"Tror du på kärlek vid första ögonkastet?" frågan Justin ställde mig förvånade mig. Jag kollade upp på han, "ja det gör jag faktiskt! Gör du?" svarade jag han.  "Jag börjar tro på det nu ja." svarade han medans hans ögon glimmade till. Pirret i magen, check.



Solen var nu nere, Justin hade taigt med sig ljus. Så de var det ända ljuset vi hade. De ända ljudet som hördes var vattets porl, fårglarna sjäng lite då och då fast klockan började bli rätt sent. Våra andetag hördes också. Jag märkte att Justin kollade på mig i ögonvrån. Han såg ut att fundera på en sak, han öppnade munnen för att säga något. Men stängde den igen, han såg tveksammt ner på sina händer han hade i knät.
"Vad är det? Du värkar tänka på mycket!" sa jag till Justin. Han lyfte upp sin blick, hans ögon blänkte fortfarande. "Ja, det finns en sak som jag har tänkt på ett tag..." började han innan han tvekade igen. Jag blev bara mer och mer nyfiken för var sekund som gick om vad det var.

Justin's perspektiv

Skulle jag beskriva mina kännslor för Hope? Jag måste säga det, jag kan inte hålla det innom mig längre. Jag kollade in i hennes bruna ögon. De glittrade i ljuset av ljusen.
"...det finns en sak jag har tänkt på ett tag..." sa jag igen. Hope såg mer och mer nyfiken ut, men ändå orolig. Som om det skulle vara något dåligt jag skulle säga.
"Jo, det finns en tjej. Hon är verkligen underbar, och jag gillar henne riktigt mycket. Men jag vet inte hur jag ska säga det till henne!"

Hope's perspektiv

"Jo, det finns en tjej. Hon är verkligen underbar, och jag gillar henne riktigt mycket. Men jag vet inte hur jag ska säga det till henne!" jag kännde besvikelsen kommer över mig. Fan, han gillade någon annan.
Jag klistrade fast ett fejkat leénde på mina läppar, "men vad kul Justin!" sa jag.
"Hur tycker du jag ska säga det till henne?" frågade han mig. Jag tänkte efter ett tag innan jag svarade, "jag har alltid velat att en kille skulle säga att han gillade mig i månskenet. Att han skulle göra den tiden speciel för mig.." jag tänkte bort till mina tankar jag har haft runt det. Det var verkligen en dröm som aldrig kommer gå i uppfyllelse.
Justin nickade åt mitt svar innan han kollade upp mot himmlen. "Kom!" sa han och tog tag i min hand. Jag reste mig och följde efter Justin. Han drog med mig längst den lilla stranden som var här.
Justin ställde sig framför mig, han tog tag i både mina händer och kollade rakt in i mina ögon. Månens ljussken lös upp Justins ansikte. Han tog ett djupt andetag innan han sa:
"Hope Parker, ända sedan jag såg dig där på lunchstället vi var på har jag varit fast för dig. Jag blev genast fast för dig, jag kan inte sluta tänka på dig. Ditt leénde är fastbrännt bakom mina ögonlock. Det jag egentligen vil få fram är, Hope, jag är riktigt, riktigt kär i dig!"