Pappa svarade inte, så jag gav upp suckade och kollade ut genom fönstret.
Jag har förändrats mycket på dessa två veckorna som har gått. Jag har blivit lyckligare, i alla fall när Justin är här. Jag är modigare och vågar stå för det jag vill. Jag vågar säga hur jag känner. Men jag har fortfarande samma oskyldiga plågan innut i mig. Jag ler, menar inte det, jag säger att allt är bra men innut i mig skriker jag 'döda mig! och gör det nu!'.



"Tack för att jag fick komma älskling!" sa Divan med hennes pipiga röst. Jag himmlade med ögonen, hennes fejk smile gjorde ont i ögonen så mycket som hon använder det.
Hon gick ut och jag suckade av lycka. "Äntligen är helvetet ute från huset!" tänkte jag för mig själv.
Utan att prata med pappa spreang jag upp till mitt rum och slängde mig i sängen. Jag drog upp min mobil ur fickan och klickade in på Justins twitter. Alla hans tweets fick mig på bättre humör. Jag klickade in på en länk som var där. Musiken startades.

"It's the most beautiful time of the year..."

Bara av att höra hans röst, och se hans leénde så lyckligt gjorde mig glad. I alla fall gladare än vad jag var för fem minuter sedan.

*

Lördag.
Idag skulle något bra hända, i alla fall bättre än vad de hade varit de senaste dagarna. Pappa var borta, på jobbat antar jag.
Love skulle komma hit om några minuter.
*Knack* *Knack*
När man talar om trollen.

"Hej hunny!" sa Love när jag öppnade dörren. "Hejhej!" svarade jag han. Han kom in och vi gick gensat till mitt rum. "Du, föråt för att jag inte har varit så mycket med dig denna veckan. Jag har... haft mycket att tänka på!" sa Love medans han satte sig i min säng. Själv satte jag mig på skrivbordsstolen.
"Tänkt på vad?" frågade jag han.

Love's prespektiv

Jag sa inte det riktigt själet till allt mitt tänkande, jag visste att det bara var slöseri med kännslor jag kommer slösa i sånna fall. Lika bra att ljuga, och berätta det sedan när jag är mer redo för det.