Hur kunde jag tro att hon skulle känna likadant som mig? Hur kunde jag bara ta för givet att även om hon inte gillade mig skulle hon i alla fall prata med mig, låta mig veta att hon lever.
Men hon har inte hört av sig. Det har gått två månader sedan jag var i Seattle. Det har gått två månader sedan jag förlorade det bäst som hade hänt i mitt liv. Det har gått två månader sedan jag lämnade kvar en del av mig själv till Autumn. Men det var också så jag visste på riktigt att jag aldrig kan släppa Autumn helt. Om jag hade kunnat det hade jag gjort det.

Autumns perspektiv

Denna dagen hade jag längtat efter sedan julas. Jag har inte velat något mer än att åka till Spanien och träffa mina bästa vänner från LA, samtidigt som jag får spendera tid med Justin. Justin, gud vad jag hade saknat honom! Jag har inte träffat honom sedan han var hemma hos mig för två månader sedan. Utan honom var det som en del av mig saknades.

______

Fyfan! Jag är inte värd er läsare! Detta är bara en liten del av hela. Jag försöker komma tillbaka igen! För er skull .
<3

Jag ska försöka skriva nästa del idag! Förlåt så mycket för den urusla uppdateringen!

Chris perspektiv

Att gå i skolan var inte det samma utan Autumn. Att spela basket var inte samma sak utan Autumn. Att komma försent till en träning var inte lika kul utan att se Autumn sitta på bänken redan helt påklädd redo att spela. Att busa och shoppa med killarna var inte lika kul utan att ha Autumn vid sidan om mig när hon skrattade åt våra dåliga stil tips.

- Du måste sluta deppa nu, Chris! Det är inte bra för dig!

Zack kom fram till mig och gav mig en tröstande blick. Han visste hur jag kände. Autumn hade varit nära honom med. Men det bästa med Zack är att kan gömma sina känslor som han inte vill visa, han vet även att vi kommer träffa Autumn snart. Det är inte sista gången vi har träffats.

- Jag vet! Men jag kan inte... Det är sjukt hur mycket man kan sakna henne!

Jag kollade ut på skolgården. Några tjejer satt i en klunga och pratade om något, killar antar jag. Några killar som spelade basket på basketplanen. Några son satt och pluggade här och var.

- Det förstår jag. Men det finns en sak jag och killarna alltid har undrat men aldrig vågat fråga riktig...

Zachs uttalande fick mig att kolla på honom istället för alla andra på skolgården.

- Vad menar du? , frågade jag förvånat.
- Du har alltid kollat på Autumn på... Ett speciellt sett.

Han avslutade och kollade menande på mig.

- Vad menar du? , frågade jag helt oförstående över vad han försökte få fram.
- Gillar du Autumn, alltså som mer än en vän?

_________________________________________

Uppdateringen suger, jag vet. Men jag ska försöka att bättra mig.
Snälla kommentera.
Puss. <3

Att ha kul med nya vänner är roligt. När jag var och bowlare med Harry, Lucas och Lucas tjej som även var Afrodite hade vi förvånansvärt kul. Afrodite som inte hade pratat med mig sedan den gången hon var hemma hos mig och betedde sig så konstigt.
Men under kvällen med dem hade Afrodite inte varit den bitchen hon var i skolan. Utan då hade hon betett sig som en person, en trevlig person dessutom.

Hela kvällen slutade med att Harry vann bowlingen, men jag kom tvåa med bara tre poäng mindre än Harry.
När jag kom hem till Justin hade han gjort det riktigt mysigt på mitt rum med ljus, kuddar och Kina mat. Det var dör jag var nu. I Justins famn i mitt rum.

- Jag älskar dig. Det vet du väl? , frågade Justin mig. Jag nickade.
- Jag älskar dig med, det vet du väl? , frågade jag. Justin skakade på huvudet med ett leende på läpparna.
- Nej, med du får gärna bevisa det! , sa han.
- Hur?
- Jag kan nog komma på ett sätt...

