ღ My mysterious boy ❤ Part 46 THE END

"Gör aldrig så igen Hope!" sa Justin och pressade hans läppar mot min igen.
"Jag lovar!" viskade jag mot hans läppar. Doktorn kom in och förstörde för oss. Justin var tvungen att gå ut så länge, de skulle ta några prover på mig sa dem.

*

"Om du fortsätter att förbättras såhär får du åka hem denna veckan!" doktorn log mot mig innan han slog ihop pärmen han hade i sin famn och gick ut. Jag suckade, men log. Äntligen skulle jag slippa de vita rummen och sjukhusstanken. Jag har bara varit vaken i två dagar. Men det känns som tusen år.
"Hope?" jag vände min blick mot dörren. Där stod hon, bitchen. "Vad vill du?" frågade jag henne och suckade. Hon stängde dörren efter sig och satte sig brevid mig där Justin brukade sitta.
"Jag vill bara be om ursäkt för allt det jag har gjort. Du förkännar inte det! Jag är så ledsen och ja, jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att gott göra dig!" hon kollade plågsammt på mig. Jag var för... chockad för att ens svara henne. Hon kollade plågsammt på mig, "förlåt! Men man såg vrekligen hur starkt dit och din pappas band var och jag blev.. svartsjuk! Han pratade bara om dig när vi började träffas! Såklart att jag blev avis! Jag är inte den perfekta tjejen..." hon reste sig upp och gick ut. Jag kollade på dörren, fortfarande i chock.

*

"Så hon bad dig om ursäkt?" frågade Justin med ett leende på läpparna. Jag nickade och log smått tillbaka. Jag försökte resa på mig, men Justin pressade ner mig i sängen. "Vad vill du?" frågade han mig och log. Jag himmlade med ögonen, "vad tror du?" frågade jag. Han höjde på ögonbrynen och log nnan han pressade sina läppar mot mina. När han sarre sig på sin plats igen sa jag:
"Tankeläsare!" han flinade.



"Love!" utbrast jag när han kom in. Justin kollade bakom sig. Love såg... annorlunda ut. Han såg trött ut, utsliten. "Hej Hope!" sa han och log trött mot mig.
"Du ser helt... förstörd ut!" sa jag ärligt. Love sträckte ut tungan mot mig innan han kom fram till mig. Han tog tag i min hand, "förlåt för det jag hade gjort! Jag ångrar det så sjukt mycket! Men jag gissar på att svartsjuka inte precis är min grej! Men jag får väl jobba på det!" han log smått mot Justin som log tillbaka.
"Jag har saknat dig Love!" sa jag och kramade om hans hand. Han log lyckligt mot mig innan han lämnade mig och Justin igen.
"Två på en dag!" sa Justin. Jag nickade, "det är hårt!" sa jag dramatiskt. Han skrattade.
Samma doktor kom in som hade varit här igår. Han log mot mig innan han började prata, "om du vill kan jag be en sköterska komma in och hjälpa dig så du kan få gå omkring lite här idag?" frågade han. Jag nickade. En sköterska kom in och tog ut några slangar som var i min arm.
"Är du redo?" frågade hon och log mot mig. Jag nickade och tog tag i hennes hand. Försiktigt reste jag mig upp från sängen. Med ostadiga ben förde hon mig till Justin. Han log uppmuntrande mot mig.
"Jag ser säkert ut som en... bebis eller något!" han skakade på huvud och formade sina läppar som en puss min. Jag skrattade lågt för mig själv.



Han var för konstig, men min konstiga kille. Jag log stort för mig själv.
Skjöterskan släppte taget om mig och frågade om jag kunde fixa det själv, jag nickade. Justin sa att han kunde hjälpa mig om något dåligt hände.
Hon gick ut och Justin kom fram till mig istället.
"Snart är vi här ute och då kommer jag aldrig lämna dig igen!" sa Justin och pussade mig i pannan. Jag log, "hurdå? Du kommer åka på en ny turné, dina fans behöver dig!" sa jag.
"Ja, det vet jag! Men jag behöver dig." han pressade sina läppar mot mina. "Följ med mig på turneén?" frågade han mot mina läppar. Jag kollade förvånat på honom.
"Verkligen?" frågade jag. Han nickade, "ja, du kan ha samma lärare som mig! Och då kommer du alltid vara med mig! Snälla, jag klarar mig inte utan dig!" Justin kramade om mig. Jag kände fjärilarna i magen.
"Okej." sa jag mot hans axel.
"Du följer med?" frågade han och kollade på mig med ett brett leénde. Jag nickade. Jag sket i vad pappa tyckte. Justin var en aldelse för stor del av mitt liv. Jag kunde bara inte kasta i bort det. Och, det kädes verkligen rätt.
"Hope, fyfan vad jag älskar dig!" sa han och pressade sina läppar ännu en gång mot mina.



THE END!
Sista delen nu! Vad tycker ni?
Själv är jag halvnöjd.. jag hade föreställt mig ett annat slut. Men jag känner mig ganska nöjd!
Den andra novellen kommer komma hm.. imorgon eller på lördag! :D
Hoppas ni är lika taggade som jag?! Den kommer bli så sjukt AWESOME så det finns inte! Har redan skrivit liksom tio (!!!) delar ;)

MEN NU VILL JAG ATT ALLA KOMMENTERAR! SNÄLLA! ALLA SOM INTE HAR KOMMENTERART, PROVA! DET TAR BARA EN MINUT KANSKE! SNÄLLA SÄG VAD NI TYCKTE OM MY MUSTERIOUS BOY! :D

Älskar er! ❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

ღ My mysterious boy ❤ Part 45

"Hope, du måste vakna nu!" jag hörde hur Love suckade. "Förlåt för allt jag har gjort! Jag borde inte ha gjort det.. men jag tänkte inte klart. Jag älskar dig Hope, så jag gissar att jag gjorde det för att du älskar Justin. Man ser det på dig, man ser också att han älskar dig. Det viset som han pratar om dig.."

