Ryan och Chaz hade dragit med mig på bowling. Dom vet att jag älskar att spela det, så jag giassar att det är därför dom gör detta.

*

Vi hade bowlat sedan hade dom skjutsat mig till pappas hotell.
"Tack för ikväll killar, jag behövde verkligen det!" sa jag och kramade om dom innan jag steg in i hotellrummet pappa bodde i.
Han satt i soffan och kollade på tv.

Beccas perspektiv

"Så, du bor i Boston?" frågade Gabbi. Jag nickade medans jag satte mig i en skönare posetion på det hårda trägolvet.
"OCh du bodde i... England?" frågade jag osäkert. Hon nickade så hennes mörkbruna hår studsade på hennes axlar. Jag nickade, vi hade pratat i några timmar nu. Gabbi var en riktigt snäll tjej! 
Den lilla ekdörren öppnades plötsligt, in kom min pappa. Han hade några påsar i handen. 
"Becca ta på detta, du tar detta!" sa han och slängde en påse på mig. Och den andra på Gabbi. Sedan gick han snabbt ut igen.  Med en suck kollade jag vad som fanns i påsen. Jag yste av obehag när jag såh innehållet. Vad ville han oss!?


"What dose he want with us!"

Jag hade dragit på mig dom motbjudande kläderna. Gabbi hade fått ungefär samma outfit som jag, gräslig aoutfit om jag får säga det själv. Hur kan man bara ta på sig sånnahära kläder när man är så pass ung?
"Kom nu!" han knackade hårt på dörren. Jag tog tag i Gabbis hand innan vi gick ut.
Eftersom det inte fanns några fönster i stugan vi hade varit i hade jag ingen tidsuppfattning. Men det var mörkt ute, och kallt så antagligen var det sent på kvällen eller tidig natt.
"Vad ska vi göra?" frågade jag han drygt.
"Håll mun och bara följ mig!" nästan skrek han. Jag suckade, vilket humöt han hade!
Han hade lätt oss till samma bil vi hade suttit i som påvägen hit. Vi hade varit här rätt länge nu. Det kändes som flera år. Men det var säkert bara i några få dagar. Hur många har jag ingen aning om. Tyvärr.

Han hade satt oss lite bekvämare än vad han har gjort innan. Vi hade vars en halvfluffig kudde att sitta på. Mitt hjärta bankade lite snabbare än vad det borde. Antagligen för att jag hade absolut ingen aning vart vi skulle, och för att en helgalen person tar med oss dit.

Justins persktiv - 5 dagar senare!

Idag var den första showen jag hade haft på flera veckor. Det skulle bli skönt att göra det som var normalt för mig, tänka på något annat än henne .
Jag hade precis tagit på mig min outfit till Favorite Girl och Never let you go uppträdande som skulle vara upp i stålhjärtat.
Publiken var verkligen pumpad. Alla tjejer som var där ute skrek, och det var inte lite det! Något av det bästa med mina fans är att dom kan göra mig glad utan att ens veta om det själv.
"Justin, du ska ut!" Scooter kom fram till mig. Jag nickade, checkade så micken som satt på min kind satt rätt innan jag gick ut på scenen.
Skriken blev genast högre. Killen - som gjorde det mesta tekniska - hjälpte mig att sätta på bältena osv. Han gav mig min gitarr som pricket på "i"et innan jag hissades upp några meter i luften.
Jag var tillräkligt långt nere, så jag kunde se alla mina fans ansikten. Men väl långt uppe så som inte kunde röra mig, det hade varit för farligt.
Jag började spela, snäckorna som jag hade i öronen gjorde deras jobb. Jag hörde hur jag spelade på gitarren. Men jag hörde också att publiken sjöng med.

"My prize possession, one and only
Adore you girl, I want you
The one I can't live without
That's you, that's you
You're my special little lady
The one that makes me crazy
Of all the girls I've ever known
It's you, it's you
My favorite, my favorite
My favorite, my favorite girl
My favorite girl"

Där sprack det för mig. Det ända jag tänkte på var Becca. Jag slutade spela tog ut snäckorna ur öronen och bara lyssnade på publiken. Skriken blev högre när jag kände tårarna rinne ner för mina kinder. Jag log smått mot mina helt otroliga beliebers.



Jag harklade mig och började spela igen. Dom började genast sjunga med igen. Men denna gången hade jag inga snäckor i öronen. Så jag hörde allt dom sa skrek, nästan alla sjöng med. Det var en otrolig kännsla i kroppen!

"Stanna här!" han smällde igen dörren efter sig. Jag drog ett lugnanade andetag, han hade tagit av banden som satt på våra händer. Jag kände på stället han hade slagit till mig i magen. Jag ryckte till av smärtan som kom, men bet snabbt ihopa igen.

Justins perspektiv

Tredje dagen var det nu, tre dagar och vi hade fortfarande inte hittat Becca. Jag visste att det fanns flera tusen männsikor jus nu där ute någonstanns och letade. Men det var redan nästan förbestämmt av själva polisen att dom absolut inte kommer hitta henne. Själv vägrade jag att tro på det, jag hade knappt sovigt sedan hon hade gått. Mamma kollade hela tiden oroligt på mig. Jag försökte övertyga henne att jag mådde bra, men jag tror att hon vet lika bra som jag inte jag mår helt enkelt skit!
Jag suckade och reste mig trött upp ur fotöljen jag hade suttit i nu ett tag. Rumpan värkte av allt sittandes, jag borde väl göra något istället för att bara sitta här inne i polisrummet och glo.

*

Mamma har ringt ett antal gånger också. Hon uppdaterade mig några gånger om dagen vad som händer. Jag har verkligen dåligt samvete för att jag inte är där ute och letar med dom, men jag fick dels inte för mamma och pappa. Sen vet jag inte om jag hade kunnat vara där ute och leta efter henne utan att bli fullständigt galen!
Jag tog upp en fotoalbum pappa hade tagit med sig, jag vet inte varför han hade dragit med sig den hit. Men det var rätt... lugnande att sitta och kolla på alla gamla bilder på mig, mamma och pappa.



