”Det var så Gula floden och Indus floden's religoner kom till!” med de orden ringde klockan ut. ”Glöm inte läxan!” sa Mr.Knight – historie läraren. Jag tog tag i min väska innan jag gick med snabba steg mot baskethallen 


*

 Applåder och skrik, det var bemötandet basketspelarna fick. Han som dömde matchen blåsde i sin visselpipa och spelet var igång.

Det var alltid lika fashinerande, alla som hejade på sin skolas lag. Alla såg så uppspelda ut! Cheeleaders från båda lagen dansade och sjöng deras ramsor.

Med ett högt 'pip' var spelat avslutat. Love hade gjort ett riktigt bra jobb ifrån sig - enligt mig i alla fall - han hade gjort många mål osv.

*

"Jag är hemma!" sa jag och smällde igen dörren efter mig.
"Hur har du haft det idag?" pappas gestalt dök upp.
"Jo, det har varit bra. Skolans lag vann basketen!" svarade jag med ett leénde på läpparna. Han log tilbaka innan han sa:
"Det finns mat på bordet som du bara kan värma om du är hungrid!" jag nickade innan jag begav mig till köket. Mycket riktigt, ett fat med skinkpaj och sallad satt där mitt på bordet. Jag tackade till pappa i mitt huvudet innan jag högg in.
Mitt i hela måltiden vinrerade min mobil. Jag lirkade upp den från min ficka.
"mysteriousbooy send you a massage"
Jag log innan jag öppnade meddelandet.

"You might me tierd off all lyrics i send you. I promise this is the last one!
'The smile every girl has on there face. Thats the reson i ceep smiling.
I hear 'em scream and i watch 'em cry. But i really cant understand why they do anything like that! Im just a regular boy. But with that special name the so many people says.
Like i sad, this is the reson i ceep up with this, cuse of all the girls. Like i sad lika a million times, U smile I smile!"

Han hade skickat många olika texter/lyrics till mig. Men denna var en av de måna som jag verkligen gillade. Jag läste om det några gånger innan jag svarade.

"No, i'm not tierd off all lurics and stuff you send to me. I love those! Keep sending me those if you'd like?!
That text you wrote. It seems so... real. Like its really what you think, what you have expirincet 'em.
Heres one i wrote the other day:
'I smile, i act normal. But inside i cry. I hate my life, my look and.. ea kina everything i can imagine. But, i need to put that smile on my everyday cuse one day i know that, that smile's going to be a real one. Not just a fake one. So i have to keep smiling and hoping."

Det dära sista var egentligen inte något som jag hade hittat på, utan något som jag verkligen kände själv. Jag gillade inte mitt utseénde, jag vet inte varför för många säger emot. Jag försöker ta det till mig. Allt de säger. Men det är bara som om det kommer in genom ena örat och åker ut genom det andra. Jag tror också att en dag kommer mitt leénde betyda något för någon - och mig. Jag kan bara knappt vänta tills det händer.
Jag rykte till av att min mobil vibrerade ännu en gång. Det var mysteriousbooy.

"Okey, ill keep sending you lyrics, if you'll continue on youre!
Ther are great!"

Iställer för att svara tog jag mitt tallrik och bestik. Satte i de i diskmaskinen.
"Jag går upp!" ropade jag medans jag halvsprang upp för trappen. Jag startade min sega men ändå rätt nya laptop. Medans den startades öppnade jag min skolväska för att börja med historieläxan.
Med en liten melodi öppnades datorn. Jag suckade, det hade tagit tio hela minuter att bara start datorn! Efter ytterligare några minuter var jag inne på spotyfi. Jag sökte på 'Chris brown'. Alla möjliga låtar kom upp. Jag scrollnade ner lite innan jag klickade på Chris Brown ft. Justin Bieber - Next 2 you.