"Vegas, vegas!" ropen ekade i arenan. Jag log mot publiken och kände hjärtat bulta i bröstet. Detta kommer jag aldrig tröttna på, aldrig. Att känna alla i publiken sjunga med i mina låtar, att dansa och sjunga med till just min musik. 
"Jag älskar er!" skrek jag i micken innan jag gick bakom scenen. Lindsey - min assistent och manager - klappade mig på ryggen och sa "bra jobbat vegas, bra jobbat!" jag log mot henne och fortsatte med att gå till min loge. 
"Du var riktigt duktig gumman!" sa mamma och log mot mig. Jag satte mig ner på min stol framför den stora spegeln. 
"Mamma, jag kan inte tro att jag precis har uppträtt på MSG!" sa jag lyckligt och började ta av mitt smink, jag hatar 
egentligen att ha smink men om man heter Vegas aka Vanessa så får man bita ihop. 
"Kan du låsa dörren när du går? Jag ska byta om!" frågade jag mamma och tog upp ett par jeans och en grön långärmad tröja. Jag såg hur mamma nickade i spegeln. Jag log mot henne innan jag gick in till det alldeles för smala badrummet. 
Det jag såg i spegel var en tjej med brunt långt hår, hennes gröna ögon lös och leendet på läpparna var stort. Tjejen jag såg framför mig var Vegas, artisten. Med en suck tog jag handen mot mitt hår och drog av mig min peruk. Mitt riktiga kålsvarta hår avslöjades och jag kollade nu på Vanessa Othis, den helt vanliga tjejen från Silver City i Amerika. Men som i ung ålder hade flyttat med sin mamma till storstaden New York. 
Man kan se mig som Miley Cyrus i serien Hannah Montana. På kvällarna är jag tjejen som alla vet vem det är, på dagarna är jag den vanliga skoltjejen som ingen känner. Ingen utom min närmaste och bästa kompis Taylor. Han hade jag känt ända sen jag flyttade till New York för 7 år sedan. 

"Tjejen, vet du var Vegas är?! Hon har inte kommit och vi har stått här i flera timmar och väntat på henne!" en av de många papparatsis som stod utanför arenan här i New York. 
"Jag vet inte, jag har inte sett henne." svarade jag med en axelryckning. De nickade besviket och jag gick med snabba steg där ifrån. 
Det var en av det bästa sakerna med att vara två personer, jag slapp att bli förföljd av papparatsis var jag än gick. 
"Hey, akta var du går!" utbrast jag när någon knuffade mig i sidan. Jag kollade upp från den gråa och trista marken och mötte ett par bruna ögon. Jag kollade ner på muggen jag hade i handen, på vägen ut från arenan hade jag tagit en smoothie. Som tur var hade den inte skvälpat över när personen gick in i mig. 
"Förlåt, det var inte med mening!" sa killen. Jag vände mig om så jag stod öga mot öga med honom. Han sträckte fram handen och sa: "Justin!" jag tog tag i den. "Vanessa." 
Han nickade innan han ursäktade sig och sa att han var tvungen att gå. Jag nickade och riktade stegen mot min och mammas lägenhet. Vi bodde rätt nära Times Square, så vår utsikt var fantastisk. 



"Jag kommer hem imorgon någon gång. Är ute med Patricia, du vet hon från Silver City? 
Sov gott gumman! 
// mamma."

Jag knycklade ihopa pappret till en klump och slängde den i soptunnan bredvid mig. 
Med en blick mot klockan på mikrovågsugnen bestämmer jag mig för att sätta igång tv:n och kolla på mitt favorit program, The vampire diaries. Efter tre av de programmen bestämde jag för att gå och lägga mig. Klockan hade börjat närma sig midnatt och jag hade en stor dag framför mig imorgon. 

---

Första chaptret ur min nya novell som jag själv tycker kommer bli epic. Jag vet precis vad som ska hände genom hela novellen och den kommer vara både rolig, och kanske lite spännande! «3 
I alla fall så kommer Vanessa se ut som Vanessa Hudgens (haha) och Vegas kommer att... ja se ut som Vanessa med fast med ljusbrunt hår. Ja det kan verka komplicerat nu i början. Men allt kommer bli lättare att förstå efter några delar! 
10 kommentarer, sen kommer del två ut!