Efter showen hade jag meet & greet.
Jag bytte snabbt om till en vanligt svart t-shirt och militärshorts. Checkade min frisyr innan jag gick till själva rummet meet & greeten skulle hållas.
Jag hälsade på Kenny som skulle stå brevid mig, ifall ifall.
"Har du signerat alla de bladen Scooter sa till dig att göra?" jag stelnade till. Kenny skrockade.
"Jag visste att du hade glömt det, därför tog jag med mig dom, plus en signeringspenna som du kan skriva med!" jag log tacksammt mot han.



Jag suckade, meet & greeten var över och jag satt i en av dom svart plåtbilarna påväg till hotellet vi skulle bo i över natten.

*

"Justin, bra jobbat idag!" mamma kramade om mig.
"Tack!" svarade jag hest. Hon log mot mig innan hon stängde dörren till hennes hotellrum. Jag kollade på min nyckel igen. Rum 436. Jag kollade på mammas rum, hon hade rum 356 så jag bodde en bit ifrån henne.
Höger, vänster sen till höger igen. Nu var jag nästan vid mitt rum.
"Håll käft!" jag hoppade till av det plötsliga ljudet. Jag kollade bak, en rätt stor man höll en tjej i armen. Hon ryggade emot mannen.
"Aldrig!" halvskrek hon. Jag kände igen den rösten. Den var på något vis bekant men ändå så olik.
"Du ska göra som jag säger! Hör du mig?!" mannen slog till tjejen på kinden. Hennes huvud föll åt mitt håll så jag kunde skjumta hennes ansikte. Jag drog efter andan och spärrade upp ögonen.

Beccas perspektiv

Det pappa hade fått oss att göra var något av det vidrigaste jag någonsinn hade gjort. Så dåligt att jag inte ens vill tänka på det.
När mannen som satt framför mig sa åt mig att göra det mest vidrigaste hittils vägrade jag att göra det. Såklart ursäktade pappa sig och drog ut mig ur det nästan kolsvarta rummet.
Jag skulle precis protestera när vi väl var utanför rummet när han skrek:
"Håll käft!" jag kände hans saliv mot mig kind, usch!
"Aldrig!" halvskrek jag tillbaka. Jag såg vreden komma i hans ögon.
"Du ska göra som jag säger! Hör du mig?!" skrek han. Innan jag hann blinka kände jag hans handflata mot min kind.
Av smällen för mitt huvud till höger. Jag öppnade ögonen - som jag hade stängt precis innan slaget - som möttes av ett par hasselbruna ögon. Ett par ögon jag aldrig glömmer.



Justins ögon kollade in i mina, jag kunde verkligen inte sluta kolla in i dom.
"Och vem fan är du?" pappas röst ekade i korridoren.
Justin rykte till , han drog sin blick ifrån min och kollade på pappa.
Han harklade sig, "Jag är Justin sir!" svarade han med hes röst. Pappa släppte taget om mig så jag föll hårt ner på golvet. Jag kollade fort upp, pappa hade gått fram till Justin.