"ja det är jag" svarade jag , men röst var också hes så jag harklade mig. "Hur mår du?" frågade jag sedan. "Såddär, jag har mått bättre men jag lever ju och det är det bästa!"
"Ja!" höll jag med "vet du vad som hände?" fortsatte jag.
Hon skakar på huvudet och jag berättade allt jag visste. När jag hade pratat klart frågade hon:
"Vet dom vems som gjorde... detta?!" jag skakade på huvudet. Hon nickade och blundade seds ryckte hon till. Jag frågade vad som hände men hon svarade inte så jag klickade på den röda alarm knappen bervid sängen. Efter bara några sekunder kom det in både läkare och sjuksköterskor. En av sjutsköterskorna bad mig att lämmna rummet så det gjorde jag, i chock.
Mamma, Ryan och Chaz stog utanför dörren med chockade ögon. "Vad har hänt?!" frågar mamma. Jag svarade inte först utan gled ner på golvet och la huvudet i händerna. Tårarna bara rann och rann.
"Har... har hon..?" började Ryan med tyst röst. Jag skakade på huvudet. "Hon bara, jag... jag vet inte själv vad som hände..." min röst lät skakig.

---

FÖRLÅT FÖR DENNA OCKSÅ KOM UPP SENT, MEN SOM NI KANSKE HAR FÖRSTÅTT (?) HAR DENNA DAGEN VARIT OTROLIG, BÄSTA PÅ LÄNGE!
Fem kommentarer för nästa?
Och jag vill bara säga;
Ni är bäst! Ni går in här var dag fast jag är just nu rätt dålig på uppdateringen. Det är rätt svårt att blogga själv ibland men jag älskar verkligen det och kommer inte sluta på ett tag.
KOMMENTERA?!