Min gamla, och tråkiga, ringsignal ringde nu för femte gången. Jag svarade som vanligt med ett stelt "Hej." Pappas röst hördes i andra änden.
"Ryck upp dig nu pojk! Ta en dusch och nya kläder så ska vi två och killarna dra ut på en killkväll!"
Jag suckade, men visste att vad jag än sa skulle jag följa med ikväll. Utan att säga något klickade jag han, tog mina bilnyckalr och körde till lägret. Jag bodde fortfarande där fast jag inte var 'lärare' där längre.

*

Med kläder på och ny duschad satt jag i min bil igen. Nu påväg till hotellet pappa mina småsyskon och pappas fru bodde i.
Utan att knacka på dörren steg jag längsammt in.
"Bieber, Bieber, Bieber!" min älskade syster Jazzys röst hördes. Ett leénde spreds sig på mina läppar när hon kom springades mot mig, om det var något som kunde få mig att le just nu är hon och min älskade bror.
"Hej Jazzy!" sa jag hest medans jag kramade om henne hårt i min famn. Hon kramade tillbaka i några sekunder innan hon släppte taget om mig, tog tag i min hand och började gå. Jag gick efter henne.
"Justin!" pappa såg mig komma in, han reste sig upp ur soffan han precis hade stått i, gav mig en kram innan han släppte taget och kollade in i mina ögon.
"Ryan och Chaz kommer strax, hoppas ni kommer ha kul!" sa han och loh milt mot mig.
"Skulle inte du också med?" frågade jag lite halvt förvirrat.
Han skakade på huvudet innan han svarade, "Nej, men jag visste att du inte skulle ha följt md om jag sa att vi inte skulle med!" jag suckade, han visste för mycket om mig "Sedan, ska du sova här ikväll. Så tekniskt sätt kommer vi ändå ha en killkväll tillsammans, bara senare idag!" fortsatte pappa. Jag log tacksammt mot han innan jag hörde hur någon knackade på dörren. Fotsteg sen röster som jag alltid känner igen. Ryan och Chaz.

Mamma svarade på mitt samtal .
Hon sa att hon skulle åka hit så fort hon kunde, vilket jag ville. Jag kände fortfarande klumpen i magen. Den ville verkligen inte försvinna!
Jag la mig ner i hennes säng, jag måste ha somnat för det nästa jag visste var mammas röst i mitt öra. Jag stärckte på mig. Då kom jag på det, Becca var inte här!
”Justin, gubben, vad har hänt?”
Jag svarade på hennes fråga. Från början, tårarna åkte ner föra mina kinder ännu en gång. Dom vill verkligen inte försvinna!
Mamma hade ringt pappa. Så han Jaxon, Jazzy och Erin var påväg hit också. 

*

 Jag var fortfarande i Beccas säng när Pappa och mina småsyskon kom. Jazzy hoppade på mig och kramade om mig. Jag kramade halv tillbaka, Jaxon stog brevid mig. Han hade blivit stor.



Jazzy och Jaxon hade gått med mamma ut. Så jag och pappa kunde vara lite själva.

 Beccas perspektiv

 Jag hade fått ett antal slag, av båda 'mamma' och 'pappa' jag kände att min läpp hade spruckit. Gabbi hade också fått några slag, oturligt nog. Jag såg hur mycket hon led, och jag ville verkligen att dom skulle släppa henne, nu!

”Becca, vill vu verkligen bli slagen om och om igen?” frågade 'pappa' . Jag nickade bara. Han skrattade ett hånfullt skratt innan han slog mig rakt i magen. Jag kände smärtan, men försökte ignorera den. Jag hade en kännsla att detta skulle hålla på ett tag, så det var bara att hålla ut till min Justin kom och räddade mig.

"Gabbi?" frågade jag förvånat.
"Ja, det är jag det!"
"Men... hur när?" frågade jag. Hon förklarade hur om hade taigt henne, ush! Jag hatar dom verkligen!

*

Min 'mamma' och 'pappa' hade tagit oss till någon skog. Dom pratade med oss hela tiden, men vi höll mun. Dom skulle inte få ut någon ur oss!
Efter fler kms gång såg man en liten stuga där framme.
"Det är där ni små ungar ska vara!" sa 'mamma'. Jag kollade tveksammt på Gabbi. Hon bet ihop och kollade plågat på mig. Dom hade tagit rep runt våra armar som skavde in skinnet.


Justins perspektiv

Becca släppte min hans, jag kände paniken komma. Jag skulle precis springa efter henne när jag kände någon ta tag i min arm. Caitlins ögon mötte mina. Jag kände hur tårarna började rinna när för mina kinder. Hon omfamnde mig i en stor kram. 
Fredrika och Caitlin hade dragit med mig till deras stuga, bokstavligt talat. 
"Justin, vi kommer hitta henne!" sa Fredrika. Jag såg hur hon själv ville tro på det. Jag nickade.
Vi skulle hitta henne!


Jag kollade mig omrking i stugan. Alla hennes saker var kvar, kläder, väska, allt! Jag tog hnnes kudde och tryckte den mot mitt ansikte. Jag kände hur tårarna var påväg att komma igen, men jag tvingade tillbaka dom. Jag drog fram min mobil och tryckte in mammas nummer. Hon skulle veta precis vad jag skulle göra.

