Skola.
Love var på gott humör idag, jag var på... lite mindre bra humör. Jag hade knappt kunnat sova inatt. Justin hade varit i mina tankar hela natten.
"Kom igen Hope, var inte så deppig!" sa Love. Det hade precis ringt ut till nästa lektion. Den sista och värsta, historia.
"Jaja, men du har väl också historia nu?" frågade jag han. Han suckade och skakade på huvudet, "lilla kära du, vi har håltimme så vi slutar nu!" jag blev genast på lite bättre humör.
"Bad memory!" mumlade jag. Han skrattade innan han sa, "följ med mig hem? Mamma är på jobbet och pappa i typ Tyskland eller något!" jag nickade tog ut min väska ur skåpet. "Lets go!" sa han när han hade tagit sin väska.

*

"Så, lite fler detaljer om The Biebs tack!" sa Love när vi satt och åt fattiga riddare. Jag kollade på han, "vad menar du?" frågade jag.
Han reste sig upp för att sen komma tillbaka med en tidning i handen, "detta menar jag!" han gav mig tidningen. Rubriken var "Bieber dejtar igen?!'' flera olika bilder på mig och han prydde också framsidan. När vi var på stranden, den kvällen han hade sagt att han gillade mig. Bild på när vi var i parken, när han var påväg upp till mitt hus.
"Oh.My.Gozh!" sa jag. Hur kan de hitta alla dessa bilderna?!
"Så, tell me, det måste ju va något eftersom ni är såhär tajta!" sa han och visade sina händer och pressade händerna så det inte fanns något utrymme kvar mellan de. Jag himlade med ögonen, Love kunde verkligen genomskåda mig, tyvärr! "Men det är inget!" sa jag. Det var ju nästan sant, vi var inte tillsammans, vi hade bra uttryckt vår kärlek till varandra. Stor skillnade om du frågar mig. "Kom igen! Jag må va en kille, men så dum är jag inte!" han började låta lite irriterad. Inte sur irriterad utan något annat.
När jag inte svarade suckade han, "du kommer säga det. Vänta bara!" sa han. Jag suckade och åt upp det sista av min fattiga riddare.

*

"Fan! Vi hade väl läxa till imorgon?!" utbrast Love. Jag kollade förvirrat på han, "nej?!" svarade jag han. Han kollade på mig, "säkert?" jag nickade. På det viset gillade jag skolan lite. Vi hade egentligen inte så mycket läxa som man kunde tro när man gick i High school.

*

"Vi ses imorgon!" Love kramade om mig innan jag fick hem. Det var ju nära och bra hem.
"Är det du Hope?" pappas röst ekade i huset. "Ja!" svarade jag enkelt, jag var besviken på pappa. Han hade inte varit hemma på hela natten. Han bara är borta mystiskt hela tiden, visst han jobbar ju, men det är något mer. Det vet jag, men han vägrar att erkänna det. Vilket stör mig.
"Kom till vardagsrummet!" sa han. Jag suckade, slängde ner väskan på golvet bland alla skor.
"Vad?!" frågade jag han irriterat. Pappa satt på soffan med sin mobil i handen. "Jo, som du har märkt är jag borta ganska mycket nu för tiden..." började han men jag avbröt han, "ganska?! Du är borta hela tiden pappa!" han kollade ner i marken. För någon månad sedan var pappa och jag som bästa kompisar, men ända sedan mamma blev värre var han hemma mindre. Och nu, när hon inte finns mer känns det som om han är bort så mycket som han bara kunde. För att slippa se alla minnen av henne.
"Låt mig förklara!" sa han och gjorde en gest med handen som betydde typ 'sitt.' Jag gjorde som han sa och satte mig på fåtöljen brevid soffan som pappa satt på.
"Prata på!" sa jag och kollade på han.