Att vara mig Hope Parker kanske inte verkar vara 'a big deal' men ända sedan jag fick meddelande från en viss person har mitt liv blivit bättre.
Jag slog mig leéndes ner på soffan, inget kunde nog förstöra min dag, trodde jag.
Med Hannah Montana - forever på slaget på tven la jag där med en Ben & Jerry i handen. Jag har sett på Hannah Montana så länge som jag kan minnas. Den började ju för flera år sedan när jag var mindre. Sen har man bara växt upp med serien.




"Tell me something more about you?"

Meddelandet från Justin väkte mig ur min halvsömn. Jag log smått innan jag svarade.

"Well as you now im 16 years old, my birthday is oktober 31. I live in Texas with my dad. My mom is dead. Erm... what do you want to now? haha! :)"

Jag var verkligen inte bra på att berätta saker, inte om mig, inte på det viset. Jag kunde skriva hur mina kännslor var, men inte förklara hur jag såg ut. Wierd right? 
Jag suckade innan jag stängde av tven för att gå och lägga mig. Pappa kommer nog inte hem förren om någon timme i alla fall så.

*

"Hahah, Justin sluta!" han hade satt gränsle på mog medans hank ittlat mig.
"Säg att jagär bäst!" sa han med ett stort leénde på läpparna innan han attackerade mig ännu en gång.
"HAHAH, okej, okej jag ger mig du är bäst Justin!"
Med ett stolt leénde på läpparna slutade han kittla mig. Han visste verkligen hur kittlig jag var, tyvärr. Han kollade på mig med en intensiv blick, han satt fortfarande i gränsle på mig. Jag kände hur mitt hjärta började banka lite snabbare för var sekund som gick. Ett okänt pirr kändes i magen. Nästan samma kännsla som om man är nervös, fast tusen gånger bättre.
Hans läppar kom närmare mina, jag kollade in i hans hasselbruna - nästan magiska - ögon innan jag stängde mina ögon för att känna hans mjuka läppar mot hans.

Med ett ryck öppnade jag ögonen. Jag kollade mig omkring, det var mörkt, och jag var i mitt rum. Jag hade bara drömt.
Vad var det här för något? Drömmer om någon jag inte ens har träffat. Drömmer om någon som inte ens har träffat mig! Den kännslan som jag hade i drömmen. Den kännslan skrämmer mig. Jag litar inte på den kännslan, inte ens för fem öre!