"Well, well, well! Vill du verkligen få fler personer att försvinna?" den mystiksa rösten hörde för tredje gången. Jag drog ett skälvande andetag.
Jag kollade förskräckt på Justin. Han såg ut att plågas, jag tror att vi båda visste att jag var tvungen att gå ut till det, eller dom!
"Vill du att jag ska säga nu, framför alla vem du är? Eller vill du gå ut så ingen kanske kommer få reda på det? Jag tror jag tar... den första!"
Justin la sin ena arm om mig, jag tryckte mig mot han medans jag höll andan och blundade.
"Rebecca Novo, trodde du verkligen du skulle slippa oss? I så fall hade u riktigt fel!"
Jag öppnade långsammt ögonen. Justin kollade runt i panik. Jag såg att alla kollade på mig och Justin. Jag såg säkert förskräcklig ut!
"Kom igen! Ta henne då!" en kille som jag inte hade pratat något med ropade.
"Hallå?! Vad tusan tänker du med? Tänk så had det varit du!" Caitlin tog ett steg fram till killen som genast backade.
"Caitlin, tack!" sa jag, men röst var hes av all gråt som var i halsen. Men jag höll det inne.
"Jag ska gå, som rösten sa 'ynklig, inget att ha' det är ju precis det jag är! Ingen kommer märka att jag försvinner, eller vad jag ens kommer göra!" min röst sprack. Tårarna började rinna ner för kinderna. Jag kände två par armar tur min midja, jag kollade bak det var Justin. Han hade åckså tårar på kinderna.
"Säg inte så, du betyder allt för mig!" viskade han i mitt öra. Då sprack allt. Tårarna bara forsade ner.
"Jag ska gå, så ni slipper lilla ynkliga mig!" jag vände mig om så jag kunde se in i Justins ögon.
"Jag älskar dig!" sa jag innan hans läppar var mot mina igen.
"Snälla!" sa han. Jag skakade på huvudet.
"Jag måste, men Justin lova mig en sak?"
"Vad som helst!" han såg riktigt förstörd ut, jag slår vad om att jag såg dubbelt så förstörd ut.
"Glöm inte mig!"
Jag bakade ifrån han, han tog ut sin hand precis som att jag skulle röra den, jag gjorde detsamma. Hans hand var helt kall. Jag tryckte till en gång p has hand, Innan jag mimade 'älskar dig' och sprang. Sprang ut, sprang till det okända.



Jag kom upp från rummet, eller stället där vi hade varit. Det kändes konstigt, helt öde. Jag började gå rakt fram, jag kollade mig omkring hela tiden.
"Så, du kom ut i alla fall!"
Jag vände mig snabbt om, en man och en kvinna stog där bakom mig.
"Vad vill ni mig?" frågade jag surt, men ändå lite rädd.
"Så, vår kära lilla Rebecca känner inte igen oss?" det var mannen som sa det. Jag skakade på huvudet. Kvinnan skrattade ett hemskt skratt, "Lilla du, vi är dina föräldrar!"
Jag drog andan, föräldrar?!
"Nej!" sa jag, eller nej nästan skrek jag.
"Jo lilla du! Vi kände för att träffa var lilla tös!" mannen, eller min pappa sa det. Jag ryste av tanken pappa.
"Hur kan ni ens säga så?" min rädsla utbyttes mot ilska.
"Ni lämnde mig! Ni gjorde så jag fick bo i en park! Ni bara sket i mig! Och nu, helt plötsligt när mitt liv var som bäst kommer ni här och förstör det!" jag skrek, skrek så högt jag kunde.
"Håll käft!" utbrast kvinnen. Ha, tänk jag kommer inte ens ihåg vad dem heter!
"Varför skulle jag?" frågade jag.
Hon svarade inte utan slog mig istället hårt på kinden.
"Säg. Inte. Emot. Mig. Igen!" sa hon långsammt. Jag log fejkt mot henne.
"Varför skulle jag lyssna på er?"
Hon var påväg att slå till mig igen men jag hann duka.
Ni kanske tycker jag är konstig, för att jag är helt kaxig mot dom men, dom bara lämnade mig! Jag kommer fan inte bara sitta och kolla på när dom håller på! Och dom ska inte tro att dom äger mig, dom kommer aldrig göra det!
"Följ med nu här du!" min 'pappa' tog ett fast grepp om min arm och började gå. Jag kunde varken dra bort armen eller stanna. Han höll förhårt! Dom drog in mig i en vit skåpbil, dom slängde in mig där bak medans dom två satte sig i framsättena. Liksom det var som en lastbil, en mini lastbil. Med para passagerarplatser där framme och ett stort utryme där bak.
Jag drog min hand längs armen där han hade hållit mig. Det sved. Sedan tänkte jag på Justin, mitt hjärta sjönk ner i magen. Kommer jag någonsinn få träffa han igen? Jag skakade av mig tanken. Jag skulle träffa han igen! Jag måste bara vänta, han får vara mitt hopp...
"Becca?" jag hoppade till av den plötsliga rösten. Jag som trodde jag var själv här! Men här var visst ....

Paniken kröp fram i mig.
Ett 'pling' hördes och det blev helt ljust i sälva rummet vi var i. Några skrik hördes. Jag var tvungen att blinka några gånger för det plötsliga ljuset. Jag kollade på Justin. Hans ansiktsuttryck var både rädsla och något jag inte riktigt kunde tyda.



"Justin, tänk så är det jag!" halv viskade jag. Han skakade sitt huvud.
"Nej, Nej! Det är INTE du!" sa han medans han skakade på huvudet. Jag kollade mig snabbt omrking. Dom flesta stog i en grupp och pratade med varandra.
"Och en sak till!" den dära mystiska rösten kom fram igen. Alla tystnade och kollade sig omkring.
"Vi änrar tiden till en halvtimme! Det bli roligare att se hur mycket ni arbetar då!"
Flera drog efter andan, jag tog ena handen för mina ögon.
Detta kunde bara inte hända! Från den bästa dagen i mitt liv, till en av dom sämsta på bara några minuter!
Fredrika och Caitlin stog en bit från mig och Justin. Jag såg hur dom stog och viskade och pekade på mig. Jag drog efter andan. Dom trodde också det var jag...
"Becca?" Fredrika ropade på mig , hon vinkade med ena handen som betdde att jag skulle gå dit. Jag släppte Justins hand, han kollade oroligt på mig men lät mig gå dit.
"Erm... inte för att vara taskiga eller så! Men, är det dig dom menar!?" sa Caitlin oroligt.
Jag ryckte på axlarna.
"Jag har ingen aning!" min röst, som jag ville skulle vara stagit var knappt en viskning.
"Det.. det FÅR inte vara du!" utbrast Fredrika och hoppade på mig så det blev en stor kram. Jag kramade hårt tillbaka.
Efter något som kändes som timmar hördes ett skrik.
"Någon har tagit Gabbi!"
Flera sprang fram till tjejen som frågade en massa frågor. Jag hade pratat med Gabbi några gånger, men dom var inte många. Hon var en trevlig tjej som bodde i England. Jag kollade mig förskräckt omkring.



