Detta har hänt:

---

När man tror att sin bästa vän verkligen är en äkta vän som stöttar en genom vått och torrt och får reda på att hon är en lögnare. Någon som bara utnyttjar en, någon som har sagt fler lögner och har en längre näsa än Pinocchio. När hon i själva verket bara var en tjej som ville bli känd, som 'hade kul i sängen' med alla killar som hon har sett.
När man får reda på en sådan sak vet man inte vad man ska göra, skratta eller gråta? Skrika eller viska? Hata eller älska?

Om jag trodde att Taylor hade skadat mig var det inget emot vad Pearl hade gjort. Jag litade på henne, jag hade nästa erkänt att jag och Justin hade gjort det. Jag hade sagt precis allt till henne. Hon var den som hade stått vid min sida när min hemlighet hade kommit ut. Och nu, nu får man reda på att hon var med mig endast för att själv få stå i rampljuset. När hon hade att emot Taylor den gången i matsalen visste hon att alla kollade vilket resulterade med att hon stod i rampljuset, precis som hon ville. Och att hon nu har sårat mig verkade hon inte mer än glad. Skadeglad.

När skolans baksetlag skulle spela match och att man själv skulle stå i lagets kiosk kunde man inte undvika allt. Taylor som försökte vara snäll och hjälpsam vid min sida i kiosken, Pearl som var cheerleader och bitchigare än någonsinn. Jag gav ifrån mig en suck när Lindsey - en av de nyaste tjejerna på skolan - gick fram till kiosken under halvlek och frågade mig om jag hade en stor portion av lycka någonstanns, för det såg ut som att jag behövde det.
"Gå du, jag kan stå här själv. Jag ser att du plågas över att vara här. Fast du kanske inte gillar mig värst mycket just nu så känner jag dig Vanessa, du mår inte bra så gå hem! Det är bara en halvlek kvar och de har börjat spela vilket betyder att det inte kommer komma många hit. Jag klarar mig." Sa Taylor med ett skuldmedvetet ansikte. Hans ögon speglade sorg, och medlidande. Fast Taylor hade avslöjat hemligheten och gjort mitt liv dåligt, kunde jag inte låta bli att le tacksammt mot honom.
"Tack, vi ses." var det ända jag sa innan jag tog min mobil som la till vänster om mig, tog av mig de otroligt fula förklädena man är tvugnen att ha på sig innan jag släppte ner mitt hår och gick ut från kiosken.
"Ha det bra på turnén!" hörde jag Taylor ropa efter mig.



"Hur kunde du? Du är en stor jävla bluff hela du!" "Jag hatar dig Vanessa/Vegas eller vem fan du nu är. Jag har tappat hela min respekt för dig." "Jag brukade älska din personlighet, hur du utstrålade av lycka. Men nu fattar man att allt var en bluff. Urgh, må helvetet ta hand om dig."

Orden, meningarna, de snurrade runt i mig. De upprepades ord för ord minut efter minut. Är det allt som jag är? En bluff? Är jag någon som gud älskar att hata? Är jag en person som ingen inte någon i hela världen gillar?

Justin's perspektiv

Om jag hade kunnat byta liv för en dag eller två hade jag gjort det med Vanessa. Hon kanske inte ville erkänna det för mig eller för någon annan, men man kunde se hur mycket allt - percis allt - hade en inverkan på henne. Hur hon kämpade med att ha ett leende på läpparna.
Jag hade inte träffat Vanessa sedan den kvällen vi hade det tillsammans. Alla mina nerver i kroppen skrek efter henne, de ville känna hennes läppat mot mina.
Imorgon åker jag till henne igen, om det så är det sista jag gör.

Vanessa's perspektiv

Jag har aldrig varit rädd för att kag inte var duktig nog eller snäll nog. Men nu när allt och alla säger tvärt emot börjar jag tro på det. Som om det verkligen stämmde.

---

Lite längre än vanligt , thihi!
Jag har prov imorgon det var därför jag inte skrev igår jag pluggade!

5 kommentarer? :)