"Din tur Autumn!" sa Scooter och la en arm på min axel. "Det kommer gå bra! Bara le och se anmällt lycklig ut!" sa han uppmuntrande. Jag nickade skeptiskt och kände hur nervositeten växa i mig.

Sneda blickar från alla som jag passerade. Folk som viskade och pekade på mig. Den lite för stora korridoren kändes mindre för vart steg jag tog.
"Bitch!" hörde jag ett avlägset skrik bakom mig. 'Great, första dagen i skolan och man är redan skolans bitch.' tänkte jag och fnös för mig själv. Jag ställde mig framför de blåa slitna skåpen, en hög smäll till höger om mig och jag hoppade förskräckt till.
"Ny här eller vad?" sade killen som hade smällt upp sitt skåp. Jag nickade och granskade honom. Han hade en bit t-shirt med tryck, en jeans jacka och keps. Jeans till byxor och en aldeles för dyr väska för att vara modern.
"En varning, håll dig bort från de tjejerna." sa han sedan och pekade bakåt. Jag vände blicken från hans ögon och kollade på fyra tjejer som var på väg hit. Man så på dem att de var dem som ägde skolan. Med de aldeles för korta tröjorna och tajta kjolar gick de med för push up bh och plutande läppar.
"Okej. Tack." svarade jag killen. Jag kollade på honom nu, han nickade lätt innan han gick förbi mig med snabba steg när en av de bitchiga tjejerna sa ett namn, antagligen hans.

Skolklockan ringde och jag tog ut böker ur skåpet innan jag följde med strömmen.



Jag log och fortsatte med att kolla på den stora skärmen framför mig. Scen efter sen spelades upp från filmen jag just hade medverkat i. Vilket var mer än coolt.
Men det kändes ändå konstigt att se sig själv på skärmen, att höra sin egna röst. När man är så van vid att andra proffesionella skådespelare är huvudpersonen, men här var det jag, Autumn och världens kändaste tonårskille.

"Hon är en tjej, kom igen hon kan aldrig klå dig!" rösterna som kom plötsligt. Jag som precis skulle kasta bollen, höll den hårt i mina händer och lyssnade på vad de sa. 'De' var inga mindre än killarna från skolans basketlag. De trodde inte på att jag kunde spela basket, och för att bevisa att jag var bättre än dem hade skolans basketkapten, Justin, fixat en liten tävling mellan oss. Han mot mig, efter skolan idag.
"Hon är nog bättre än vad vi tror, pappa säger att hon var den bästa spelaren i den förra skolan hon gick i. Men, man ska ju inte lita på sin farsa. Han kanske bara försöker få mig att bli rädd, vilket inte kommer hända. Jag kommer klå henne, big time." sa Justin och höga skratt ekade i gympasalen. Killarna hade ännu inte sett mig. De var för upptagna med att prata skit om mig.
Efter några minuter hade de fortfarande inte märkt mig. Jag harklade högt och killarna tystnade. Justins blick mötte mig och ett flin spred sig på hans läppar. "Är du här för att träna upp dina usla talanger? Eller, du kanske är här för att försöka vara lika bra som mig?" frågade han mig och rörde sig emot mig. Jag himmlade på ögonen och sträckte på mig. "Det kanske är du som behöver vara här, och inte jag. Så jag hade inte sagt så mycket, för alla dina så kallade kompisar kanske inte kommer gilla dig så mycket när du blir totallt klådd av en liten ynka tjej." sa jag kaxigt och bitchblickade dem. De visslade till och Jusin himmlade med ögonen.
"Vi får väl se." sade han och vände på klacken och gick där ifrån.

Skratt var det man hörde i publiken. Här var kanske 500 stycken som satt och kollade på filmen. Halva filmen hade gått, och min favoritscen kom snart. Den delen då Justin hade erkännt att han gillade mig. Den var så romantisk.
Jag kollade på Justin, som satt och log medan han kollade på filmen.



"I'll be there for you, this is not a drive by, by, by, by, by.." sade Justin och tog tag i min hand. Jag kollade bort från hans glittrande ögon. Han suckade innan han l sitt ena finger under min haka.
"Jag är inte samma person när jag är runt dig. Jag är inte Justin, den populära killen som är grym på basket. Killen som alla andra vill vara. Utan jag är mig själv. Du gör så att jag är lycklig, på riktigt. Inte bara den fajkade kännslan jag alltid har. Så jag ber dig. Snälla, snälla ge mig en chans!" sade han uppriktigt. Jag kände hur allt och alla omkring oss glodde. Men antingen jag eller Justin brydde oss.

Slutet på filmen närmade sig, och jag kunde inte vänta till att få höra, och se allas reaktioner. Balen var verkligen fantastisk, och att ha varit där och spelat in allt. Och fått se allt, det var helt fantastiskt. Och att alla som vill se filmen kommer få se samma sak, var en otrolig kännsla.

