Cody hade sjungit några låtar för mig, jag får inte glömma att tacka Justin sedan för detta!

*

Skola igen, Love undvek mig mer nu än vad han gjorde förra veckan. Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte vara som alla andra, söta, snälla och underbara. Jag ville smälta in, men klart inte. Alla ser mig som en stor loser, jag har inga vänner, inget bra utseende inget!
Vad har jag gjort för att jag ska vara såhära. Helt obetydelselös. Ingen skulle märka om jag bara försvann en dag. Och om de gjorde det skulle de antagligen bara ha en fest för att alla slipper mig.
Skolan 'populära' och 'snygga' grupp kom emot mig i korridoren. Gruppens nya ledare Katy. Hon hade brunt långt hår, gröna ögon inramade i svart kajal och maskara.
Hon gick rakt in i mig när de gick förbi, "oj stod du där? Det var ju nästan som om du var osynlig!" jag himlade med ögonen. Hon har kört med den frasen i minst två år nu.
"Hellre osynlig än att vara dig!" svarade jag henne. Alla andra i den populära gänget gjorde ett 'oooh' ljud. Hon plutade med läpparna innan hon gick iväg.
Jag flinade mot de andra, jag var visst inte helt osynlig. Inte om man ska bli nertrampad i skiten.

*

Jag satt i cafet jag och Justin hade träffats på första gången. Jag kunde fortfarand komma ihåg vart ända ord vi sa till varandra.
Hoppas bara inte att han har hittat någon bättre än mig där ute i världen. Han var den ända som kunde få mig att le nu förtiden. Alla andra tror bara att jag är lycklig. Men egentligen mår jag skit. Allt är dåligt, jag är dålig, allt jag gör är dåligt.
Dåligt, dåligt, dåligt.
Demi lovatos låt skyscraper spelades i cafeet. Jag önskar att jag var lika stark som henne. Sket i vad alla andra tyckte, hon trivs med sig själv. Litar på sig själv. Mer än jag.

"Jag kommer till Texas imorgon. Hoppas du vill träffa mig!"

Det smset gjorde min dag. Jag knappade in ett snabbt svar. Jag lämnade cafeet med ett stort leende på läpparna.
Väl hemma drog jag fram en pan pizza ur frysen. Jag borde väl sluta äta helt så fet som jag börjar bli. Min magen plutar ju ut, usch!
Jag satte mig framför tven med pizzan och ett glas mjölk i handen.
Jag rykte till av min sms signal. Jag öppnade smset, "d..." var allt som stod. Eftersom det var från ett dolt nummer kunde jag inte svara eller få reda på vem det var som skickade det.
Jag la ifrån mig mobilen igen. Efter ett tag plingade den till igen, "ö..." jag skakade på huvudet, vad vill personen mig?! Jag behöver inte mer elände i mitt liv. Det räcker som det är nu.
"s..." jag klickade bort meddelanden lika fort som jag hade klickat in mig på det.

*

Jag hade fått fler sms under hela kvällen, men bara med en bokstav i vart meddelande. Blandannat 's,k,d,u,a' det bildade inget speciellt ord. Inget ord jag kunde komma fram till i alla fall.