Om det var jag som var denna person dom ville ha, skulle dom absolut inte få ta fler personer!
Jag gick tillbaka till Justin.
"Justin! Om det är jag vill jag inte att flera personer ska försvinna!" Han kollade färskräckt på mig.
"Becca, du kan inte! Du får inte!"
"Men Justin! Jag kan inte låta flera personer i trubbel bara för att jag inte gör det dom ber mig!"
"Becca!" han tog min hand och kollade mig sjupt in i ögonen. "Snälla! För mig?" hans röst sprack på slutet. Jag såg att han hade tårar i ögonen. Vilket fick mig att få tårar i ögonen igen, jag kunde verkligen inte se Justin ledsen, så jag pressade hans läppar mot mina. Han pressade sin kropp mot min, precis som att han inte ville släppa taget, någonsinn igen. Jag kännde precis samma sak!
Efter några minuter släppte jag taget, innan jag kollade in i hans underbara ögon igen. Jag visste att jag var tvungen att ta detta beslutet själv. Min magkännsla kände att det verkligen var jag som var den personen som dom ville ha. För det andra, visste jag att typ ingen ville ha mig, jag var ingenting!


"No one wants me, im nothing!"

Jag tog tag i båda Justins händer innan jag sa:
"Du är absolut det bästa som någonsinn har hänt mig! Justin, jag älskar dig!"
Han log svagt mot mig, "Becca, du är det bästa som finns i mitt liv! Utan dig är jag inte hel, du är precis som min andra halva! Jag älskar dig mer!"
Värmen i magen var större än vad den någonsinn hade varit. Men ändå hade jag ett stort beslut att göra, ska jag gå ut? Eller stanna här och låta fler personer försvinna? HJÄLP!
SEEEN! Men har haft fullt upp!
Men nu har ni i alla fall del 21, och tack för ala era kommentarer på fra delen!
Var och en av dom gjorde min dag bättre!
Kommentera igen? Ni vet inte hur enormt mycket det betyder för mig! ♥

Jag kollade nervöst ner på golvet innan jag kollade upp igen och mötte hennes underbara ögon.
"Jo, Becca det är något jag måste fråga dig!"
Hon kollade oroligt på mig. Jag log lite mot henne innan jag sa :
"Jo, jag gillar verkligen dig! Riktigt mycket!" hon log stort så jag kunde inte låta bli att le minst lika stort som hon gjorde.
"Så jag undrar om du vill bli min tjej?" hon kollade först chokat på mig innan hennes ansikt sprack upp i ett leénde för tredje gången.
"Ja!" utbrast hon och slängde sig i min famn. Det kändes inte som fjärilar i magen längre, utan er som ärn värme. Hennes läppar mötte mina, jag log mot hennes läppar.


(tänker er sittandes på en säng, och med Miley o lite mer kläder på , haha! )

Jag har nog aldrig varit gladare än såhär, Becca var min, bara min!

Becca´s perspektiv

No way! Detta kan bara inte hända!
Justin. Är. Min. Freakin'. KILLE!
Nej, det går bara inte ihop! Jag har världens bästa kille!
Kännslan i magen gick helt enkelt inte att beskriva, den var för ny för att förklara. Justin log fortfarande stort. Jag skulle precis öppnade munnen när dörren for upp och någon tjej jag inte har tänkt på innan kom inrusande.
"KOM! NU!" skrek hon innan hon sprang ut ur stugan igen. Jag kollade chokat på Justin. Han kollade förvirrat på platsen hon precis hade stått på. Sedan reste han sig långsammt upp för att kolla ut genom dörren.
"Erm... jag tror ändå att vi ska typ dra!" sa han tyst. Jag reste mig snabbt upp och kollade själv ut genom dörren. Folk sprang från höger till vänster på väg mot scenen skulle jag tro. Justin tog tag i min hand innan han började gå rätt snabbt i riktiningen alla andra gick. Jag kollade mig omkring, alla hade ett skrämmt ansiktsuttryck i ansiktet.


Vad har hänt?

