fans var verkligen underbara! De ställde verkligen upp för mig, kollade på mig på konserter. Gick på min nya film som jag släppte för några månader sedan. Köpte min bok som jag också har släppt, ja de är verkligen underbara!
"Vad gillar du mest med att uppträda?" frågade Hope mig. Jag tänkte efter ett tag innan jag svarade, "jag tror jag älskar merst att få göra det som jag älskar göra mest av allt. Uppträda för mina fans är verkligen en kännsla man inte kan beskriva. Det är helt underbart! Att se alla klappa i takt, sjunga med i mina låtar. Ja det är sjukt!" svarade jag. Jag såg hur hon nickade i ögonvrån.

*

Jag sat i min loge, Ryan - min stylist - hade fixat en ny outfit för min nya turné. Vitt och lila var fortfarande temat med kläderna. Men lite... hm, modärnare och äldre eller vad man ska kalla det!

Spänning steg innut i mig. Jag var på väg till stället jag och Justin skulle träffas. Jag var faktiskt inte nervös, som jag trodde jag skulle vara. Tvärt om, jag ville bara att det skulle hända!
När jag öppnade dörren plingde det till, här var inte alls många inne. Bara ett gammal par och någon man som satt med en dator i famnen. Sen, borta vid barstolarna vid kassan satt han. Justin.
Han hade inte sett mig än, eller han visste ju inte hur jag såg ut. Men ändå. Hans bruna lite ruffsiga hår, rosa läppar och fina ögon vändes mot mig.



Jag log provade mog han innan jag gick fram till han.
"Hope?" frågade han osäkert. Hans röst lät verkligen bättre i verkligheten. Inte för att han sjunger, men i alla typ intervjuer jag har sett - på mtv.
"Det är jag det!" svarade jag med ett leénde på läpparna. Han log stort mot mig innan han gjorde en rörelse med handen som bettyde något i stil med ' sätt dig '.

Justin's perspektiv

Vacker, det var det första som jag tänkte när jag såg henne. Hennes leénde blänkte, hennes ögon glittrade.
Hon kollade ner på bänken som var framför henne, här hon såg att jag kollade på hennelog hon och kollade på mig. Hennes hår hängde ner lite så jag tog bort det med handen. Hon log igen. Jag skrattade smått innan jag sa:
"Ska vi göra tio frågor?" hon kollade undrande på mig. "Vad är det?" frågade han generat. Jag kollade in i hennes bruna ögon, "man ställer varandra 10 lika frågor som man måste svara ärligt på." hon nickade. Jag skulle precis ställa min första fråga ner en tjej - som förmodligen var servetris - kom fram till oss och frågade om vi ville ha något.
Jag kollade på Hope, "en cola" sa hon. "Två!" inflikade jag innan hon gick igen.
Hope log mot mig när jag kollade på henne, hon var riktigt vacker. Det gick inte att undgå!
"Ska du börja ställa fråger eller?" frågade hon mig. Jag nickade med ännu ett leénde på mina läppar. Helt oförklarligt. Jag hade träffat denna tjejen för knappt fem minuter sedan, och jag kan knappt redan sluta le i hennes närhet.
"Hm..." började jag, jag hade två fråger jag absolut ville ställa henne. Men jag ville inte verka för på så jag började med en enklare fråga "var du glad, att både du och jag började prata med varandra?" okej, den frågan ville jag verkligen också veta svaret på. Men de andra två jag ville fråga var lite mer... speciella.
"Ja, det är jag!" svarade hon, "nu ska jag ställa en fråga!" sa hon sedan. Jag log ännu en gång mot henne. Hon tänkte ett tag innan hon sa:
"Hur är det att vara du? Alltså missförstå inte mig, jag tar inte dig som 'kändisen Justin Bieber' utan som den gulliga killen jag skickade meddelande till. Men det är ändå en fråga som jag har undrat på ett tag."
Jag visste att hon inte var den typen som brydde sig om att jag var killen med namnet Justin Bieber. Hon tog mig som precis någon annan kille, vliket jag ville. Jag log lite smått mot henne innan jag svarade:
"Jag älskar ibland att vara jag, att få kunna resa runt i hela världen. Träffa så många olika personer. Få träffa alla mina fans, se deras leénden på läpparna. Se hur glada de blir när de får mitt namn nerskrivet på en papperslapp. Men sen har jag också mycket press på mig. Ett snesteg och allt kan gå fel. Jag måste tänka på alla mina beslut. Jag har många tjejer som verkligen ser upp till mig. Och jag vill vara så bra som jag kan till alla som gör det. Sen får jag också enormt mycket hat. Jag vet inte riktigt hur jag kan ha fått det, men jag gissar på att alla kändisar har fått lite haterz de med. Men som jag har sagt 'kill em with kidness'" svarade jag.
Hon kollade fundersammt på mig innan hon nickade lite lätt, "jag kan inte förstå dig helt eftersom jag aldrig har haft några tjejer som ser upp till mig, eller något men hatet. Jag har bara en kompis, han är rätt populär i skolan alla tjejer vill vara hans kompis. De har gjort saker mot mig..." hon avslutade där. Det såg ut som om hon var osäker ifall hon skulle fortsätta, "Hope, du vet att du kan säga allt till mig!" sa jag och tog min hand över hennes. En stöt for igenom mig, vad var det? Vad har hänt med mig?

Vill bara tacka Becca, du kommentar gjorde min dag!
Tack för alla kommentarer, de betyder oerhört mycket för mig!

Ps, jag sitter på bussen påväg hem nu, vi får se när del 11 kommer, men den kommer senare! xx

Shopping!
Det roligaste som fanns, om man hade haft nägon att gå med...
När man inte har någon mamma att gå med, en pappa som ja hallå han är en kille! Och sedan den ändå vännen man har kvar är på semester, då får man gå själv. Jag hade gått in i både Forever21, JC och någon annan affär jag inte kommer ihåg namnet på. Men hade inte hittat något!
Jag kollade mig frustrerat omkring i varohuset. Männsikor pratar i sina mobiler, fikar och stressar omkring.



Med ett sista försök gick jag in på Gina Tricot.
Jag kollade omrking bland alla kläder. Jag hittade ett par svarta glansiga tights. De såg rätt så bra ut så jag tog de innan jag kollade vidare bland kläderna. Orecis när jag skulle ge upp hittade jag de. En grå tröja och en nästan begie tröja. Jag log lite smått innan jag gick till omklädningsrummet för att prova kläderna.

*

Väl hemma igen slängde jag mig i soffan.
Imogon ska jag få träffa Justin!
Tanken hade funnits i mitt huvud hela dagen. Jag kände glädjen rusa innut i mig. Pappa hade undrat varför jag hela tiden var så glad. Var gång han sa det blev det redan leéndet på läpparna större. Det äkte leéndet på mina läppar. Ja, han gjorde så jag log. Log på riktigt. Det är galet, en kille som jag inte ens har sett, eller jo det har jag ju. På tv. Men aldrig träffat han in real life.
Jag satte igång MTV. Jag satte mig upp när jag såg vilken musik video som var igång.

"You look so deep
You know that it humbles me,
Your by my side, them troubles them don't trouble me
Many have called but the chosen Is you
Whatever you want shawty I'll give it to you"




När låten var slut, jag lovar, jag satt så nära tven så det gjorde ont i ögonen. Jag kunde inte sluta kolla på han.