Jag kollade nervöst ner på golvet innan jag kollade upp igen och mötte hennes underbara ögon.
"Jo, Becca det är något jag måste fråga dig!"
Hon kollade oroligt på mig. Jag log lite mot henne innan jag sa :
"Jo, jag gillar verkligen dig! Riktigt mycket!" hon log stort så jag kunde inte låta bli att le minst lika stort som hon gjorde.
"Så jag undrar om du vill bli min tjej?" hon kollade först chokat på mig innan hennes ansikt sprack upp i ett leénde för tredje gången.
"Ja!" utbrast hon och slängde sig i min famn. Det kändes inte som fjärilar i magen längre, utan er som ärn värme. Hennes läppar mötte mina, jag log mot hennes läppar.


(tänker er sittandes på en säng, och med Miley o lite mer kläder på , haha! )

Jag har nog aldrig varit gladare än såhär, Becca var min, bara min!

Becca´s perspektiv

No way! Detta kan bara inte hända!
Justin. Är. Min. Freakin'. KILLE!
Nej, det går bara inte ihop! Jag har världens bästa kille!
Kännslan i magen gick helt enkelt inte att beskriva, den var för ny för att förklara. Justin log fortfarande stort. Jag skulle precis öppnade munnen när dörren for upp och någon tjej jag inte har tänkt på innan kom inrusande.
"KOM! NU!" skrek hon innan hon sprang ut ur stugan igen. Jag kollade chokat på Justin. Han kollade förvirrat på platsen hon precis hade stått på. Sedan reste han sig långsammt upp för att kolla ut genom dörren.
"Erm... jag tror ändå att vi ska typ dra!" sa han tyst. Jag reste mig snabbt upp och kollade själv ut genom dörren. Folk sprang från höger till vänster på väg mot scenen skulle jag tro. Justin tog tag i min hand innan han började gå rätt snabbt i riktiningen alla andra gick. Jag kollade mig omkring, alla hade ett skrämmt ansiktsuttryck i ansiktet.


Vad har hänt?

Alla sprang emot en ingång som fanns under marken, jag hade inte lagt märke till den innan. Jag kollade osäkert på Justin. Han var påväg ner, innan han kollade på mig och räckte fram sin hand. Jag tog tag i den innan jag följde med han ner. Vi kom igenom dörren och allt belv gensat svart.
Man kunde knappt se något, man kunde bara höra fotsteg och en massa röster överallt.
"Vad har hänt?" frågade jag Justin förskräckt.
"Ingen aning!" svarade han. Jag kunde inte se han så bra, men det jag såg var att han kollade sig omkring på alla andra deltagare. Har fanns säkert 100 stycken i detta lilla utrymme!
Efter flera minuter hördes ett högt skrik. Alla tystnade innan en skrämmande röst hördes.
"Ni kan inte gömma er, vi kan alltid hitta er! Vi kommer inte säga vem vi vill ha, men ge er gåtor. Om ni inte kommer på vem det är förren midnatt kommer ni, en för en försvinna."
Flera drog efter andan. Jag var en av dom, jag stängde mina ögon.
"Snälla låt detta var en dröm! SNÄLLA!" tänkte jag innan jag öppnade ögonen igen. Nej, det var ingen dröm.
Jag kände något blött på min kind, jag strök min handflata där. Det var tårar, jag var rädd. Rädd som in i!
"Förtsa gåtan är, 'ynklig, inget att ha! kan lika bra försvinna en dá' "
Dålig gåta... tänkte jag. Hur skulle man komma på vem det var?
"Nästa är, ' Hon från Boston är, hon som ingen bry´s om"
Jag drog efter andan ännu en gång. Boston...
Jag kände att Justin också reagerade lite på det för han tryckte mig lite hårdare i handen.
"Det är inte dig!" viskade han darrigt i mitt öra. Jag svalde innan jag lyssnade på den mystiska rösten igen.
"Den tredje och sista är, 'inga föräldrar hon har' om ni inte kommer på vem det är innom dessa fem timmar som är kvar, kommer en av er försvinna lite då och då! Vi finns vid scenen"
Ett högt "PANG" hördes innan många röster bröt ut igen.
"Justin!" sa jag med skakig röst.
"Justin! Det är JAG!" denna gången lät min röst lite stadigare.
"Nej! Nej, det kan inte vara du!" sa han.
Jag skakade på huvudet, men kom på sen att han inte kunde se det.
"Det MÅSTE vara jag, bor i Boston, har inga föräldrar..." min röst sprack och fler tårar åkte ner för mina kinder.