Han kom närmare med sitt ansikte och jag log. När han var nära mig pressade jag mina läppar mot hans.

•

Resten av veckan gick fort, basketuttagningen hade gått bra. Jag hade kommit med i laget och skulle imorgon vara med på den första officiella matchen på min nya skola. Jag har nu bott i Seattle i 4 veckor. Det var en vecka sedan Justin hade åkt iväg på hans turné igen. Jag saknade honom så mycket. Visserligen skulle det bara gå någon enstaka vecka innan vi skulle åla till Spanien med Dolly, Jasmine och de andra från filmen. Då även Justin kommer vara med. Men några veckor från den personen som man älskar mest är inte 'bara' några 'veckor'.

Det var söndag, jag hade spenderat den med sms från Justin och Chris. Kollat på film och läst, alltså en riktigt mysdag.

Jag ska sluta säga saker, jag håller det ändå inte. Förlåt för att jag inte har uppdaterat på fem dagar! Jag har haft så sjukt mycket att göra så jag har inte hunnit att göra något annat än just det.

Jag har tänkt mycket och jag kommer nog fortsätta skriva till i alla fall efter sommarlovet, dels för jag verkligen älskar och skriva och sen för jag kan inte förmå mig själv med att ta bort denna bloggen. Det betyder för mycket för mig!

Nästa del kommer i alla fall imorgon, jag kan knappt hålla ögonen öppna efter en lång vecka med tidiga mornar & sena kvällar.

Att ha kul med nya vänner är roligt. När jag var och bowlare med Harry, Lucas och Lucas tjej som även var Afrodite hade vi förvånansvärt kul. Afrodite som inte hade pratat med mig sedan den gången hon var hemma hos mig och betedde sig så konstigt.
Men under kvällen med dem hade Afrodite inte varit den bitchen hon var i skolan. Utan då hade hon betett sig som en person, en trevlig person dessutom.

Hela kvällen slutade med att Harry vann bowlingen, men jag kom tvåa med bara tre poäng mindre än Harry.
När jag kom hem till Justin hade han gjort det riktigt mysigt på mitt rum med ljus, kuddar och Kina mat. Det var dör jag var nu. I Justins famn i mitt rum.

- Jag älskar dig. Det vet du väl? , frågade Justin mig. Jag nickade.
- Jag älskar dig med, det vet du väl? , frågade jag. Justin skakade på huvudet med ett leende på läpparna.
- Nej, med du får gärna bevisa det! , sa han.
- Hur?
- Jag kan nog komma på ett sätt...

Han kom närmare med sitt ansikte och jag log. När han var nära mig pressade jag mina läppar mot hans.

Att säga föräl till Justin när man vet att man inte kommer träffa honom på flera dagar, om inte veckor, är något av det svåraste man kan göra. Men när man säger förväl på morgonen och man vet att man kommer träffa honom igen efter skolan, då är det inte lika svårt. Så när jag nu kysste honom innan jag steg ur bilen till skolan kände jag inte mig sorgsen. Utan lycklig över att i slutet av dagen kommer jag ha Justin vid min sida. Justin kommer att vara hemma i mitt hus och vänta på mig.

- Hey Blondie!

Jag hade precis tagit ut mina böcker ur skåpet när Harrys röst hördes precis bakom mig. Jag vände mig om och log mot honom.

- Du ser att att ha fått tillbaka andan, den var ju lite... Anfådd senast vi sågs. , sa jag och flinade mot honom.
- Du, det var bara tur! , muttrade han och jag skrattade.
- Yeah right! Jag kan göra om det när som helst inför vem som helst!
- Jag tror dig. Men säg det inte så högt. Det är ju pinsamt! Jag är ju liksom skolans basketstjärna om du inte har märkt det.
- Jo... , började jag men hann aldrig avsluta.
- Så, därför undrar jag dig om du vill provspela för basketlaget denna terminen. Det har bara gått någon vecka på denna terminen ju och det hade varit sjukt bra om du var med i laget! Vi har alltid kommit tvåa, men vi vill verkligen vinna detta året! Och med dig i laget kan vi faktiskt ha en chans! Sen så blir du ju den första tjejen i laget, men det för väl inget?