Justin's perspektiv

2 dagar efter.

"Enligt våra beräkningar kommer hon vakna idag!" sa doktorna med ett leende på läpparna. Jag log stort mot honom och kollade sedan ner på Hope. Hon såg bättre ut nu än för några dagar sedan. Det fanns mer liv i henne. Doktorn gick ut ur rummet och jag satt mi brevid henne och tog tag i hennes hand som jag alltid gjorde.
"Hope, du måste slå upp dina vackra ögon snart! Okej?" jag log smått för mig själv. Det glädje mig att hon snart skulle vakna.

*
Det började bli kväll och jag blev lite halvt utråkad. Men kom igen?! Jag är fortfarande en tonårskille, det r lite drygt att bara sitta hela dagarna.
Jag drog fram min mobil och klickade in mig på twitter.

"Today will Hope wake up, well thats what thedoctor says.. #prayforhope"

Jag klickade på tweet och kollade sedan på alla replays jag fick. Jag har verkligen världens bästa fans! Allt deras stöd gör verkligen allt det här bättre. Jag RT:ade några och följde några.

Hope's perspektiv

Jag kände hur Justin satt där. Hans värme utstrålades. Fan vad jag vill öppna mina ögon nu! Snälla gör så mina ögon går att öppna! Snälla!
Jag försökte men inget hände. Jag suckade innom mig. Varför kan jag inte göra något bra?! Jag provade igen, jag kände något tryck lätta. Förvånad över trycket slutade jag genast försöka. När jag försiktigt provade igen gick det! Jag såg! Jag kollade på omkring och blinkade - det var så ljust!
Jag kollade på Justin. Han såg så... vacker ut! Hans bruna hår glänste i solskenet, hans perfekta läppar var ihop pressade och hans ögon var halv öppna. Eller nej, han läste något på sin mobil såg jag nu.
Jag log en gång till och stängde ögonen igen. Efter några få minuter hörde jag hur Justin suckade och hur han satte sig brevid mig. Jag kände hans hand om min. Jag förbjöd mig själv att le. Han ska tro att jag inte är vaken än ett litet tag till.
Han suckade sig ännu en gång till och jag kände någor pressas mot min hand, hans läppar?
Nu kunde jag inte hålla mig längre, jag öppnade ögonen och sa försiktigt:
"Kan du inte pussa mig på läpparna istället?"
Min röst lät förfärlig! Hes och helt.. konstig! Justin hoppade till och kollade chokat på mig innan hans ansikte sprack upp i ett stort leende.
"Hope!" sa han och böjde sig mot mig för att pressa sina läppar mot mina.





Hon har vaknat! YEYEYE! :D
Förlåt för min sugiga uppdatering!! :(
Sista delen kommer nog imorgon! Näe.. hemskt att den är slut snart! Jag har verkligen gillat att skriva på denna novellen!

klarar ni 10 kommentarer?

kissesღ

Läs!

Angående den prologen du kommenterade igår, JAG ska inte skriva en novell av den! Jag lottar bara ut den till någon annan! Jag har en helt annan novell som jag håller på att skriva på! Så du kan vara lugn ! :)
(jag vet inte om du ville att jag skulle ta med ditt namn , men jag är säker på att du inte menade något illa! men ville bara förklara för dig ! )

Sedan, jag måste säga tack till josefin den kommentar gjorde min dag! Plus klart att du skriver bra! Alla skriver på sitt vis och inget vis är dåligt! Men måste bara träna och träna medan man tycker att det är kul! :)

Allt jag hade att säga, haha!
Men om du vill prologen jag har här under kommentera dåå! :D


Tävling #2

Har du velat starta en JB novell men inte vetat vad den ska handla om?
För ett tag sedan gjorde jag en prolog, jag hade tänkt att den skulle bli min nästa novell istället för "From poor to succesful" men det blev inte så. Så nu har jag en prolog helt oanvänd som jag ändå tycker kan vara en bra story.

Så jag tänkte att en av er kanske ville ha den? Isånna fall kommentera bara varför du vill ha den! :)

PROLOGEN:

"Vi har samlats här idag för att Hope Parkers bortgång. Hope dog på ett sätt ingen vill uppleva med sina nära och kära...." prästen hade mörk grov röst. akka i kyrkan satt som paralyserade, de vackra blommorna som la på det kalla marmo golvet gav ifrån sig en speciell effekt.
Smäran i en när man ser personen som har betytt mest för dig ligga så nära - men ändå så långt ifrån. Hope och jag var som perfekta för varandra, Hope var mitt hopp om livet. Nu utan henne, hur skulle jag då kunna leva?!
"Justin, följer du nmed till Mr.Bakers hus för att tömma på Hopes saker?" frågade mamma mjukt. Jag hoppade till lite av att höra hennes röst, jag brukade aldrig höra det - eller säga det för den delen. Det gjorde för ont. Mamma hade stått vid min sida under hela denna hårda tiden. Även den tiden då hon fortfarande var vid liv. Men en nick reste jag mig upp från sängen.
De röda och vita huset närmade sig med en farlig fart. Jag vet inte riktigt om jag ör redo att se allt, allt som påminnde mig om henne. Det skulle göra ont, det visste jag. Men smärtan kanske jag behöver för att kunna släppa taget om henne fullt ut. Jag vet att mamma är orolig för mig. Detsamma med Scooter, min manager.
De välbekanta möblerna var på exakt samma plats som förra gången jag var här. Samma dag det hände.
"Tack för att ni vill hjälpa till!" sa Dalton - hennes pappa. Mamma log sorgset mot honom och nickade. "Då sätter vi igång!" sa hon. Jag slöt ögonen en stund, du klarar detta Justin! Var stark, var stark för henne!
Hennes rum var så, så annorlunda utan henne där. Jag satte mig ner i hennes säng. Alla minnen, speciellt alla minnen vi hade i denna sängen flög förbi i huvudet på mig. Jag la mig ner i den mjuka sängen.
Jag måste ha somnat, för när jag öppnade ögonen igen började det bli mörkt. Jag hörde mamma prata med Dalton. Jag suckade medans jag vände mig om i hennes säng. Någon obekvämt la under hennes kudde, något som jag inte hade lagt märke till innan. Jag kollade under kudden, där la en bok. Jag rynkade på ögonbrynen och öppnade den.
14 Januari 2010 - Dagen då jag träffade honom.