Alla sprang emot en ingång som fanns under marken, jag hade inte lagt märke till den innan. Jag kollade osäkert på Justin. Han var påväg ner, innan han kollade på mig och räckte fram sin hand. Jag tog tag i den innan jag följde med han ner. Vi kom igenom dörren och allt belv gensat svart.
Man kunde knappt se något, man kunde bara höra fotsteg och en massa röster överallt.
"Vad har hänt?" frågade jag Justin förskräckt.
"Ingen aning!" svarade han. Jag kunde inte se han så bra, men det jag såg var att han kollade sig omkring på alla andra deltagare. Har fanns säkert 100 stycken i detta lilla utrymme!
Efter flera minuter hördes ett högt skrik. Alla tystnade innan en skrämmande röst hördes.
"Ni kan inte gömma er, vi kan alltid hitta er! Vi kommer inte säga vem vi vill ha, men ge er gåtor. Om ni inte kommer på vem det är förren midnatt kommer ni, en för en försvinna."
Flera drog efter andan. Jag var en av dom, jag stängde mina ögon.
"Snälla låt detta var en dröm! SNÄLLA!" tänkte jag innan jag öppnade ögonen igen. Nej, det var ingen dröm.
Jag kände något blött på min kind, jag strök min handflata där. Det var tårar, jag var rädd. Rädd som in i!
"Förtsa gåtan är, 'ynklig, inget att ha! kan lika bra försvinna en dá' "
Dålig gåta... tänkte jag. Hur skulle man komma på vem det var?
"Nästa är, ' Hon från Boston är, hon som ingen bry´s om"
Jag drog efter andan ännu en gång. Boston...
Jag kände att Justin också reagerade lite på det för han tryckte mig lite hårdare i handen.
"Det är inte dig!" viskade han darrigt i mitt öra. Jag svalde innan jag lyssnade på den mystiska rösten igen.
"Den tredje och sista är, 'inga föräldrar hon har' om ni inte kommer på vem det är innom dessa fem timmar som är kvar, kommer en av er försvinna lite då och då! Vi finns vid scenen"
Ett högt "PANG" hördes innan många röster bröt ut igen.
"Justin!" sa jag med skakig röst.
"Justin! Det är JAG!" denna gången lät min röst lite stadigare.
"Nej! Nej, det kan inte vara du!" sa han.
Jag skakade på huvudet, men kom på sen att han inte kunde se det.
"Det MÅSTE vara jag, bor i Boston, har inga föräldrar..." min röst sprack och fler tårar åkte ner för mina kinder.

"Din mobil har ringt minst tio gånger!" sa Justin och gav mig min mobil. Det var dolt nummer. Jag rynkade på näsan, var det samma nummer som innan?

*

Hela dagen har jag kännt mig iaktagen. Det var faktiskt ganska läskigt, jag hade typ kollat mig omkring med inte sett något. Men ändå försvann inte den där kännslan.

If feels like somebodys watching me...

"Becca!" jag vände mig om, Julia kom springandes emot mig. "Jag... jag ska hem idag!" hon kramade mig hårt.

"Redan?" frågade jag och kollade sorgset på henne. Hon nickade.

"Men vi kommer ju träffas snart igen.." jag försökte muntra upp både henne och mig.

"Snart? Det är typ 7 månader kvar, men snart var det ja!" hon log mot mig. Jag skrattade och skakade på hvudet.

"Det kommer gå superfort! Jag lovar!" sa jag.

"För dig ja, jag kommer sitta i skolan och mögla!"

Vi pratade om allt mellan himmel och jord innan hannes  mobil började ringa. Hon svarade, det var hennes mamma som sa att dom var här och var tvugna att åka. Hon kramade om mig igen innan hon gick. Jag kollade efter henne.

"Becca!" ännu en gång vände jag mig om. Denna gången var det Fredrika som ropade på mig. Jag log mot henne och lixom gjorde en min till henne så hon började skratta.

Det var ännu en filmkväll idag. Denna filmen var ingen mindrr än Justin´s film Never say never. Alla hade fått rösta denna gången vilken det skulle bli, och det blev denna. Jag hade själv aldrig sett den innan. Men den var riktigt bra!

Alla fick sånna lila nördglasögon med .

Justins perspektiv

Scooter hade sagt till mig att det var någon som hade försökt få tag på Becca. Dom hade ringt till Julia, till detta lägret och så många andra ställen.

Vad vill dom henne?

Glöm inte frågestunden! http://mybieberstory.blogg.se/2011/august/fragestuuund.html#comment

Ställ atta frågor ni kan komma på! :D

Bieberlove ♥

Rihanna - S&M började spelas precis när jag och Chaz börjde dansa.
Efter den låten gick jag tilbaka till Justin som stog på samma plats, som han hade sagt.

*

Alla dansade och såg ut att ha riktigt kul. Vilket var bra!
"Kan jag få allas uppmärksamhet?" Justin hade gått upp på scenen. Alla tysnade, musik slutade spela.
"Jag vill först säga grattis till Becca!" applåder, "sen vill jag ägna en låt till dig!"
Några 'aww' hördes från dom. Jag kände något putta på mig bakifrån, jag kollade bak det var Julia som puttade mig. Hon pekade på scenen och mimade "Gå upp! NU!" jag gjorde som hon sa. Alla apploderade när jag kom upp på scenen.
Justin kramade om mig och musik startades.

"How many "I told you"s and "Start over"s and shoulders have you cried on before?
How many promises? Be honest girl
How many tears you let hit the floor?
How many bags you packed
Just to take them back?
Tell me that how many either "or"s?
But no more if you let me inside of your world
There'll be one less lonely girl
 Saw so many pretty faces before I saw you
Now all I see is you
I'm coming for you 
Don't need these other pretty faces like I need you
And when you're mine, in the world
There's gonna be one less lonely girl"


(föreställ er Miley där istället för Selena)

När låten var slut pussade han mig på kinden. Jag log under hela sången. Justin var så gullig! Och han sjöng riktigt bra! Musiken startades igen, Jessie J - Nobody's perfect startades och alla började dansa igen.
"Tack Justin!" sa jag till han. Han log mot mig innan an kramade mig. Jag drog in hans lukt. Ingen luktade så gott som han.
Efter mycket dans och skratt drog jag och Justin till hans stuga. Han hade frågat mig om jag ville sova över där idag. Såklart svarade jag 'ja'.
Vi hade gått till min stuga för att hämta ett oversize linne och kläder till imorgon - eller idag, klockan var över 00.00 - Justin fick välja. Han valde ett par jeansshorts, och en vanligt t-shirt med tryck på.
HAns stuga var större än den jag Caitlin och Fredrika bodde it. Men annars såg den nästan precis likadan ut.
Vi hade lagt occ i Justins säng. Justin hade tagit frm sin laptop och loggat in på twitter. Julia hade en sånn så det visste jag var det var.
"Happy b-day Becca. Hope you liked the suprise! xx"
skrev han. Strax därefter såg man hur alla hans fans började replaya han. Och shit vad många det var! Han hade ju över 11.500.000 följare.
Han följde några och RT några innan han loggade ut sig själv.
"Vill du logga in?" frågade han mig. Jag skakade på huvudet.
"Har inte..." sa jag.
Han nickade och loggade in på facebook, där skrev han samma sak som på twitter. När han var klar där frågade han mig om jag ville logga in, men jag svarade som innan "Har inte" .
Strax därefter somnade vi båda...



