Sorgsen längre. Vilket fick mig att få lite skuldkännslor, jag vet inte varför. Men jag tänker inte låta detta taöver mitt liv. Jag måste gå vidare. Mamma kommer alltid att finns i mitt hjärta.
"Autumn, vill du följa med mig till mitt rum?" frågade Justin mig. Vi hade träffat dem efter middagen och begett oss till baren. Jag nickade åt Justins fråga. Strax därefter sa vi hejdå till alla och tog hissen upp till hans rum.

Jag hade kunnat kolla in i Justins ögon i resten av mitt liv. Att känna hur värmen i magen och bröstet ökade för var dag jag kunde kalla Justin min, att känna hur otroligt mycket Justin betyder för mig. Att få känna hans hand i min, hans läppar hårt pressade mot mina.
Var gång han kollar in i mina ögon är det intesom att han bara kollar in i dem, utan att han kollar in i mig. Det känns som om han känner mig bättre än vad jag känner mig själv, vilket ibland är lite läskigt.

"Vad kollar du på?", frågade Justins hesa stämma. Jag rykte till och ryktes ur mina tankar. Jag log och kollade ner på våra sammanflätande händer. "Dig!", svarade jag och lät min blick möta hans. Hans ögon glittrade och jag kände hur värmen och fjärilarna inut i mig blev som vildar.
"På mig?" frågade Justin och höjde på sitt ena ögonbryn. Jag nickade och lutade mig fram. Jag släppte hans hand och smekte hans kind. "Du skulle bara veta hur mycket jag gillar dig, hur lycklig jag är när du är runt mig. Oavsätt hur dåligt jag mår, avsätt vad som händer så känner jag min ändå lycklig bara av att ha dig vid min sida!"
Han kollade ner på mina läppar och jag kände hur hans han plaserades på min midja.
"Autumn, jag älskar dig!", sa Justin sedan och kollade rakt in i hans ögon. Jag kände hur allt annat runt omkring oss försvann, som om jag och Justin var i en bubbla. Jag kände hur jag log stort och besvarade Justins ord. "Jag älskar dig mer."

---

Bara del ett, det är redan mycket med skolan, har första provet näst vecka!!