Jag tvekade lite innan jag läste vidare. Jag tvekade först, att läsa någon annans dagbok var inte rättvist. Men nyfikenheten i mig blev för stor."
Så, om någon av er vill ha den prologen, kommentera varför så kan du få den! (jag kommer skicka den till vinnaren på lördag. så alla ja kommentera om ni vill ha den!)


ღ My mysterious boy ❤ Part 44

Justin's perspektiv

"Ja mamma! Jag ringer såfort något har hänt, älskar dig med! Hejdå!" jag la på och kollade på Love. Han satt med nedsänkt huvud. "Hey, Love är du vaken?" frågade jag osäkert. Han mötte min blick, "ja." svarade han kort. Jag himmlade med ögonen. Han har varit så.. konstig mot mig ända sedan jag kom hit, vilket var för en dag sedan.
"Varför så butter?" frågade jag med höjda ögonbryn. Han suckade och kollade på mig igen, "tjejen jag älskar ligger där inne. Jag är nog inte särskillt glad nej!" sa han tyst. Jag rykte till, älskar.



"Men, jag ska inte bråka nu, jag vet att du också älskar henne. Kanske mer än jag vad vet jag? Men jag vet i alla fall att jag ska låte henne vara lycklig. Detta har fått mgi att tänka om. Jag ignorerade henne för att jag såg hennes kännslor för dig. I början när hon mailade till dig eller vad fan ni kallar det så såg jag det med. Men jag visste att ni ändå aldrig skulle träffa varandra och så, så jag brydde mig inte så mycket om det. Men sedan åkte jag iväg till Frankrike i en vecka och hon var störtförälskad. Hon berättade det inte ens för mig." han torkade bort en tår som hade börjat rulla ner för hans kind.

Hope's perspektiv

"Enligt hennes värden kommer hon vakna om några få dagar Mr.Bieber!" en mansröst talade. Jag hörde någon sucka, "okej, tack doktorn!" Justin röst närmade sig mig. Om jag hade vetat hur jag skulle le hade jag gjort det. Det kändes skjönt att veta att det bara var några dagar kvar tills jag kunde svara Justin. Jag har hört han prata, men inte kunnat svara. Jag har varit 'vaken' i kanske en dag. Men Justin har suttit här hela tiden och pratat med mig. Rätt gulligt ändå.
"Snart, snart får jag äntligen se dina fina ögon öppnas igen. Snart får jag höra din klingande röst!" jag kände hur Justin satte sig i sängen brevid mig och tog tag i min hand. Jag ville så gärna hålla tillbaka, men kunde inte hitta mina fingrar.
Det var så frustrerande att kunna höra och känna men att inte kunna göra något av det tillbaka.
"Får jag komma nu eller?" om jag hade kunnat hade jag dragit med andan. Loves röst strömmade in i rummet. "Jadå, jag går sålänge!" jag kände hur Justin reste sig upp och lämnade rummet.



Inte lång, förlåt för det! Kanske kommer en till del, vi får se jag måste göra lite saker först!
kommentera nu så är nu superduper gulliga!

kissesღ

Svar på tal!


Först och frömst TACK TACK TACK! Du vet inte hur mycket dina fina ord betyder för mig! :')
Sedan tänkte jag svara på frågorna!

1, jag är 13 år! Född 1998 hehe...
2, längst ner i skåne typ i en liten by där! :)
3, jag har ingen aning! Hoppas det! Men jag hoppas nog mer på att han åker till Köpenhamn i Danmark istället, för det är typ en timme från mig istället för att åka upp till Stockholm vilket tar typ åtta timmar...
4, jag har Justins bok och film ska köpa parfymen nu när jag åker till USA! :D


Tack ännu en gång Erica! <3

ps, jag håller på att skriva delar tills jag är borta. Jag måste ju se till så att uppdateringen är på topp jue?! Så därför kommer ingen del idag men tänk posetivt, ni får en del var dag sedan när jag är på semester! ;) plus så kommer jag skriva vem som vann tävlingen senare idag! (ska bara äta, höhhö) ;) ds

Gjorde min dag !

Haha, jag brukar kolla in alla era bloggar och läsa osv. Idag kollade jag in en tjejs blogg, hon hade skrivit om denna bloggen och ja, varför inte lägga upp det här?
Haha, men tack för allt ni gör för mig!

DEL 43 ÄR HÄR UNDER!


ღ My mysterious boy ❤ Part 43

"Hope!" jag sprang fram till hennes kropp som log på marken. "RING 911!" urbrast jag när jag såg allt blod som var omkring henne. Jag tog tag i hennes kalla hand. Jag hörde kvinnan prata med förmodligen ambulansen.
"Hope vad har du gjort?" viskade jag och kollade på hennes bleka ansikte. Hennes läppar var lila.

"Jag är Sarah Knightoch jag ska ta Hope till sjukhuset. Vet du vad som har hänt henne?" en tjej kom in till mig och började undersöka Hope fort. Jag skakade på huvudet, "jag vet inte vad som har hänt. Men snälla, säg att hon lever!" jag kände gråten i halsen.
"Jag kan inte säga något just nu, vi får ta henne till sjukhuset!" sa Sarah. En man kom in till badrummet med en bår i handen. De bad mig att backa så de kunde få upp henne på den.
"Vill du följa med i ambulansen?" de hade lastat in Hope fortare än vad jag hade hunnit tänka. Jag hoppade snabbt in och de åkte. Vi kom fram och de åkte direkt till någon sal. De sa åt mig att sätta mig i väntrummet så länge.

