Ryan och Chaz hade dragit med mig på bowling. Dom vet att jag älskar att spela det, så jag giassar att det är därför dom gör detta.

*

Vi hade bowlat sedan hade dom skjutsat mig till pappas hotell.
"Tack för ikväll killar, jag behövde verkligen det!" sa jag och kramade om dom innan jag steg in i hotellrummet pappa bodde i.
Han satt i soffan och kollade på tv.

Beccas perspektiv

"Så, du bor i Boston?" frågade Gabbi. Jag nickade medans jag satte mig i en skönare posetion på det hårda trägolvet.
"OCh du bodde i... England?" frågade jag osäkert. Hon nickade så hennes mörkbruna hår studsade på hennes axlar. Jag nickade, vi hade pratat i några timmar nu. Gabbi var en riktigt snäll tjej! 
Den lilla ekdörren öppnades plötsligt, in kom min pappa. Han hade några påsar i handen. 
"Becca ta på detta, du tar detta!" sa han och slängde en påse på mig. Och den andra på Gabbi. Sedan gick han snabbt ut igen.  Med en suck kollade jag vad som fanns i påsen. Jag yste av obehag när jag såh innehållet. Vad ville han oss!?


"What dose he want with us!"

Jag hade dragit på mig dom motbjudande kläderna. Gabbi hade fått ungefär samma outfit som jag, gräslig aoutfit om jag får säga det själv. Hur kan man bara ta på sig sånnahära kläder när man är så pass ung?
"Kom nu!" han knackade hårt på dörren. Jag tog tag i Gabbis hand innan vi gick ut.
Eftersom det inte fanns några fönster i stugan vi hade varit i hade jag ingen tidsuppfattning. Men det var mörkt ute, och kallt så antagligen var det sent på kvällen eller tidig natt.
"Vad ska vi göra?" frågade jag han drygt.
"Håll mun och bara följ mig!" nästan skrek han. Jag suckade, vilket humöt han hade!
Han hade lätt oss till samma bil vi hade suttit i som påvägen hit. Vi hade varit här rätt länge nu. Det kändes som flera år. Men det var säkert bara i några få dagar. Hur många har jag ingen aning om. Tyvärr.

Han hade satt oss lite bekvämare än vad han har gjort innan. Vi hade vars en halvfluffig kudde att sitta på. Mitt hjärta bankade lite snabbare än vad det borde. Antagligen för att jag hade absolut ingen aning vart vi skulle, och för att en helgalen person tar med oss dit.

Justins persktiv - 5 dagar senare!

Idag var den första showen jag hade haft på flera veckor. Det skulle bli skönt att göra det som var normalt för mig, tänka på något annat än henne .
Jag hade precis tagit på mig min outfit till Favorite Girl och Never let you go uppträdande som skulle vara upp i stålhjärtat.
Publiken var verkligen pumpad. Alla tjejer som var där ute skrek, och det var inte lite det! Något av det bästa med mina fans är att dom kan göra mig glad utan att ens veta om det själv.
"Justin, du ska ut!" Scooter kom fram till mig. Jag nickade, checkade så micken som satt på min kind satt rätt innan jag gick ut på scenen.
Skriken blev genast högre. Killen - som gjorde det mesta tekniska - hjälpte mig att sätta på bältena osv. Han gav mig min gitarr som pricket på "i"et innan jag hissades upp några meter i luften.
Jag var tillräkligt långt nere, så jag kunde se alla mina fans ansikten. Men väl långt uppe så som inte kunde röra mig, det hade varit för farligt.
Jag började spela, snäckorna som jag hade i öronen gjorde deras jobb. Jag hörde hur jag spelade på gitarren. Men jag hörde också att publiken sjöng med.

"My prize possession, one and only
Adore you girl, I want you
The one I can't live without
That's you, that's you
You're my special little lady
The one that makes me crazy
Of all the girls I've ever known
It's you, it's you
My favorite, my favorite
My favorite, my favorite girl
My favorite girl"

Där sprack det för mig. Det ända jag tänkte på var Becca. Jag slutade spela tog ut snäckorna ur öronen och bara lyssnade på publiken. Skriken blev högre när jag kände tårarna rinne ner för mina kinder. Jag log smått mot mina helt otroliga beliebers.



Jag harklade mig och började spela igen. Dom började genast sjunga med igen. Men denna gången hade jag inga snäckor i öronen. Så jag hörde allt dom sa skrek, nästan alla sjöng med. Det var en otrolig kännsla i kroppen!