Deta har hänt:
Men på väg till hotellet hade de pratat oerhört mycket om en viss Vegas. Vilket jag inte gillade så mycket precis.
"Ja, ja, mamma. Jag kommer, men halv fyra istället. Måste komma på en bra ursäkt till Justin. Jag vill inte förstöra hans kväll! Resan gick bra, Justin är alltid snäll mamma! Alltid."
Svarade jag på mammas sms innan hissdörren hade öppnats, jag var nu på rätt våning.



01:14, det var det som mobil klockan visade. Jag suckade och satte mig spikrakt upp i sängen. Jag skulle se fräsch ut imorgon - eller ja idag - och så kan jag inte sova. Helt klarvaken är det som jag är.
Med ännu en suck reste jag mig ur den alldeles för varma sängen, med tre steg kollade jag ner i resväskan, upp från den tog jag min iPad. Den kan ju inte ligga kvar i Amerika, där jag är - är den.
Bara för att loggade jag in på skype, Taylor och jag hade fixat det för något år sedan när jag var mycket borta och vi inte träffades lika mycket. Nu använder vi inte den lika mycket längre - men jag hade däremot fått både Justin's skype - och Heats.
När jag var inloggad kollade jag igenom de inloggade, inga roliga var inne. Trodde jag i alla fall, ett meddelnade som sa: "Justin Bieber wants to have a videochatt with you, accept?" glatt trycktre jag på acceptera och Justins ansikte prydde skrämen.
"Vad gör du vaken såhär sent?" frågade jag honom och log snett. Han kollade lite trött på mig - eller ja på skärmen framför honom men jag såg det ju som att han kollade på mig.
"Kan inte sova, och du?" frågade han med ett litet leende.
"Samma, jag är pigg! Urgh..." stönade jag frustrerat. Jag hörde hur Justin skrattade till, snabbt la jag huvudet på sne. Han kolade busigt på mig innan han sa: "kom upp till mitt rum om fem. Jag vill visa dig något, och ta på dig något mer." han nikcade mot mitt nattlinne. Generat nickade jag. Vi sa hejdå.

Barfota men dock med lite mer kläder på mig sprang jag till Justins rum. Jag knackade på och han öppnade.
"Kan jag låna ett par skor? Jag orkar inte gå i högklackat..." frågade jag. Han log snett mot mig och nickade innan han peckade på ett par skor i märket Supras.
"Ta vilka du vill ha, men jag ska ha de röda!" sa han medan han började ta på sig dem. Jag skrattade till innan jag också satte mig ner för att ta på de blåa skorna.
"Vart ska vi, förresten?" frågade jag på väg ut ur hotellet. Det var mörkt ute, bara gatolyckterna och några få fönster var tända. Här var knappt någon trafik.
"Det får du se när vi kommer dit, det är inte långt. Bara några minuter till!" svarade han. Jag nickade.

Frankrike är verkligen en fin stad. Oavsett om det är natt eller dag. De var en speciell lukt här, ingen som man egentligen kan beskriva med ord - utan det är något som man måste få upleva själv.
"Kan du franska?" frågade jag på väg till detta stället som Justin skulle visa mig.
"Oui je peux, flottant dans l'" sa han. Jag kollade förvånat på honom.
"Jag kan inte franska, så om du känner för det kan du ju berätta vad du sa..." sa jag och flinade mot honom.
Han skakade på huvudet med ett snett leende på läpparna, "Ja det kan jagflytande till och med." sa han. Jag nickade.

"Okej, blunda. Vi är snart framme och jag vill inte att du ska se något än!" sa Justin. Jag kollade tveksammt på honom innan jag blundade. Jag kände hur han tog tag om min hand. Ofrivilligt log jag.
"Se till att jag inte går in i ett träd eller något bara!" sa jag. Justin skrattade.
Han visade mig vägen ett litet tag innan han sa åt mig att öppnade ögonen. Jag gjorde som han sa, och drog efter andan över det som jag såg.
Eiffeltornet lös bakom de stora träden framför oss. Det såg så... magiskt ut.
"Wow!" andades jag. Jag släppte blicken från den vackra utsikten framför mig till att se på Justin. Han kollade på utsikten, ovetandes över det faktum att jag kollade på honom. Hans ansikte som lystes upp av månen var vackert. För vackert. Det var ett faktum som man inte kunde ljuga om, Justin var vacker.

"Tack för att du ville följa med mig hit." sa Justin efter ett tag av tystnad.
"Tack för att jag fick följa med dig hit, det är verkligen vacker här!" svarade jag honom.
"Jag menade inte hit din dumbom! Jag menade hit till Frankrike! Det betyder väldigt mycket för mig, för jag vet att du inte tycker att jag är världens bästa person precis. Men det betyder faktiskt mycket för mig, så tack!"
Jag kollade på honom, hans ögon glittrade.
"Jag tyckte inte att du var världens bästa person. Men folk kan förändras va?" frågade jag generat. Hans ansikte sprack upp i ett leende.

---

Sent, men bättre än aldrig right?
Jag erkänner, det är inte speciellt taggande att skriva när man inte får några kommentarer. Så jag ber er, snälla söta rara: finns det inte någon alls här som kan göra en gratis design till mig? Jag skulle bli så sjukt glad, och tacksam mot den personen i så fall! Bara maila [email protected]
PÖSS