mybieberstory -

Tjugosju - Mom? MOM?!

Ellen igen. Jag kände hur jag blev lite nervösare för var sekund som gick. Skulle Justin säga att vi var tillsammans? Eller?
"Autumn är en väldigt speciell person för mig, och jag är riktigt glad att jag har henne vid min sida! Jag har fått många bra saker i mitt liv. Och det känns som att hon är en av de bästa sakerna som har hänt mig." Justin kollade först ner på sina händer innan han mötte min blick. Publiken, och Ellen, gjorde "aww" ljud.

Att se ut på L.A när solen håller på att gå ner med några av sina bästa vänner är en av de bästa sakerna som har hänt i mitt liv. Att höra hur Justin och killarna från mitt hem kom så bra överrens och hur mina tjejkompisar inte flörtar med mina killar så mycket som jag trodde de skulle, liksom kom igen. Dem är snygga!
"Autumn? Det ringer!" Dolly puttade mig lite i ryggen och jag vaknade från mina tankar. Jag släppte taget om Justins hand och sprang runt och letade efter min ringandes mobil. Jag hittade den under min kudde. Mamma stod det med stora bokstäver över hela skärmen. Jag log lite och svarade.
"Mamma!" sa jag glatt och satte mig ner i sängen. Jag hörde hur någon andades i andra sidan av luren. Jag rynkade på ögonbrynen och sa:
"Mamma? Är det du?"
Jag hörde ett litet skrik och brus innan mammas röst var i luren. "Autumn! Autumn gumman, du måste komma och hjälpa mi..." ett till skrik och allt blev tyst. "Mamma? MAMMA?!" jag kollade på mobilen och kände hur hjärtat i bröstet dunkade hårdare för var sekund som gick.
Jag fortsatte att kolla på mobilen, jag kände hur hela jag blev som sten, allt förrutom mitt hjärta som inte hade slutat slå fort.
"Vad händer? Jag hörde skrik?" Justins röst lät avlägsen. Men ändå så nära. "Autumn?" jag kände ett par händer på mina axlar. "Vad har hänt? Du ser blek ut!" Justin lät orolig. Men jag kunde inte röra mig, jag kunde inte slita min blick från mobilen eller sluta höra skricket som hade hörts innan allt blev tyst.
Efter något som kändes som flera timmar drog jag ett skakigt andetag och kände hur en tår föll ner för min kind. Jag kollade åt sidan där Justin fortfarande satt och kollade oroligt på mig.

"Vad har hänt?" frågade han oroligt. Jag sa inget utan kramade bara om honom, hårt. Vad som än har hänt med min mamma, så ska jag fixa det. Ingen, ingen ska få göra min mamma illa. Ingen.

"Vad gör ni?" Dolly kom glatt in. När hon såg mig stannade hon upp och kollade chokat på mig. "Autumn, vad har hänt?" nästan skrek hon och sprang fram till oss. Justin släppte taget om mig. De andra kom förvirrade in i rummet de med. Jag kollade mig omkring på deras förvirrade och oroliga ansikten. Jag hade inte sagt något sedan mamma hade... Hade försvunnit ur luren.
Jag tog ett djupt andetag till och kände hur jag skakade. "Mamma." sa jag skrovligt. De kollade ännu mer förvånat på mig. "Det var hon som ringde mig, något har hänt henne." sa jag och kände hur Justins grepp om min hand blev lite hårdare.
"Va?!" Chris kollade på mig med en förvånad blick. Jag nickade och svlade klumpen i halsen. "Hon sa... Hon sa att jag skulle komma och hjälpa henne, men jag vet inte var hon är. Eller vem som har gjort mot henne, jag förstår inget!" sa jag förtvivlat.