Spänning steg innut i mig. Jag var på väg till stället jag och Justin skulle träffas. Jag var faktiskt inte nervös, som jag trodde jag skulle vara. Tvärt om, jag ville bara att det skulle hända!
När jag öppnade dörren plingde det till, här var inte alls många inne. Bara ett gammal par och någon man som satt med en dator i famnen. Sen, borta vid barstolarna vid kassan satt han. Justin.
Han hade inte sett mig än, eller han visste ju inte hur jag såg ut. Men ändå. Hans bruna lite ruffsiga hår, rosa läppar och fina ögon vändes mot mig.



Jag log provade mog han innan jag gick fram till han.
"Hope?" frågade han osäkert. Hans röst lät verkligen bättre i verkligheten. Inte för att han sjunger, men i alla typ intervjuer jag har sett - på mtv.
"Det är jag det!" svarade jag med ett leénde på läpparna. Han log stort mot mig innan han gjorde en rörelse med handen som bettyde något i stil med ' sätt dig '.

Justin's perspektiv

Vacker, det var det första som jag tänkte när jag såg henne. Hennes leénde blänkte, hennes ögon glittrade.
Hon kollade ner på bänken som var framför henne, här hon såg att jag kollade på hennelog hon och kollade på mig. Hennes hår hängde ner lite så jag tog bort det med handen. Hon log igen. Jag skrattade smått innan jag sa:
"Ska vi göra tio frågor?" hon kollade undrande på mig. "Vad är det?" frågade han generat. Jag kollade in i hennes bruna ögon, "man ställer varandra 10 lika frågor som man måste svara ärligt på." hon nickade. Jag skulle precis ställa min första fråga ner en tjej - som förmodligen var servetris - kom fram till oss och frågade om vi ville ha något.
Jag kollade på Hope, "en cola" sa hon. "Två!" inflikade jag innan hon gick igen.
Hope log mot mig när jag kollade på henne, hon var riktigt vacker. Det gick inte att undgå!
"Ska du börja ställa fråger eller?" frågade hon mig. Jag nickade med ännu ett leénde på mina läppar. Helt oförklarligt. Jag hade träffat denna tjejen för knappt fem minuter sedan, och jag kan knappt redan sluta le i hennes närhet.
"Hm..." började jag, jag hade två fråger jag absolut ville ställa henne. Men jag ville inte verka för på så jag började med en enklare fråga "var du glad, att både du och jag började prata med varandra?" okej, den frågan ville jag verkligen också veta svaret på. Men de andra två jag ville fråga var lite mer... speciella.
"Ja, det är jag!" svarade hon, "nu ska jag ställa en fråga!" sa hon sedan. Jag log ännu en gång mot henne. Hon tänkte ett tag innan hon sa:
"Hur är det att vara du? Alltså missförstå inte mig, jag tar inte dig som 'kändisen Justin Bieber' utan som den gulliga killen jag skickade meddelande till. Men det är ändå en fråga som jag har undrat på ett tag."
Jag visste att hon inte var den typen som brydde sig om att jag var killen med namnet Justin Bieber. Hon tog mig som precis någon annan kille, vliket jag ville. Jag log lite smått mot henne innan jag svarade:
"Jag älskar ibland att vara jag, att få kunna resa runt i hela världen. Träffa så många olika personer. Få träffa alla mina fans, se deras leénden på läpparna. Se hur glada de blir när de får mitt namn nerskrivet på en papperslapp. Men sen har jag också mycket press på mig. Ett snesteg och allt kan gå fel. Jag måste tänka på alla mina beslut. Jag har många tjejer som verkligen ser upp till mig. Och jag vill vara så bra som jag kan till alla som gör det. Sen får jag också enormt mycket hat. Jag vet inte riktigt hur jag kan ha fått det, men jag gissar på att alla kändisar har fått lite haterz de med. Men som jag har sagt 'kill em with kidness'" svarade jag.
Hon kollade fundersammt på mig innan hon nickade lite lätt, "jag kan inte förstå dig helt eftersom jag aldrig har haft några tjejer som ser upp till mig, eller något men hatet. Jag har bara en kompis, han är rätt populär i skolan alla tjejer vill vara hans kompis. De har gjort saker mot mig..." hon avslutade där. Det såg ut som om hon var osäker ifall hon skulle fortsätta, "Hope, du vet att du kan säga allt till mig!" sa jag och tog min hand över hennes. En stöt for igenom mig, vad var det? Vad har hänt med mig?