Någon skakade om mig. Jag öppnade långsammt ögonen, dom mötte Justins hasselbruna ögon.
"Godmorgon sweetie!" sa han till mig innan han pussade mit lätt på pannan.
"Godmorgon Justin!" svarade jag. Min röst var helt hes efter att inte ha pratat på ett tag.

Dörren öppnades och in kom Ryan. Det hade blivit mörkt, dessa timmarna jag har suttit här hade gått så långsammt så det bara finns inte.
"Ta på dig detta!" han
"Nämen hej Ryan! Trevligt att träffa dig med!" mummlade jag medans jag kollade på kläderna han hade slängt på mig. Han skrattade åt mig innan han började gå igen.
"Men hej! När släpper ni ut mig härifrån?" frågade jag.
"Erm.. om några minuter.. om du skyndar då vill säga, och förresten grattis!" han log mot mig innan han stängde dörren efter sig och låste.
Han hade kastat ett vitt linne, en ljusrosa kjol och smycken. Jag drog av mig det jag redan hade på mig och tog sedan på det andra. Jag kollade ner på mig själv, looking good!


Looking good!

Som Ryan hade sagt kom Fredrika in genom dörren några minuter senare. Hon kollade storögt på mig.
"Shit vad vacker du är!" utbarst hon.
Jag log och snurrade ett varv. Jag skulle precis säga tack när hon sa:
"Kom, vi måste dra nu!" hon tog tag i min hand och började dra med mig någonstanns.
"Kom igen Fredrika! Säg vad vi ska göra!" klagade jag.
"Glöm det lilla du! Och förresten grattis!"
"Tack!" jag suckade.
Hon fortsatte gå jag kunde inte urskilja vart vi var. Så mörkt var det. Efter flera minuter stannade hon.
"Okej, stanna här!" sa hon och släppte taget om min hand. Jag hörde hur hon gick härifrån. Sen tystnad. Jag suckade, skulle allt detta hemlighetsmakeri sluta snart? Jag börjar bli trött på det...
"Becca?! Kom hit!" Caitlins röst hördes från det hållet Fredrika hade gått.
"Kommer!" sa jag och började gå försiktigt mot hennes röst. När jag äntligen var framme vid henne sa hon:
"Kom nu!" hon tog tag i min hand och började dra mig en bit.
När hon äntligen stannade hörde man en dörr öppnas och sen stängas igen. Innan jag ens hann blinka var det ljust igen, med röda, gröna och gula lapmor.
"SUPRISE!"
En massa männsikor hoppade fram ur deras gömmor. Jag hoppade till och kollade mig omkring. Wow, här var många människor!


SUPRISE!

Musiken startades och alla började dansa. Jag kollade mig omrking, ballonger, volanger och en massa olika ljus fanns här. Det fanns även en stor skyllt, på den stog det:
"Happy birthday Rebecca!"
Jag kände en hand på min axlen, jag vände mig om och där stog Justin.
"Hej beautiful!" sa han medans han kollade på mig från topp till tå.
"Hej sötnos!" svarade jag och log stort mot han.
"Får man bjuda upp dig på en dans födelsegrisen?" frågade han mig sedan. Jag log stort medans jag nickade. Han tog min hand och gick till dansgolvet. Beyoncé - Run the world, var den låten som spelades. Vi dansade tillsammans, han kollade mig hela tiden in i ögonen. Fjärilarna i magen blev bara fler och fler.
Love Story - Taylor Swift började. Justin drog mig närmare han så vi började dans tryckare. Jag kunde känna hans hjärta dunka genom hans skjorta. Mitt hjärta dunkade säkert dubbelt så fort som hans.
När denna låten också var slut frågade justin mig om vi skulle ta drika. Jag nickade, vi gick till 'baren' där hade dom alla olika sortors olika läsk. Och vatten.
"Två cola!" sa Justin till han som stog där.
Jag tog emot drickan, jag sörplande lite på drickan innan jag kände att någon knackade mig på ryggen. Jag vände mig om och såg Chaz stå där.
"Får man en dans med födelsegrisen?" frågade han. Jag nickade. Justin hade hört han så han sa till mig att han skulle stanna här vi vvar tills jag kom igen. Jag började gå, sedan vände jag mig och och blinkade mot han med öppen mun. Han flinade mot mig och jag vände mig om igen.

Några minuter innan hela showen skulle börja var här propfullt. Jag var rätt säker på att alla som var här på lägret har kommit hit för att kolla.
"Välkommna hit alla!" en medelålders man var på scenen med en mick i handen. Det tystnade genast.
"Idag har vi några artister som ska uppträda här för er!" folk jublade och klappade händerna.
"Alla fem artister kommer att sjunga några av deras låtar. Vi här på 9 month camp hoppas att ni kommer ha kul och sjunga med!"
Mer jubel, sen gick han bakom scenen igen. Några minuter senare startades musik och ut kom Taylor Swift.
Hon började sjunga någon låt jag inte viste namnet på, jag hade faktisit aldrig hört talats om låten överhudtaget.
Taylor var verkligen vackor!


Taylor was beautiful!

När hon hade sjungit två låtar, den andra låten var Love story tackade hon publiken och gick ut ifrån scenen.
Efter Taylor kom Liam ut. Några tjejer längre bak skrek lite och han flinade mot dom innan han sa:
"Som ni kanske vet, är jag med i ett band. Och, eftersom man skulle uppträda här idag. Är dom andra också här! Så ge en varm applåd till, Harry! Louis! Niall och Zayn!"
Skriken blev högre och någon musik började spelas. Jag visste inte vilken det var, men det var riktigt bra! Mitt i sången avbröt dom och sa:
"Vi ska ta upp lite tjejer på scenen nu! Men, vänta vi glömde stolarna booys!" dom gick ifrån scenen och kom sedan in igen med stolar i händerna. Efter några minuter såg man att fem nerövsa tjejer kom in på scenen. Musiken började igen.