Tankarna for omkring innut i mig. Justin, Justin måste ringa Justin! Han måste få reda på det!
De hade gett mig hennes mobil, ja i stort sätt allt som la i hennes fickor. Men mobilen var just nu viktigast. Jag gick in i kontakter och hittade Justin's nummer. Jag tog ett djupt andetag innan jag pressde mobilen mot mitt öra och hörde signalerna gå fram.

Justin's perspektiv

Jag sprang till min bil och körde till flygplatsen. Paniken innut i mig växte för var sekund jag inte var vid Hope. För var sekund hon la på sjukhuset och jag var flera timmar ifrån henne.
Jag tog på mig ett par solglasögon fast det var mörkt ute - jag ville inte att alla skulle märka mina rödgråtna ögon. Ja, jag grät. Men vad tror ni? När flickan som jag älskar mer än allt annat ligger på sjukhus.



Scooter hade bokat en biljett till Dallas. Jag sprang, sprang så att jag skulle hinna med flyget.

*

"Love!" jag störtade in i väntrummet. Love satt i ena hörnet, han såg helt förstörd ut. Han kollade upp och mötte min blick, man såg att han också hade gråtigt.
"Hur är det med henne?" frågade jag. Han svalde, "hon har tappat mycket blod. Riktigt mycket.." började han men han såg inte ut att få fram något mer. "Är hon..." frågade jag. Han skakade på huvudet. Jag kände en liten lättnad. Hon var inte död i alla fall.

Hope's perspektiv

"Hahaha, Love sluta!" han slutade kasta kuddar på mig. Jag la armen om Justin medans jag sträckte ut tungan mot Love. "Jag älskar dig!" viskade Justin i mitt öra och kysste mig. Jag hörde Love göra ett kräk ljud och säga, "sluta! Ni gör mig illamående!" jag skratade mot Justins läppar. Det är precis såhär jag vill ha det. Min bästavän och min pojkvän tillsammans. Ha kul.

I ena stunden hade jag världens bästa dröm. I andra stunden kände jag bara smärta. Smärtan kom från.. från överallt. Jag kunde inte röra mig, inte skrika, inte förmå mig själv att öppna ögonen.


Kommentera för mer!

kissesღ


ღ My mysterious boy ❤ Part 42

Efter ett långt och plåsammt samtal med pappa satt jag gråtandes på toan. Jag vet att jag inte borde göra detta, jag ska egentligen inte göra det men.. jag kände att jag måste annars kommer jag bli knäpp. Alla tankar i mitt huvud, all smärta innut i mig. Det känns som om, om jag gör det kommer allt försvinna under de minuterna.
Jag gjorde det, adrenalinet kom och hjärtat började bulta lite snabbare. Jag drog med bladet mot armen - som nästan hade läkt helt - så blodet rann. Jag kände mig lite snurrig, men jag fortsatte. Jag fortsatte tills allt blev svart.

Justin's perspektiv

"Tack Tyskland! Jag älskar er!" jag gav publiken en slängkyss innan jag gick ner från scenen. Jag slängde mig i soffan bakom scenen. Ännu en konsert avslutad. I övermorgon är det den sista konserten detta året.
När min 'My World Tour' är slut!
Jag suckade innan jag drog upp min mobil för att smsa Hope.
*
"Tre dagar kvar! Älskar och saknar dig! ❤"
*
Jag log lite, det var sant. Jag älskar henne så sjukt mycket. "Justin!" jag vände på huvudet, Scooter kollade på mig med en ledsen blick. Jag reste mig upp och kollade frågandes på honom. Han, Usher, mamma till och med Ryan var här. Min stylist eller ja, min gamla stylist nu då. Jag kollade frågandes på dem.
*
Love's perspektiv - 1 timme innan.
*
Jag kände skuldkännslorna i hela mig. Över allt jag hade gjort mot Hope, bara skitigt i henne. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv för det! Men, jag måste i alla fall få Hope att förlåta mig för det. Jag tog på mina sneakers och gick mot Hopes hus. Hon bodde ju precis vid mig, så det tog bara tre minuter att gå dit. Med en suck klev jag bara in - precis som innan allt detta hände.
"Hope?!" ropade jag. Inget svar. Jag gick mot köket, där satt en kvinna.
"Vem är du?" frågade hon bitchigt. Jag höjde på ögonbrynen, "vart är Hope?" frågade jag. Hon pekade upp, jag nickade och gick mot trappan. Hon var inte på hennes rum, så jag knackade på toan.
"Hope är du här inne?" frågade jag och rykte tag i dörrhandtaget. Den var låst, jag provade igen och kollade genom nyckelhålet. Jag såg något rött. Det fanns inget rött i badrummet, det var jag 100% säker på! Jag rykte lite till i dörren och ropade på Hope innan den dära kvinnan kom upp.
"Vad gör du? Du för sånt oväsen!" frågade hon mig. Jag kollade panikslaget på dörren och sedan på henne igen.
"Kan du öppna dörren?" frågade jag och gjorde en gest med handen.

Del 42, tycks?
Kommetnera alla nu! :D
Och glöm inte att gå med i den första tävlingen! Den andra kommer nog imorgon, jag måste bara fixa lite saker till! :D
Men det kanske inte kommer en del imorgon, för jag ska se på Breaking Dawn ! :)
Men om ni inte har märkt det - fyller bloggen 1 år idag! yeyeyeyeyye! och att jag har en ny header! ännu en gång tack till fanny från myjdbstory.blogg.se för headern!
10 kommentarer?

KISSES ღ

Nu börjar vi festen! :D

Nu har jag kommit hem och satt jag framför datorn, så nu börjar festligheterna! :D
Jag håller på med att fixa lite med designen, Fanny från myjdbstory har gjort en ny header så jag ska bara sätta in den!

Idag kommer jag lägga upp två olika tävlingar! En där man kan vinna en-två saker & en där man kan få ha chansen att vara med i nästa novell.

