Jag sa hejdå till Love, klockan hade blivit halv tre och han behövde komma hem. Han var ju rätt trött efter resan. Imorgon, eller nej jag menar senare idag ska jag till Justin igen.

Jag kände redan smärtan, vi skulle säga hejdå eftersom han skulle åka på natten. Vid fyra på natten eller något vid den tiden.

*

Med en sista titt i speglen gick jag ner för att ta på mina converse och ta min väska. Med snabba steg var jag framme vid bilden, ja jag hade körkort. Jag körde inte ofta, men i nödfall gick det. I usa fick man ju ta körkort när man var 16.

Rum 435, Justins rum. Jag knackade, fotsteg hördes sen öppnades dörren. Justins ansikte fyllde min syn, han gav mig en kram innan han släppte in mig.

"Hej beautiful!" sa han och pussade mig på  kinden.

"Hola Justin!" svarade jag han och pussade han snabbt på läpparna. "Hey, jag var inte klar?!" sa han innan han pressade sina läppar mot mina igen. "Och sen när kan du spanska?!" frågade han mig efter kyssen. Jag flinade bara mot han.

*

Jag la på Justins bröst i hans säng. Han ströck sin hand på mitt hår, jag kunde höra hans hjärtslag.

"Hör du det?" frågade han mig. "Hör vad?!" frågade jag han förvirrat medans jag reste mig upp lite så jag kunde kolla in i hans ögon. Han tog min hand och satte den ovanför hans hjärta.

"De slår för dig!" sa han. Mitt hjärta slog över ett slag. Han var för bra för att vara sant!

"Jag kan inte tro att, för mindre än en vecka sedan träffade jag dig. Och jag känner redan såhära. Hope, du är redan en stor del av mtt liv. Du betyder riktigt mycket för mig. Jag hoppas att fast jag ska bort imorgon kommer du inte glömma mig?"

Jag kollade på han, han var också en stor deel av mitt liv. Det kändes som om det hade varit månader istället för dagar han hade varit här med mig. Mina kännslor för honom var stora. Större än vad jag vågar erkänna för någon. Jag är fortfarande - och kommer nog alltid vara - lite rädd för kärleken. För i slutändan slutar allting ändå dåligt.

"Jag kommer aldrig glömma dig Justin, aldrig, kom ihåg det!" sa jag.

Klockan var nu kvart i 12, Scooter - Justin manager - hade ringt Justin och sagt att de kom för att hämta han lite över 12.

"Justin hade packat sina väskor, fixat ny outfit för en flygtur. Han stod nu i hallen med mig i hans famn. Justin var nästan ett helt huvud längre än mig. Nästan.

Jag kände hur saknaden redan kom till mig, men jag skulle vara stark. Stark för Justin skull. Detta är hans liv, jag måste acceptera det.

"Vi ses om en månad!" viskade Justin mot mitt hår medans han kramade om mig hårdare.

"Lycka till på alla konserter och saker du ska göra!" sa jag. Jag kände hur han nickade.

"Men, om en vecka har jag kanske en överraskning till dig. Kanske!" Jag undrade genast vad det var. Jag gillar inte hemligheter. Det knackade på dörren, Justin suckade och släppte taget om mig. Han öppnade, Kenny - som jag nu vvisste var hans livvakt - sa att han var tvungen att komma ner om fem minuter. Justin mimmlade ett svar innan han smällde igen dörren framför Kenny ansikte.

Han vände sig om så att hans ansikte var mot mitt, hans läppar var mot mina.

Han kollade in i mina ögon, jag såg smärtan i de, han ville nog inte lämmna mig, så mycket som jag inte ville lämmna honom. Men som sagt, det var en del av hans liv. Utan den delen hade han kanske inte varit samma underbara person som han är nu.

"Han ssmekte mig på kinden innan han tog sina saker och gick.