1 månad senare / Beccas perspektiv

Jag skakade av glädje.
"Är det sant?" utbrast jag glatt. Justin nickade minst licka glatt.
"Jag är så stolt över dig gumman!" sa han och omfamnade mig i en kram.
"Jag hade inte klarat det utan dig!" sa jag mjukt. Jag kände hur han log.

Pappa hade hamnat i fängelse. Han hade erkännt allt, det flinet han hade på ansiktet när han blev åtalad. Som att han verkligen tycket att allt var värt det.
Dom hade hittat Gabbi, hon hade också lyckats fly, fast några dagar efter mig.
Mamma däremot hade tagit självmord. Jag kände inget, inget för de i alla fall. Mamma och Pappa hade bara förstört mitt liv.
Justin var i stort sett hela mitt liv nu. Han hade verkligen stöttat mig igenom den hårda tiden vid domstolen. Att se pappa framför mig. Veta allt han har gjort mot mig, och Gabbi var verkligen svårt att tänka på.
Jag kände smärtan i mig, hur kunde min egen far göra såhär mot mig?!

Med en djup suck skjöt jag undan tankarna som for omkring. Tänk posetivt istället! Intalade jag mig själv.

*

"Du har blivit vad?!" frågade Julia och Fredrika mig. Jag log stort mot skyperutan.
"Ni hörde rätt!" halvskrek jag. Dom pep till sammtidigt. Jag log, dem hade verkligen blivit bra vänner. Vilket gladde mig.
"Jag får prata med henne!" en killröst i Julias ruta hördes. Hon muttrade innan hon flyttadeisg ifrån platsen hon satt på. Istället kom hennes bror upp i rutan.
"Tja!" sa han och log mot mig. Jag log tillbaka.


(igga hunden...)

"Så, jag hörde vad som hade hänt!" sa han glatt. Ett leénde spred sig på mina läppar.
"Ja, kan knappt tro det själv!" sa jag lyckligt.
Vi pratade ett tag innan jag var tvungen att lägga på. Justin skulle ha konsert om en timme. Och jag vill verkligen komma och se den. Han visste inte om att jag skulle gå. Jag skulle liksom vara i publiken.

Jag kollade mig i spegeln för sista gången.
Jag hade ett par svarta jeans, en vit slagts blus. Över det hade jag en skinnjacka, för det var ju rätt kallt ute. Jag hade också satt upp håret i en knut därbak.



Jag gav han som stog vid dörren min biljett. Jag satt - eller stog - på andra raden. Jag hade bett Scooter om en biljett. Eftersom jag inte själv hade kunnat köpa utan att Justin hade hade märkt det. Så Scotter hade erbjudit sig att hjälpa mig.
Medans jag gick igenom "Dörr a" som gick till min plats såg jag hur folk pekade på mig. Jag ignorerade det. Justin och jag hade inte gått ut med vårat förhållande. Men det var ändå ganska uppenbart.

*

Jag var brevid två hysteriska tjejer. Dom höll på att halvdö när Tj day James kom ut ifrån scenen. Tänk då hur det blir när Justin kommer ut?
Hela arenen räknade ner med tiden som visades på helskrämen. Ljudet var öronbedövande.
En grönt ljus kom ifrån en lampa. Den runda klotet som la i mitten av scenen blänkte. Dimman för upp och introt på Love Me började.
Tjejerna brevid mig skrek, jag undrar hur Justin inte kan vara döv än? Jag höll ju på att bli det. Och jag har varit här i typ 20 minuter ?!

"My friends say imma fool to think that youre the one for me..."

Jag sjöng med lite smått. Denna var en av mina favorit låtar. Jag vet inte varför, jag gillar den bara.
Efter 'Love me' var det Bigger. Sen kom min absolut favorit sång - för tillfället var det 'Down to earth'.