Den sista scenen i filmen kom. Och jag njöt i fulla drag.

Balens tema var eligant, tjejerna hade klänning, killarna hade kostym. Dekorationerna var storslagna, vita rosor och lila tulpaner var överallt. Vita siden dukar la på de runda borden, dansolvet var fullt av människor som dansade och hade kul.
Justin hade min hans tätt slingrad ihop mad hans. Jag kollade på honom, och sedan på alla andra killar. Inget kunde mäta sig med honom. Hans rutiga skjorta och svarta väst matchade hans svarta jeans och perfekta ansikte.



"Får jag lov?" frågade han mig och nickade nickade. Han log mot mig och tog tag i min hand. Vi gick ut mot dansgolvet och började dansa.
En timme senare satt jag och Justin vid ett av de många borden. Justin satt och kollade på mig med en blick man inte kunde tyda. Jag rodnade och kollade ut på alla andra. Skolans tjejgäng satt och surade i ena änden av rummet, kanske det var för att inga killar hade velat dansa med dem sedan de inte riktigt var lika populära längre, vilket de skyller på mig för.
"Har jag sagt att du verkligen är vacker?" frågade Justin mig. Jag skakade på huvudet. "Men det är du." fotsatte han mig lugnt.

Slutet kom och eftertexten började. Applåderna och jublet kom och alla stod upp. Lättnaden och glädjen spred sig i kroppen.
Justin kramade om mig och viskade i mitt öra: "Jag älskar dig mer än vad du någonsinn kan drömma om Autumn." Jag log stort och släppte taget om han för att hårt pressa mina läppar mot hans.

"Det var en riktigt bra film Autumn!" jag kollade upp från marken och mötte Selena Gomez blick. Jag kände ett glädjerus inom mig och log stort mot henne. "Tack Selena! Det betyder verkligen mycket!" svarade jag henne en aning nervös. Selena hade varit en stor förebild för mig när jag var mindre, jag tycker verkligen hon är en begåvad skådespelare och en fantastisk artist. Hon log mot mig innan hon fortsatte att mingla. Efterfesten hade börjat och alla möjliga var i festlokalen.

Jag kollade mig omkring och såg Dolly en bit bort. Jag gick bort till henne. När hon såg mig log hon stort och ursäktade sig, för ingen mindre än Jessie J.
Hon kramade om mig och sa: "Jag är så lycklig!" Jag skrattade och nickade. "Det förstår jag! Det är jag med. Jag kan knappt tro att allt är över! Imorgon åker vi hem igen." det sista sa jag dystert och Dolly nickade sorgset.
"Men det är imorgon det! Nu ska vi ha kul och njuta av ögonblicket!" sa hon och jag nickade. Hon hade rätt, imorgon är då, njut i nuet. För det kommer inte komma tillbaka.

Morgondagen kom fortare än vad någon ville. Vi stod på LAX flygplats och sulle säga förväl till varandra. Vi alla hade gett sina nummeroch adresser till varandra. Det bästa var att vi bodde inte så lång ifrån varandra. Det var bara Lucas som bodde i England, så han kommer jag sakna mycket, och inte träffa så ofta, tyvärr. Han var än cool kille.
Dolly och Jasmine var de två jag kommer sakna mest, om man bortser från Justin. Justin skulle snart på turne, vilket betydde att vi inte kommer träffas så mycket, men vi skulle klara av det. Och jag skulle komma till han så ofta som jag kunde.



Justins läppar mot mina, hans hand i mitt hår. Jag blundade hårt och kände hur klumpen i halsen blev större och större.
"Jag saknar dig redan." viskade jag mot hans läppar. Han svarade inte utan pressade bara sina läppar mot mina ännu en gång. "Vi ses snart igen. Det lovar jag." sa han och kollade in i mina ögon. Jag nickade och tårkade snabbt bort tårarna som rann ner för min kind. "Gråt inte, jag älskar dig!" sa han hest. Jag nickade och drog efter andan.
"Du borde nog gå nu, så du inte missar ditt flyg." sade jag med skakig röst. Han nickade och la sin hand på min kind. Vi stod och kollade in i varandras ögon i några sekunder innan han pussade mig på kinden och gick till Kenny som stod en bit bort. Jag kollade på honom tills jag inte såg honom mer.

jag har skrivit första delen, och ja, jag och min kompis har gjort en design. Hon kodningen, jag heander. Hehe.
Men som sagt så komer första delen ur min första novell som kommer heter "Popstar" komma upp imorgon! Designen kommer imorgon också.

Jag ber er, kommentera!

Puss och kram, världens bästa läsare.

(Nu kommer jag skriva på nästa novell, höhööhöhöhöhööhöh.)