Jag som inte trodde att jag kunde gråta. Men tår efter tår rullade ner för mina kinder. Jag kunde inte tro på det han precis hade sagt, jag ville inte tro att det som han sa var sant.
Jag kände Justins armar runt omkring mig. Jag kramade honom hårt. Han viskade i mitt öra, "jag är så ledsen Autumn! Jag är så ledsen!"

Jag kollade mig omkring i det alldeles för tysta rummen i lägenheten. Det kändes inte rätt att stå i vardagsrummet när man inte hör mamma i köket, eller hör hennes avlägsna nunnade på några låtar.
Jag tårkade bort den ynka åren som rann ner för min kind.
"Mamma hade inte belat att jag skulle stå här och deppa, hon hade velat att jag skulle fortsätta med mitt liv precis som vanligt!" sa jag för mig själv och gick med lite för bestämmda steg ut från lägenheten och ner till Justin som satt i bilen som vi hade hyrt. Det är bara drygt att åka taxi.

"Vi skulle till polisen, de hade information om din mamma..." sa Justin och tog tag i min hand. Jag nickade och spände fast bältet. "Nu gör vi detta så vi får det överstökat!" sa jag och vände blicken fram. Justin släppte min hand och startade bilen.
Vi kom fram till polisstationen och blev visade till ett rum där polisen som tog hand om min mammas... Jag kan inte ens tänka det. Fan.
"Vi beklagar verkligen det som hände med din mamma Autumn!" började han och kollade på mig. Jag nickade lätt och kollade på Justin som satt och kollade på mig med oroliga ögon. Jag förstår han ändå. Om det hade varit någon i hans släkt och jag bara var med honom hade jag suttit och kollade på honom, och sagt hela tiden hur mycket jag gillar honom. Försökt göra allt som jag hade kunnat för att få han att må bättre.
"Först så hittade vi ett brev, ungefär där din mammas kropp hittades. Den är till dig, så..." han vände sig om och tog något innan han gav den till mig.
Jag öppnade brevet med skakande händer och lät blicken falla på mammas snirkliga handstil

"Autumn, jag är ledsen att det blev som det blev. Men de skulle ha tagit dig om jag inte gjorde det beslutet som jag tog. Jag älskar dig för mycket för att kunna skriva det nu under de få minuter jag har helt ensam. Eller helt ensam är jag nog aldrig. Det är tre killar som är här, jag vet inte vem de är. Men jag vet att polisen kommer hitta dem.
Jag vill inte att du ska vara ledsen, var glad. Fortsätt med filmen! Jag vet hur mycket det betyder för dig. Så fortsätt att spela in, jag ser hu mycket du gillar den Beibeir killen. Stavade jag hans namn rätt? Men i alla fall, jag ser hur dina ögon lyser på de bilderna som jag har sett på nyheterna. Han verkar vara en bra kille, så håll dig till honom gumman!
Låt poliserna ta hand om resten, oroa dig inte om mig. Utan ha kul och lev livet! För du lever bara en gång! Så slösa inte bort livet på något som du inte vill göra! För livet är för kort för något sådant.
Jag älskar dig med hela mitt hjärta, och jag kommer alltid finnas hos dig. I hjärtat. Men nu kan jag inte skriva mer, jag hör hur de kommer.
Te amo."

Jag drog ett skakigt andetag och kollade ner ännu en gång på brevet. Jag bet ihop och kollade upp på polisen igen.
"Vet ni vad som har hänt med henne?" frågade jag med hes röst. Han tvekade lite innan han sa: "Vi kunde - med hjälp av läkarna - få reda på att hon hade blivit misshandlad i början. De hade gjort henne väldigt illa och hon hade ramlat in i ett bord, eller skåp med huvudet före så hon blev medvetslös." sa han och jag kände hur några tårar kom upp till ögonen. Jag drog ett andetag och tårkade mig under ögonen.


(hon är inte så sminkad.)

"Tack för allt!" sa jag och skakade hand med polisen. Han nickade och kollade på Justin innan han gick, vi vände också på klacken och gick ut.
"Justin, jag cill åka till L.A igen. Kan vi snälla inte göra det snart?" frågade jag väl inne i bilen. Justin kollade tveksamt på mig. "Är du säker? Det kommer ju säkert bli begravning och sådant." frågade han mig. Jag nickade. "Jag ber pappa fixa begravningen. Han vet hur hon vill ha det! Och hon skrev i brevet att jag skulle vara glad. Och jag kommer inte vara glad här." sa jag och kollade fram. Jag såg i ögonvrån hur Justin nickade och tog upp sin mobil.

---

Hope yall like!
Kommentera nu! ;)