Båda kommer upp vid halv sju, sju?
Ska ju skriva på nästa del också, så jag har fullt upp! HAHA, men hoppas att ni kommer ha lika kul som mig! Och jag har underat, ska jag ha såhär att en dag kanske nästa vecka så är jag inne på msn och så kan alla vi chatta med varandra? Vad tycker ni om det? :)

Och, ser ni designen? Jag har lagt in den men jag ser inte den...


HAHAHAH ! Alltså, oh mah bieber! Snacka om att Justin är snygg i videon! GOOZH!

1 år!

Beliebers!
Idag har jag haft min blogg i 1 år ! Helt sjukt , jag kommer ihåg första delen jag skrev, haha läste den innan. Själv tycker jag att jag har utvecklats i mitt skrivande.

Jag vill säga TACK till alla er som kommer in på min blogg var dag, kommenterar och står ut med min dåliga uppdatering ibland. Utan er hade denna bloggen nog inte existerat så länge.

Nu är jag inne i min femte novell. Den är snart slut också ju. Jag är sjukt glad att jag började skriva, för det är något jag älskar att göra! Och utan er hade jag kanske bara skitigt i det?

Ännu en gång TACK för allt som ni gör till mig !

För att fira detta har jag tävlingar och lite annat smått och gått till er ! Hur låter det? Denna dagen kommer bli AWESOME med alla saker ju har planerat! Så jag hoppas ni stalkar sidan så ni får se alla saker ! ;)

Glöm inte att gå i skolan bara, det ska jag ju själv...
Puss & Kram! <3


ღ My mysterious boy ❤ Part 41

Med en suck stängde jag dörren med en smäll.
"Bra att du är här!" Divan kom emot mig. Jag suckade ännu en gång, hon är percis det jag behöver. Ännu mer tårar, ännu större klump i magen. Jag behöver inte det.
"Vad vill du nudå?" frågade jag och gick mot trappan. Jag hörde hennes klaackar eka, "om du vill höra det får du bäst stanna!" sa hon. Hennes ekande avslutade så jag förstod att hon hade stannat. Jag himmlade med ögonen medans jag fortsatte upp för trappen, "det är lungt, jag behövder inte veta!" jag skrattade lite lågt för mig själv innan jag halvsprang upp till mitt rum. Men en smäll la jag i sängen.
Efter några timmar av pluggande och läsning knackade pappa på dörren.
"Vad vill du?" frågade jag och la ner boken i sängen medans jag la mig ner. Han satte sig ner brevid mig i sängen och tog tag i min hand. Jag drog åt mig den. Han suckade och kollade sorgset in i mina ögon.
"Pappa allvarligt, du tror inte jag är super hyper glad över det du har gjort va? Bar askitigt i mig!Ignorerat mig ända sedan du träffade henne jag kommer knappt ihåg vad hon heter ens bara för att jag tänker henne med ett helt annat namn. Du fattar inte hur... rå hon är mot mig. Men det är klart, du bryr ju dig inte om mig längre, utan det är bara henne henne henne." jag tog ett djupt andetag och torkade bort de få tårarna som rullade ner för kinden.

Förlåt för att den inte blev så lång, men jag har ingen fantasi.. plus så är det fortfarande lite svprt att skriva ...
tror jag får köra med den gamla ideén istället, den blir nog bäst och lite längre ! :)
men ge mig gärna en liten kommentar! :D

kissesღ

ღ My mysterious boy ❤ LÄS:

Asså helt alvarligt talat! Jag har ingen idé hur jag ska avsluta denna novellen!
Eller jo, jag har en idé men den är egenligen inte så bra. Nu när jag sitter här och ska skirva är allt helt blankt typ. Istället sitter jag och skriver på den nya! HAHA, skämms nästan, har skrivit fem delar av den :$

Men nej, asså aargh! Har ingen idé just nu men ska ändå försöka få upp en del! Den blir nog inte så mycket händelser i den. Men den komemr nog!
Och om någon av er har något förslag kommentera gärna dem!

PUSS & KRAM! ❤


ღ My mysterious boy ❤ Part 40

Ännu ett förväl med Justin hade gjorts. Det var på något vis svårare denna gången, dels för att det var så mycket svårare när man verkligen älskar personen.
Jag svalde innan jag gick in till skolan. Att gå här är inte min favorit precis. Att bli ignorerad av Love gjorde fortfarande ont, och att han är med de populära var ett rent helvete. Att Love ignorerade mig gjorde fortfarande ont. Riktigt ont.

Engelskan var klar och nu var det musik. Jag gillade musik innan, då när jag var med Love. Men nu, nu när han är med Sarah - en av de populära tjejerna - var det inte alls lika kul.
Jag satte mig ner på den samma gamla platsen, jag kände någon sätta sig ner brevid mig med hade ingen stor uppmärksamhet på det.
"Erm.." personen som satte sig brevid mig harklade sig. Jag lät blicken vandra från golvet till personen. Jag höjde ögonbrynen när jag såg att det var Love.
"Varför sitter du inte med Sarah?" frågade jag drygt. Han kollade generat ner i golvet, "låt mig förklara Hope! Snälla! Jag hatr verkligen det jag har gjort mot dig. Men, jag var så avundsjuk! Det gjorde ont att se dig med Justin. Jag kunde inte kontrolera mina kännslor.. så jag bestämmde mig för att ignorera dig istället...." han tystnade när vår musiklärare kom in i rummet. Han gav mig en blick innan han riktade all hans uppmärksammhet mot läraren.



"Hope!" Love ropade efter mig när jag gick längst korridoren till lunchen. Jag suckade, jag ville så gärna förlåta Love så snabbt! Men efter allt det han har gjort mot mig, all den fysiska smärtan var fortfarande stor. Och att han var svartsjukt på Justin. Var kom det ifrån?!
"Hope!" han tog tag i min handled. Jag suckade och knep ihåg ögonen.
"Vad?" fråga jag med gråten i halsen. Han ställde sig framför mig.
"Snälla förlåt mig Hope! Snälla!" han kollade bedjande på mig.
"Love, jag vill inget annat än att förlåta dig! Du är den ändå kompisen jag har! Men allt det du har gjort mot mig, skitigt i mig när jag behövde dig som mest! Behandlat mig som luft! Du förstår inte hur ont det gjorde i mig både psykiskt och fysiskt. Det du gjorde tar ett tag att hela, eller vad man säger. Men det gör ont. Ont som fan!" tårarna rann ner för mina kinder.



