Paniken kröp fram i mig.
Ett 'pling' hördes och det blev helt ljust i sälva rummet vi var i. Några skrik hördes. Jag var tvungen att blinka några gånger för det plötsliga ljuset. Jag kollade på Justin. Hans ansiktsuttryck var både rädsla och något jag inte riktigt kunde tyda.



"Justin, tänk så är det jag!" halv viskade jag. Han skakade sitt huvud.
"Nej, Nej! Det är INTE du!" sa han medans han skakade på huvudet. Jag kollade mig snabbt omrking. Dom flesta stog i en grupp och pratade med varandra.
"Och en sak till!" den dära mystiska rösten kom fram igen. Alla tystnade och kollade sig omkring.
"Vi änrar tiden till en halvtimme! Det bli roligare att se hur mycket ni arbetar då!"
Flera drog efter andan, jag tog ena handen för mina ögon.
Detta kunde bara inte hända! Från den bästa dagen i mitt liv, till en av dom sämsta på bara några minuter!
Fredrika och Caitlin stog en bit från mig och Justin. Jag såg hur dom stog och viskade och pekade på mig. Jag drog efter andan. Dom trodde också det var jag...
"Becca?" Fredrika ropade på mig , hon vinkade med ena handen som betdde att jag skulle gå dit. Jag släppte Justins hand, han kollade oroligt på mig men lät mig gå dit.
"Erm... inte för att vara taskiga eller så! Men, är det dig dom menar!?" sa Caitlin oroligt.
Jag ryckte på axlarna.
"Jag har ingen aning!" min röst, som jag ville skulle vara stagit var knappt en viskning.
"Det.. det FÅR inte vara du!" utbrast Fredrika och hoppade på mig så det blev en stor kram. Jag kramade hårt tillbaka.
Efter något som kändes som timmar hördes ett skrik.
"Någon har tagit Gabbi!"
Flera sprang fram till tjejen som frågade en massa frågor. Jag hade pratat med Gabbi några gånger, men dom var inte många. Hon var en trevlig tjej som bodde i England. Jag kollade mig förskräckt omkring.



Om det var jag som var denna person dom ville ha, skulle dom absolut inte få ta fler personer!
Jag gick tillbaka till Justin.
"Justin! Om det är jag vill jag inte att flera personer ska försvinna!" Han kollade färskräckt på mig.
"Becca, du kan inte! Du får inte!"
"Men Justin! Jag kan inte låta flera personer i trubbel bara för att jag inte gör det dom ber mig!"
"Becca!" han tog min hand och kollade mig sjupt in i ögonen. "Snälla! För mig?" hans röst sprack på slutet. Jag såg att han hade tårar i ögonen. Vilket fick mig att få tårar i ögonen igen, jag kunde verkligen inte se Justin ledsen, så jag pressade hans läppar mot mina. Han pressade sin kropp mot min, precis som att han inte ville släppa taget, någonsinn igen. Jag kännde precis samma sak!
Efter några minuter släppte jag taget, innan jag kollade in i hans underbara ögon igen. Jag visste att jag var tvungen att ta detta beslutet själv. Min magkännsla kände att det verkligen var jag som var den personen som dom ville ha. För det andra, visste jag att typ ingen ville ha mig, jag var ingenting!


"No one wants me, im nothing!"

Jag tog tag i båda Justins händer innan jag sa:
"Du är absolut det bästa som någonsinn har hänt mig! Justin, jag älskar dig!"
Han log svagt mot mig, "Becca, du är det bästa som finns i mitt liv! Utan dig är jag inte hel, du är precis som min andra halva! Jag älskar dig mer!"
Värmen i magen var större än vad den någonsinn hade varit. Men ändå hade jag ett stort beslut att göra, ska jag gå ut? Eller stanna här och låta fler personer försvinna? HJÄLP!
SEEEN! Men har haft fullt upp!
Men nu har ni i alla fall del 21, och tack för ala era kommentarer på fra delen!
Var och en av dom gjorde min dag bättre!
Kommentera igen? Ni vet inte hur enormt mycket det betyder för mig! ♥