Jag vet inte var jag sprang, men fort gick det. Jag hörde någon bakom mig men fortsatte springa.

Jag satnnade vid en återvändsgränd, satte mig ner på market och grät. Fast jag var full - ja lite i alla fall - viste jag att detta inte ksulle sluta bra!

Helst plötsligt hörde jag steg, jag tittde upp och såg killlen som hade kysst mig stå där.

- Vad vill du? frågade jag surt.

- Ta hem dig oskadd, kom här så ska jag ta dig hem. Han kom närmare och sträckte fram en hand.

Jag tog tag i handen och han lyfte mig upp från marken, för en sekund snurrade allting.

- Var bor dudå? frågade han vänligt.

- Erm... jag sa addresen till hotellet.

Han nickade.

- Och jag heter Lucas, sa han när vi kom fram till en vit bil. Han tog fram builnycklar och tryckte på knappen så bilen låstes upp.

- Nelly, svarade jag och satte mig ner.

Han nickade, innan jag hann göra något somnade jag.

Jag vaknade av min mobil signal. Jag öppnade ögonen, jag la i min säng. Huvudvärken kom såfort jag reste på mig. Mobilen la på mitt sängbord, jag gick dit och öppnade smset.

Smset var från Justin...

Fan, Ryan hade sagt det till han, kyssen. Fan! Jag slängde ut mobilen ur fönstret i hopp om att den inte skulle funka när jag letade upp den. Det la en lapp också på skrivbordet, på lappen stog det;

Juste, killen som förstörde mitt liv, skulle jag ge han en chans? Vi kunde ju bli kompisar, men... Jag måste prata med Emmy om detta! Klockan var 12, hon borde vara vaken. Annars vaknar hon. Jag slog in hennes nummer, hon svarade redan efter 5 toner.

- Emmy?

- Emmy, det är Nelly, sa jag tyst för att inte väcka tjejerna.

- Jaha, hej!

- Har han sakt?

- Ja, hur kunde du?

- Jag var full, och det var han som gjorde det... Jag vill spola tillbaka tiden så jag inte ens skulle titta på han.

- Okej, men det måste du säga till Justin. Han är verkligen ledsen, han är här i Atlanta, han är inte den justin man är van att se.

- Fan, mumlade jag.

- Du han kommer nu, vill du prata med han?

- Okej, jag hörde att hon pratade med han, först hörde jag at han sa "Nä, glöm att jag pratar med henne" sen gav han sig och svarade:

- Du ville mig nåt? i en ton som jag aldrig hört han prata i förrut.

- Erm, jag vet att jag inte kan göra någonting för att du ska bli glad eller kunna lita på mig igen, men förlåt, jag var full och visste inte vad jag gjorde...

- Men du gjorde det, sa han och la på.

---

Helt klart den sämsta delen jag någonsin har skrivit! Sorry för det!