Beccas perspektiv

Datumet hade bestämmts. Justin hade kommit in till mig och sagt att han skulle ge mig en bit av hans lever. Jag blev först chokad när han sa att han skulle göra det. Men sen blev jag bara ... glad?!

*

"Du kommer somna efter några minuter. Operationen kommer ta cirka 3 timmar. Först ska vi operera Justin, men starta direkt efter med din." sa en femte doktor som va i rummet. Jag nickade. Idag var dagen jag skulle operera mig.
"Bra, vi måste ta några prover nu, Justin är i rummet brevid. Han kommer komma in här om en stund, så ni kan prata ensamma om ni vill det." sa en av doktorerna. Jag nickade ännu en gång. Dom gick ut ur rummet, och in kom Justin.
"Hej" sa han och log mjukt mot mig.
"Hej Justin!" sa jag och log tillbaka mot han.
Han gick fram till mig och pussade mig på pannan.
"Tack för att du gör detta Justin!" viskade jag.
"Allt för dig!" halvviskade Justin hest.

"Justin är inne på operationen nu!" sa en doktor. Jag nickade. Hopades allt gick bra för han, om någo hände han skulle jag inte kunna leva med mig själv.
Jag gjorde ett fejk smile till Julia innan någon rullade iväg mig till operationsalen.


Fejk smile

Jag kände hur han tog på mig syrgasmasken, fast det kanske inte var en sånn mask. Men det såg ut som det.
"Vi ses snart Rebecca!" sa han som skulle göra ingreppet på mig. Jag nickade svagt innan jag kände tröttheten komma över mig.

*

"Hur mår hon?" en avlägsen röst hördes.
"Enligt hennes värden mår hon bra, hon borde vakna när som helst!" svarade en annan röst.
"Okej!" sa den första rösten igen.
Jag kände hur något rörde mig på armen. Innan jag kände något kallt mot mina läppar. Då slog jag upp mina ögon och mötte Justins stängde ögon. Hans läppar var fortfarande mot mina. Jag log halvt. Han hade fortfarande inte märkt att jag hade vaknat.
Han gav ifrån sig en suck innan han satte sig brevid mig, då märkte han att jag hade ögonen öppna.
"Becca!" utbrast han glatt. Jag log smått.
"Hur känner du dig?" frågade han mig sedan. Jag kände efter. Det gjorde lite ont på sidan av magen, där som hade opererat mig.
"Helt okej!" svarade jag hest. Min röst lät nte ritkigt normalt.

Justins perspektiv

Hon hade öppnat ögonen, jag kände glädjen i kroppen. Det hade gått en dag sedan vi opererades. Jag hade klarat mig bra. Jag fick åka rulllstol nu ett tag så jag inte´skulle få upp stygnen.