-Tack för idag, och igår, tack för allt, sa jag innan jag gick ut.
-Allt för dig!, sa han.
Jag öppnad dörren och skulle precis gå ut när Justin drog lätt i min arm, jag vände mig om och kände hans läppar mot mina. Den perfekta kännslan i hela vida världen!


Jag gick in, det först Mara sa var:
-Var i hela friden har du varit?
-Hej på dig med, sa jag lite surt.
-Svara på frågan!
-Hos Justin!
-Och vad har du gjort där?
-Vafan, lägg dig i, fråste jag åt henne och började hå till trappan.
-Nelly, kom tillbaka NU!, sa Mara strängt.
-Fan, lägg dig i, du är inte min mamma, sa jag och sprang upp till mitt rum och låse.
Jag vet att jag överdrev, men jag blev bara irriterad! Jag gick till sängen och la mig ner och bara tänkte, jag tänkte på mamma och pappa. Jag vönde mig till sidan och tog fram ett foto på dom, mamma såg så lycklig ut. Hennes lockiga blonda hår lös i solen, medans pappas bruna och raka hår bara var där. Dom var heeelt olika, men ändå perfekta för varandra. Jag hade aldrig träffat mamma, vilket jag är riktigt ledsen över. Hon verkar så snäll och rolig. Jag kände hur en tår föll ner för min kind, jag tårkade snabbt bort den och tänkte på den dagen då pappa dog.

(2007 13 Juli dagen då Nellys pappa dog)

-Nelly, jag åker till bowling hallen, vill du följa med?, hörde jag pappa kalla.
-Kommer, sa jag. Jag tog på mig och gick ner.
Pappa gick ut sålänge medans jag drog på mig skor. Sommarlovet var på förfullt och jag skulle träffa Sofie nästa dag. Vi åkte till bowling hallen och bowlade precis som vilken annan lördag som helst.
Påvägen hem, åkte vi och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag såg en sak tanför fönstret och såklart så osmart som jag var sa jag till pappa att han var tvungen att titta dit, pappa tittade och sen hörde jag att någon tutade innan allt blev svart. Jag vaknade och hörde 'pip' ljudet. Jag öppnade ögonen försiktit och tittade mig omkring, jag såg möbler några apparater och Mara.
-Mara, viskade jag. Jag hade otroligt ont i huvet och ena benet värkte.
-Nelly, o tack gode gud, du lever, sa hon och kramade försiktit mig.
-Vad hände, viskade jag.
-Du och din pappa krockade, du bröt ena benet och fick hjärnskakning tack och log inget allvarligare! Men din pappa därimot han.. han klara sig inte.
När hon sa dom fyra ynka orden var dom som om världen bara stannade, pappa var borta. Jag skulle aldrig få höra hans skratt mer, tack vare att jag är så klumpig och visar han saker när han kör...

(tillbaka till dagen innan vi spolade tillbaka i tiden)

*Knack knack*
Jag vaknade ur mina tankar när Mara knackade på dörren.
-Vad vill du?, frågade jag.
-Prata, sa hon och gick in och satte sig på min säng.
-Nelly, jag vet att jag aldrig kommer vara din mamma. Men jag msåte försöka vara en bra ansvarig för dig, jag vill att du ska bli nåt bra när du växer upp, inte jobba i en mataffär/tidningsbud bara för min inte konsentrerade sig på skolan utan på killar istället, för det är precis så som jag har gjort och jag vill inte att du ska gå i samma öde som jag!
-Okej, sa jag. För ledsen för att prata, men jag förstod henne 100%.

---

Bra/Dåligt?
Jag vill veeeta :D
7 kommentarer som vanligt ;P
// linnea