Han pratade och pratade. Att spela basket igen så mycet som jag hade gjort hemma hade varit underbart. Att känna sig fri med bollen i händerna. Att se och känna adrenalinet i kroppen under en match. Att få se alla killars förbryllande miner när de såg mig spela bättre än någon annan i laget.
Jag insåg att Harry hade slutat att prata. Han kollade frågandes på mig. Jag tog ett djupt andetag innan jag svarade honom.

- Jag antar att man kan provspela...

Hans ansikte sprack upp i ett stort leende. Utan att tänka på det, tror jag, kramade han om mig. Jag skrattade till lite men la mina amrar om honom.
Några sekunder senare insåg Harry vad han gjorde och släppte taget om mig. Generat sa han förlåt. Men jag skrattade bara.

♦

Skolan hade segt gått fram. Men nu var skolan slut. Justin hade varit på parkeringen som han sa imorse att han skulle vara.

- Hur var skolan? , frågade Justin när jag satte  mig i bilen.
- Som vanigt, men jag ska provspela för basketlaget imorgon!
- Vad kul!, sa Justin och log mot mig. Jag nickade.
- Så, vad vill du göra idag? , frågade Justin sedan.
- Jo... Harry frågade om jag ville följa med honom och några andra för att bowla. Du får följa med om du vill...? , jag kollade tveksamt på honom. Jag såg hur hans händer runt ratten vitnade för att han höll hårt. Hans käkar var hårt sammanpressade.
- Jag lovar Justin. Det är inget mellan oss. Men han är min kompis, precis som Chris eller Zack hemifrån! Det är du som är min pojkvän! Det är dig jag älskar, inte Harry! Sedan känner jag inte honom så bra. Jag har bara gått på skolan i snart två veckor ju.

När jag sa det såg jag hur Justin började slappna av. Men inte helt.

- När jag kom hem från bowlingen är jag bara din. Bara din.

♦

Jag hade duschat, tagit på mig ett par jeans och en svart tröja. Mitt hår var utsläppt och jag hade tagit på mig en svart jacka på det. Det var dags för bowlingen med Harry.
Jag såg hur Justin inte ville att jag skulle gå. Men han ville inte följa med, men jag hade ju lovar Harry!

- Harry kom nu. Vi ses vid åtta, Justin. Och kom ihåg: det är dig jag älskar och är kär i! Ingen annan!
- Jag älskar dig, Autumn! Du är det bästa som någonsin har hänt mig!

Jag kramade om Justin hårt. Pirret i magen var som galet. Hur kan jag ha en så bra kille? Hur kan Justin vara så förbasket snäll?
Jag gick ut ur huset och fram till Harrys bil. Vi hälsade och körde mot bowlingen. Där de andra skulle vara.

Vill ni ha nästa del idag? Jag skrev inte igår för jag orkade inte. Jag hade så mycket att göra i skolan och kom inte hem förren 5, så jag orkade inte.

Men nu har jag mer 'kraft' för att skriva en del. Kanske inte likes lång som annars, men en del i alla fall.

De gråa tråkiga golvet framför mig verkade helt plötsligt inte så tråkigt längre. Inget verkade tråkigt när han var i närheten.
När hans blick mötte min kände jag hur leendet spred sig på mina läppar, för det hade jag verkligen. Saknar honom alltså.

- Jag har saknat dig.

Jag hörde hans röst när hans armar var runt min midja. När hans läppar försiktigt med intensivt pressades mot mina. "Gud vad jag har saknat honom. Gud vad jag har saknat detta!" tänkte jag.
Hans läppar snuddade vid min panna innan han drog sig ifrån mig.

