Hope's perspektiv

Det första jag tänkte på, på morgonen var Justin. Det sista jag tänkte innan jag somnade var Justin, det som jag tränkte på medans jag var vaken var Justin. Justin, Justin, Justin!
Men liksom, tänk från mitt perspektiv nu:
Han är helt underbart snäll, underbar, snygg, rolig, han får mig att le fast jag är ledsen. Han får mig att må bra!
Som i en av Justins låtar, U smile I smile!


"He makes me smile, even if i feel like crap..."

Jag har sagt det innan och jag kommer säkert säga det igen, jag får inte falla för honom. Jag litar inte på den kännslan!

Justin's prespektiv

Dessa timmarna jag har varit vaken har jag tänkt på Hope. Igår, på cafeét tog jag en bild på henne. Hon är så vacker! Hennes leénde...
Jag har aldrig tänkt såhär om en tjej innan. Visst, jag var ju tillsammans med Caitlin ett tag. Fast det var ju flera år sedan. Men när jag var tillsammans med henne kände jag inte likadant som jag känner med Hope fast vi inte är tillsammans. Jag är förvirrad!
Jag tog min mobil och skickade iväg ett sms till Hope. Hon svarade snabbt, YES! Jag drog på mig ett par jeans och en vanligt vit t-shirt innan jag sa till Kenny att jag skulle till Hope. Han sa 'ok men kom inte hem försent!' jag svarade, 'jaja!' fast jag lyssnade kanppt på vad han sa. Jag var för glad för det, jag skulle träfa Hope igen. Fast det bara var igår vi hade träffats igår saknade jag henne! Det var sjukt, sjukt underbart!
Jag klickade in ännu ett gång på smset, läste hennes adress innan jag åkte med snabb fart dit. När jag kom fram hoppade jag ur bilen och knackade på dörren.

Hope's perspektiv

Jag hörde någon - förmiodligen Justin - knacka på dörren. Med ett leénde öppnade jag. Justins ögon mötte mina, lika fina som igår.
"Hej!" sa han och log stor mog mig, "hej Justin!" svarade jag han. Han kramade om mig, han luktade gott. Som vanilj och någon annan lukt. Hans omfammning var också mjuk och trygg.
"Kom in!" sa jag och skrattade till lite när vi hade släppt varandra. Justin gjorde som jag sa. Han kollade sig omkring, detta var första gången han var här, jag hoppas att det inte var den sista!
När jag hade visat han runt om i huset slängde han sig i min säng, jag skrattade lite åt honom innan jag satte mig brevid han. Han kollade djupt in i mina ögon med ett litet leénde på läpparna.
"Du har så fina ögon, hela du är fin!"



Jag rodnade, såklart. Justin skrattade sitt hesa skratt. "Du rodnar!" sa han och kramade om mig. "Du är för fin , för vacker, för underbar!" viskade han i mitt öra. Fjärilarna i magen blev som galna, nej Hope du får inte falla för honom! NEJ HOPE!

---

fick skriva om delen... hehe!
hoppas ni gillade delen i alla fall!
kommentera för mer!

kissesღ