När dom hade sjungit klart kom Nick Jonas ut från scenen. Han sa typ samma sak som Liam hade sagt och ut kom alla andra Jonas bröderna.
"Hade itne dom typ slutat sjunga tillsammans?" frågade Julia mig. Jag rykte på axlarna bedans jag klappade i tackt.
När dom hade sjungit klart kom Usher ut på scenen. Jublandet kom och han började sjunga på OMG. Evtersom jag kunde den låten sjöng jag med. Julia och Caitlin sjöng också med.

När han hade sjungit klart kom Justin ut. Jublandet blev öronbedövande. Han log mot alla innan han satte sig på stolen som fanns i mitten av scenen. Han hade en gitarr med sig.
"Hej alla!" sa han och log. Han började dra lite på strängarna på gitarren innan han kollade ut på publiken igen.
"Jag tänkte sjunga en av mina låtar, denna låten går till en tjej. Hon vet vem hon är!" han blinkade mot publiken. Både Caitlin och Julia kollade på mig med stora ögon. Sjölv kollade jag chokat på Justin.
Menade han mig?
Han började sjunga.

"I always knew you were the best
The coolest girl I know
So prettier than all the rest
The star of my show
So many times I wished
You'd be the one for me
But never knew it'd get like this
Girl, what you do to me
You're who I'm thinkin' of
Girl, you ain't my runner up
And no matter what
You're always number one
My prize possession, one and only
Adore you girl, I want you
The one I can't live without
That's you, that's you
You're my special little lady
The one that makes me crazy
Of all the girls I've ever known
It's you, it's you
My favorite, my favorite
My favorite, my favorite girl
My favorite girl"

Jag rös så bra hans röst lät live. Lite hes men ändå perfekt på något vis.



När han ahde sjungit klar stog alla upp och apploderade, han tackade publiken och sjöng sedan "Never say never" när det var Jaden Smiths del kom han ut ifrån backstage. Skriken blev högre.
Julia hoppade och klappade som galet. Jag kunde inte låta bli att skratta åt henne.
När dom hade sjungit "Never say never" gik dom ut ifrån scenen och in kom en som hade varit där i början.
Han sa några ord innan hela showen var över.

*

Idag var det Tisdag och jag fyller år om två dagar. Caitlin, Julia och Fredrika hade varit mycket med varandra, lite för mycket utan att man skulle bli misstänksam.
Jag hade precis haft min sista lektion med Nick. Som Fredirka sa var han väldigt snäll! Jag var påväg till stugan för att byta om till sportkvällen som skulle hållas ikväll. Alla här på lägret hade delats upp i grupper, och man skulle tävla mot varandra i blandannat brännboll och fotboll.

Justin lutade sig lite närmare mig, och jag gjorde detsamma. Ni var vi bara några centimeter ifrån varandra. Jag tog ett ostadigt andetag innan våra läppar möttes.
Kännslan var obeskrivlig. Det kändes som en elektrisk stöt for igenom kroppen. Hans läppar var så mjuka mot mina. Efter något som kändes som 5 sekunder slutade Justin kyssa på, han hade sin panna mot min. Sedan satte han sig normalt men tog tag i min hand.

"Som, du kanske förstår är jag kär i dig ! Mycket kär i dig!" sa han och log smått mot mig. Jag kände förtfarande fjärilarna i magen, jag var varm i hela kroppen och hjärtat dunkade i 170. Och just i detta ögonblicket visste jag att jag gillade Justin med, mycket.

"Justin, jag är kär i dig med!" han log större än vad jag någonsinn har sett han le. Visst, det hade bara gått en vecka här men det kändes som flera år. Det kändes verkligen som att jag hade kännt Justin så länge!

*

Dagarna gick, jag och Justin hade inte gått ut med något om det som har hänt mellan oss. Inte ens för Fredrika, Caitlin, Ryan eller Chaz.

Det var rätt mysgt ändå, som typ en 'seceret romance' . Justin hade ibland dragit mig bakom typ ett träd eller något bara för att kunna ge mig en puss på kinden eller bara få att kunna krama mig. Han var riktigt gullig, och jag som hatar komplimanger...

"Okej, Becca nu måste du allvarligt talat säga vad som pågår mellan dig och Bieber!" Caitlin väckte mig ur mina tankar. Vi satt i vår stuga, ännu en vecka hade gått och nu hade vi varit här i tre hela veckor. Tiden hade ändå gott rätt snabbt.

"Va?!" frågade jag osäkert, fan, fan, fan!

"Kom igen! Alla ser hur ni två kollar på varandra under lektionerna, aktiviteterna, lunchen ja hela tiden!" sa Fredrika och kollade allvarligt på mig.

Jag suckade, nu visste jag att jag var körd!

"Det är inget, tror jag!" det sista viskade jag. Vi hade liskom inte blivit tillsammans eller något. Vi hade typ bara, varit? Justin sa var dag hur mycket han gillade mig. Var gång rodnade jag såklart, och sa att han skulle sluta säga så för jag hade verkligen inget bra att svara. Pinsammt nog... Men han svarade alltid 'Jag kan inte sluta säga det, du är för perfekt för att INTE säga det!' och det ledde till ännu mer rodnad för min del.

"Lite mer detaljer tack!" sa Caitlin. Hon la i sängen och kollade allvarligen på mig. Detsamma med Fredrika, fast hon la i sin säng.

"Okej, men då MÅSTE ni love att inte ens nämna något för någon levande person okej? Och om ni gör det lovar jag att dåliga konsekvenser kommer inkomma!"

