|Chapter 22 | From poor 2 successful ♥ |

"Well, well, well! Vill du verkligen få fler personer att försvinna?" den mystiksa rösten hörde för tredje gången. Jag drog ett skälvande andetag.
Jag kollade förskräckt på Justin. Han såg ut att plågas, jag tror att vi båda visste att jag var tvungen att gå ut till det, eller dom!
"Vill du att jag ska säga nu, framför alla vem du är? Eller vill du gå ut så ingen kanske kommer få reda på det? Jag tror jag tar... den första!"
Justin la sin ena arm om mig, jag tryckte mig mot han medans jag höll andan och blundade.
"Rebecca Novo, trodde du verkligen du skulle slippa oss? I så fall hade u riktigt fel!"
Jag öppnade långsammt ögonen. Justin kollade runt i panik. Jag såg att alla kollade på mig och Justin. Jag såg säkert förskräcklig ut!
"Kom igen! Ta henne då!" en kille som jag inte hade pratat något med ropade.
"Hallå?! Vad tusan tänker du med? Tänk så had det varit du!" Caitlin tog ett steg fram till killen som genast backade.
"Caitlin, tack!" sa jag, men röst var hes av all gråt som var i halsen. Men jag höll det inne.
"Jag ska gå, som rösten sa 'ynklig, inget att ha' det är ju precis det jag är! Ingen kommer märka att jag försvinner, eller vad jag ens kommer göra!" min röst sprack. Tårarna började rinna ner för kinderna. Jag kände två par armar tur min midja, jag kollade bak det var Justin. Han hade åckså tårar på kinderna.
"Säg inte så, du betyder allt för mig!" viskade han i mitt öra. Då sprack allt. Tårarna bara forsade ner.
"Jag ska gå, så ni slipper lilla ynkliga mig!" jag vände mig om så jag kunde se in i Justins ögon.
"Jag älskar dig!" sa jag innan hans läppar var mot mina igen.
"Snälla!" sa han. Jag skakade på huvudet.
"Jag måste, men Justin lova mig en sak?"
"Vad som helst!" han såg riktigt förstörd ut, jag slår vad om att jag såg dubbelt så förstörd ut.
"Glöm inte mig!"
Jag bakade ifrån han, han tog ut sin hand precis som att jag skulle röra den, jag gjorde detsamma. Hans hand var helt kall. Jag tryckte till en gång p has hand, Innan jag mimade 'älskar dig' och sprang. Sprang ut, sprang till det okända.



Jag kom upp från rummet, eller stället där vi hade varit. Det kändes konstigt, helt öde. Jag började gå rakt fram, jag kollade mig omkring hela tiden.
"Så, du kom ut i alla fall!"
Jag vände mig snabbt om, en man och en kvinna stog där bakom mig.
"Vad vill ni mig?" frågade jag surt, men ändå lite rädd.
"Så, vår kära lilla Rebecca känner inte igen oss?" det var mannen som sa det. Jag skakade på huvudet. Kvinnan skrattade ett hemskt skratt, "Lilla du, vi är dina föräldrar!"
Jag drog andan, föräldrar?!
"Nej!" sa jag, eller nej nästan skrek jag.
"Jo lilla du! Vi kände för att träffa var lilla tös!" mannen, eller min pappa sa det. Jag ryste av tanken pappa.
"Hur kan ni ens säga så?" min rädsla utbyttes mot ilska.
"Ni lämnde mig! Ni gjorde så jag fick bo i en park! Ni bara sket i mig! Och nu, helt plötsligt när mitt liv var som bäst kommer ni här och förstör det!" jag skrek, skrek så högt jag kunde.
"Håll käft!" utbrast kvinnen. Ha, tänk jag kommer inte ens ihåg vad dem heter!
"Varför skulle jag?" frågade jag.
Hon svarade inte utan slog mig istället hårt på kinden.
"Säg. Inte. Emot. Mig. Igen!" sa hon långsammt. Jag log fejkt mot henne.
"Varför skulle jag lyssna på er?"
Hon var påväg att slå till mig igen men jag hann duka.
Ni kanske tycker jag är konstig, för att jag är helt kaxig mot dom men, dom bara lämnade mig! Jag kommer fan inte bara sitta och kolla på när dom håller på! Och dom ska inte tro att dom äger mig, dom kommer aldrig göra det!
"Följ med nu här du!" min 'pappa' tog ett fast grepp om min arm och började gå. Jag kunde varken dra bort armen eller stanna. Han höll förhårt! Dom drog in mig i en vit skåpbil, dom slängde in mig där bak medans dom två satte sig i framsättena. Liksom det var som en lastbil, en mini lastbil. Med para passagerarplatser där framme och ett stort utryme där bak.
Jag drog min hand längs armen där han hade hållit mig. Det sved. Sedan tänkte jag på Justin, mitt hjärta sjönk ner i magen. Kommer jag någonsinn få träffa han igen? Jag skakade av mig tanken. Jag skulle träffa han igen! Jag måste bara vänta, han får vara mitt hopp...
"Becca?" jag hoppade till av den plötsliga rösten. Jag som trodde jag var själv här! Men här var visst ....




Dam, dam, daaaaaaaaaaaaaaam!
HAHA, vad tycker nii ?
Jag kommer göra några delar senare idag, som kommer vara till denna veckan, som tidsinställda. Jag ska ju bort!
BTW, jag känner själv att denna delen är nog en av dom bästa jag har skrivit (ego varning, men sant!) plus, glöm inte frågestunden! Jag svarar på det mesta så om ni har några frågor om novellen, Justin, ja, vad som helst? FRÅÅÅÅGA DÅÅÅ!! :D
KOMMENTERA? NI VET INTE HUR MYCKET ERA KOMMENTARER BETYDER FÖR MIG!

Postat av: Johanna

grymt :D

2011-08-20 @ 16:56:38
URL: http://johannaviveca.blogg.se/
Postat av: Anonym

spännande!!



//Ebba:)

2011-08-20 @ 18:00:52
Postat av: Thi

Vem var det?!!?!?!

Längtar bara mer och mer till nästa kapital.



2011-08-20 @ 18:24:46
Postat av: Johanna

Men Linnea asså du äger!! Du är så jätte duktig och jag håller med dig. Dett var en av de bästa delarna!! as bra ! <3

2011-08-20 @ 21:54:32
URL: http://jadojoj.blogg.se/
Postat av: Lina :)

Hej!

Har startat en ny novell kallad 'save me the last dance'. Kika gärna in och säg vad du tycker :)

Kramis!

2011-08-20 @ 21:56:29
URL: http://thejbnovel.blogg.se/
Postat av: Melina

Sjukt bra! :o

2011-08-20 @ 23:09:43
Postat av: Carro

fan du kan ju inte bara sluta där..... :(

Undra vem det är?? kanske Gabbi (eller vad hon heter)



Jätte bra del, vill bara ha mer :) <3

2011-08-22 @ 06:39:16
URL: http://nybf.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0