Förlåt om det finns stavfel, som somsagt jag kan knappt skriva med min vänstra hand, pekar med långfingret.
får ta av stygnen om 10 dagar, shiet vad länge!! -.-'  
hahah! ;)
Men TACK hade besöksrekord igår! :') NI ÄR BÄST!

Kommentera lovelies!

kissesღ

Tack!


Tack så mycket! :')
Ni - alla mina underbara läsare - betyder mycket för mig! Just nu sitter jag nästa novell och tack vare er vet jag att den kommer vara den bästa novellen jag har skrivit för alla de kommentarerna!
De taggade mig till att börja med nya ideér och karaktärer. Det är otroligt kul var gång! :)
Och ja såklart så kommer jag skriva klart My mysterious boy! Jag gillar den novellen, haha! Men den kommer vara klar om cirka två veckor! :)
Och, jag hoppas att ni är taggade tills den 17nde? Fem dagar kvar, då har jag haft mybieberstory.blogg.se i 1 år! Helt sjukt! :o

Del 39 är under detta!

ღ My mysterious boy ❤ Part 39

Love's perspektiv

Var dag som gick, var dag som jag inte var med Hope var ett rent helvete. Jag hatar det!
Men, jag har mina anledningar. Anledningar som är så tramsiga så det finns inte. Och den anledningen heter svartsjuka. Ja, jag är så svartsjuk på Justin så det finns inte. Jag hade sett det hela tiden på Hope att hon gillade honom. Men jag hade inte velat erkänna det för mig själv. Sen när jag såg dem hemma hos henne. Och ja, på stranden. Ja då sprack allt för mig. Jag har varit djupt förälskad i Hope i flera år. Aldrig vågat säga det, aldrig vågat ge henne en hint om det. Och nu, nu när hon är tillsammans med honom kommer hon aldrig kolla på mig på det sättet. Inte heller efter allt det som jag har gjort. Alla de taskiga sakerna de personerna som jag hänger med har sagt till henne. När vi skrattade om alla möjliga taskiga saker. Så är det att vara i de populära gänget. Men kränkar alla som inte är lika 'bra' som man själv är. Och jag är så trött på alt det.



Hope's perspektiv

De vill göra en låt av min sång! De vill göra en låt av min sång!
Den meningen åkte omkring i mitt huvud. Jag var helt chokad. Tydligen hade Scooter gillat låten. Och Justin hade älskat det. Chris hade också gillat den.

Justin stod till och med inne i studion och provsjöng till låten. Eftersom jag inte hade någon melodi till låten visste jag ju inte hur den skulle vara. Långsam, snabb, mitt i mellan? Men jag skulle satsa på ett den blev långsam. Den lät bäst så med Justins röst. Men rös till det!

"But It was all just a night mare.
All just a night mare."

De var de sista orden i själva låten. Scooter kom fram till mig.
"Är du säker på att det är okej att vi använder låten? Jag ringde L.A Ried och sa att vi hade hittat en låt som denna. Och han lyssnade nu precis på medans Justin söng den. Han gillade den verkligen! Men, om du är så att vi får använda låten ville Ried ge dig erm.. något som tack." sa han och kliade sig i nacken när han sa det där sista.
"Vad?" frågade jag förvånat. Jag hade inte behövt något. Det är bara så.. mycket att ta in. Några som håller på med så stora artister gillar min låt.
"Jo, han vill ge dig pengar.. eller om du vill ha något annat?" Scooter kollade frågandes på mig. Jag skakade på huvuet. "Nej, jag behöver inget! Det är lugnt!" sa jag med en lugn röst "det är bara kul att ni vill använda låten! Så gör det! Jag hade ändå bara skitigt i den så!"



Är det bara jag som tycker att novellen inte ärlika bra längre? hmm..

förlåt för att jag inte skrev igår, va med kompis hela dagen och kvällen så jag orkade inte skriva när jag kom hem.

kissesღ
(ni behöver inte kommentera, delen blev ju inte ens bra! helt klart sämsta delen ever!!)

ღ My mysterious boy ❤ Part 38

"Okey, ska vi börja?" Scotter reste sig upp. Justin nickade, samma med Chris.
"Kom!" Justin tog min hand och vi gick ingenom en tilll dörr. Dörren ledde till själva studion. Med alla knappar som fanns överallt på borden, studion som var bakom glasfönstret och micken innut i. Jag har alltid drömmt om att vara i en studio. Men den drömmen hade jag nästan glömt bort, i allt som har hänt de senaste månaderna.
Från när jag och Justin började smsa till mamma dog, till Love slutade prata med mig och när jag och Justin blev tillsammans. Det är ändå sjukt så mycket som kan hända på 4 månader. Ja, 4 månader! Helt sjukt när man tänker på det.
Mitt tänkande avbröts när Justins röst strömmade ut. Jag vände blicken från golvet till honom. Han såg ut att riktigt trivas där bakom.



Jag kollade på den låten jag hade gjort.
Den var långt ifrån lika bra som den Justin hade sjungit några gånger nu. Jag hade dels fått reda på att den skulle vara med i hans nästa album. Hans fans kommer bli som galna!

"Sweet dream was you're last words to me.
But sweet, no, it was not sweet.
You made me feel,
Like I was so special.
You made me feel,
Like I was someone. But it all was a lie.
It all was a true nightmare."