Dom flinade åt mitt ordval i slutet. Jag kunde inte låte bli att leé lite smått.

"Vi lovar kapten!" sa Caitlin och gjorde en såndära soldat hälsning.

Så jag berättade, hur dejten i skogen. Alla kramar bakom träden. Både Fredrika och Caitlin log stort när jag slutade prata.

"Jag visste det!" utbrast sedan båda i kör. Jag suckade igen.

"Ni får lova att inte säga det till någon!" sa jag allvarligt. Båda två nickade, så jag gav dom vars ett stort leénde.

"I gave 'em a big smile, :-)"

Dagen var Tisdag, och lektionen var Dans. Det hade gått en dag sedan jag berättade för Fredrika och Caitlin om mig och Justin. Och än så länge hade dom hållit deras löften.

"Becca!" jag blev väckt ännu en gång ur en av mina många dagdrömmar denna lektionen. Usher kollade på mig.

"Lyssnar du?" frågade han mig. Jag nickade och han återgick till att prata.

Då kom jag på, jag fyller år om några dagar! Det var den 10de September så om.. 5 dagar blir jag 14 år.

"Då är lektionen slut!" sa Usher . alla reste sig upp ifrån dom placerade stolarna och började gå mot utgången. Jag kände höstvinden i mitt hår när jag gick påväg till nästa lektion. Som var instrumment. Jag hade fortfarande Liam där. Han hade jag haft nu ett par gånger i rad, han var lika rolig var gång alltså!

Efter Liams lektion hade äntligen denna dagens lektioner tagit slut. Jag var påbög igen till stugan för att hämta ett block, jag tänkte skriva lite random saker.

"Becca!" jag vände mig om och såg Justin komma gåendes mot mig, snyggare som aldrig förr!

Skrev denna inatt, men publicerade inte den för jag blev typ osäker på slutet haha.

Men vad tyckte ni?

Och tillnågot helt annat , som ni kanske har märkt är jag one direction infection (a) haha, så ville bara passa på att länka till deras nya låt What makes you beautiful.

"Och vem är dom?" frågade Ryan medans han kollade på oss.
"Oj, detta är Becca!" sa hon och pekade på mig.
"Hej!" sa jag och log mot dom.
"Och det är Fredrika!" fortsatte Caitlin och pekade på henne. Fredrika sa något som antagligen skulle betyda 'hej' men lät som något helt annat.

Vi satte oss ner på träbänkarna vid elden. Killarna hade visst tagit med marschmellows som vi skulle grilla.

"Så, berätta lite om er själva!" sa Fredrika till killarna. Ryan kollade på Chaz så han började.

"Okey, jag heter då chaz somers och är lika gammal som Justin. Jag bor i Strantfor Canada. Jag har känt Justin så länge som jag kan minnas. Jag har ett eget klädmärke. Erm.. jag älskar att spela hockey och basket!"

Vi nickade och riktade blicken mot Ryan. Han harklade och började.

"Jag heter Ryan butler och jag och också lika gammal som Justin. Jag bor också i Stranford, haha. Jag älskar fotboll, basket och hockey! Hm... ja det var väl allt jag kom på!" han flinade mot oss. "Nu får ni göra det!" sa Ryan sedan.

Jag kollade på Fredrika om började.

"Okey, jag heter Fredrika och jag är 13 år, jag bor i Boston här i USA men min mamma, pappa och lillasyster. Jag älskar verkligen att spela basket! Jag gillar också att sjunga, har tagit lektioner men slutade för ett tag sedan. Och innan var jag en 'nörd' men nu är jag rätt populär och har många vänner!"

Dom nickade och kollade sedan på mig. Jag suckade. Caitlin kollade medlidande på mig, men någon gång borde dom ju få reda på det så det var bara att bita i det sura äpplet, som Fredrika skulle ha sagt.

Efter ännu en suck började jag.

"Okey, jag heter Rebecca, men kalla mig Becca! Jag är också 13 men Jag bor också i Boston som Fredrika!"

Jag tog ett djupt andetag.

"Erm, jag har inga föräldrar eller syskon!" började jag. Jag såg hur chockad Justin och ja, Ryan och Chaz blev men jag fortsatte.

"Mamma och pappa lämmnade mig när jag var 5 år. Sedan dess har jag bott lite med en av mina andra kompisar Julia. Men när jag inte gör det bor jag... bor jag i parken."

Jag blundade. Jag ville inte se deras reaktion, jag öppnade ögonen igen. alla kollade storögt på mig så jag vände bort huvudet så dom inte skulle se att mina ögon var tårögda. Som sagt, jag hade kommit över den delen att dom hade lämmnat mig, men att säga det ut högt var fortfarande kännsligt för mig. Jag kännde två armar om mig, så jag kollade dit och såg Justin krama om mig. Jag tog mina armar om han också.

"Du kan berätta allt för mig!" viskade han. Och, det bästa var att jag visste att han inte ljög. Jag kände mig tryggare än vad jag någonsinn har gjort, här i hans famn.

Efter allt detta kännsliga med mig började vi grilla marschmellows. Killarna hade minst 10 olika på en pinne. Dom hade typ, pinnkrig. Jag kan säga en sak, så mycket har jag not aldrig skrattat i hela mitt liv!

Fredrika och ja, la på marken och skrattade när Chaz hade berättat ett av sina skämmt.

Vid 10 tiden begav vi oss till våra egna stugor. Men vi hade kommit överens om att vi alla 6 skulle vara imorgon. Det var lördag så vi hade hela dagen på oss att umgås. Men på kvällen skulle typ Justin vara med dom andra som var här så vi andra 5 fick göra något skoj utan han.

Vad tycker ni änsålänge?! Vill att ni säger det ;)

Och förmodligen kommer en till upp idag. Det typ spöregnar så då kommer jag inte träna men om jag gör det iaf så kommer en del upp senare ikväll! ;)

kommentera för med <3