- Så det är här du bor nu, Autumn!
- Ja, det är här i Seattle jag bor, Justin.

Han log mot mig. Pirret i magen som jag så ofta får i Justin's närhet kom. Bara han kollade på mig med sina bruna ögon, bara han höll min hand eller log kom pirret.

Kenny, Justin's livvakt men även 'farbror', tog Justin's resväska och vi gick hand i hand it från flygplatsen.

- Om du svänger till vänster här, Kenny, så ligger mitt hus där!

Jag log mot Kenny som nickade. När han stanna framför mitt hus kollade Justin med stora ögon på huset. Jag skrattade lite men hoppade ur bilen och tackade för skjutsen till Kenny.
Jag tog tag i Justins hand när han var bredvid mig.

- Fint hus!, sa han och kollade sig omkring i trädgården.
- Tack! Men man kan ju inte jämföra detta med ditt!

Jag tänkte tillbaka till när jag var hos Justin i Atlanta. Hans hus var stort, modernt men ändå personligt. Det var inte ett hus som var av marmor och allt var gjort av sten i huset.
Hans mamma, Pattie, hade gjort allt så fint. Hon var verkligen duktig på att inreda.

- Jo, det kan man. Detta är så... Mysigt.

Han kollade sig omkring i undervåningen. Vi hade faktisk fixat så huset var vårt nu, jag och min pappa. Resultatet hade blivit riktigt bra!

- Pello!

Jag log mot min fina hund. Hon viftade på svansen, glad över att jag var hemma.

- Vem är en fin vovve? Vem är en fin liten tjej?, sa jag med min hund röst. Justin skrattade åt min röst. Så jag släppte taget om Pellos huvud.
- Ska vi gå upp?, frågade jag Justin som nickade.

Justin kollade på alla tavlor i mitt rum. Först på de med mig, Dolly och Jasmine.

- Du saknar dem riktigt mycket, va?

Han kollade frågandes på mig. Jag nickade. På påsklovet skulle jag, Dolly, Justin och några andra från inspelningen åka till Jasmines sommarstuga i Spanien. Det skulle bli sjukt kul! Men tyvärr var det flera veckor kvar till påsklovet.
Justin kom till bilden med mig och han. Jag såg hur han log, han tänkte väl på minnena från just den bilden.

- Ska du kolla på bilderna hela dagen? Eller vill du komma här till mig?

Jag kollade frågandes på Justin. Han flinade mot mig och låtsades tänka.

- Jag tror jag kollar på bilderna hela dagen.

Han skrattade innan han slängde sig mer bredvid mig i sängen.
Vi la och kollade på varandra ett tag. Jag hörde hans hjärta slå, jag kände hans andetag min kind.
Jag slet mina ögon från hans, för att kolla på hans läppar. Ett leende formades på dem innan hans ansikte långsamt närmade mina. När de bara var några millimeter ifrån mina kunde jag inte hålla mig mer så jag lurade mig fram det sista och kände hans läppar mot mina.

________________________________________________
Hope yall like!
Jag vet inte riktigt hur lång den är. Skriver på IPaden ...

Men love yall, tack för kommentarerna!! :d

Jag har inte haft tid med att skriva någon del... Om en timme ska jag bort, igår var jag hos ett par kompisar. Men imorgon kommer en SUPER DUPER LÅNG DEL!

Och en fråga som jag hade tänkt svara på:
Jätte bra! Men duuuu, är Harry bara en snygg kille i klassen eller är det Harry som 1D harry? XD Asså, är han kändis i novellen också?

Svar: Harry är inte en kändis! Han är bara en kille i hennes klass som ser it som Harry Styles ! :)

FATTAR INTE HUR STATISTIKEN KAN HA GÅTT NER SÅ MYCKET MEN JAG FÅR VÄL SKYLLA MIG SJÄLV.