Refrängen var inte den bästa. Men ja, jag är ändå rätt stolt över den. Min ända låt jag någonsinn har skrivit. Och ja, för er som undrar började jag på en helt annan. Men blev inte nöjd så jag gjorde om den.
"Hope?" jag hoppade till och klickade på låsknappen.
"Yep?" frågade jag Justin.
"Vad tyckte du om låten?" frågade han mig medans han satte sig ner brevid mig.
"Den var riktigt bra!" svarade jag honom ärligt. Han log stort mot mig.
"Erm Justin? Vart är toan?" frågade jag honom sedan. Han log smått mot mig och pekade på en annan dörr. Jag nickade, la ifrån mig min mobil och ja gick på toa.



Jag släppte ner mitt hår medans jag var på toa. Det började bli lite längre. Jag kollade mig i speglen. Och suckade sedan, jag skakade på huvudet och gick ut. Justin satt på samma plats som jag lämnade honom. Fast nu med min mobil i handen.
"Vad gör du?" frågade jag nyfiket. Justin rykte till och kollade ursäktande på mig, "förlåt du kanske inte ville att jag skulle läsa..?" sa han osäkert och gav mig min mobil. Jag kollade på vad han hade läst. Jag stelnade till lite när jag såg att han hade läst sången jag hade skrivit. Jag svalnde innan jag kollade på Justin. Han kollade försiktigt på mig.
"Bara så du vet var det riktigt bra! Den borde vara en låt som alla kan höra. Inte bara du!" sa han och kollade lite säkrare på mig en stund därefter. Jag höjde mina ögonbryn.
"Verkligen?" frågade jag och satte mig ner brevid Justin. Han nickade och kollade sedan på Scooter innan han kollade tillbaks på mig.
"Får jag visa den för Scooter?" frågade han. Jag kollade osäkert på min mobil innan jag nickade försiktigt och räckte honom mobilen.


dam dam daaam, hahah! Kände för att skriva så :')
nej men slutet jag egentligen skulle ha haft funkar inte längre, men nu har jag kommit på ett nytt!
erm.. novellen kommer vara slut om kanske 2 veckor? hur många delar det är kvar vet jag inte. Men det är nog mer än 15 i alla fall! :)
kommentera nu snälla söta?

kissesღ

ღ My mysterious boy ❤ Part 37

"Klar!" sa jag och log stort mot honom. Han kollade på mig, från top till tå.
"Bra, och du ser fantastisk ut!" sa han. Reste sig upp och kysste mig. Jag log mot hans läppar.
Han släppte taget om mig lite och sa, "ska vi åka? Det gör inget om vi kommer lite tidigare. Då kan vi ju bara prata med Usher och jag tror att Chris också kommer att vara där!" Justin rykte på axlarna. Jag gapade, "Chris som i Chris Brown?" frågade jag honom. Han nickade med ett leénde på läpparna, "gillar du hans musik eller?" frågade han. Jag nickade och stängde munnen.
"Jag älskar verkligen hans musik! Och jag gillar eran duett också!" sa jag när jag hade lugnat mig lite.
"Tack, antar jag.." sa Justi och gjorde någon slags grimas. Jag kunde inte låta bli att skratta.



"Så, ska vi köra?" frågade Justin mig. Jag nickade, drog på mig mina converse och skinjacka. Justin hade tagit på sig sina Supras. De är riktigt snygga! Jag måste ta och skaffa ett par sådanna. 
"Jag smsade Chris och frågade om han skulle vara där.." började Justin men jag avbröt honom, "har di CHRAS BROWNS nummer?" frågade jag lite för högt. 
"Haha, ja! Men han kommer! Försök att vara.. erm hur ska man säga det lugn?" han skrattade till. Jag lipade mig honom innan jag vände blicken mot vägen igen.  
Efter cirka en kvart kom vi fram till studion. Den låg i utkanten av Dalas.
"ÄR du redo?" frågade jag honom. Han höjde ögonbrynen, "det är nog jag som ska säga det till dig!" jag lipade ännu en gång mot honom.
Vi gick in, sedan svängde vi till höger. Det fanns dörren på både vänster och höger sida. Alla med olika "Studios" från "Studio A" till "Studio M" var på denna våningen sa Justin.
"Okej, här är det!" sa Justin och stannade utanför studio F. Jag nickade, han gjorde en gest men handen som visade att jag skulle gå in.
Jag kollade upp ifrån dörren. Där stod - precis som Justin hde sagt - Chris och Usher och pratade med en annan man. Som var lite kortare och hade brunt hår.
Jag kände hur Justin gick bakom mig.
"Heeey, boys!" sa han och sträckte fram sin knytnäve. De gjorde någon slags handslag alla tre innan Justin vände sig mot mig.




"Detta är Hope! Hope, Usher, Chris och min manager Scooter!" han pekade på dem när han sa deras namn. Jag nickade, "hej!" sa jag lite blygt.
"Hej Hope!" sa de i kör. Jag log lite. Kunde inte slita blicken från Chris. Detta var en dag jag sent kommer glömma! Men jag får inte vara så konstig, som Justin sa.


Kommentera för meeeer! :)
Klarar ni 10 igen eller?

Och jag har en fråga, till nästa novell:
vill ni ha den liksom riktigt detaljerad? Jag har läst en novell där fyra dagar var cirka 40-50 delar. Den tyckte jag var riktigt bra! Men ja, tycker ni jag ska börja skriva mer detaljer i min novell? Så kanske en dag är flera delar? Som jag skriver ju inte så detaljerat men ändå inte för lite detaljer enligt mig. Men det är ni som bestämmer! Och om man vill ha att den blir mer detaljerad koanske det också blir fler delar? hm.. Men om ungefär hälften tycker en sak och andra hälften den andra saken tar jag någon mit emellan.
Hoppas ni förstår! :)

