"Och vem är dom?" frågade Ryan medans han kollade på oss.
"Oj, detta är Becca!" sa hon och pekade på mig.
"Hej!" sa jag och log mot dom.
"Och det är Fredrika!" fortsatte Caitlin och pekade på henne. Fredrika sa något som antagligen skulle betyda 'hej' men lät som något helt annat.

Vi satte oss ner på träbänkarna vid elden. Killarna hade visst tagit med marschmellows som vi skulle grilla.

"Så, berätta lite om er själva!" sa Fredrika till killarna. Ryan kollade på Chaz så han började.

"Okey, jag heter då chaz somers och är lika gammal som Justin. Jag bor i Strantfor Canada. Jag har känt Justin så länge som jag kan minnas. Jag har ett eget klädmärke. Erm.. jag älskar att spela hockey och basket!"

Vi nickade och riktade blicken mot Ryan. Han harklade och började.

"Jag heter Ryan butler och jag och också lika gammal som Justin. Jag bor också i Stranford, haha. Jag älskar fotboll, basket och hockey! Hm... ja det var väl allt jag kom på!" han flinade mot oss. "Nu får ni göra det!" sa Ryan sedan.

Jag kollade på Fredrika om började.

"Okey, jag heter Fredrika och jag är 13 år, jag bor i Boston här i USA men min mamma, pappa och lillasyster. Jag älskar verkligen att spela basket! Jag gillar också att sjunga, har tagit lektioner men slutade för ett tag sedan. Och innan var jag en 'nörd' men nu är jag rätt populär och har många vänner!"

Dom nickade och kollade sedan på mig. Jag suckade. Caitlin kollade medlidande på mig, men någon gång borde dom ju få reda på det så det var bara att bita i det sura äpplet, som Fredrika skulle ha sagt.

Efter ännu en suck började jag.

"Okey, jag heter Rebecca, men kalla mig Becca! Jag är också 13 men Jag bor också i Boston som Fredrika!"

Jag tog ett djupt andetag.

"Erm, jag har inga föräldrar eller syskon!" började jag. Jag såg hur chockad Justin och ja, Ryan och Chaz blev men jag fortsatte.

"Mamma och pappa lämmnade mig när jag var 5 år. Sedan dess har jag bott lite med en av mina andra kompisar Julia. Men när jag inte gör det bor jag... bor jag i parken."

Jag blundade. Jag ville inte se deras reaktion, jag öppnade ögonen igen. alla kollade storögt på mig så jag vände bort huvudet så dom inte skulle se att mina ögon var tårögda. Som sagt, jag hade kommit över den delen att dom hade lämmnat mig, men att säga det ut högt var fortfarande kännsligt för mig. Jag kännde två armar om mig, så jag kollade dit och såg Justin krama om mig. Jag tog mina armar om han också.

"Du kan berätta allt för mig!" viskade han. Och, det bästa var att jag visste att han inte ljög. Jag kände mig tryggare än vad jag någonsinn har gjort, här i hans famn.

Efter allt detta kännsliga med mig började vi grilla marschmellows. Killarna hade minst 10 olika på en pinne. Dom hade typ, pinnkrig. Jag kan säga en sak, så mycket har jag not aldrig skrattat i hela mitt liv!

Fredrika och ja, la på marken och skrattade när Chaz hade berättat ett av sina skämmt.

Vid 10 tiden begav vi oss till våra egna stugor. Men vi hade kommit överens om att vi alla 6 skulle vara imorgon. Det var lördag så vi hade hela dagen på oss att umgås. Men på kvällen skulle typ Justin vara med dom andra som var här så vi andra 5 fick göra något skoj utan han.

Vad tycker ni änsålänge?! Vill att ni säger det ;)

Och förmodligen kommer en till upp idag. Det typ spöregnar så då kommer jag inte träna men om jag gör det iaf så kommer en del upp senare ikväll! ;)

kommentera för med <3