"Hope, är du hä..." pappa kom intrusande in i mitt rum, "oj förlåt!" sa han när han såg mig och Justin. Jag kollade generat på pappa. "Jag ska nog.. hm gå nu" sa pappa innan han gick ut ur rummet igen.

*

"Jag ska hem på Söndag.." sa Justin några timmer senare. Jag kollade chokat på han, "redan?" han nickade. Jag kollade bort från hans ögon. Smärtan innut i mig kom. Justin betydde redan mycket för mig. Det känns som om jag har kännt han i flera år, inte bara i tre dagar!  Men jag måste fixa det, jag fixar det för Justin. Det ingår i hans liv av åka iväg. Det var en del av Justin som jag var tvungen att acceptera.
"Var ska du åka?" frågade jag han. Han kollade på mig med lycka i ögonen, han trodde kanske att jag skulle bli sur? Eller ledsen på han. Men nej. "Först ska jag till LA igen, sen till Canada, dit jag bor. Och efter det ska jag fråga Scooter om jag inte kan ha de dära jullovet som jag ska ha här isället.." ett leénde kom till mina läppar, "varför här?" frågade jag. Han log stort mot mig men svarade inte.



"Vill du se på film?" frågade jag han. Vi var fortfarande vakna och klockan närmade sig två på natten. Han nickade, jag reste mig upp ur det varma sängen. Jag kollade bland alla filmer jag hade under tven. Jag valde Eclipse. Innan när den första filmen kom ut, Twilight, var jag ett stort fan av de. Men nu gillar jag bara filmerna och bökerna.
"Team Jacob, eller Team Edward?" frågade jag Justin när jag satte mig ner i soffan igen. Han flinade innan han sa, "Team Bieber!" jag himlade med ögonen, "ego.." mummlade jag innan jag la min uppmärksamhet på filmen.
Jag kunde känna Justins andetag. Luka hans lukt och känna värmen ifrån hans kropp. Det gick verkligen inte att konsentrera sig på filmen med han så nära! Han verkade vara inne i filmen, han märkte nog inte ens att jag kollade på han ibland.. eller hela tiden. Hans ögon blänkte fast det ar mörkt i nästan hela rummet. Det var bara skenet från tven som lös upp rummet.

*

Jag öppnade mina ögon. Ljuset bländade mig, men det ända jag kunde tänka på var personen som la breivd mig i sängen. Han hade armen runt mig, med mening eller bara ren tillfällighet?
Hur mycket jag än hatar det, hur mycket jag än inte vill erkänna det för mig själv har jag fallit gör Justin. Fallit riktigt jävla mycket!
Men vad är kärlek egentligen? En lek? En dröm som kom sann? En förbannelse?



Jag är fortfarande rädd för att jag inte kommer få några kännslor besvarade av Justin. Liksom, han är ju Justin Bieber! Han kan få vem han vill medans jag är Hope Parker. En värdelös tjej från Texas.

*

"Möt mig utanför mitt hotell klockan åtta ikväll?" frågade Justin mig. Jag nickade, han log innan han kramade mig och jag ut till hans bil. Klockan var nu kanske ett, pappa var på jobbet antar jag. Love kommer hem imorgon! Han har missat mycket, Justin åker hem i övermorgon.

kommentera för mer!

kissesღ