kissesღ


ღ My mysterious boy ❤ Part 36

"Love, kan du gå?!" frågade jag irriterat.
"Ja, snälla? Kan jag få gå så ni kan hålla på att.. göra det ni gjorde innan jag kom." han kollade en sista gång på Justin innan han vände sig om och gick. Jag härde ytterdörren smällas igen. Jag tog ett djupt andetag och kramade om Justin.
"Glöm han nu, nu äter vi istället!" sa Justin. Jag nickade och släppte taget om honom.
Jag satte mig och började äta på min macka. Justin gjorde detsamma.
"Så, vad vill gu göra idag?" frågade jag honom. Han kollade på mig med ett leénde på läpparna. "Vad?" frågade jag.
"Jo, Scooter ville att jag skulle åka till studion. Jag ska släppa ett till album, fast nästa år då. Den ska hete 'Believe' så, jag undrar om du kanske vill följa med till studion? Scooter bokade en studio här i Texas." han kollade frågandes på mig. Jag nickade med ett stort leénde på läpparna.
"Okey, vi skulle vara där vid ett." Jag kollade på klockan, halv tolv.
"Jag ska duscha. Kolla du på tven så länge!" jag åt upp min macka fortare än vad jag har gjort innan medans jag sprang upp till duschen. Jag hörde Justin skratta bakom mig. Jag log lite för mig själv, inget sånt här 'ovanligt' har hänt mig på flera år. Jag har bara varit hemma eller i skolan.
När jag hade duschat sprang jag till garderoben, tog fram ett par ljusa jeans och någon slags brun kofta. Under koftan hade jag ett vitt linne. Jag fönade mitt hår också, innan jag drog på lite maskara. Sedan var jag klar.
Jag gick ner - lite längsammare - till Justin.

Håller på med en sak... ni får inte veta vad men har hållt på med det  kanske.. en och en halv timme men det blir aldrig bra xd
haha , jaja får fortsätta nu!
tack för kommentarerna!
kommentera nu super mycket så jag blir taggade imorgon för att skriva en lång! :)

kissesღ

ღ My mysterious boy ❤ Part 35

Justin drog med mig till sängen och satt mig i den, han satt sig brevid.
"Du kan berätta allt för mig!" sa han och kollade in i mina ögon. Jag kollade ner på mina händer innan jag tog ett djut andetag och började prata.
"Allt började nog med att Love, min ända vän slutade vara med mig. Jag kände mig, obetydlig. Som om ingen brydde sig om mig. Och sen när pappa fick tjej. Som hatar mig, blev det ännu värre. Hon kollade mig obetydlig. Hon sa att jag lika väl kan dra för ingen hade brytt sig. Så jag kände det så också. Jag känner mig ful, ja allt. Så, jag böjade skära mig. Alla säger att det gör allt bättre. Som om det gör så man känner sig bättre. Men inte för mig. Jag kände mig fortfarande värdelös! men ändå kände man en kik var gång jag hade skärt mig." jag slutade. Tårarna rann ner för mina kinder. Jag kollade föriktigt på Justin, han tog tag i mina händer och vände på mig så jag kollade in i hans ögon.
"Hope, du är den personen jag skue ha gjort vad som helst för. Du betyder så himmla mycket för mig! Du är också den vackraste tjejen jag någonsinn har sett!
Säg aldirg igen att du inte betyder något. För det har du så fel på! Du är så jäkla underbar!" han kollade djupt in i mina ögon. Kännslan innom mig var oslagbar. Den bästa kännslan i världen.
"Hope.." började Justin medans hans blick ändrades, nu glittrade den och något annat.. lycka? Avbildades i hans ögon. "Du är den mest underbara tjejen jag någonsinn har träffat! Och jag är så otroligt glad att jag kan kalla dig min tjej! Och, jag är ännu lyckligare över att jag kan säga detta och att verkligen veta att jag menar det!" han tog en paus till, jag kollade undrande på han. Jag kände fjärilarna i magen, skulle han säga de orden?
"Hope, jag älskar dig!" han kollade mig djupt in i ögonen. Lyckan, och den dära underbara kännslan bubblade i mig. Justin, killen i mina drömmar. Killen som jag är riktigt förbannat förälskad i sa det tre mest betydelsefulla orden till mig.
"Jag älskar dig med!" sa jag. Kännslan innut i mig... en kännsla jag aldrig känt förrut. Jag visst inte exact vad det var för kännsla. Men jag känner på mig att det är såhär det känns att vara riktigt kär.



Jag kollade på klockan som hängde på en av väggarna. Den var halv 11. Lika bra att skippa skolan idag, ingen skulle ändå inte märka det.
"Ska vi äta? Du måste vara riktigt hungrid!" frågade jag Justin. Som svar hörde jag hur det kurrade i hans mage. Jag skrattade till lite och reste mig stelt upp från sängen. Vi hade suttit och pratat ett tag om allt förrutom mina armar.
Vi skulle precis ta fram något att äta när det knackade på dörren.
"Välj du något du vill äta, kommer snart!" sa jag till Justin och pussade han snabbt på kinden innan jag gick för att öppna. Jag suckade när jag kom på att jag bara hade en hoodie på mig. Men, men. Den som är där ute får väl skylla sig själv för att den knackade på.
Jag höjde ögonbrynen när jag såg vem som stod utanför.
"Vad vill du?" frågade jag drygt.
"Rektorn tvingade mig att leta upp dig." svarade Love minst lika drygt.
"Okey, nu har du hittat mig! Hejdå." jag skulle precis stänga dörren när han satte foten för.
"Jag är inte klar!" sa han och gick förbi mig. Jag suckade och vände mig om.
"Du är inte ensam hemma va?" frågade Love medans han gick mot köket.
"Nej det är hon inte!" Justins röst. Jag gick lite fortare så jag kom föra Love till köket. Justin tog sin ena arm om min midja.
"Så, Justin Bieber va?" sa Love när han såg oss stå där. Han kollade på Justin med en mördisk blick.
"Det är mitt namn ja, och ditt?" frågade Justin hårt. Han visste nog att det var Love. Men han var nog inte helt säker.
"Love." svarade Love kort.



kommentera för meeeer! ;)
klarar ni 13?

kissesღ

Tidigare inlägg
RSS 2.0